Hej alla!
Ny här, och kommer med en fundering som kanske kan verka konstig för många men som är i högsta grad allvarlig för mig...
Jag har under de senaste åren blivit genuint intresserad av hund och hundträning. Läst mängder med böcker, blivit dagmatte för att "prova på" hundlivet, ja helt enkelt börjat känna en väldig längtan efter hund.
Så till mitt problem. Jag har en hörselskada som gör att jag upplever hundskall (främst inomhus) som oerhört jobbigt. Detta är ett problem eftersom vi alla vet att hundar skäller... mer eller mindre. Att träffa hundar utomhus som skäller är mindre plågsamt, antar att det har att göra med akustik etc.
Mitt dilemma är därför om det öht är möjligt att hitta en hund som "aldrig" skäller? Eller är det lika bra att jag ger upp min dröm? Jag vet ju flera hundar som inte säger ett knyst, men det har knappast varit rastypiskt eller ens uppfostrat så - utan har "bara blivit".
Om ni varit i min sits, hur skulle ni tänkt? Finns det vissa raser som faktiskt lättare "håller tyst" eller skulle det vara bättre att försöka få tag i en tyst omplacering? Tillsammans med diverse andra krav på hundras känns det ju som en omöjlig uppgift.
Jag förstår att det här kan låta löjligt, men man rår ju tyvärr inte för sina handikapp...
Ny här, och kommer med en fundering som kanske kan verka konstig för många men som är i högsta grad allvarlig för mig...
Jag har under de senaste åren blivit genuint intresserad av hund och hundträning. Läst mängder med böcker, blivit dagmatte för att "prova på" hundlivet, ja helt enkelt börjat känna en väldig längtan efter hund.
Så till mitt problem. Jag har en hörselskada som gör att jag upplever hundskall (främst inomhus) som oerhört jobbigt. Detta är ett problem eftersom vi alla vet att hundar skäller... mer eller mindre. Att träffa hundar utomhus som skäller är mindre plågsamt, antar att det har att göra med akustik etc.
Mitt dilemma är därför om det öht är möjligt att hitta en hund som "aldrig" skäller? Eller är det lika bra att jag ger upp min dröm? Jag vet ju flera hundar som inte säger ett knyst, men det har knappast varit rastypiskt eller ens uppfostrat så - utan har "bara blivit".
Om ni varit i min sits, hur skulle ni tänkt? Finns det vissa raser som faktiskt lättare "håller tyst" eller skulle det vara bättre att försöka få tag i en tyst omplacering? Tillsammans med diverse andra krav på hundras känns det ju som en omöjlig uppgift.
Jag förstår att det här kan låta löjligt, men man rår ju tyvärr inte för sina handikapp...