Hund och bebis?

[Trasten]

Ni som har haft småbarn och hund samtidigt, hur har ni löst det rent praktiskt?

Hur har ni gått till väga för att komma ut genom dörren med lagom mellanrum för rastningar och promenad?

Har ni vågat ha hunden lös?

Har ni varit oroliga för hundslagsmål?

Har ni kommit iväg på grejer som ni vill på med både hund och bebis eller har ni avstått från mycket för att det blivit för jobbigt?

Har ni kännt er utsatta när ni har både hund och bebis att hantera samtidigt (man har ju bara två händer) eller har ni vant er vid situationen?

Vad har ni tyckt varit de största problemen?

Vad har varit oväntat smidigt?

Har bebistiden varit enklare än småbarnstiden eller tvärt om? I relation till hunden alltså.

Fritt fram att svara på frågor jag inte kommit på att ställa.

(Så klart är den uppenbara lösningen att ha en sambo och turas om att ta hand om hunden och bebis, men även den som har sambo som också delar hundansvaret är väl ibland själv med bägge?)

 

[Guldaskig]

Vi hade hund när första barnet föddes. Funkade väldigt bra! Vi bodde i lägenhet men hunden var en enkel och lugn individ men som såklart ändå krävde dagliga promenader. När jag var föräldraledig gick jag ut med hunden innan sambon åkte till jobbet för en kortare rastning och sen tog vi en långpromenad när det var dags för bebis att sova på förmiddagen. På eftermiddagen tog jag ibland en kortare rastning igen med bebis i vagn eller sele och sen löste det sig ju när sambon kom hem från jobb igen när vi var två. Det var desto krångligare när sambon reste iväg på jobb och jag fick lösa allt ensam men då brukade mina föräldrar hjälpa till lite.

När barn nummer två kom hade vi flyttat till hus och hunden hade blivit ett par år äldre och krävde något mindre aktivitet. Men det var lite samma grej då med rastning och promenader osv, med enkelheten i att bo i hus för snabb morgonkiss eller bara hänga utomhus lite.

Nu väntar vi barn nummer tre och har precis tingat en valp eftersom förra hunden tyvärr fick tas bort för ett tag sedan. Tror det kan bli ganska mycket mer påställt men ser ändå fram emot det väldigt mycket Man vet ju aldrig vad för typ av bebis man får men försöker tänka att allt kommer lösa sig fint och att våren, sommaren och hösten är perfekta för att skaffa både bebis och hund

Tycker inte att det är så stor skillnad på bebis och småbarnstiden när det gäller den förra hunden vi hade, hon var med på det mesta och gjorde att vi kom ut mer i skog och natur än vad vi gör nu utan hund.

 

[nejlica]

Frågar du min hund var bebistiden det bästa som kunde hända. Helt plötsligt var vi hemma jämt, gick på massor av promenader med vagn och sen även i bärsele och hängde mer i trädgård och stall utan att egentligen göra något. Bebis var dessutom ett trevligt tillskott till flocken.

När dottern blev lite äldre, ville gå själv (vilket ledde till att promenaderna blev väldigt korta) och gärna ville klappa, dra i svansen osv var det betydligt besvärligare (ett tag kändes det som att det enda jag sa var "försiktigt" och "släpp hunden") och har mer byggt på att en av oss föräldrar gått promenad och en tagit hand om barn typ. Vi har tur att ha en väldigt lättsam hund som gärna hänger med till stallet och hänger där en stund istället för någon träning eller promenad tack och lov.

Nu närmar sig barnet tre och de har mer utbyte av varandra igen.

 

[Piaff]

Vi bor i hus med trädgård som är väl inhägnat, har två hundar. Om jag är hemma själv en hel dag, som när sambon är iväg och jobbar ett helt dygn brukar vi vakna allihop, jag släpper ut hundarna på gården för morgonkiss, byter på och matar dottern, äter frukost, sen lägger jag henne i vagnen, klär på mig skor och ytterkläder, kör vagnen nedför verandatrappan, klär på hundarna koppel och så går vi en längre sväng, samma på eftermiddagen. Sen är det rastning på gården mellan det. Beroende på var vi är kan jag släppa hundarna, vi har ett par ställen som lämpar sig för det. Annars går de i koppel och de har lärt sig att vagnen väjer inte utan de går vid sidan. Nån gång blir det sele men just nu mest vagn.

Är sambon hemma går vi antingen allihop tillsammans eller så stannar en hemma med dottern och den andra rastar hundarna. Kan ibland vara skönt att gå ut ensam med dem så inte alltid man väljer att vara den som är hemma!

 

[WildWilma]

Bebistiden var lätt tyckte jag. Bebisar är ju eg. bara att ta med och de tar sig ingenstans. Inte lika bara när de får mer egen vilja och blir mobila. Bärsele är mycket praktiskt tyckte vi. Vi gick en del med vagn också. Lite meckigare men det gick det också.

Mina hundar hälsar aldrig på andra hundar ute så vet inte varför risken för slagsmål skulle vara större. Min hane blev visserligen attackerad av en hund som rymt ur sin sele vid en barnvagnspromenad men det kunde lika gärna ha hänt utan vagnen. Det löste sig snabbt då min hund var större och inte vill slåss i onödan.

Lösa går de där det är lämpligt oavsett om barn är med eller ej. De lyssnar oavsett. Har inte upplevt det utsatt med hund och barn så länge andra hundägare visat respekt och hållet sina hundar på avstånd. Mina hundar lyder på röstkommando så det behövs ingen styrka att hantera dem.

Hunden stannade hemma när vi var på "bebisaktiviteter" men bebisen var med på många "hundaktiviteter".

Värst var krypålder (8 månader för vårt barn) upp till typ 1,5-2 år då barnet skulle vara på allt och undersöka inkl. Hund och vattenskål. Då hade hundarna en hage med vatten där de fick vara ifred. Då var det dock pappa som var föräldraledig

 

[Guldaskig]

Värst var krypålder (8 månader för vårt barn) upp till typ 1,5-2 år då barnet skulle vara på allt och undersöka inkl. Hund och vattenskål. Då hade hundarna en hage med vatten där de fick vara ifred. Då var det dock pappa som var föräldraledig

Haha ja, det där minns jag och hade förträngt Vattenskålen var det mest spännande för bebis i hela huset!

 

[WildWilma]

Haha ja, det där minns jag och hade förträngt Vattenskålen var det mest spännande för bebis i hela huset!

Japp den var som en magnet för barnet. Tillslut hamnade den bakom staket

 

[Ainon]

Tycker det funkar bra med barn och hund. Bebis är jätte lätt medan det blir svårare ju äldre och rörligare de blir. Lugnast är såklart att ha en barnvagn lugn vuxen hund som inte dras igång av liv men vi har valp och går bra det med. Är helt okomplicerat med vår 1åring men lite jobbigare med 4åringen som är bestämd och väldigt livlig vilket gärna drar igång valpen såklart.

Hade dock inte velat ha hund och små barn om vi inte haft gård/tomt så man bara kan öppna dörren vid rastning vid behov. Kan nog vara lite kämpigt med barn som är så små att de inte kan lämnas hemma själva vid rastning och så ska man krångla på massa kläder mm på vintern och baxa med de flera gånger per dag. Jag rastar hunden på gården när jag är ensam med barnen och kör aktiveringen när vi är två vuxna hemma.

Värst var krypålder (8 månader för vårt barn) upp till typ 1,5-2 år då barnet skulle vara på allt och undersöka inkl. Hund och vattenskål. Då hade hundarna en hage med vatten där de fick vara ifred. Då var det dock pappa som var föräldraledig

Smart planerat

 

[Sofie.S]

Ni som har haft småbarn och hund samtidigt, hur har ni löst det rent praktiskt?
Jag gick från häst till hund så tycker att det är praktiskt lättare med hund än häst i kombination med småbarn. Hade en sällskapsras (hund) när barnen föddes men som fick omplaceras till släkting 2018 pga sjukdomsbild, hunden hade inte hälsa nog att leva i vår vardag.
Mina barn är födda 2014 och 2016, köpte vår en gemensam mastiff 2018 och vår andra mastiff 2020.

Hundarna ses som familjemedlemmar och är med i vår vardagsekvation. De följer med på det mesta och gör dom inte de så är de hos mina föräldrar. Tex om vi ska åka någonstans de inte får följa med till.

Hur har ni gått till väga för att komma ut genom dörren med lagom mellanrum för rastningar och promenad?
När barnen var yngre så sov de i barnvagnen på promenaderna. Numera finner jag de tider på dygnet som promenader passar, tex förmiddag helg, direkt efter jobbet eller senare på kvällen. När jag var mammaledig/studerade hade jag mycket mer tid för hundarna men nu när jag arbetar heltid finns tyvärr inte samma tid. Men upplever att de är nöjda trots allt - det går ingen nöd på dem. De trivs om de får vara med!

Har ni vågat ha hunden lös?
Ja, det har jag.

Har ni varit oroliga för hundslagsmål?
Nej, inte mer än vanligt.

Har ni kommit iväg på grejer som ni vill på med både hund och bebis eller har ni avstått från mycket för att det blivit för jobbigt?
Barnen har hittills inte varit med på någon utställning men beror på restiden och tidiga starttider - det har istället blivit en form av egentid.
När jag hade en mastiff så följde han med överallt men sen jag skaffade nummer två har de fått stanna hemma vid vissa aktiviteter - det är inte helt enkelt att åka själv med två barn och över 100kg hund. Det skulle helt klart vara enklare med två mindre hundar, det har jag ju få inse..

Har ni kännt er utsatta när ni har både hund och bebis att hantera samtidigt (man har ju bara två händer) eller har ni vant er vid situationen?
Jag tänker att det handlar om att hunden får vänja sig - att vänta, stanna och ha tålamod

Vad har ni tyckt varit de största problemen?
Ser inga direkt problem i att ha hund och barn, det finns vissa utmaningar såklart men det är ju helt klart en livsstil man väljer.

Vad har varit oväntat smidigt?
Samspelet mellan barn och hund!

Har bebistiden varit enklare än småbarnstiden eller tvärt om? I relation till hunden alltså.
I mitt fall har småbarnstiden med hund varit lättare än bebistiden då jag trivs bättre med att gå fritt i skogen än att anpassa mig till att gå där barnvagnen kan rulla.
Nu är mina barn så pass trygga att jag tex kan gå ut och gå medan pappan sover hemma efter nattpass eller om de är hos kompisar och leker. Jag har lättare att hitta sådana utrymmen för promenader helt enkelt.
Nu tycker mina barn att det är mysigt att följa med och leta svamp i skogen med hundarna, det är värdefull tid med både barn och hundar.

 

[Roheryn]

Nu är det väldigt länge sedan, min dotter fyller 22 i år, men erfarenheterna är väl desamma ändå. Vi hade hund när dottern kom, och jag köpte häst när hon var fyra månader.

Ni som har haft småbarn och hund samtidigt, hur har ni löst det rent praktiskt?

Jag tyckte inte det var så mycket att lösa egentligen - hunden var en del av familjen och det var ju bebisen också Hunden uppskattade nog hela grejen - det blev mindre tid ensam och längre promenader än vad han var van vid!

Hur har ni gått till väga för att komma ut genom dörren med lagom mellanrum för rastningar och promenad?

Första rastningen på morgonen innan maken gick till jobbet, sedan lång promenad (1-2 tim) med bebis i vagn mitt på dagen (medan hon sov middag), och så nästa rastning när maken kom hem på eftermiddagen. Detta alltså under den tid som jag var föräldraledig.

Har ni vågat ha hunden lös?

Inte när jag gick med vagn, då gick vi längs vägar med lite för mycket trafik för att våga ha honom lös. Men han lärde sig bra att gå i koppel bredvid vagnen!

Har ni varit oroliga för hundslagsmål?

Nej.

Har ni kommit iväg på grejer som ni vill på med både hund och bebis eller har ni avstått från mycket för att det blivit för jobbigt?

Jag var noll intresserad av att "komma iväg på grejer" när jag var föräldraledig. Jag var hemma, gick mina hundpromenader och när maken var hemma ägnade jag mig åt min häst. Det enda jag "kom iväg på" var träningar med hästen en gång varannan vecka, då var dock dottern lite större - runt året och däröver.

Har ni kännt er utsatta när ni har både hund och bebis att hantera samtidigt (man har ju bara två händer) eller har ni vant er vid situationen?

Har inte känt mig det minsta utsatt. Både bebis och hund var som sagt delar av familjen, hunden krävde sällan någon egentlig "hantering" utöver promenaderna, så det var lugn hemmavaro för oss alla.

Vad har ni tyckt varit de största problemen?

Jag tyckte inte det var några problem.

Vad har varit oväntat smidigt?

Jag hade nog väntat mig att det skulle vara ungefär som det blev, så inga överraskningar åt det hållet heller!

Har bebistiden varit enklare än småbarnstiden eller tvärt om? I relation till hunden alltså.

Nja, de flesta småbarn har ju någon period när de är fullt rörliga men inte lyssnar på vad man säger till dem.... I min dotters fall inträffade den tiden ungefär mellan 1½ och 2½. Då hade vi en grind mellan vardagsrum och kök för att kunna separera hund och barn, mest för hundens skull och för att slippa passa hela tiden. Så den tiden var väl jobbigast i relation till både hund och allting annat!

Fritt fram att svara på frågor jag inte kommit på att ställa.

(Så klart är den uppenbara lösningen att ha en sambo och turas om att ta hand om hunden och bebis, men även den som har sambo som också delar hundansvaret är väl ibland själv med bägge?)

Jag tyckte som sagt inte att det behövdes någon uppdelning i stil med "du tar barnet så tar jag hunden", utan den som var hemma tog självklart hand om båda utan problem.

 

[Voeux]

Jag har en 3 månaders och hund nu. Maken tar ut hunden innan och efter jobbet, så då behöver jag enbart gå ut en gång vid lunch. Eftersom dottern varit vagn-vägrare har jag fått ta henne i sele, så då får man ju planera lite så det inte måste bli promenad precis så man måste väcka henne. Men det har inte varit några problem.

Hunden väger enbart 5 kg så jag har inte varit orolig för att han ska dra omkull mig eller hundslagsmål, men visst kan jag bli lite nervös när det kommer en lös hund springandes. Då har jag sagt direkt till ägaren att han inte gillar andra hundar, och det gör han sällan så han brukar visa det också. Har klarat oss hittills men det klart jag tänkt tanken vad som händer om han blir attackerad. Som tur är så är det mest andra små hundar där vi bor.

Nu försöker jag få dottern att gilla vagnen så vi tränar lite. När hon skriker så börjar hunden pipa och det blir sjukt stressigt när jag ska lyfta upp henne och samtidigt ha honom tjutandes. Så nu tar jag faktiskt dubbla promenader de dagar jag känner för det. Tar ut hunden med henne i sele och sen går en till promenad med bara dottern och vagnen. Tänker att ju större hon blir ju mer kanske hon gillar vagnen och vi kan gå alla tre.

När maken inte jobbar så turas vi om lite med dottern och hunden, och det blir ju också betydligt enklare med barnvagnspromenaderna när en utav oss kan sysselsätta hunden om hon blir ledsen.

 

[Jenka]

Ni som har haft småbarn och hund samtidigt, hur har ni löst det rent praktiskt?

Hur har ni gått till väga för att komma ut genom dörren med lagom mellanrum för rastningar och promenad?

Har ni vågat ha hunden lös?

Har ni varit oroliga för hundslagsmål?

Har ni kommit iväg på grejer som ni vill på med både hund och bebis eller har ni avstått från mycket för att det blivit för jobbigt?

Har ni kännt er utsatta när ni har både hund och bebis att hantera samtidigt (man har ju bara två händer) eller har ni vant er vid situationen?

Vad har ni tyckt varit de största problemen?

Vad har varit oväntat smidigt?

Har bebistiden varit enklare än småbarnstiden eller tvärt om? I relation till hunden alltså.

Fritt fram att svara på frågor jag inte kommit på att ställa.

(Så klart är den uppenbara lösningen att ha en sambo och turas om att ta hand om hunden och bebis, men även den som har sambo som också delar hundansvaret är väl ibland själv med bägge?)

Jag har haft bebis och småbarn ihop med vuxen hund. Valp hade jag inte velat ha i lägenhet samtidigt som bebis faktiskt.

Rastningarna har inte varit ett problem. Hundarna har ju väldigt sällan haft riktigt bråttom heller förvisso. Ta sig iväg med bebis är lättare än 2-3årsåldern (i vår familj).

Lös hund, hundslagsmål, "utsatthet" osv har inte varit några problem. Hundarna har funkat som de gjort redan innan barn, lydnadsmässigt.

Jag har haft stor nytta är bärsjal och bärsele. Utan det hade jag blivit mycket mer begränsad.

Hundträningen fick absolut stryka på foten tyvärr, särskilt efter föräldraledigheten när jobb ska med in i bilden och när barnet blir mer rörligt. I bebisstadiet har jag tränat lydnad med barn både i vagn och på ryggen.