Hund nummer två``

[Migo]

Jag tror faktiskt snart att det är JAG som ramlar ur, inte leran eller hundarna!

 

[Monstermom]

Jag tror faktiskt snart att det är JAG som ramlar ur, inte leran eller hundarna!

Köp flera sängar då.
Man kan sätta ihop dem himla smidigt med zipties runt sängbenen bara. Så kan du göra så bred säng du behöver.

 

[Migo]

Du är awsome på att lösa mina bekymmer, tar du konsultuppdrag?

 

[Monstermom]

Du är awsome på att lösa mina bekymmer, tar du konsultuppdrag?

Japp, men ska ha betalt i slädturer!

 

[Migo]

Fixar du snö så fixar jag slädtur

 

[Monstermom]

Fixar du snö så fixar jag slädtur

Fanken, där stöp det.

 

[Askur]

Om hundarna är väldigt olika aktiveringsmässigt så kan det ju bli knepigt, tex om ena hunden mår bäst av en eftermiddag på brukshundklubben när den andra inte vill träna mentala grejer alls utan bara hålla igång fysiskt några timmar. Är hundarna någorlunda lika så tycker jag själv bara att det blir enklare med två hundar. Precis som @Migo säger så går det ofta lättare att få effektiva träningspass och hundarna har (förhoppningsvis) stor glädje av varandra under övrig tid.

Vad gäller föräldrar... Mina egna har sett mig som "fullständigt från vettet" varje gång jag nämnt att ta hem någon hund. Min senaste, Aysu ville de inte alls att jag skulle ta hem men sa att det fick vara ok eftersom hon inte mådde bra i sitt dåvarande hem och min plan då var att bara få bort henne därifrån. När Aysu väl var här, ja då blev det självklart att hon skulle stanna.

Min far, som var extremt anti-hund förut, har nu blivit Aysus största slav. Han är så fjantig med den där hunden att jag själv tar mig för pannan och bara skrattar åt honom. ("Hej Aysu! Har du haft det kul ute?! Vad kul att du kom hit! Kom, vi leker! ... åh, hej Red_Chili, Aysu kom och berättade för mig att ni var här nu. Åh Aysu, har du tagit min kudde i sängen? Jag kommer och klappar på dig snart!")

Haha, känner igen det där med pappa-faktorn. För 3,5 år sedan när jag släppte bomben om att köpa hund vrängdes hela ansiktet på min pappa. Nu i efterhand ringer han titt som tätt och frågar om "Ciro inte skulle vilja åka upp och umgås med morfar?" .

 

[Modig_Korn]

Nu blev det förvisso ingen hund. Men tikar löper hela livet, så det får man ju ha med i beräkningen om man redan har en hane. Löpen varar ju 3-4 veckor och då ska nån av hundarna bort (om inte den ena är kastrerad).

 

[Yrja]

Jag har länge varit sugen på ännu en hund. Har nu en döv dvärgpudelkille som inte är speciellt aktiv av sig
Har nu hittat två omplaceringstikar som låter mycket intressanta (speciellt en av dom)

Hur mycket mer jobb är det med två hundar? Jag åker hem på mina luncher och går ut med min pojk som det är nu. Åker jag på semester så är mina föräldrar/kompisar hundvakt. Det är just detta med föräldrarna som kan sätta käppar i hjulet, dom skulle förbanna sig över mig... hrm.
Hur mycket bör jag väga in detta?
Hade jag inte haft dom att tänka på hade jag tagit en till direkt!

Kommer ha två veckors ledigt till jul så det hade varit en perfekt tid för nya hunden att acklimatisera sig och att vi skulle få lära känna varandra...

Jag tyckte inte att det blev jobb med två hundar. Det går åt mer mat, blir trängre i bilen, kan vara svårare m hundvakt Och det dras in mer grus o smuts. Men annars tyckte jag bara att det var fördelar.

 

[Red_Chili]

Justja, kom på en sak som kan vara bra att nämna i sådana här trådar, kanske inte just för TS skull men med tanke på vilka andra som kanske läser i sådana här trådar:

Nog för att hundarna i bästa fall har stor glädje av varandra, MEN man ska akta sig för att tänka att problem med hundarna blir lösta för att en till hund flyttar in. Har man tex en hund som är olycklig när den blir lämnad ensam så är det inte säkert att det går bättre för att den får sällskap av en till hund i familjen, tvärt om riskerar man att sitta där med två hundar som plötsligt inte går att lämna. Har man sedan "inte perfekt" inkallning på en hund och släpper den lös ute med en hundkompis, ja då är det ofta ännu svårare att få den att komma på inkallning då det blir roligare att vara lös och leka med kompisen än att komma till människan som ropar. Vid hundmöten kan hunden som gör utfall plötsligt känna att den "får stöd" i sina utfall och så går man där med två hundar som gör utfall osv.

Kort sagt: har man problem med ena hunden bör man försöka få ordning på dem i alla fall så att vardagen fungerar smärtfritt innan hund nr 2 flyttar in. Dessutom är det en stor fördel om man har tid att träna hundarna separat (tex ha dem lösa en och en ute för inkallningsträning, gå separata promenader för att träna hundmöten osv). Annars riskerar man att plötsligt ha dubbelt så mycket problem som tidigare.

 

[Kiva]

Han är 7 år

Åh vad synd! Fast hellre en döv hund än en blind skulle jag nog tro. Min äldsta är 9 och han börjar få problem med synen och lite sånt men han är pigg!

 

[pepp]

Åh vad synd! Fast hellre en döv hund än en blind skulle jag nog tro. Min äldsta är 9 och han börjar få problem med synen och lite sånt men han är pigg!

Jo det är lite tråkigt. Men han vet ju inte av något annat (han vet ju inte ens vad han heter ) så för honom är det inga konstigheter!

 

[Jadzia]

Jag har länge varit sugen på ännu en hund. Har nu en döv dvärgpudelkille som inte är speciellt aktiv av sig
Har nu hittat två omplaceringstikar som låter mycket intressanta (speciellt en av dom)

Hur mycket mer jobb är det med två hundar? Jag åker hem på mina luncher och går ut med min pojk som det är nu. Åker jag på semester så är mina föräldrar/kompisar hundvakt. Det är just detta med föräldrarna som kan sätta käppar i hjulet, dom skulle förbanna sig över mig... hrm.
Hur mycket bör jag väga in detta?
Hade jag inte haft dom att tänka på hade jag tagit en till direkt!

Kommer ha två veckors ledigt till jul så det hade varit en perfekt tid för nya hunden att acklimatisera sig och att vi skulle få lära känna varandra...

Jag hade helst bara haft en hund, men nu går inte det så här bor tre hundar. Det är mer jobb med att hålla styr på dem på promenaderna och är vi ute och cyklar och får möte måste jag numera stanna och platsa hundarna. Inte så mycket för hundarnas skull utan för de mötande som ser skeptiska ut när schäfrarna kommer dundrande. Svårare att ta med dem hem till folk och inte alla vill vara hundvakt åt tre stycken. Dock upplevde jag skillnaden mellan en och två mindre än mellan två och tre. Tre är många hundar. Två är hanterbart. Och i slutändan är det värt att ha hundhår överallt och hela bilen full med hundar.

 

[prinsessfeminist]

Jag hade helst bara haft en hund, men nu går inte det så här bor tre hundar. Det är mer jobb med att hålla styr på dem på promenaderna och är vi ute och cyklar och får möte måste jag numera stanna och platsa hundarna. Inte så mycket för hundarnas skull utan för de mötande som ser skeptiska ut när schäfrarna kommer dundrande. Svårare att ta med dem hem till folk och inte alla vill vara hundvakt åt tre stycken. Dock upplevde jag skillnaden mellan en och två mindre än mellan två och tre. Tre är många hundar. Två är hanterbart. Och i slutändan är det värt att ha hundhår överallt och hela bilen full med hundar.

Skriver under på det! Nu när vi sedan en och en halv månad tillbaka har tre hundar så är det plötsligt en flock.

Vi går promenader med dem en och en eftersom de två äldre har tendenser att egga varandra när vi möter hundar. Det blir en himla massa promenader.

Nu är vi några stycken i familjen och vi tar varsinn hund, så var och en går inte tre promenader varje gång, men ändå. Det är mer jobb.

Men det verkar som om vi är nere på två hundar ändå, eftersom min mamma ber att få ha dvärgschnauzern så ofta numera att han inte är hemma så ofta längre.

 

[Migo]

Skriver under på det! Nu när vi sedan en och en halv månad tillbaka har tre hundar så är det plötsligt en flock.

Jag är nog störd. Rasta två hundar är tradigt, tre är okej, fyra är kul och tio helt underbart. Snacka om flock att leka med!

 

[prinsessfeminist]

Jag är nog störd. Rasta två hundar är tradigt, tre är okej, fyra är kul och tio helt underbart. Snacka om flock att leka med!

haha - då har du lydigare jyckar än vad jag har! Den lilla schnauzern gapar som en dåre på andra hundar och mellantiken hänger på, men skäller ut i tomma luften "bara för att". (Hon skäller aldrig på andra hundar när vi är ensamma).

Den lilla valpen vill jag inte skall haka på beteendet - så - nej... tre tråkiga turer. Det är vi det.

 

[Emor]

Jag hade helst bara haft en hund, men nu går inte det så här bor tre hundar. Det är mer jobb med att hålla styr på dem på promenaderna och är vi ute och cyklar och får möte måste jag numera stanna och platsa hundarna. Inte så mycket för hundarnas skull utan för de mötande som ser skeptiska ut när schäfrarna kommer dundrande. Svårare att ta med dem hem till folk och inte alla vill vara hundvakt åt tre stycken. Dock upplevde jag skillnaden mellan en och två mindre än mellan två och tre. Tre är många hundar. Två är hanterbart. Och i slutändan är det värt att ha hundhår överallt och hela bilen full med hundar.

Det håller jag däremot helt med om. Hoppet mellan 1-2 var inte kännbart i mitt fall, men mellan 2-3 tyckte jag det var stort, blev jobbigt och krångligt på ett helt annat sätt.