Hur bedömer ni underlag vid ridning?

[spinxx]

Hur skall underlaget vara för att ni skall avstå från att rida där?

Jag är mån om att variera underlaget vid ridning men när väder och vind påverkar underlag både ute i skog och mark och i paddocken tycker jag att det ibland kan vara svårt att avgöra när det är bättre att kanske ta en vilodag eller rent utav vara i ridhuset några dagar i rad istället för att prompt bege sig ut till varje pris i jakten på variation.

Igår red jag i paddocken då jag bara ville jogga mitt sto lite varm och låg efter att hon gått ett hårdare pass igår. Underlag: ca 7cm kompakt snötäcke med skare. Jag tyckte att det gick bra, inget snubbel, ingen halka och inga styltor. Efter ett par varv på fyrkantsspåret vart det en upptrampad stig med pulversnö längst staketet. -Men en annan tjej i stallet var väldigt tveksam till att rida på det underlaget.

Så, hur tänker ni?

 

[MattiZ]

Som sagt finns det inget perfekt underlag, utan varierat underlag är det som är bäst för att undvika skador. Jag undviker egentligen inga underlag alls, men anpassar mig såklart utifrån vad hästen är van vid. Är den van vid att gå på hårt underlag och den sortens belastning är det inga problem, är den inte van vid det får man ta det lite lugnare helt enkelt

Jag rider inte på halt underlag om hästen inte har ordentligt med broddar, annars så går nog det mesta hem hos oss

 

[fejko]

Jag går på känslan när jag rider. Tex sist jag red hade unghästen inga som helst problem med underlaget (fruset grus blandat med snömodd) medan tävlingshästen trippade på tå och var märkvärt besvärad. Behöver jag tillägga att tävlingshästens ridpass inte varade så länge?

 

[Fiorano]

Packad snö gillar jag! Bäst är nu på vintern när det går att rida längs vägarna här där bilarna packat till snön. Mina hästar trivs väldigt bra på det. Sen i allmänhet föredrar jag helre lite för fast underlag än för löst och djupt.

 

[Mia_R]

Fruset och knaggligt underlag eller väldigt löst och djupt är det jag undviker. Annars rider jag nog på allt utom stenhällar, fast jag anpassar naturligtvis farten.

 

[sorbifolia]

Snö är fantastiskt att rida på, tyvärr har vi extremt sällan snö hos oss.

Jag anpassar ridningen efter underlag och vilken häst jag rider, min -02a t.ex. föredrar mjukt/djupt underlag så om det är hårdt i marken får hon endast skritta. (har artroser)
Igår tränade vi i ridhus där underlaget var löst i toppen (drygt 5 cm) men stenhårdt under, det blev ett ganska lugnt pass med mkt fokus på att hästen skulle gå balancerad, och endast stora ridvägar. Dvs. om underlaget är dåligt så kräver jag minimalt av hästen i övrigt.

Red en elevs häst i söndags, på frusen ridbana utan snö (på ägarens begäran, jag föreslog att vi kunde avboka pga. underlaget), det blev ett pass enbart i skritt med lite böj och töj och mjukgörande sidvärtsrörelser. Det var tydligt att hästen (en äldre arab) inte helt gillade underlaget, men den blev ändå mkt finare i kroppen i loppet av ridpasset.

Så tja, det ska relativt mkt till innan jag vägrar rida alls, men jag kan låta bli att trava/galoppera/hoppa om jag inte tycker underlaget är bra nog för det.

Om man har en ridbana eller ridhus med bra underlag, så ser jag däremot inga problem med att rida där 4-5 dagar i rad. (Utgår såklart från att ridpassen är varierade...) Särskilt om hästen får gå i en bra (större och lite varierad) hage varje dag. Jag skulle nog inte medvetet rida på ett dåligt underlag bara förr att jag kände mig tvungen att variera.

 

[Bison]

Undviker knöggel och väldigt djupa underlag.
Annars rider jag på alla men anpassar tempot.

 

[Fossing]

Jag rider på det mesta som är halkfritt och där snubbelrisken inte är så stor. Min häst är ganska bra på att känna av det och när han står emot vet jag att det är underlaget som är knepigt och då tar vi det i det tempo han vill.

Jag travar gärna på asfalt såvida den inte är sliten och halkig. När jag var liten fick man under inga omständigheter trava på asfalt men efter fyra år i England där road work är vedertagen träning har jag omvärderat det lite.

Samtidigt måste ju hästarna vänja sig vid att det kanske inte är helt slätt och perfekt harvat överallt utan man måste se sig för och lyfta på fötterna. Det får ju vara en avvägning beroende på hästen.

Och med halkfritt menar jag att om vi halkar trots snösulor och isbrodd kanske vi väljer en annan väg. Det värsta är härnere i söder när det blir en tunn ishinna på hårt underlag för det rår inte broddarna på riktigt.

Det får ju bli lite mer ridhus såhär års och det tycker jag är okej. Det finns ju hästar som går i ridhus varje dag typ utan att ta skada, så tre gånger per vecka under en tid dör vi nog inte av.

 

[kryddelydd]

Hur skall underlaget vara för att ni skall avstå från att rida där?

Jag är mån om att variera underlaget vid ridning men när väder och vind påverkar underlag både ute i skog och mark och i paddocken tycker jag att det ibland kan vara svårt att avgöra när det är bättre att kanske ta en vilodag eller rent utav vara i ridhuset några dagar i rad istället för att prompt bege sig ut till varje pris i jakten på variation.

Igår red jag i paddocken då jag bara ville jogga mitt sto lite varm och låg efter att hon gått ett hårdare pass igår. Underlag: ca 7cm kompakt snötäcke med skare. Jag tyckte att det gick bra, inget snubbel, ingen halka och inga styltor. Efter ett par varv på fyrkantsspåret vart det en upptrampad stig med pulversnö längst staketet. -Men en annan tjej i stallet var väldigt tveksam till att rida på det underlaget.

Så, hur tänker ni?

Det får inte vara för stenigt så att vrickningsrisken är för stort.
Det får inte bli snöstyltor under hovarna/i skorna.
Det får inte vara för ojämnt med jättedjupa hålor eller mjukhål (tänker då i första hand på skogen).

Övriga underlag är användbara men förstås blir ridningen utifrån underlag.

 

[ameo]

Jag undviker djupt underlag - vilket inte är något problem eftersom min paddock inte är djup utan snarare åt andra hållet om den blir för torr.
Jag rider inte i paddocken när det är fruset där, på hårt underlag rider jag bara "rakt fram". Är det minst 15 cm snö på det frusna underlaget i paddocken så skulle jag nog kunna rida där, men då kan jag å andra sidan lika gärna rida i snön i sommarhagen, där det är större utrymme... Är det snö uppepå underlag som inte frusit så rider jag där.
Är det ett ojämnt underlag som frusit så undviker jag det.

 

[mackan]

Jag avstår underlag där hästarna måste spänna sig för att gå /inte litar på underlaget - tex isigt väglag som är så isigt att de spänner sig trots att de har brodd. Fruset knöggel går bort av samma anledning .

Djup snö /snö med halvskare . Djupa ridhusunderlag.

Om jag har att välja på att endera skritta ut på isigt värdelöst underlag "för att variera" och att rida ytterligare ett pass i ridhuset med bra underlag väljer jag det senare.
Man behöver inte nöta/slita på hästen för att den rids på ridbana /ridhus 4-5 dagar i veckan . Det sliter och nöts om man rider fel , inte i sak.

Igår som exempel, hade jag trimmat söndag, ridit för tränaren måndag ett tuffare pass, och vi har total isgata överallt runt oss. Eftersom jag inte ville ge hästen helt ledigt så klädde jag på mig varmt och med ylleskrittäcket om benen, och sen skrittade jag min häst uppsuttet i 45 min i ridhuset medans jag kikade på en stallkompis som trimmade . Min häst var mjuk och härlig och verkar tycka såna nedtrappningspass är jättepositiva, även de dagar det jobbet inte kan ske ute.

 

[TheRedLightning]

Hur skall underlaget vara för att ni skall avstå från att rida där?

Undviker sank mark, där hästen riskerar att sjunka ner.
När det gäller paddockar är det nog endast när den frusit och är knögglig som jag inte rider där.

 

[Similitude]

Jag rider inte på underlag som är knöggliga, hårda eller glashala. Inte heller om det är lera/mjukt så det täcker benen upp till knä/has. Då blir det hellre ett pass i ridhuset om jag tvunget måste rida.

 

[Speedway]

Jag har inte tillgång till ridhus speciellt ofta och rider på de flesta underlag i anpassad hastighet. Är det blixthalka så låter jag bli och jag undviker vissa vägar när det är tjällossning.

 

[Efwa]

Vi undviker inga underlag alls. Skulle jag sortera bort en massa underlag skulle jag inte kunna rida/köra mina hästar alls. Genom åren har jag fått peppa medryttare som inte kan rida på sommaren för att det är för varmt och torrt (det vill säga för hårt), på våren och hösten när det är för lerigt och mjukt, på vintern när det är för isigt, knögligt eller ger styltor. Inte många veckor kvar om allt detta ska bort.

Vi får för övrigt styltor både när det är tögrader och jävligt kallt. Däremellan verkar det inte bli något, konstigt nog.

Varierat underlag och hastighet efter det är viktigt för oss att träna på. Sportkörning tar sällan hänsyn till underlag. Vi har haft A-sträckor på sprängsten i ca 8 km, lera i dressyren och hindersträcka upp till halva skenbenen, djup sand på Gotland på hindersträckan och knögliga, torra jordsträckor likt isknögel.

Vi har inte heller haft några problem med vrickningar, senskador eller fläkskador och hoppas jag aldrig kommer få och jag hoppas på att det är för att vi rider oavsett underlag och tränar på det. Jag har tränat egna hästar sedan 1984.

 

[Efwa]

Jag rider inte på underlag som är knöggliga, hårda eller glashala. Inte heller om det är lera/mjukt så det täcker benen upp till knä/has. Då blir det hellre ett pass i ridhuset om jag tvunget måste rida.

Nu tog jag ditt inlägg men frågan är inte nödvändigtvis bara frågad till dig utan mer en undran; rider ni bara när underlaget är perfekt?
Hur fungerar det i praktiken? Får ni något gjort? Rider ni på asfalt alls? Eller bara i skritt? Hur bygger ni upp senor och ligament om ni inte rider på hårt underlag?

Jag är nyfiken alltså, det är inte av någon annan anledning jag frågar.

 

[Yrja]

Jag tycker att det beror delvis på hästen. En del hästar blir väldigt spända på hala underlag, medan andra är hur stadiga som helst. En häst som haft senskada kanske man undviker att rida i tungt underlag.

Jag rider på alla underlag, undviker inget. Jag rider dock inte i skog och mark där underlaget är för blött så att stigarna blir förstörda av hänsyn till markägaren. Men för hästens del är det inga problem. Däremot anpassar jag såklart ridningen efter underlaget. Det du beskriver låter inte som något jag hade dragit mig för att rida på med min häst, sålänge hästen går på och inte snubblar eller stapplar runt.

 

[Efwa]

Jag rider på alla underlag, undviker inget. Jag rider dock inte i skog och mark där underlaget är för blött så att stigarna blir förstörda av hänsyn till markägaren.

Ja, markägaren får man ju tänka på. Har inte så många sådana vägar/stigar som jag kan ta med vagn så det löser sig ganska bra för mig ändå.
Men, detta är ju viktigt känner jag.

 

[Similitude]

Nu tog jag ditt inlägg men frågan är inte nödvändigtvis bara frågad till dig utan mer en undran; rider ni bara när underlaget är perfekt?
Hur fungerar det i praktiken? Får ni något gjort? Rider ni på asfalt alls? Eller bara i skritt? Hur bygger ni upp senor och ligament om ni inte rider på hårt underlag?

Jag är nyfiken alltså, det är inte av någon annan anledning jag frågar.

Jag har en häst som haft inflammation i sina strålbensbursor fram. Hon får under inga som helst omständigheter vricka sig. Då är vi tillbaka på ruta ett, eller värre. Därför rider jag inte på knöggliga underlag eller för hårda, och med hårda tänker jag mest på stenhårda/frusna som på vintern eftersom de sällan är släta. Jag rider på asfalt, men endast skritt och inte för länge eftersom veterinären sagt att hästen inte ska gå på för hårt. Vi får massor gjort ändå. Ridhus, paddock och fina ridvägar. Jag undviker rena skogsstigar då min häst slår sönder benen på kvistar/grenar mm. Trots skydd. Jag har haft många hästar, men detta är första hästen som behövt ha rejäla skydd för att inte trasa sönder sina ben. Hästen har tidigare tävlat på elitnivå, men är nu promenad-/lätt träningshäst. Vi får se vad framtiden ger.

Om man inget frågar får man inget veta.

 

[spinxx]

Nu tog jag ditt inlägg men frågan är inte nödvändigtvis bara frågad till dig utan mer en undran; rider ni bara när underlaget är perfekt?
Hur fungerar det i praktiken? Får ni något gjort? Rider ni på asfalt alls? Eller bara i skritt? Hur bygger ni upp senor och ligament om ni inte rider på hårt underlag?

Jag är nyfiken alltså, det är inte av någon annan anledning jag frågar.

Jag har haft häst utan ridhus i flera år, därför tror jag också att jag blivit van vid att behöva anpassa ridningen efter det rådande utomhus-underlaget.
För mig är det i huvudsak väder och vind som avgör, inte underlag. Jag har klarat mig utan slitnings/underlagsrelaterade skador hittills och pratade senast för en månad sedan med en väldigt duktig och välkänd veterinär som förbannade sig över att folk satt och red på kompakt fibersand dag ut och dag in.

Jag tror att jag hade gjort annorlunda om vi haft annat underlag i ridhuset men nu är underlaget top-modernt och optimalt för hoppning med väldigt bra friktion.
Är det riktigt jävligt utomhus rider jag där inne flera dagar i rad med men varierar passen, typ.
Dag 1: trim. Dag 2: Jogg på fyrkantsspåret. Dag 3: Skritt/promenad.

Jag rider ut året runt, men när det som nu har varit stelfruset och isigt så blir det bara skritt.
Jag undviker helt att rida där det är djupt och blött (lera/sankmark) eller knöggel i form av frusen lera/is. Jag rider inte heller i djup snö med halvskare.
Vi har anlagda ridvägar och rider antingen på de/grusväg eller på skogstigar.
Jag rider inte i skog om det är snö, för att jag inte ser marken tillräckligt väl.

Jag rider dock i alla gångarter på våra grusvägar och ridvägar även om de är torra/hårda sommartid. Det för mig tillsammans med längre skritturer på asfalt är den "roadwork" träning vi gör för att stärka senor/ligament.