Ja, vi har två hundar som är trevliga och sympatiska i övrigt, men som har en olat där vi misslyckats kraftigt i vår träning och uppfostran av dem. Tänkte se om någon kanske har något tips för att se hur vi kan öva? 
Hundarna har för ovana att rusa fram och skälla på släkt och vänner, när personerna kommer och söker upp oss. Oftast på gården, i anslutning till att vi jobbar i ladugården eller lösdriften, men också i trädgården vid huset. De skäller också om någon ringer på dörrklockan.
I grund och botten så har jag egentligen inget emot att de skäller, men jag vill gärna att de står KVAR och skäller i såfall, och inte rusar fram. Det är riktigt ouppfostrat att rusa fram och skälla, och jag skäms över deras beteende. Vi har haft problem med inbrott (som så många andra lantbrukare) så därför ser jag gärna att de har koll på när det kommer folk till gården och talar om det.
När de väl kommer fram till personen, så slutar de att skälla omgående, och så blir det svansviftningar och oftast så letar ena hunden genast upp en pinne eller en boll att släppa framför fötterna på gästen (han vill gärna leka). Beteendet började när de var yngre (de är drygt 2 år idag), då sambons morbror också bodde på gården. Sambons morbror är alkoholist, och har ett ganska märkligt rörelsemönster (särskilt när han är full). Hundarna är JÄTTErädda för den här mannen och det var honom de började att skälla på när han kom upp till ladugården (extra mycket när han luktade sprit, vilket var... ofta). Nu har hundarna anammat beteendet för vem som helst som kommer till lagården eller till huset, och jag vet inte riktigt hur jag ska tänka eller träna bort det.
Vi har testat att ha dem i koppel eller lina, men dels blir det ju ingen "riktig" situation eftersom det då är svårt att utföra arbetsuppgifter samtidigt, och dels så är hundarna mycket väl medvetna om att de sitter fast. De försöker inte göra några utfall när de sitter fast.
Vi har provat att skälla på hundarna, lägga omkull dem, vi har provat att prata med snäll röst när vi ska kalla in dem för att hinna före innan de rusar fram, och vi har prövat med godis. Godis är nog det som funkar bäst, men det är inte hundraprocentigt. Svägerskan kallar det för "skvallerträning", men jag är lite osäker på om vi gör rätt.
Allmänlydnaden i övrigt funkar fint, och de aktiveras i övrigt. Ena hunden går jag kurser med på brukshundsklubben, och den andra hunden tränar husse i eftersök.
Hundarna har för ovana att rusa fram och skälla på släkt och vänner, när personerna kommer och söker upp oss. Oftast på gården, i anslutning till att vi jobbar i ladugården eller lösdriften, men också i trädgården vid huset. De skäller också om någon ringer på dörrklockan.
I grund och botten så har jag egentligen inget emot att de skäller, men jag vill gärna att de står KVAR och skäller i såfall, och inte rusar fram. Det är riktigt ouppfostrat att rusa fram och skälla, och jag skäms över deras beteende. Vi har haft problem med inbrott (som så många andra lantbrukare) så därför ser jag gärna att de har koll på när det kommer folk till gården och talar om det.
När de väl kommer fram till personen, så slutar de att skälla omgående, och så blir det svansviftningar och oftast så letar ena hunden genast upp en pinne eller en boll att släppa framför fötterna på gästen (han vill gärna leka). Beteendet började när de var yngre (de är drygt 2 år idag), då sambons morbror också bodde på gården. Sambons morbror är alkoholist, och har ett ganska märkligt rörelsemönster (särskilt när han är full). Hundarna är JÄTTErädda för den här mannen och det var honom de började att skälla på när han kom upp till ladugården (extra mycket när han luktade sprit, vilket var... ofta). Nu har hundarna anammat beteendet för vem som helst som kommer till lagården eller till huset, och jag vet inte riktigt hur jag ska tänka eller träna bort det.
Vi har testat att ha dem i koppel eller lina, men dels blir det ju ingen "riktig" situation eftersom det då är svårt att utföra arbetsuppgifter samtidigt, och dels så är hundarna mycket väl medvetna om att de sitter fast. De försöker inte göra några utfall när de sitter fast.
Vi har provat att skälla på hundarna, lägga omkull dem, vi har provat att prata med snäll röst när vi ska kalla in dem för att hinna före innan de rusar fram, och vi har prövat med godis. Godis är nog det som funkar bäst, men det är inte hundraprocentigt. Svägerskan kallar det för "skvallerträning", men jag är lite osäker på om vi gör rätt.
Allmänlydnaden i övrigt funkar fint, och de aktiveras i övrigt. Ena hunden går jag kurser med på brukshundsklubben, och den andra hunden tränar husse i eftersök.
Det där stämmer ju mycket väl in på situationen - att vi försök ta bort ett beteende, istället för att lära in ett nytt. Hundarna gillar att lära sig nya saker och har väldigt mycket "will to please" (eller vad man nu ska kalla det) så jag tror att det skulle förenkla situationen att försöka lära in ett nytt beteende istället. 
