Hundarna "hatar" varandra när vi möts ute.

[makarontanten]

Finns en schäfertik i mitt område, ja den bor till och med i huset jämte mig och vi stöter då på varandra jämt känns det som.

Min hund och denne blir helt oregeliga när de ser varandra ute. Både han ( ägaren till schäfern) och jag försöker verkligen gå omvägar när vi ser varandra, men det är knappt ens det hjälper då hundarna oftast ser varandra först och överallt finns det naturligtvis inte andra vägar att välja så att vi ändå möts. Hans hund vrålar, skäller och gör utfall, varav ägaren inte är riktigt snäll vid hunden, vilket ofta resulterar i ännu mer uppståndelse. Min egna är inte bättre än hans, men jag försöker istället att bara gå ( släpa) förbi med min hund så vi kommer ifrån varandra. Jag har sett att hans hund är likadan vid andra hundmöten, men inte riktigt så illa som när vi möts.

I vanliga fall är min hund långt ifrån perfekt vid hundmöten, men det går inte att jämföra med när vi möter just detta ekipage. Hon gör precis som schäfern, vrålar skäller och studsar i kopplet, detta även om de är 50-100 m bort. Jag tycker det är pinsamt och vill gärna kunna träna detta. I vanliga fall vid hundmöten så skäller hon aldrig (bara att hon drar till i kopplet och vill fram till den andra) . Jag har testat att sätta henne ner, men hon är allt för uppspelt ( och döv) och skäller och beter sig ändå. Försöker som sagt va inte möta dem alls, men även om vi går omvägar om varandra så drar båda hundarna igång bara vid synen av varandra.

Hur hade ni gjort och hur tränar man på detta? Jag ska erkänna att jag inte är direkt förtjust i denne man ( vi har aldrig pratat med varandra, men jag gillar inte hans sätta att skrika och "slå" hunden).Men borde jag svälja min stolthet och fråga om vi ska träna på detta ihop ( hemska tanke egentligen). Jag känner mig helt rådvill i detta då min hund blockerar sig så att jag inte får kontakt, samt att det är både pinsamt och jobbigt när hon beter sig såhär.

 

[dpmatte]

Skvallerträning på båda hundarna skulle nog göra susen. De behöver inte bli kompisar, bara acceptera varandra på varsin sida om gatan. Det absolut bästa är om ni kan komma överens att ni börjar i varsin ände av gatan (kan man se 200 m så börja på det avståndet). Kanske bör det finnas någon med som kan läsa båda hundarna = se till att ni är på rätt avstånd. Och som kan förklara för den andre hundägaren att han gör alldeles fel när han försöker "banka in vett" i sin hund. Efterhand kortar ni ner avståndet tills ni kan passera på varsin sida om gatan. Om någon av dem "går igång" så öka avståndet så att det funkar för båda o minska sen igen efter ett par gånger.

 

[Disen]

Jag har som filosofi att mina hundar ska skita i mötande hundar, OAVSETT vad dessa gör. Det innefattar både bjuda upp till lek eller hota med handgemäng på liv och död samt allt där emellan.

Detta mål kan nås på olika sätt. Min otroligt snälla malle har jag erbjudit skydd från aggressiva odågor, samt lek och godis när han väljer att fråga mig vad vi ska göra i en sådan situation.
Den lapske har fått en verbal nära döden upplevelse för att nu kunna ignorera mötande hundar. Detta när han precis har påbörjat sitt val av beteende gentemot mötande hund, alltså innan han ens skällt eller kastat sig ut i kopplet.

Båda lyssnar otroligt bra på ordet "Nej" och det bryter jag dom i stort sett alltid med när dom kikar åt mötande hund. Jag har ett starkt tryck på dom så detta funkar i stort sett alltid. Annars går jag in fysiskt.

I din sits (nu känner inte jag dig personligen, men efter vad jag har läst från dig sen tidigare så känns det inte som att jag vill råda dig att göra precis som jag gör) så hade jag nog lärt in ett kommando som alltid betyder det bästaste bästa i någon form. När du säger tex "titta" så betyder det att hon kommer få 1/3 av en portion kladdig kattman (om nu detta faller damen i smaken) och eventuellt lite lek med bästa leksaken som hon bara får ha vid just träningen av ordet titta. Whiskas har praktiska portionspåsar med olika smaker. Mina hundar ÄLSKAR dom!
Lär hon sig det i lugn och ro och du kör detta MYCKET så kan det hjälpa i en situation som du beskriver. Men jag personligen föredrar att också tala om för min hund att det är fel att inte göra som jag säger. Dvs skulle hon strunta i kommandot när hon kan det så hade inte jag bangat att korrigera, Tex ordentligt med vatten, 50 cl petflaska utan kork. Även detta hade jag riggat i en situation med störning, men INTE med schäfern de första gångerna.

 

[makarontanten]

Tack båda två :-) Ska erkänna att jag inte alltid orkar vara konsekvent, och det vet jag att det är ett problem. Kommer man hem efter 11 timmars nattjobb och bara längtar till sängen, så blir det lätt att man varken orkar vara rolig eller positiv när hunden börjar bete sig som ett riktigt monster ;-)...

Men snart ( 3 pass kvar) är det semester och jag tänkte att då har man lite mer ork att "ta tag" i situationen och kunna jobba med detta mer intensivt vid varje möte. Jag har ju testat en hel del metoder med problemet harar, men hon blir ju så himla blockerad att jag inte vet hur jag ska göra. Vi har stått kvar tills hon är lugn och kommer fram till mig ( halvtimme ibland), hon har då fått massor av beröm och godis, men så fort vi börjar gå frammåt igen så börjar hon dra/söka efter haren igen. Vi har då stannat igen med samma resultat om och om igen. Även här får jag ju erkänna att jag inte alltid har tiden och orken till att en kisserunda ska ta 2 timmar för att vi ska stå stilla hela tiden.

Jag ska försöka köra på metoden du beskriver nu ett tag ( disen), då jag i största möjliga mån vill slippa den andre hundägaren som i dpmattes fall ;-). Skam den som ger sig, men kanske måste börja tänka mer konsekvent själv också :-)

 

[Red_Chili]

@makarontanten, när ni möter harar osv och hon bara står och stirrar efter haren, har du provat att göra någonting för att verkligen bryta hennes uppmärksamhet på haren? Kan säga att inte ens jag med jaktidioter skulle orka stå en halvtimme med dem så fort en hare dök upp
Nu går jag och scannar av området hela tiden, men då märker jag också harar ungefär samtidigt som hundarna. Med Aysu tex så har jag tagit tag i henne (inte korrigering eller något) och hållit henne stilla. När hon sedan står hyfsat still på marken så ser jag till att hon tar kontakt med mig. Det går om inte annat när haren skuttat utom synhåll. Visst måste jag ibland stampa i marken eller göra något annat "märkligt" för att hon ska reagera på att jag existerar, men då tappar hon fokus på haren någon millisekund och då kallar jag in och ger godis. Vill hon sticka efter haren igen, ja då vänder vi och går åt andra hållet. Fokuserar hon inte på mig så kallar jag in och ger godis. Det har gett resultatet att hon nu inte bryr sig om stillasittande harar och snabbt släpper harar som försvunnit utom synhåll.

Vid hundmöten var hon tidigare sjövild, hon försökte fly och tyckte att det var jättejätteläskigt. Där går jag om möjligt omvägar och nästan trycker in godis i munnen på henne (om hon inte tar själv). Även det får henne att tappa fokus lite.

Sedan tänker jag inte "Har hunden börjat göra utfall så är det för sent att göra något" som många andra tänker. Har hunden väl börjat göra utfall, då jobbar jag på att de ska släppa det hela så fort som möjligt istället. Går hunden efteråt och tittar bakåt? Ja då försöker jag få med mig hunden framåt. Går hunden och letar efter annat att reagera på? Då kör vi kontaktövningar. Genom att få hunden att släppa det hela så snabbt som möjligt efteråt så blir det dels lite skönare efter möten, men jag upplever också att sträckan innan hundmötet, innan själva utfallet kommer, blir något förlängd och man får då mer tid att jobba även i den änden.

Jag låter inte heller bli att träna på något "bara för att det är för svårt". Tex är Aysu rädd för schäfrar, hon blev jagad av en när hon var liten och nu reagerar hon klart mer på schäfrar än hundar av andra raser. Det gör inte att jag inte tränar vid schäfermöten, det betyder bara att vi får ta det hela på en något lägre nivå än vid möten med andra hundar som hon inte reagerar lika mycket på.

 

[Milosari]

Jag är mycket för att köra skvallerträning och så, men när hunden är så nonchalant som du beskriver så är det kanske dags att den får "väckas" lite? Alltså att du ryter till och ingriper på ett sådant sätt att beteendet upphör och sedan genast belönar att hunden släpper fokus på störningen. Kanske får du också KRÄVA att hon faktiskt lyssnar på dig även i andra situationer. Du ska inte behöva tigga och be om hennes uppmärksamhet. Men när du får den så se till att det var värt besväret för henne!

 

[skuggi]

Finns en schäfertik i mitt område, ja den bor till och med i huset jämte mig och vi stöter då på varandra jämt känns det som.

Min hund och denne blir helt oregeliga när de ser varandra ute. Både han ( ägaren till schäfern) och jag försöker verkligen gå omvägar när vi ser varandra, men det är knappt ens det hjälper då hundarna oftast ser varandra först och överallt finns det naturligtvis inte andra vägar att välja så att vi ändå möts. Hans hund vrålar, skäller och gör utfall, varav ägaren inte är riktigt snäll vid hunden, vilket ofta resulterar i ännu mer uppståndelse. Min egna är inte bättre än hans, men jag försöker istället att bara gå ( släpa) förbi med min hund så vi kommer ifrån varandra. Jag har sett att hans hund är likadan vid andra hundmöten, men inte riktigt så illa som när vi möts.

I vanliga fall är min hund långt ifrån perfekt vid hundmöten, men det går inte att jämföra med när vi möter just detta ekipage. Hon gör precis som schäfern, vrålar skäller och studsar i kopplet, detta även om de är 50-100 m bort. Jag tycker det är pinsamt och vill gärna kunna träna detta. I vanliga fall vid hundmöten så skäller hon aldrig (bara att hon drar till i kopplet och vill fram till den andra) . Jag har testat att sätta henne ner, men hon är allt för uppspelt ( och döv) och skäller och beter sig ändå. Försöker som sagt va inte möta dem alls, men även om vi går omvägar om varandra så drar båda hundarna igång bara vid synen av varandra.

Hur hade ni gjort och hur tränar man på detta? Jag ska erkänna att jag inte är direkt förtjust i denne man ( vi har aldrig pratat med varandra, men jag gillar inte hans sätta att skrika och "slå" hunden).Men borde jag svälja min stolthet och fråga om vi ska träna på detta ihop ( hemska tanke egentligen). Jag känner mig helt rådvill i detta då min hund blockerar sig så att jag inte får kontakt, samt att det är både pinsamt och jobbigt när hon beter sig såhär.

För det första är det ju inget konstigt att hundar reagerar olika på olika hundmöten beroende på hur den andra hunden är. Vår vovve kan göra allt från att helt ignorera till dra i kopplet och absolut vilja fram.
Förra vovven vi hade mycket skäll och hänga i kopplet för sig vid hundmöten, jag upptäckte att om vi då vände och gick "tillsammans" med den andra hunden en bit (inte nära, men jämte) så lugnade han sig ganska omgående. Vi hade testat allt möjligt, men detta var det som funkade bäst för honom. Vartefter så blev det lugnare och man kunde börja faktiskt mötas och fortsätta åt varsitt håll utan problem.

Så, du kan väl enkelt berätta för mannen att du vill testa detta på din hund(jag tror det är smart att inte nämna att hans hund också behöver träna) och att om ni möts, att du gärna då vill vända och gå jämte honom och hans hund en bit. Ni behöver ju inte "träna tillsammans" och du får väl blunda för hur han gör med sin hund, men i bästa fall kanske den också lugnar sig och så har han lärt sig en ny strategi

 

[Monstermom]

Jag hade problem med en hund på byn där Monster och han utsett varandra till totala ärkefiender, även i vårt fall var den andra hundägaren en sådan som vrålade och korrigerade i mötena. Jag passade på i ett (tillfälligt) lugn en dag att fråga om vi inte skulle kunna tänkas ta lite tid på att träna hundarna fungera i mötet, för det blir ju (som jag ser det) bara värre för var gång att de får jaga upp sig så förbaskat och sen skiljas åt fortfarande vrålande. Men nej, det var ingen idé, de skulle aaaaaldrig kunna lära sig att mötas, utan bäst var det bara att vi släpar isär våra vilt vrålande hundar bäst det går varje gång... Jag försökte acceptera det, eftersom jag verkligen inte vill göra något svårare för någon annan, men... Nä, till slut förlikade jag mig med att gå tvärs emot den andra hundägarens önskningar, oavsett hur skitstövligt det kan anses vara av mig, för jag tror helt enkelt att det är väldigt fel "lösning". Så jag började stanna, titta, berömma, gå med pyttesteg, vända rundor, osv. På så sätt fick jag kontakt med Monster igen, samtidigt som han fick en chans att varva ner och inse att trots att den andra hunden hotade som bara den och trots att ägaren var ändå mycket mer hotfull (för Monster är hotfulla människor en jättetrigger) så hände det faktiskt ingenting! Och efter en-två veckor med random möten så traskade Monster ganska snällt förbi, visst är han inte avslappnad i situationen än (det blir en hel del snabba ögonkast, och han kortar in steget och går "studsigare" fortfarande) men han bråkar som regel inte längre - istället försöker han bjuda upp till lydnadsträning eller liknande för att själv skaffa sig en bättre uppgift. Den andra hunden vrålar fortfarande (och ägaren gormar och rycker), men då effekten av att jag gjorde på mitt sätt ändå är att mötena är mycket snabbare över även för dem så tycker jag inte jag gjort fel mot dem heller - även om jag tror hen är rätt sur på mig...

(Situationen ovan är ett specialfall för oss, då det låter som din situation också handlar om en specifik hund snarare än ett generellt problem. Monster har dock haft mycket problem med utfall mot lite av varje, och det har jag tränat mer systematiskt på med skvaller och BAT bland annat.)

Sen ska sägas att jag verkligen tror på "positiv" träning, men som du beskriver situationen med harfixeringen hade jag aldrig stått ut! Stå och vänta en halvtimme för att få kontakt och sen skiter det sig igen direkt ni börjar gå?! Nää... Jag tror du måste hitta något annat sätt att prova, jag tvivlar på att det som brister är att du inte är konsekvent. Finns det inga "mellanstörningar" du kan brygga över redan intränade beteenden genom så de skulle funka även vid svåra störningar som harar? Tränar ni något på självbehärskningsövningar?

 

[makarontanten]

Tackar för svar, ska iväg till jobbet och hinner inte svara nu, men uppskattar era svar och återkommer :-)

 

[hastflicka]

Forsta gangen Miss Mandy blev pahoppad av en liten hund satte den sig i bringan pa henne och min lilla Miss blev klart stressad vid mote med smahundar efterat. Nar jag klagade min nod fick jag radet att ge henne nagot att gora nar vi gick forbi ... i stallet for att tala om vad hon inte skulle gora ("leave it"). Sa vi borjade ga fot nar jag sag att hon focuserade pa en annan hund. Hon alskar att trana sa jag fick hennes uppmarksamhet till 100% och hon totalt glomde att sma hundar kunde vara farliga ... och efter nagra moten insag hon ju att alla inte var det.

Vilket paminner mig ... jag vet ju faktiskt vad jag ska gora nar vi far "laskiga" moten, nu galler bara att hitta motena.

 

[makarontanten]

Jag har försökt bryta hennes fokus på harar och denne hunden på många sätt. Om vi går in på harar, så finns det massor av dem här, och ja, det är ungefär samma problem som med att möta schäferhunden, fast här är det istället drivskall ( heter det så?), slänga sig efter i kopplet och inte bry sig om annat än just haren. Hon ställer sig på två ben och nästan galopperar i luften.

Har försökt ignorera och bara låtsas som att det regnar, släpat henne efter mig och bara gått vidare, haft med pipleksak, köttbullar, lockat med lekröst, petat till henne i sidan för att försöka få henne ur balans, rytit ett skarpt nej, berömt allt jag kan när hon tittat till på mig, samt då metoden att stanna och vänta ut henne. Men nej, jag får henne inte att bry sig om mig, det är bara haren. De gånger jag stått och väntat, så kommer hon som sagt va fram tillslut, jag har berömt massor, men så ett steg framåt och hon har börjat dra i kopplet och letar igen. Suck....

Det är som att hon inte heller glömmer, utan ser hon en hare i en villaträdgård som ett exempel, så blir hon "stirrig" ( alltså söker med blicken och letar) nästa gång vi går förbi där, även om det var en vecka sedan hon såg haren. Vi har en liten rastrunda som går igenom en skogskyrkogård, där ser vi hare så gott som varje gång vi är där. Hon är då med blicken och söker hela vägen och nog f***n får hon resultat med att det dyker upp någon tillslut. Jag har alltså massor av tillfällen att öva på, men vet inte hur jag ska göra/gå vidare. Hon släpper den inte trots att den skuttat iväg utom synhåll, utan det är först när vi är borta från "harområdet" hon kan slappna av igen. Här släpper hon faktiskt schäfern fortare, bara hon får bråka lite först...

Det bor mycket hundar i området, så hundmöten i övrigt är inte så farligt att handskas med, även om det kan bli bättre. Hon blir stel och drar lite i kopplet för att komma fram, men då kan jag lätt få kontakt med henne och avleda, samt att det är just bara vid själva mötet, sen är det över på några sekunder.

Såg att någon skrev om att gå fot, men det får jag henne inte att göra vid dessa tillfällen alls. Har hänt att hon fått gå fot innan hon sett haren/schäfern, men sen "glömmer" hon bort vad hon håller på med när de dyker upp och kontakten med henne är noll.

Är inte så jätteinsatt med skvallerträning, men ska googla runt lite och lära mig, så kanske vi kan pröva det ett tag och se om vi får resultat :-) Jag ger inte upp, men i dessa fall tänker jag på vad jag "alltid" hört, att schnauzern är hrm, lite envis och självständig av sig ;-)

 

[Red_Chili]

@makarontanten, låter som om din fyrbening är precis så som min Aysu var med harar förut Kolla upp skvallerträning, absolut, kom också ihåg att du faktiskt kan träna även när ni går förbi fält där hunden letar efter harar. Du märker ju att hunden letar, eller hur? Få den att göra annat! Om det inte går, börja med att göra annat redan när ni är på väg in i området där det brukar finnas harar.

Aysu vet precis(!) var hararna brukar gömma sig. Inte en chans i världen att hon får springa runt och leta efter dem bara för det. Inte söka av med blicken, inte leta spår på marken, inte lyssna efter dem, hon får helt enkelt inte försöka hitta dem, istället ska vi göra något tillsammans som inte på något vis har med harar att göra.

 

[kompis87]

Jag har försökt bryta hennes fokus på harar och denne hunden på många sätt. Om vi går in på harar, så finns det massor av dem här, och ja, det är ungefär samma problem som med att möta schäferhunden, fast här är det istället drivskall ( heter det så?), slänga sig efter i kopplet och inte bry sig om annat än just haren. Hon ställer sig på två ben och nästan galopperar i luften.

Har försökt ignorera och bara låtsas som att det regnar, släpat henne efter mig och bara gått vidare, haft med pipleksak, köttbullar, lockat med lekröst, petat till henne i sidan för att försöka få henne ur balans, rytit ett skarpt nej, berömt allt jag kan när hon tittat till på mig, samt då metoden att stanna och vänta ut henne. Men nej, jag får henne inte att bry sig om mig, det är bara haren. De gånger jag stått och väntat, så kommer hon som sagt va fram tillslut, jag har berömt massor, men så ett steg framåt och hon har börjat dra i kopplet och letar igen. Suck....

Jag tror vi har samma hund! Följer tråden med stort intresse, skönt att veta att man inte är ensam iaf...

 

[Milosari]

Jag tror du måste vara snabbare! Dvs att du hugger tag i henne så fort hon börjar spänna sig och inte väntar tills cirkusen är i full gång. Kanske är det bäst att du har någon som visar dig?

Det är viktigt att tänka på att en korrigering sällan ändrar permanent ändrar ett beteende. Utan det handlar om att du bryter det felaktiga beteendet så du får en möjlighet att visa henne vad hon ska göra istället.

Fast om du har möjlighet så skulle jag rekommendera att ni träffar en instruktör som kan hjälpa er med relationen i stort, för jag tror det är någon vajsing där när hon tycker att hon helt kan strunta i dig i vissa situationer.