Hur agerar du när du blir uppringd/stoppad på gatan av en volontär?

[athena_arabians]

Jag absolut hatar folk som försöker nasa på mig något i mitt hem oombedd (telefon eller dörrknackning). Jag har varit med om säljare som är väldigt påträngande och rakt av otrevliga och då brinner det för mig. Kan de inte ta mitt artiga "Nej tack" så exploderar jag.

På stan ser jag så sabla taggig ut om det är säljare i närheten så det är länge sedan någon sådan försökte ta kontakt

 

[Stekspaden]

Det är ett stort problem för äldre, speciellt när de är lite virriga, att de inte kan säga nej och inte förstår varför de ringer, det är där de tjänar pengar.
Blodsugande lusar som skor sig på gamla människor

 

[Cambrie]

Gör lite olika beroende på vad det handlar om. Har lyckats spara in rätt mycket pengar både på att omförhandla el och binda mina lån och krediter till ett och samma så hör gärna vad de har att erbjuda när det kommer till telefonförsäljare. Vet också att det ofta är ungdomars enda chans till jobb många gånger.

Volontärt arbete eller hjälporganisationer är jag mer kluven till, jag söker också aktivt upp det jag vill stödja. Jehovas brukar jag bara säga att jag är gift med en muslim så blir man av med dem. Värst har det nog varit tror jag med politiker från högerpartierna, alternativ för sverige försökte verkligen stanna och hoppa på mig förra valrörelsen, de blev riktigt hotfulla när jag tog diskussionen om mitt jobb och min man...

 

[Modest]

Jag säger alltid "tack men jag är inte intresserad" och lägger på luren. Skulle aldrig tacka ja till något av en telefonförsäljare.

 

[Miao]

Svarar inte på okända nummer, gör en sökning efteråt och blockar de mesta numren (se min profilbild för min livsinställning till telefonsamtal ). Säger nej tack och går förbi om någon kommer fram till mig på stan.

Försöker alltså inte vara otrevlig, men EXTREMT kort och koncis.

 

[tanten]

Jag har inte något tålamod så jag avslutar snabbt.

Minns en gång i stallet när det ringde och jag var stressad.
Jag lyfte luren och när han presenterat sig frågade jag om han sålde något eller ville tigga pengar. Avkomman skämdes ....

 

[Shaggy]

Jag har nixat min telefon och gud så skönt det är att slippa de flesta nasarna där. På stan blir jag sällan ofredad troligen pga att jag klär mig som jag gör så jag ses nog inte som den primära målgruppen det är mycket sällan jag blir stoppad. Ibland är det praktiskt att folk har så mycket fördomar
Får drygt 3 år sedan skänkte jag pengar till WWF som en julklapp. Jag kommer troligen aldrig mer skänka pengar till välgörenhet efter det och jag skriver aldrig på listor hur behjärtansvärda de än är. Efter att ha skänkt max 500:- så har WWF terroriserat min brevlåda med ett rejält reklamutskick mer eller mindre varje månad i 3 år, jag hoppas de slutar nu. Visst när man läser hos dem så står det att de håller kontakten i 3 år men för mig resulterade detta i totalt förlorat förtroende. De borde ha en ruta man kan kryssa i när man skänker att "kontakta mig inte igen", nej det fanns inte jag letade. Vid klagomål på deras fb sida så säger de att de kan plocka bort mig om jag mailar dem. Skulle inte tro att jag skulle lämna ut min mail till någon på det sättet och få skiten dit också, mitt förtroende förbrukades totalt redan av ett reklamutskick.
All in all så har jag lärt mig att man ska ha så lite med företag och organisationer som möjligt att göra.

 

[Shaggy]

Jag har inte något tålamod så jag avslutar snabbt.

Minns en gång i stallet när det ringde och jag var stressad.
Jag lyfte luren och när han presenterat sig frågade jag om han sålde något eller ville tigga pengar. Avkomman skämdes ....

Svaret på den frågan är alltid att "nej det gör jag inte, du ska få ett erbjudande"

 

[tanten]

Folk påå stan görm ig bara illa till mods. de tär så ssälland et är ändamål jag anser vare sig trovärdiga eller vill blanda mig in i.

Greenpeace är väldigt odemokratisk. Den som blir "medlem" har inget att säga till om. Det är de anställda som fattar alla beslut och de s.k. medlemmarna har bara att hänga på.
Jag vägrar stödja något som greenpeace gör. Om jag ska stödja något ska det vara på demokratiska grunder.

 

[Angel]

Jag går långa omvägar runt försäljarliknande folk på stan, till de som ändå envisas med att gå mot mig så brukar jag bara säga "nej!" och gå vidare. Det samma gäller telefonförsäljare. Mitt nr är nixat och jag undviker så långt det går att svara när det ringer från misstänkta nummer men i de fall jag ändå råkar svara så vill jag inte säga någon form av ordföljd som kan klippas ihop till någonting jakande. Visst blir det i många fall onödigt otrevligt men jag orkar inte bry mig faktiskt.

 

[Hoarfrost]

I telefon händer det ju aldrig att jag svarar på okända nummer. Så har aldrig råkat ut för det via telefon.

Knackar det på kollar jag ju genom dörrhålet och känner jag inte igen personen och inte väntar leverans eller något, kollar jag väldigt noga om personen ser desperat ut, och om hen ser ut att ha säljkläder på sig. Ser det ut att vara någon i fara eller så öppnar jag så klart.

På stan försöker jag se jätteupptagen ut, aldrig stanna till, och aldrig säga mer än "Nej tack". Är det såna som ränner efter mig fortsätter jag bara gå (jag går rätt fort så de brukar bli flåsiga) och släpper de inte säger jag bara "Fast jag vill inte" eller något liknande och efter det ignorerar jag dem fullständigt.

På nätet klickar jag bara ner dem i papperskorgen direkt. En gång skrev jag på någon namnsamling, vilket gjorde att jag började få nyhetsbrev och tjatbrev om att skriva på andra insamlingar. Så det lär inte hända igen.

 

[Roheryn]

Jag avskyr när folk tränger sig på, spelar ingen roll om det är per telefon eller på stan - jag bara hatar det! Köper aldrig, svarar aldrig på enkäter, skänker aldrig pengar... Det händer väldigt ofta att jag gör som @tanten och frågar om de vill att jag ska köpa något när en presentation/inledning drar ut på tiden

 

[MiniLi]

Av princip så säger jag alltid nej vid alla typer av försäljare eller dylikt (även volontärer) på gatan, när de ringer osv. Ibland verkar det vara något vettigt men då säger jag ändå nej och sen kollar jag upp saken själv i lugn och ro.

 

[Görel]

Jag har inte något tålamod så jag avslutar snabbt.

Minns en gång i stallet när det ringde och jag var stressad.
Jag lyfte luren och när han presenterat sig frågade jag om han sålde något eller ville tigga pengar. Avkomman skämdes ....

Jag har sagt likadant flera gånger, fast först har jag frågat vänligt vad de vill. När de inte svarat rakt utan börjat med något försäljarmanus har jag avbrutit med en rak fråga. Har inte heller något tålamod utan blir irriterad på allt svammel.

 

[parellikusken]

Jag är lite dålig på att säga nej till saker, så jag råkade gå med i ett kommunistparti i min ungdom. Det var väl inte mitt mest briljanta ögonblick i livet.

 

[Otherside]

Jag ärt SÅ fruktansvärt less på alla telefonförsäljare och liknande att jag numera ALDRIG svarar i telefonen när okänt nr ringer (de ringer även om jag blockat dem, hur nu det går till) och den känslan har smittat av sig på alla plan; nu blir jag provocerad och smått ilsken över minsta försök att kliva fram och hejda mig oavsett vilket ändamålet är. Jag blir irriterad redan av att tänka på det. Jag stannar ALDRIG och pratar med nån som vill övertala mig till något.

 

[Fetaost]

Om det ringer: Nej, inte intresserad.
Ute: Hej men nej tack.
Dörrknackare? Finns det ens kvar?
Det har jag iaf inte råkat ut för sen Jehovas knackade på för typ 25 år sen.

 

[Hedinn]

Jag brukar lyssna om det är en organisation som kan intressera mig, dock skriver jag aldrig upp mig på nåt via telefon utan säger att jag kommer sätta mig i lugn och ro och kolla upp det via nätet sen och i så fall bidra den vägen. Har aldrig varit några problem utan bara uppskattats och funkat hur bra som helst.

Men är med i nix, så får mest såna samtal från organisationer dit jag skänk tidigare. Kan dock göra samma sak med såna på stan, om jag inte har bråttom.

 

[Breaktown]

Det jag tycker sämst om är när man ska köpa något i en butik och de säger

”vill du vara med i kampen mot barncancer genom att runda upp tre kronor?”

Ja det vill jag. Till den grad att jag är månadsgivare i Barncancerfonden och skänker några hundralappar i månaden. Det jag inte vill är att du ska stå här och tvinga mig att skänka tre kronor till för att inte se ut som en snål barnhatare inför de bakom mig i kön.

Förekommer ju såklart också med organisationer där jag inte redan bidrar, Men det vet ju inte de. Det är själva grejen att man sätts i den obekväma situationen inför andra som jag ogillar.

 

[Hedinn]

I mina elaka stunder undrar jag mest hur de som jobbar med det kan med att ta emot lön för det de gör. De om några borde ju såklart neka lön för att den istället skulle gå till de som behöver pengarna bättre.

Den där inställningen har jag verkligen aldrig förstått mig på. Jobbar man för något svinrikt, kommersiellt bolag så varsågod, tjäna massa pengar på det, inga problem. Men gör man något bra för mänskligheten och räddar liv, nä, då ska man allt göra det gratis. Har man problem med att ens skänkta pengar även går till löner för de som gör det jobb som krävs, då kanske man ska kliva fram och göra något själv istället för att ”bara” bidra med pengar.