Hundar med cancer

Väcker den här halvgamla tråden till liv igen. Jag har en hund (8 år) med svullna lymfkörtlar (i princip alla lymfkörtlar är svullna), och vi ska till veterinären i Jönköping imorgon för att säkerställa om det är malign lymfom eller inte.

Om det är malign lymfom har hon omkring 6 veckor kvar att leva enligt prognosen. Men hon har än så länge inte några som helst andra symptom annat än att just lymfkörtlarna är svullna - jag märker ingen annan skillnad på henne.

De alternativ som finns, om jag förstod veterinären jag redan träffat rätt, är antingen cytostatika - och då får hon kanske ett år till om det fungerar som det ska, men sedan brukar det komma tillbaka. Av det jag hört är cytostatikan mycket mildare för hundarna än för människor, och det ska inte påverka hunden negativt. Eller kortison, då man kan få några månader till innan det börjar komma symptom.

Vad skulle ni gjort?
 
Väcker den här halvgamla tråden till liv igen. Jag har en hund (8 år) med svullna lymfkörtlar (i princip alla lymfkörtlar är svullna), och vi ska till veterinären i Jönköping imorgon för att säkerställa om det är malign lymfom eller inte.

Om det är malign lymfom har hon omkring 6 veckor kvar att leva enligt prognosen. Men hon har än så länge inte några som helst andra symptom annat än att just lymfkörtlarna är svullna - jag märker ingen annan skillnad på henne.

De alternativ som finns, om jag förstod veterinären jag redan träffat rätt, är antingen cytostatika - och då får hon kanske ett år till om det fungerar som det ska, men sedan brukar det komma tillbaka. Av det jag hört är cytostatikan mycket mildare för hundarna än för människor, och det ska inte påverka hunden negativt. Eller kortison, då man kan få några månader till innan det börjar komma symptom.

Vad skulle ni gjort?
Min tik fick lymfom och jag valde att behandla med cytostatika. Hon fick 4 månader till av det, mådde jättebra(!) till en början (förutom några små dippar) men på slutet gick det snabbt.

Även om jag inte ångrar att jag valde den behandlingsformen så skulle jag idag inte göra om det. Det var fruktansvärt jobbigt mot slutet att gå runt och fundera på hur hon mådde, när det var nog osv. För hur mycket man än behandlar: har de lymfom blir de inte bra igen. Det går inte.

Om någon av mina nu skulle få lymfom så hade jag mest troligt bestämt ett slutdatum som inte är allt för avlägset och gett kortison fram till dess, för att få tid att säga hejdå ordentligt men inte behöva gå och fundera på när det är dags.
 
I början av året fick jag ta bort min 10-åriga chow chowhane. Han blev plötsligt väldigt rund om magen och först trodde jag att det var en magomvridning på gång, men han mådde bra. När magen inte blev mindre på några dagar så tog jag honom till veterinär, där röntgen och ultraljud visade på cancer i flera organ. Den runda magen berodde på vätska i buken. Då jag inte var beredd att ta bort honom där och då, eftersom han ju ändå var förhållandevis pigg, så bad jag om behandling som skulle minska på symptomen. Han fick kortison och vätskedrivande och blev snabbt piggare, började äta normalt igen, men buken minskade inte i omfång och han läckte konstant urin. Så han fick somna in en vecka senare.
 
Väcker den här halvgamla tråden till liv igen. Jag har en hund (8 år) med svullna lymfkörtlar (i princip alla lymfkörtlar är svullna), och vi ska till veterinären i Jönköping imorgon för att säkerställa om det är malign lymfom eller inte.

Om det är malign lymfom har hon omkring 6 veckor kvar att leva enligt prognosen. Men hon har än så länge inte några som helst andra symptom annat än att just lymfkörtlarna är svullna - jag märker ingen annan skillnad på henne.

De alternativ som finns, om jag förstod veterinären jag redan träffat rätt, är antingen cytostatika - och då får hon kanske ett år till om det fungerar som det ska, men sedan brukar det komma tillbaka. Av det jag hört är cytostatikan mycket mildare för hundarna än för människor, och det ska inte påverka hunden negativt. Eller kortison, då man kan få några månader till innan det börjar komma symptom.

Vad skulle ni gjort?
Jag skulle, om jag hade råd, behandla med cytostatika (vet ej vad det kostar, men försäkringen brukar inte ersätta det), annars kulle jag välja kortison. Jag skulle oavsett behandling lita på jag märker när hunden inte vill längre, så jag skulle låta hunden hänga med tills att den inte längre mådde bra. För min del är det otänkbart att ta bort en hund som fortfarande tycker att livet är kul, oavsett hur prognosen för en sjukdom ser ut.
 
Jag skulle, om jag hade råd, behandla med cytostatika (vet ej vad det kostar, men försäkringen brukar inte ersätta det), annars kulle jag välja kortison. Jag skulle oavsett behandling lita på jag märker när hunden inte vill längre, så jag skulle låta hunden hänga med tills att den inte längre mådde bra. För min del är det otänkbart att ta bort en hund som fortfarande tycker att livet är kul, oavsett hur prognosen för en sjukdom ser ut.
För oss kostade det ca 5000kr per besök hos veterinär. De alternativ som fanns var antingen att ge det en gång i veckan typ 12 gånger, eller att ge en gång var tredje vecka hos veterinär och en gång mitt emellan ge tabletter hemma men då ta blodprov hos vet innan. Jag valde sista alternativet. Mot slutet fick hon också kortison eftersom kroppen bestämde sig för att inte svara på cytostatika längre.

För hundar som behandlades på det dyra sättet var det i genomsnitt 9 månaders livslängd. Det billiga sättet gav i genomsnitt 6 månader (efter att man påbörjat behandling alltså), om jag nu inte minns helt tokigt.
 
Jag skulle, om jag hade råd, behandla med cytostatika (vet ej vad det kostar, men försäkringen brukar inte ersätta det), annars kulle jag välja kortison. Jag skulle oavsett behandling lita på jag märker när hunden inte vill längre, så jag skulle låta hunden hänga med tills att den inte längre mådde bra. För min del är det otänkbart att ta bort en hund som fortfarande tycker att livet är kul, oavsett hur prognosen för en sjukdom ser ut.
Min försäkring ersätter cytostatika, så ekonomin är inte särskilt prioriterad i just det här beslutet - den rörliga självrisken klarar jag.
 
Hur komplicerad procedur är det med att få cytostatikan? Hur lång tid tar det, måste hunden sedernas/sövas, hur tar de det?

Min hund brukar inte ha några bekymmer med veterinär, men hon är ju samtidigt inte superglad över att bli stucken en massa (och hon har varit ganska svårstucken ibland, med blodkärl som flyttar sig)
 
Hur komplicerad procedur är det med att få cytostatikan? Hur lång tid tar det, måste hunden sedernas/sövas, hur tar de det?

Min hund brukar inte ha några bekymmer med veterinär, men hon är ju samtidigt inte superglad över att bli stucken en massa (och hon har varit ganska svårstucken ibland, med blodkärl som flyttar sig)
När vi gav cellgifter hos veterinär så var det som dropp. Hunden var tvungen att ligga HELT stilla på bordet i ungefär en halvtimme. Bortsett från det så var det inte mer komplicerat än ett blodprov eller vilket dropp som helst, men det är ju olika för olika hundar. Däremot finns det risk för vissa biverkningar. Min tik var tex känsligare mot cellgifterna än väntat. Visserligen gjorde det att allt blev bättre snabbare än väntat, men också att hon lättare fick biverkningar (illamående och trötthet). När vi hittat rätt dosering för henne så fick hon betydligt mindre än vad en hund i hennes storlek "skulle" ha, då fick hon inga fler biverkningar än diarré några dagar efter behandling.

Det var också knepigt när hon skulle ha cellgifter som krävde vätskedrivande, dels för att hon inte hade lust att dricka mer än vanligt, så jag fick lura i henne vatten, dels för att jag inte visste hur ofta hon skulle tänkas behöva gå ut. Det skulle hon dock bara ha i tre dagar, så vi tajmade in det så att det blev en fredag och två helgdagar för att jag skulle kunna jobba utan hundvakt också (ville inte riskera att hon blev kissnödig när jag inte var hemma).

En anledning till att jag valde att behandla var just för att min tik var så löjligt enkel vid alla typer av hantering och behandling. En hund som är rädd för veterinären eller på annat sätt tycker att det är pissjobbigt att komma dit hade jag inte utsatt för behandling.
 
Vår då 8-åriga foxterrier blev diganosticerad med hemangiosarkom, en ytterst aggressiv cancer som har en överlevnadstid runt ca 3 månader. Vi provade i desperation cellgifter men bestämde oss efter första dosen att vi inte ville utsätta honom för detta och förväntade oss att han skulle lämna oss inom kort. Nu har det gått 3,5 år och vi har haft en levnadsglad och pigg vovve hela vägen. Tyvärr har han nu problem med tänderna och ev. ngn slags tumör som gör att hans tandextraktion inte läker. Denna gång kommer vi inte göra ngt mer och det ser inte ljust ut.
 
Fick idag svaret på biopsin: troligenlymfom... Nu är han remitterad till onkolog för att veta om det är malignt men det är väntetid 6 v 😥
Han är 10 men pigg och glad så det är så jävla tråkigt. Direkt tänkte jag att han ska få behandling med cytostatika men när jag hunnit landa lite i det så är jag tveksam då det inte ger så mycket längre liv för honom. Jag hoppas såklart det inte är malignt men försöker ändå förbereda mig på det 😭
 
Fick idag svaret på biopsin: troligenlymfom... Nu är han remitterad till onkolog för att veta om det är malignt men det är väntetid 6 v 😥
Han är 10 men pigg och glad så det är så jävla tråkigt. Direkt tänkte jag att han ska få behandling med cytostatika men när jag hunnit landa lite i det så är jag tveksam då det inte ger så mycket längre liv för honom. Jag hoppas såklart det inte är malignt men försöker ändå förbereda mig på det 😭
6 veckor! Det är lång tid. Ger du kortison nu så att det inte blir värre?
 
6 veckor! Det är lång tid. Ger du kortison nu så att det inte blir värre?
Enligt det veterinären sagt till mig ska man inte ge kortison innan om man fortfarande funderar på cytostatika behandling - kortisonen gör att det är mindre chans att cytostatikan fungerar. Dvs ger du kortison lät det lite som om det var kört med cytostatika
 
Fick idag svaret på biopsin: troligenlymfom... Nu är han remitterad till onkolog för att veta om det är malignt men det är väntetid 6 v 😥
Han är 10 men pigg och glad så det är så jävla tråkigt. Direkt tänkte jag att han ska få behandling med cytostatika men när jag hunnit landa lite i det så är jag tveksam då det inte ger så mycket längre liv för honom. Jag hoppas såklart det inte är malignt men försöker ändå förbereda mig på det 😭
Jag har fortfarande inte fått svar på min hunds biopsi, kommer förhoppningsvis i slutet av veckan. Dock tror jag inte det är särskilt stor chans att det är något annat än lymfom 😢

Jag var hos onkolog för biopsin, och det tog bara tre dagar att få tid där från att jag blivit remitterad från en vanlig veterinär som först kände igenom hunden. Onkologen några dagar senare var den som tog blodprover och biopsi.
 
Enligt det veterinären sagt till mig ska man inte ge kortison innan om man fortfarande funderar på cytostatika behandling - kortisonen gör att det är mindre chans att cytostatikan fungerar. Dvs ger du kortison lät det lite som om det var kört med cytostatika
Jo, så sa min veterinär också. Sedan samkördes ändå kortison och cellgifter till henne. Egentligen reagerade jag bara på att det var så otroligt lång tid innan besök. När vi fick konstaterat att Aysu hade lymfom (en måndag) så såg veterinären till att hitta ett djursjukhus som kunde ge henne behandling samma vecka. Då hade det gått 2 veckor sen jag upptäckte att lymforna var stora. Veterinären ville INTE remittera till något som hade tid "om några veckor" eftersom det skulle vara för lång tid och Aysu skulle ha hunnit bli på tok för dålig under den tiden.
 
Jag har fortfarande inte fått svar på min hunds biopsi, kommer förhoppningsvis i slutet av veckan. Dock tror jag inte det är särskilt stor chans att det är något annat än lymfom 😢

Jag var hos onkolog för biopsin, och det tog bara tre dagar att få tid där från att jag blivit remitterad från en vanlig veterinär som först kände igenom hunden. Onkologen några dagar senare var den som tog blodprover och biopsi.
Så tråkigt 😔 en biopsi plus blodprov är gjort men det ska tas fler vävnadsprover hos onkologen. Det som är så fruktansvärt tråkigt är att han trots att han är 10 är i sitt livs form och så otroligt glad och pigg😥
 
Jag har diskuterat cellgifter med min veterinär, och jag har förstått (men kan ha missuppfattat) att de mediciner man ger till hundar inte har speciellt många andra biverkningar än trötthet.
Cellgifter för människor har ofta illamående som biverkning, men jag har för mig att det inte gäller cellgifter för hundar.

Jag skulle därför kunna ge cellgifter till hunden om jag hade råd och veterinären tycker att det var en bra idé.

Överhuvudtaget utgår jag från vad veterinären tycker när jag funderar på vad som är klokt att göra. Går hos en diplomates-veterinär som jag verkligen litar fullt och fast på. Har gått hos henne i många år och hon har haft fel 1 gång under alla dessa år.
Många av sorterna ä desamma som används inom humanvården. Skillnaden är doserna. Man ger lägre doser och minimerar därmed risken för biverkningar. Dyker biverkningar upp justeras dosen eller så byter man sort.

Såg väldigt sällan cellgiftsbiverkningar när jag jobbade med ”hundonkologerna”.
 
Hur komplicerad procedur är det med att få cytostatikan? Hur lång tid tar det, måste hunden sedernas/sövas, hur tar de det?

Min hund brukar inte ha några bekymmer med veterinär, men hon är ju samtidigt inte superglad över att bli stucken en massa (och hon har varit ganska svårstucken ibland, med blodkärl som flyttar sig)
Det beror på vilken slags cytostatika som ges. En del sorter ges i tablettform, men många ges intravenöst. Ibland som en mindre dos och ibland som dropp. Ska de ha dropp är det säkrast för både hund och personal om hunden är sederad eftersom många av cellgifterna är kraftigt vävnadsretande. En hund som rör på sig riskerar alltid att kunna få PVKn ur kärlet och läcker det ut cytostatika utanför kärlet kan du få så kraftiga vävnadsskador att benet måste amputeras. Därför är det även en fråga om säkerhet för personalen, om hunden trilskas och cytostatika börjar läcka ut kan personal exponeras med samma risk för vävnadsskador.
 
Så tråkigt 😔 en biopsi plus blodprov är gjort men det ska tas fler vävnadsprover hos onkologen. Det som är så fruktansvärt tråkigt är att han trots att han är 10 är i sitt livs form och så otroligt glad och pigg😥
Min är också i bra form och pigg och glad, fortfarande inga symptom annat än förstorade lymfkörtlar. Och hon är bara 8 :(
 

Liknande trådar

Hundhälsa 2018 tog jag lite hastigt och lustigt emot en liten omplacering som for illa i dåvarande hem. Hunden var och är trots det relativt glad...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
5 186
Senast: Tonto
·
Hundhälsa Två små barn på 4 år har börjat sätta spår på vår 7 åriga tik. Hon har alltid varit speciellt, på ett bra sätt. Men nu har det allt mer...
Svar
13
· Visningar
1 003
Senast: snöflingor
·
Hundhälsa Jag har en liten tik som har haft ett helt gäng juvertumörer. Hon är opererad 3 gånger för det, hon blir väldigt påverkad av dessa...
2
Svar
28
· Visningar
2 808
Hundträning (OBS! Långt inlägg) Hej! Jag har en border collie tik på över 1 år som jag har fått lite problem med i vallningen, annan träning och...
2 3
Svar
57
· Visningar
5 232
Senast: Ragdoll
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp