Hundfolk-dåliga på att ta emot råd?

[MrsScabtree]

Jag visste inte riktigt vad jag skulle skriva i rubriken. Har dock funderat på detta länge, både inom hästeriet men kanske nu främst inom hunderiet. Nämligen hundfolks förmåga att ta kritk eller illvilja att ta emot råd.

Jag menar naturligtvis inte att dra alla över en kam,jag vet såklart att det finns drösvis med folk därute som gärna frågar om allt och lite till och är väldigt måna om att observera och lyssna. Tycker mig dock stöta på en majoritet som verkar hålla väldigt hårt vid stoltheten när de stöter på problem. Ex häromdagen står jag med en "bekant" och vi kommer in på spår.

-Åh jag har såna problem med spåren. Hunden tar vinklarna så dåligt och bara går rakt över.

-(Jag) Åh, men har du provat att lägga näring ett par steg före vinkel och ett par steg efter? Då brukar det lösa sig snabbt.

-Nej (lite snäsigt). Jag tänker lägga en stor näringshög i vinkeln.


Detta är bara ett exempel av hundra. Jag hör ofta "nej den här rasen är inte sån, då går det inte" eller "jag har prövat allt men hen är ju lite knäpp" eller "det går inte att göra något åt, det har alltid varit så, även från första början".

Jag försöker mycket sällan lägga mig i vad andra gör med sina hundar, men det är klart jag försöker tipsa (om jag kan!) om diskussionen dyker upp. Det behöver inte vara jag som uttrycker mig heller. Vet när jag var på seminarium vid ett tillfälle och en mycket ung tjej hade förklaringar på ALLT om hennes hunds mindre önskvärda beteenden trots att förläsaren hade mycket bra tips och direkt såg vad föraren gjorde för fel. Jag upplever att det ofta är såhär.

Vad tycker ni och vad kan det bero på? Är hundägare mer lättstötta? Jag upplever det nästan som en sårad stolthet. Är det bara jag som ser på det så?

 

[Raven_]

Sv: Hundfolk-dåliga på att ta emot råd?

Det där har jag också tänkt på vid ett par tillfällen. Jag tror att det handlar om nån form av "stolthet". Lite "kan själv". Dessutom så kanske folk tar till sig extra mycket eftersom att det är en familjemedlem det handlar om? Jag tror att allt som oftast så handlar det om folk som har haft hund i många år, och så stöter de på ett problem som de aldrig behövt ta itu med förr, där handlar det nog om stolthet. Man är lite rädd att nån är bättre lr kan mer.
För visst är det så (enligt mig) att rutinerat hundfolk tar det värre än tex en nybörjare?

 

[Dentaku]

Sv: Hundfolk-dåliga på att ta emot råd?

Jag håller med Raven_ om att det säkert både finns mycket stolthet inblandat och att det är känsligt eftersom vi lever så nära våra hundar. Det är nog därför folk går i taket när någon nämner att de kanske inte borde avla på sina hundar och drar likhetstecken mellan dålig avelshund och en helt värdelös hund i största allmänhet.

Samtidigt så får man som hundägare så mycket oombedda råd i tid och otid och man får dessutom höra olika från alla håll. Hur man än gör gör man fel, så det blir nog lätt att man till slut vänder taggarna utåt. Därför är det jätteviktigt att de råd som lämnas presenteras på ett bra sätt och inte nedlåtande.

 

[Lilljessicah]

Sv: Hundfolk-dåliga på att ta emot råd?

Absolut, jag instämmer med era båda två.

Jag har till och med varit med om en tjej som berättade om sitt problem, jag och en annan gav tips på hur vi hade gjort, hon protesterade och sa nejnejnej det går aldrig, och sen hade samma tjej berättat för en annan att hon kommit på en lösning - den vi sagt, fast som hennes idè.

Jag bryr mig inte så mycket, men det är ganska tråkigt. Jag aktar mig alltid för att ge konkreta råd, utan lindar heldre in tipsen lite i hur jag hade gjort, eller om jag refererar till hur jag redan gjort osv.

Men ja, jag kan märka på mig själv att gå in i någon form av försvarsställning ganska ofta också, men jag försöker svälja den och ta åt mig av tipsen, annars kommer man ju aldrig någonstans.

 

[Disen]

Sv: Hundfolk-dåliga på att ta emot råd?

Jag känner igen mig i det du skriver. Jag är noga med att först fråga om jag får ge ett tips, eller om jag blir förfrågad ge ett om jag kan givetvis.

Sen finns det ju typen som prackar på en en massa också, som kanske har sett mig och min hund en gång och tror sig veta felet. Då brukar jag lugnt förklara läget att det är såhär och såhär med just detta förutsatt att de inte sätter huvudet på spiken och jag får mig en absolut aha-upplevelse (nu kanske jag själv låter som en förklarabortsig-hundägare , men det är inte alls så).

Ett exempel på detta var en gång när jag och Narmo möter en boxer av "fel" färg. Han har svårt med boxrar av okänd anledning, han har bott med en hane förut. Det är trångt på stigen, jag går in till kanten för att min hund inte ska äta upp hans och pratar lugnt med honom. Det går väldigt bra tills de är precis brevid. Man ser att Narmo är lite kluven fram till "attacken". Jag tar lugnt ner honom så att han står med alla fyra tassar på marken och går sedan vidare. Ägaren till boxern ropar efter mig att min hund inte hade gjort utfall om jag inte hade stannat. Jag förklarar att min hund har problem med just boxrar och att det i detta läget inte hade hjälpt vad jag än hade gjort. Då får jag höra att det visst det skulle hjälpt. Jag undrade då i mitt stilla sinne (trotts viss irritation) vad han hade gett för tips om jag hade gått istället och samma sak hänt? Att jag skulle stannat och satt honom ner kanske?

Tipps i all ära, men när någon som har träffat mig och min hund en gång säger att "detta hjälper garanterat" trotts att jag förklarar att det har vi testat utan resultat så kan jag lätt bli lite bitter på folk.


Jag tror att folk tar så illa vid sig av goda tipps för att de vill känna sin hund bäst. Dom känner att man trampar dem på tårna eftersom det är som en "förolämpning" mot deras hund och hundhållning. Ungefär som med föräldrar och barn.

 

[Disen]

Sv: Hundfolk-dåliga på att ta emot råd?

KL

Raven_ och Dentaku fick till det väldigt bra. Som instruktör på bruks har man ju fått höra båda dera som det skrivs om.

 

[Red_Chili]

Sv: Hundfolk-dåliga på att ta emot råd?

Jag tycker att folk är sådana oavsett vad det handlar om. Handlar det om hästar, hundar, katter eller något de gör själva så verkar det alltid vara svårt att ta emot hjälp.

Jag är övertygad om att folk har uppfattat mig som sådan flera gånger och kan komma på tusen tillfällen då jag sagt "Nej, det fungerar inte på min hund" eller "Jag har redan provat och det gick inte".
Säger jag sistnämnda så är det för att jag upplever att jag provat det som föreslås.
Förstnämnda har jag sagt när någon skulle hjälpa mig att lära mina damer att apportera och då föreslog "tvångsapportering", att jag helt enkelt skulle öppna munnen, stoppa in apportbocken och hålla igen munnen. Jag vet att om jag försöker tvinga mina hundar till någonting sådant så är det otroligt stor risk att de sedan säger "fuck you, jag sköter mig själv!" efter det.

Samma sak sa jag en gång när en tjej skulle hjälpa mig att lära in fotgående på en hund jag lånade hem förut. Det slutade med att hon frågade om hon fick ta hunden och visa hur hon menade, vilket hon fick.
Hunden lyssnade inte ett dugg på vad hon sa till den och efter det sa hon "ja, jag kan ju bara utgå från hur jag gör med min border collie!"
Ungefär där slutade jag att lyssna på folk som ville hjälpa mig utan att ha en aning om vad en vinthund är.

Jag tar mer än gärna emot hjälp, men många gånger när jag bett om hjälp har man hamnat i situationen att den som ska hjälpa verkar få attityden:
"Eftersom du ber om hjälp kan du inget själv och om du inte gör exakt som jag säger så går allt åt helvete för du kan inte hund."
Det är inte roligt.

 

[MrsScabtree]

Sv: Hundfolk-dåliga på att ta emot råd?

Men absolut! Jag tackar också nej till hjälp ibland om jag vet att det är en metod som inte kommer att funka (jag har oftast provat den då eller motsäger mig den för att jag tycker den inte stämmer överens med min syn på hund). Det jag menar då är att då kan åtminstone jag förklara varför jag inte är villig att göra på ett visst vis, medan de jag mött som "inte vill" ta emot tips bara för att dom bestämt att dom inte ska det ungefär. Dom har ingen lösning själva, och är inte villiga att hitta lösningar med hjälp av andra.

 

[escodobe]

Sv: Hundfolk-dåliga på att ta emot råd?

Det tror jag beror på att vi nästan ser hundar som en del av oss själva. Det är likadant med förälder. Våga du knysta något inte odelat positivt eller ge goda råd till föräldrar så kan i det närmaste tredje världskriget bryta ut. Titta lite på föräldraforumet så ser du precis samma mönster.

 

[apocalypsen]

Sv: Hundfolk-dåliga på att ta emot råd?

Det tror jag beror på att vi nästan ser hundar som en del av oss själva. Det är likadant med förälder. Våga du knysta något inte odelat positivt eller ge goda råd till föräldrar så kan i det närmaste tredje världskriget bryta ut. Titta lite på föräldraforumet så ser du precis samma mönster.

Det escodobe skrev i kombination med stolthet blandat med lite osäkerhet och rädsla för att göra fel sammanfattar nog det bra.
Det saknas mellanlägen i hundvärlden, man får inte vara lite av varje och gränsöverskridande. Man måste foga in sig i facken och för att bli accepterad i dem verkar det som om man måste ha en fasad av att veta bäst och kunna allt. Problem får inte existera förutom när de är bra som ursäkt för att allt inte gick som det skulle och hur ska man då kunna ta emot hjälp? Man vet ju redan bäst...

Fast det kan bli lite knasigt omvänt också. Jag erkänner glatt att jag inte kan så mycket, jag testar massor av olika saker med min hund och jag följer ingen strikt träningslära och jag misstänker att jag vid ett första möte kan verka lite osäker. Jag möts i huvudsak av två reaktioner:

1) Folk tittar på mig som om jag är galen och antagligen färdig för psyket eftersom jag då valde en Weim och att vi i den kombinationen aldrig kommer komma någonstans. Därefter får man i regel se folks ryggtavlor för eftersom vi snabbt har dömts ut som 'ett hopplöst fall' så är vi ju inte värda att ödslas tid på.
2) Jag översköljs av en störtskur av de mest märkliga råd och tips och de framförs gärna i en talform som om jag vore efterbliven.

Jag har rätt roligt åt det hela och brukar stå och lyssna med ett stort leende inåt och det är rätt skönt att bli lämnad ifred och att vara 'uträknad'. Då kan man träna ostört och utan press. Jag vet vad min hund går för, jag vet vad jag vill uppnå och bara för att jag inte kan just det jag ber om hjälp om, betyder inte att jag är tappad bakom en vagn när det gäller hund

 

[MrsScabtree]

Sv: Hundfolk-dåliga på att ta emot råd?

Det är inte dom spydiga kommentarerna jag brukar få höra:

"Dina hund är så lydig. Men det är klart, det är ju en schäfer!"

 

[Diplomaten]

Sv: Hundfolk-dåliga på att ta emot råd?

Jag har upplevt en starkare "besserwissersanda" inom hunderiet än vad jag har gjort inom hästområdet.

Det som jag finner utbrett inom hund, är just att det finns en starkare kaon på vad som anses bättre eller accepterat. Och du har enklare att få luftat ett tips eller en åsikt om du tillhör denna kaon. För att få andas en åsikt måste du helst ha hållit på hund si och så länge med x antal villkår- gärna med just den rasen/raserna som är "godkända" i hundfolkets ögon och på just en viss nivå.

Det har säkerligen med att göra att hundarna lever nära intill oss. Att de är familjemedlemmar och att de ska fungera på ett helt annat sätt i samhället än t ex hästen.

Ett intressant exempel är en vän till mig som lever tillsammans på landet med sina hundar och familj. Där lever de i naturlig hundflock och arbetar med honom på gården. Han har aldrig varit med sina hundar på hundkurs eller engagerat sig i direkta hundträningsböcker. Däremot studerar han mycket om djurs beteende - både i praktiken och teorin. Min vän har dessutom levt oerhört nära vargen - studerat och analyserat. Hans hundar är utmärkta exemplarer av lydighet, trygghet och samarbetsvilja. Jag har aldrig skådat makan.

När min vän har varit med andra vänner/familj/bekanta på deras/våra kurser eller utställningar- och det har kommit till en diskussion med problemställningar av olika slag- har min vän tidigare försökt att komma med råd och tips. Han har slutat med detta. Folket accepterar inte hans förslag, för han är liksom inte invigd ("han är ju bara en enkel bonde") - sedan betyder det inte så mycket att hans hundar uppför sig exemplariskt i alla situationer .....

 

[apocalypsen]

Sv: Hundfolk-dåliga på att ta emot råd?

Det är inte dom spydiga kommentarerna jag brukar få höra:

"Dina hund är så lydig. Men det är klart, det är ju en schäfer!"

Den kommentaren tycker jag är oförskämd oavsett vilken hund det gäller och jodå, jag får min beskärda del jag med.
Jag har bla fått ett par låååånga föreläsningar om att jag slösar bort min tid på att träna lydnad med min 'jakthund' för den kommer aldrig bli liggande på en platsliggning för den har så lite päls på magen så den fryser och reser sig.

Att min hund är duktig på agilityn beror förresten enbart på att han är en stor långbent hund som tycker om att springa.
Att jag är på klubben flera gånger i veckan och tränar kontaktfält, handling och söker råd av folk som håller på med sporten och som jag tycker är duktiga, har tydligen inte med saken att göra

Hade jag inte varit säker i mig själv om vart jag vill komma med min hund och litat på mig själv och hunden hade jag nog kunnat sätta upp ett taggigt försvar. Det har väl hänt ett par gånger att det har börjat klia i taggarna men det är inte värt energin. Man ska ha roligt med sin hund och folk verkar glömma bort det i jakten på uppflyttningar, tävlingsresultat och jag vet inte allt och någonstans på vägen kan och vet folk allt bäst

 

[Lilljessicah]

Sv: Hundfolk-dåliga på att ta emot råd?

Det är inte dom spydiga kommentarerna jag brukar få höra:

"Dina hund är så lydig. Men det är klart, det är ju en schäfer!"

Samma här fast jaktgolden.

Eller, "lyllo dig som har en sån lätt hund, han är ju jätteduktig"

Jo han kom ju ut färdigprogrammerad?

 

[apocalypsen]

Sv: Hundfolk-dåliga på att ta emot råd?

Jag har upplevt en starkare "besserwissersanda" inom hunderiet än vad jag har gjort inom hästområdet.

Det som jag finner utbrett inom hund, är just att det finns en starkare kaon på vad som anses bättre eller accepterat. Och du har enklare att få luftat ett tips eller en åsikt om du tillhör denna kaon. För att få andas en åsikt måste du helst ha hållit på hund si och så länge med x antal villkår- gärna med just den rasen/raserna som är "godkända" i hundfolkets ögon och på just en viss nivå.

Det där är verkligen att sätta fingret på det. Ras och antalet hundägarår är tydligen livsviktigt inom hundvärlden för att man ska få ha en åsikt. De 'godkända' har ju ofta en grupp som ser upp till dem och tar till sig allt de säger. Jag upplever att det är den gruppen 'efterföljare/dyrkare' som har en förmåga att kasta sig över 'nybörjare' med en massa åsikter. Nybörjaren är ju inte värd den 'godkända/es' tid eftersom man inte har presterat något.

Tycker att tråden är helintressant eftersom den tar upp allt som jag observerade när jag har hängt på hundträningar utan hund och nu upplever när jag har en hund av en ras som folk verkar har svårt för att bestämma sig för om den ska 'godkännas' eller inte

 

[KopparbergsEmme]

Sv: Hundfolk-dåliga på att ta emot råd?

De där är djurmänniskan i ett nötskal, för alla känner ju just sitt djur BÄST!

 

[Gabbi]

Sv: Hundfolk-dåliga på att ta emot råd?

"Dina hund är så lydig. Men det är klart, det är ju en schäfer!"

Den diskussionen har ju tom varit uppe här på buke. Då lät det som att schäferns anturliga förighet skapade en genomlydig hund helt utan drifter eller egen vilja att hitta på något.

 

[Gabbi]

Sv: Hundfolk-dåliga på att ta emot råd?

Det där är verkligen att sätta fingret på det. Ras och antalet hundägarår är tydligen livsviktigt inom hundvärlden för att man ska få ha en åsikt.

Ras kan jag inte uttala mig om eftersom jag misstänker att jag har "rätt" ras, även om hon ser lustig ut. År har däremot inte spelat så stor roll för mig. Jag upplever det som om jag blivit bra bemött trots att jag bara har haft hund i 2,5 år, och det redan från början. Däremot har jag stött på en beskärd del människor som är vana vid dödströtta sällskapshundar och därför per automatik utgår ifrån att en hund med energi och driv inte kan vara tränad överhuvudtaget.

 

[Red_Chili]

Sv: Hundfolk-dåliga på att ta emot råd?

Det är inte dom spydiga kommentarerna jag brukar få höra:

"Dina hund är så lydig. Men det är klart, det är ju en schäfer!"

Jag har flera gånger fått höra saker i stil med: "Vadå, du kan ju inte försöka lära en saluki det där, det går ju inte, de kan inte sådant!"
eller folk som har saluki som säger: "Mina vänner brukar säga att de tycker att det är jobbigt att mina hundar tigger vid matbordet, men då förklarar jag att de är vinthundar och sådana går inte att lära någonting."

Sistnämnda fick mig faktiskt att tappa hakan...

 

[Milosari]

Sv: Hundfolk-dåliga på att ta emot råd?

jag är också inne på tanken om att vi står så nära våra hundar att de nästan är som barn eller en förlängning av oss själva. all kritik mot hunden tas emot som personlig kritik. men jag tycker också att som hundägare får man ta emot en hel del obefogad kritik och "goda råd". senast för ett par dagar sedan fick jag höra att jag var elak mot loke för att han behövde göra ett par, tre tricks på raken innan han fick godis medan minina bara behövde göra ett. vad är det liksom för poäng med det uttalandet?

jag får också beröm för att minina är lydig, och då är det jag som säger att det är för att hon är schäfer . nej men vissa hundar är ju mer lättdresserade än andra, och graden av lydighet behöver inte alls spegla hur mycket arbete man har lagt ner. samtidigt så kan man ju inte förvänta sig att valpen ska pluppa ut med MVG i svenska språket och helt utan egen vilja.

dock får jag ju säga att jag mycket hellre umgås med hundmänniskor och hundinstruktörer än med häst- dito. man slipper mycket av prestigen och framför allt skitsnacket om klubbkamraterna!