Sv: Hundar utan hem?
Oj, den här tråden har jag helt missat. Skyller på vinthundstråden som tar upp all buketid
Förutom min egna whippet är jag jourhem till en pensionerad kappgreyhound som är från Irland och HUH. Hans historia är att han är uppfödd hos en svensk tjej på Irland som födde upp en kull greyhounds som inte presterade på topp på banan. Därför ödesbestämda att avlivas eller få nya hem. På irland är folk inte speciellt intresserade av att ta hand om ex-kapphundar (efter vad jag förstått) så denna kvinna såg en andra chans för hundarnas i svenska HUH. Hon behöll en själv på Irland, men resten fick hon skicka hit till Sverige.
Jag såg Barrabas (min jourhund) på blocket. Då var han och hans syster redan i ett jourhem i Malmö och han skulle till ett eget jourhem/hem för att de två stressade upp varandra vid hundmöten. Eftersom han redan var så nära ändå, och jag gärna vill ha en vintis till, så träffades vi och konstaterade att Cc och Barre fungerade super ihop. Nästa dag var han hemma hos mig och är världens underbaraste kille, förutom just vid hundmöten. Ingen kris där, men han blir osäker. Ju mindre hundar desto godare ser de ut att smaka och blir han presenterad för (stora) hundar så går det oftast väldigt bra. Inte aggressiv men denna världen är ju helt ny, så han behöver tid och god ledning.
Nu har han såklart fått en egen plats i mitt hjärta, men dyker det perfekta hemmet upp så har min studentekonomi och jag beslutat att jag inte har råd att köpa ut honom från HUH plus ha en försäkring till att betala. Tills dess får han all den kärlek, vård och stimulans han behöver och berikar mitt liv väldeliga. Skönare hund får man leta efter

Hans hjärta är stort och han är alltid glad och lugn inne som sig bör med en vintis. Är han kvar efter sommaren och jag har jobbat ihop lite stålar så stannar han nog kvar hos mig, men tills dess så hoppas (lite) att ett perfekt hem inte dyker upp

.
Apropå HUH så har jag kontakt med ett par stycken från organisationen och de är väldigt måna om Barre. Har dessutom kontakt med uppfödaren till honom som är kvar på Irland som följer hela kullen och ser till så att de har det så bra som möjligt. Bara positivt om HUH såhärlångt alltså.
Angående herrelösa hundar runt om i världen och vad man ska göra åt dem så är jag kluven och håller med många talare i tråden. Jag hade förmodligen inte hört av mig till HUH om en hund som redan var på Irland som skulle skeppas hit och jourhemmas, omplaceras osv osv. Vet ärligt talat om det är så mycket bättre än att avliva på plats. Man vill rädda alla, men till vilket pris? Barre var i situationen att han var i sverige och jag såg ingen anledning till att inte hjälpa honom med en andra chans i livet.
Red_Chili: Det var nog jag som nämnde det att ta hit en och annan avdankad racehund från Irland kan få upp ögonen för fler människor som i sin tur uppmärksammar problemet och kanske gör något vettigt åt informationen. Jag själv kommer inte att åka till Irland och börja ägna mig åt att rädda greyhounds eller förgöra racing-industrin, men kanske mina historier om hur hemskt det är kan få en och annan att börja tänka och så är en boll i rullning. Säkert flummigt och långsökt, men jag ser inget större fel i att sverige räddar och annan racinghund från Irland.
Självklart ska hundproblemet i Sverige också adresseras och rimligtvis borde man ta hand om de som finns här innan man engagerar sig i resten av världen. Ska jag ta emot en omplacering till så blir det en som redan är i sverige (som ju var fallet nu också, om än hans ursprung var Irland).