JössesHon pillade upp en halv kvadratmeter stavparkett i ett obevakat ögonblick och gnagde på kanterna. Tog max fem minuter. Det var ett riktigt pussel att få ihop efteråt!
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
JössesHon pillade upp en halv kvadratmeter stavparkett i ett obevakat ögonblick och gnagde på kanterna. Tog max fem minuter. Det var ett riktigt pussel att få ihop efteråt!
Är det en vuxen hund? Att valpar knaprar på skor etc vet man ju om. Men glasögon?
Kan hunden äta allt?
Man blir en jäkel på att alltid plocka undan allt som ligger ovanför noshöjd (när hunden står på bakbenen).
Min förra hund, född 1994, åt till och med upp parkettgolvet, så jag har levt med undanplockat hem sedan dess. Att inte låta saker ligga framme sätter sig i ryggmärgen.
De sista åren stal hon dock inte så mycket, så vi blev lite förslappade. När nuvarande äldsta hund var valp förolyckades därför sista kapitlet i en deckare som jag nästan hade läst färdigt och ett manuskript med anteckningar i kanten innan vi skärpte till oss igen. Men nu för tiden stjäl de mest mat, blomjord och ullstrumpor. Men bara om de kommer åt, så det sker ganska sällan.
Jag skulle vara rädd att något fastnar i magen? Och att hon blir dålig?Hon var ungefar aret da det hande ... och skulle formodligen ( men inget ar sakert med odagan som jag inte litar pa for ett ogonblick) inte sno glasogon nu. Hundvakten var i mitt hem ... med oerhort overtydliga instruktioner, men trodde att jag overdrev och att det inte alls var sa illa som jag sa.
Hon har ett underligt innlarnings monster. Hon lar sig liksom en sak i taget ... och transfererar inte kunskapen till nya saker. Oh jag forstar, jag far inte stjala just de glasogonen fran det har bordet ... men om de ligger pa det andra bordet maste det vara okay. Eller om det inte ar glasogon utan harklammor ar det ju helt klart nagot helt annorlunda
Har matte sagt "Leave it!" sa tar hon det INTE sa lange det ar pa samma stalle, vare sig det ar kottbullar, en skinkmacka, eller hennes mat. Jag kan stalla nagot framfor nosen och saga "Leave it" och ga darifran och hon skulle sitta och stirra pa det i timmar och absolut inte rora det, men har jag inte sagt att hon inte ska ta nagot (det racker med att jag lite tyst sager hennes namn, "Di-di" och skakar pa huvudet nar hon tittar pa mig och just den saken, just dar, later hon bli)
Det ar lite likadant i lydnad, att hon lar sig en sak pa det har stallet och har svart att tranferera kunskapen till ett annat stalle. Att springa ut och runda en kon skulle inte vara svart att lara henne, men i IPO ska hon springa rakt ut pa ett falt utan nagot synligt att springa mot och DET ar SVART. Hon blir sa oerhort forvirrad .. "Men jag FORSTAR verkligen inte".
Diva pillade bort en golvlist nar hon var runt aret som hon at upp en forsvarlig bit fran.
Numera stjal hon mest papper for att ata ... och kommer rusande med baby klader som ligger framme och ger mig med en min av att, "Vilken TUR att jag hittade det har ... se hur duktig jag ar!". Strumpor och (kanske, det ar lange sedan nagon glomde) underklader ater hon dock om det inte ar undanplockat eller man inte ar dar for att ta emot nar hon kommer med det ... aven baby strumpor (hur hon vet att det ar just strumpor nar det ar till babyn ar for mig en gata, men hon kommer inte med baby strumpor, de ater hon direkt.)
Numera ater hon mest sadant som man inte kunnat gissa att hon skulle kunna tanka sig att ata eller sadant men inte visste fanns da jag ar en hejare att spana av vad som ar atligt enligt henne.
Ett gammalt burklock som hon hittade i jorden pa tomten (metall med nagon plastfilm over) och nagon gammal plast grej slank ner nyligen for bitar av det hittade jag for ett tag sedan (jag hittade det nar det kom ut igen) men annars ar det mest jord och mina bar och tomater jag svar over att hon ater upp numera
Men hur kan man ens passa en sådan hund, om den till och med äter glasögon ??? Det låter ju som det enda ställe som funkar helt riskfritt är en helt TOM hundgård.
@hastflicka Jag tänker som @bettysmatte. Hur ser det ut hemma hos er, om hunden kan tänkas äta precis ALLT?
Jag skulle vara rädd att något fastnar i magen? Och att hon blir dålig?
När jag läser den här tråden känner jag mig väldigt tacksam för att jag har helt normala hundar oavsett ras, som i tidig ålder fått lära sig vad man får och inte får göra
Är det en vuxen hund? Att valpar knaprar på skor etc vet man ju om. Men glasögon?
Kan hunden äta allt?
Det ar just uttryck som "i tidig alder fatt lara sig vad man far och inte far gora" som sager mig att manga tror att de (precis som hundvakten) minsann skulle kunna "fixa" min hopplosa hund.
Jag uppfostrar inte andras vuxna hundar.
Skulle aldrig falla mig in liksom, men jag har haft väldigt många hundar av allehanda raser under de 30+ år jag haft hund och aldrig haft nån som inte går att ha i möblerade rum utan att ha argusögat på sig eller någon som inte går att lära vad som är okej grundbeteende och inte, helt oavsett matte finns i närheten eller inte.
Lagotton stal. Trots att vi (jag och mina föräldrar, då jag bodde hos dem då jag skaffade henne) var på henne varje gång och sa vad vi tyckte om saken. Det hjälpte inte. Hon var en tjyv hela sitt liv.Det ar just uttryck som "i tidig alder fatt lara sig vad man far och inte far gora" som sager mig att manga tror att de (precis som hundvakten) minsann skulle kunna "fixa" min hopplosa hund. Kanske jag skulle misstanka att det lag hon hundforaren ocksa om jag inte haft Diva men hon har mycket effektivt lart mig att det finns undantag.
Om jag sager at henne att stanna pa sin badd stannar hon dar tills jag sager till att hon kan lamna den (ibland maste hon paminna mig med ett gnall da det hant att jag glomt)
Sager jag att hon ska lata bli nagot (sin matskal full med mat eller en hamburgare framfor nosen eller precis vad som helst) kan jag ga darifran och hon later bli det for alltid ... MEN om det flyttas pa far jag saga at henne att lata bli det pa det nya stallet ocksa
Just det att inte bli tagen på allvar och att "det är väl bara..." är faktiskt extremt jobbigt och ledsamt.
Hade en häst som inte pallade att andra hästar gick ut ur stallet eller bli lämnad i hagen. Jag kände "äh bara träna" först. Haft många som varit så men lärt sig. Hon lärde sig inte. Inte ens en förbättring. Tillslut köpte jag en sällskapsponny till henne (hade bara två hästar).
Hon skadade sig. Opererades. Skulle stå på boxvila. Jag förklarade problemet, jag skulle inte kunna släppa ut NÅGON av de andra hästarna då. De tog mig inte på allvar. Jag sa att hon får stå kvar på kliniken första veckan då, jag betalar för det.
Dagen efter op ringer de och säger att jag måste hämta henne. Hon blir totalt galen så fort någon annan häst går ur stallavdelningen. Det kan vara fem andra hästar kvar och en går, men hon flippar. De hade provat möblera om, byta box, avdelning etc men hon flippade om någon annan häst och det är ohållbart. Jag måste hämta.
Kommer. Hästen ser rätt cool ut. Jag ger en morot och inser hon inte kan äta. Hon var neddrogad med både Domosedan och torbugesic, och ÄNDÅ stod i journalen "stegrar och kastar sig mot väggarna när annan häst tas ut för hemgång".
Men innan de själv sett det så noll förståelse.
Jag vet inte om nåt hänt henne eller ej, hon kunde tas in själv, jag kunde rida ut själv, man kunde åka till ett ställe utan andra hästar och hon var hur lugn som helst. Men hon förlorade fullständigt koncepterna om en annan häst gick ur stallet. (Ur hagen gick bra om en annan kompis kvar). När hon hemma stod i sjukruta ute fick jag ställa kompisarna i sjukrutor omkring...
Men om jag fått en krona för "det är bara att..." hade jag varit miljonär nu...
I 99 fall av 200 ÄR det oftast "bara att...". Men nån äger den där hundrade, som inte alls är bara.
Sen tenderar ju vissa hundar transformeras på bortaplan. Min skulle hemma aldrig hoppa upp på bordet. Aldrig nånsin. Sno allt (det är mycket, stor hund) som han når med nosen - ja. Hoppa upp - aldrig.
Första gången han var hos ett ex så när vi skulle äta undrade han om vi skulle stänga in hunden när vi dukade. Nej sa jag, behövs inte, ställ bara köttbullarna mitt på bordet så han inte når.
Tre minuter senare tjuter exets barn av skratt och "Alex, Alex! Viktor står på bordet och äter upp alla köttbullarna!"
Och det gjorde det förbannade djuret. Inte bara med frambenen utan han hade hoppat upp på bordet och stod där och slafsade i sig det sista ur skålen. Viktor är en stor riesenschnauzer.
På natten pinkade han på golvet. Han är rumsren och har aldrig vare sig förr eller senare haft några olyckor.
Så. De beter sig inte alltid som hemma heller...