Hunden i rättsfallet befann sig på hundägarens inhägnade tomt, och kunde inte komma nära hästen. En faktor var att hundägaren genast erkände att hunden skrämt hästen, så någon skuldfråga utreddes inte. Om hundägaren i stället sagt att hästen skyggade för fågeln som flög upp, eller för stegen som hundägaren bar på i sin trädgård, eller för katten som smet i väg så hade utgången inte blivit som den blev.Det där måste ju vara en infekterad grannfejd? Särskilt när hundägaren vet att hästen som passerat tomten har opererats för lösa benbitar tidigare.
Vi har en galen chabrador på granntomten i stallet. Skäller och hoppar upp mot staketet. Vissa hästar tycker att den är obehaglig och andra bryr sig inte alls.
Eftersom vi vet att hunden bor där skulle vi:
1. Aldrig gå förbi där med en reaktiv unghäst.
2. Aldrig skylla på hundägaren om hunden skrämde någon häst.
Ledsen att inte kunna svara på dina frågor @Problematisk .
Jag tycker precis som du, att man som ryttare eller kusk har ett visst ansvar för vad hästar man tar ut på allmän mark kan hitta på.