Jag säger normalt aldrig ja till något på stående fot. Jag säger bara att jag inte är intresserad. Men ute på stan tycker jag inte att det är så vanligt att jag stöter på det längre. Det händer ibland, men jag brukar inte gå förbi precis inpå och det var länge sedan någon var särskilt påstridig. (Värst var mobilabonnemangsförsäljare när de ett tag stod utspridda i varje hörn.)
Telefonförsäljare däremot har jag väldigt svårt för. Jag kan inte riktigt med att bara säga ”Tack, men jag är inte intresserad” och klicka bort personen, jag vill ju liksom ha ett ömsesidigt hej då innan jag lägger på! Vilket funkar så dåligt i de här fallen eftersom det alltid slutar i en helt meningslös och jobbig konversation där personen vänder ut och in på sig själv för att ändå försöka övertala mig till något som jag aldrig kommer säga ja till (och skulle det mot förmodan låta intressant så kollar jag upp det i efterhand).
Telefonförsäljare däremot har jag väldigt svårt för. Jag kan inte riktigt med att bara säga ”Tack, men jag är inte intresserad” och klicka bort personen, jag vill ju liksom ha ett ömsesidigt hej då innan jag lägger på! Vilket funkar så dåligt i de här fallen eftersom det alltid slutar i en helt meningslös och jobbig konversation där personen vänder ut och in på sig själv för att ändå försöka övertala mig till något som jag aldrig kommer säga ja till (och skulle det mot förmodan låta intressant så kollar jag upp det i efterhand).