Jag klär mig ganska "blygsamt" eller vad man ska säga. I alla fall om jag ska vara ute bland folk, i skolan, på möten och liknande.
Då blir det skjorta utan urringning/blus med "hög" knäppning och slacksbyxor alternativt finare jeans. Beroende på klimat även en kavaj eller salt-och-peppar-kofta över. Är det däremot väldigt varmt på sommaren och jag bara har något snabbt ärende till ett köpcentrum eller så, alt. bara ska vara hemma, då kan jag gott ha linne/shorts också. Tycker dock att det lätt ser väldigt vulgärt ut på mig, då jag har 65F/70E i BH och breda lår. Jag bryr mig egentligen inte om vad andra har för kläder på sig, de får göra som de vill, absolut ja. Men min åsikt för min egen del är att har man över ungefär B-kupa (så tillvida det inte är typ 65B!) och ganska "kvinnliga" former i övrigt också, ska man kanske tänka på att "täcka sig" lite mer. Alltså inte gå runt med linne och shorts offentligt t.ex. Utan kanske istället ha en T-shirt/blus som täcker och ett par längre byxor/en kjol som går under knäet. Inte för att jag egentligen bryr mig, men med tanke på hur pass mycket våldtäkter och andra hemskheter som ändå händer och så.
Hoppare in från Senior.
Det här inlägget gjorde mig så otroligt ledsen, uppgiven och till slut ganska förbannad. Inte direkt mot dig som skrev det utan mer för att det inte bara är du som tänker såhär. Att man ska, om man har "kvinnliga" (vad är det egentligen?) former så ska täcka dessa mer än någon som inte har dem! När blev former, oavsett vilka de är eller var de sitter på kroppen, något som ska stävjas och tonas ner? Jag frågar för jag helt ärligt undrar vad som syftas på. Är målet att göra sig så platt, rak, oformlig som möjligt, av vilken anledning då? Är det för att former inte ska premieras, inte ska framhävas, inte ska provocera, inte ska uppmana (redan sjuka vill jag framhäva) män att begå övergrepp och trakasserier? Varför ska vissa täcka mer än andra, och varför ska det täckas alls?
Vad är det med den kvinnliga kroppen som är så laddat att den måste kläs och skylas på ett speciellt för att inte ge upphov till negativa reaktioner, och aktioner, från andra medmänniskor.
Jag tycker man ska skilja på vad man själv tycker är estetiskt tilltalande och vad man anser att ANDRA borde klä sig i.
Exempel 1:
Jag gillar inte haremsbyxor som plagg, jag tycker inte det är snyggt på mig eller någon annan, jag väljer att inte bära det. Ser jag någon i det så antingen bryr jag mig inte (mest troligt) eller så tänker jag "nej, jag gillar verkligen inte det plagget" men jag tänker aldrig "åh gud hon borde verkligen inte ha såna fula byxor!". Jag har alltså en åsikt om själva plagget som sådant, det tilltalar mig inte estetiskt. Den som bär dem har jag inga åsikter om, jag ser inte personen utan jag ser plagget.
Exempel 2:
"Min uppfattning är att det kan se lite respektlöst ut, att man liksom "måste" visa upp sin kropp "lite för mycket" för alla som inte vill se, istället för att klä sig lite mer "klätt". Eller att man tänker
"hoppsan, hen visar visst halva rumpan, det var inte så fint, ser faktiskt lite respektlöst ut tycker jag". Det här är inte åsikter om ett klädesplagg, det är åsikter om kroppar. Och nu är vi inne i en helt annan kategori, där åsikterna handlar om vad andra visar upp/framhäver på sin kropp.
Åsikten hos en del i den här tråden visar att det är inte själva plaggen ni har problem med utan det är vad de framhäver/visar. Det blir per automatik en åsikt om kroppsdelarna de sitter på. Att det vidare benämns som "respektlöst" "slampigt mode" "billigt" och att man dessutom drar paralleler mellan klädval och våldtäkter gör mig gråtfärdig. Att våldtäktsmännen vill skylla på kvinnors kläder är väl en sak (de är som sagt sjuka) men att även en del kvinnor lägger en del av ansvaret för att förebygga våldtäkter hos oss kvinnor- det är för mig totalt ofattbart.
Om vi sen ska spinna vidare på uttrycket och tankesättet: "
att man liksom "måste" visa upp sin kropp "lite för mycket" för alla som inte vill se." Varför kan det inte vara så att man faktiskt bara trivs i en kort kjol/klänning/shorts eller en superurringad topp, man gillar hur det får mina ben att se ut, man gillar sina bröst, man gillar sin rumpa. Man gillar sin kropp- precis som den ser ut. Varför ska jag, om jag älskar min rumpa (vilket jag gör) tänka på hur andra uppfattar den i olika plagg?
När jag klär på mig på morgonen kollar jag mig i spegeln och tänker "gillar jag hur jag ser ut i det här idag?" om svaret blir "nej jag tycker inte om hur jag känner mig i det här/hur min kropp ser ut" jamen då byter jag om. Om jag istället tänker "GODDAMN! Jag ser så jäkla kickass ut, min rumpa ser grym ut/mina bröst är fantastiska/mina ben är F A B U L O U S!" Ja, då tar jag min väska om mina nycklar och lämnar lägenheten utan minsta tanke på vad någon bakom mig i rulltrappan tänker, vad busschauffören tänker när jag böjer mig fram för att ta upp åkkortet ur väskan eller vad random gubbsjuk man har för åsikter om mina kläder. Jag klär mig för mig, om andra finner min rumpa eller mina bröst stötande så är det deras problem. Jag tänker aldrig skyla min kropp eller tona ner min kurvor för det finns våldtäktsmän eller för att det finns någon förlegad mentalitet om vad som är respektfullt som dessutom ofta bygger på nån religion som de VALT att följa och som jag VALT att inte ta del av. Jag har inget emot religiösa människor men försöka inte rättfärdiga en kass kroppssyn framförallt för kvinnor med din eller andras religion.
Ha gärna åsikter om specifika klädesplagg som inte estetiskt tilltalar dig men ge fan i att ha åsikter om andras kroppar och huruvida man väljer att visa upp den eller inte. Kläder kan alla köpa men en kropp är någons unika egendom som inte ska värderas eller valideras av någon annan än en själv.