Hund jagade häst vs får jagar häst

[landsbygdsbo]

I fallet med älghunden handlar det dessutom om HUR hunden arbetar med viltet. Det var en ställande hund och inte en drivande och det var centralt i frågan om huruvida hunden orsakat att älgen befann sig framför bilen.

Frågan om strikt ansvar prövas inte eftersom det gäller i fallet! Det är endast kausaliteten som brister.

Sammanfattning med domskäl och domslut går att läsa HÄR

Varken en drivande tax eller en älghund som försöker etablera ett stånd har en inverkar på vilken väg viltet väljer
Alltså är en drivande hund lika ansvarslös som en hund som försöker etablera ett ståndskall.

 

[landsbygdsbo]

För att återgå till ursprungsfrågan.
Ett får (eller en ko) springer möjligen fram till en häst av nyfikenhet. De "jagar" aldrig en häst.
En hund är i grunden ett rovdjur, som mycket väl fortfarande kan "jaga" en häst.

Min häst blev fullkomligt livrädd när grannens flock med "vita kossor" kom galopperande mot oss, i sin hage. Inte sjutton skulle jag någonsin ens tänka tanken på att utkräva något ansvar från grannen för att kossorna var nyfikna på vad det var för en konstig ko med utväxt på ryggen som gick förbi deras hage....

I min ungdom blev jag däremot jagad, på riktigt, av en boxer som försökte hugga min D-ponny i bakbenen. Turligt nog var den väldresserad, för när jag (i väldigt snabb galopp) till sist kom på att jag kunde försöka vråla åt den och skrek "STANNA!!!", så gjorde den också det.
Jag brydde mig inte om att ställa ägaren till svars, var nog för ung för att ens tänka den tanken. Hade det varit idag så hade hundägaren definitivt fått sina fiskar varma!
Ett annat exempel var när en bekant tog med sig sin hund (större ras, förvisso väldresserad) in i min hästhage och sen blev förbannad på mig och min ponny - hunden satte efter ponnyn, som hade föl vid sidan. Ponnyn sparkade hunden i rent försvar ( ) och hundägaren blev förbannad, för hunden var ju dräktig och "tänk om ponnyn orsakat skada på valparna". Eh, det skulle h*n nog ha tänkt på INNAN h*n tog med sig hunden ut i en hage där det gick sto med föl... Mina hästar (bytesdjur) har FULL rätt att försvara sig själva och sin avkomma mot ett "angripande rovdjur".

Oavsett om du inte vill eller vill så hade du aldrig kunnat få ut ngn ersättning för skada som uppstod för att korna kom springande. Koägare har inget strikt ägaransvaransvar för sina djur vilket däremot en hundägare har.
Ngt som förmodligen går tillbaka på det gamla bondesamhället.

Endast i undantagsfall går hundägaren fri. Just då hunden arbetar och bara så länge hunden arbetar.

 

[ameo]

Oavsett om du inte vill eller vill så hade du aldrig kunnat få ut ngn ersättning för skada som uppstod för att korna kom springande. Koägare har inget strikt ägaransvaransvar för sina djur vilket däremot en hundägare har.

Jag var nog inte tillräckligt tydlig. Jag är HELT medveten om detta.
Men jag tror, till skillnad från dig, att ursprunget till det strikta ägaransvaret ligger i att hunden är ett rovdjur i grunden.

 

[landsbygdsbo]

Jag var nog inte tillräckligt tydlig. Jag är HELT medveten om detta.
Men jag tror, till skillnad från dig, att ursprunget till det strikta ägaransvaret ligger i att hunden är ett rovdjur i grunden.

Det är ju katten med, men där föreligger inget strikt ansvar så?

 

[Lena_B]

Och nu nätr jag läst i domskälen att den jagande hunde i själva verket hade slitit sig (!) och inte alls var ute på något "arbete" faller hela resonemanget att det var därför ägaren inte ansågs ansvarig väldigt platt!

Dessutom tycker jag det verkar vara samma don jägarförbundet hänvisar till i en artikel med rubriken
"Du ansvarar för din hund - i alla lägen" Men de har faktiskt ett specialfall, där en försäkring täcker:
"Om man under jakt råkar ut för att hunden ”byter” från ett vilt djur till ett tamdjur täcks det av jägarförsäkringen – under förutsättning att det gällt laglig jakt."
Hela artikeln
http://jagareforbundet.se/jakten/ju...klar/Du-ansvarar-for-din-hund---i-alla-lagen/

 

[landsbygdsbo]

Och nu nätr jag läst i domskälen att den jagande hunde i själva verket hade slitit sig (!) och inte alls var ute på något "arbete" faller hela resonemanget att det var därför ägaren inte ansågs ansvarig väldigt platt!

Dessutom tycker jag det verkar vara samma don jägarförbundet hänvisar till i en artikel med rubriken
"Du ansvarar för din hund - i alla lägen" Men de har faktiskt ett specialfall, där en försäkring täcker:
"Om man under jakt råkar ut för att hunden ”byter” från ett vilt djur till ett tamdjur täcks det av jägarförsäkringen – under förutsättning att det gällt laglig jakt."
Hela artikeln
http://jagareforbundet.se/jakten/ju...klar/Du-ansvarar-for-din-hund---i-alla-lagen/

Självklart ska man ha en ansvarsförsäkring för sin hund. Oavsett man har en klänning-prydd nakenhund, ställande älghund eller bruksjobbande rottweiler.

Men vad jag hävdat och fortsätter att hävda, är att så länge hunden jobbar med det den ska, dvs jagar utsett vilt, leder en blind eller apporterar skjuten fågel så har ägaren inte ett strikt hundägaransvar. Om hunden skiter i jobbet och börjar roa sig med grannens får eller att skrämma slag på hästar då har naturligtvis hundägaren ett strikt ansvar.
I domen där en hundägare fick en dom på 3/4 miljon för att hans hund skällt ut en travhäst, där anser jag att hundägaren skulle gått fri! Eftersom hunden inte lämnade tomten. Och hästen befann sig utanför tomten på vägen. Och där har kusken i mina ögon ansvaret för vad som händer.
Men det är min åsikt.

 

[prallan]

För att återgå till ursprungsfrågan.
Ett får (eller en ko) springer möjligen fram till en häst av nyfikenhet. De "jagar" aldrig en häst.
En hund är i grunden ett rovdjur, som mycket väl fortfarande kan "jaga" en häst.

Min häst blev fullkomligt livrädd när grannens flock med "vita kossor" kom galopperande mot oss, i sin hage. Inte sjutton skulle jag någonsin ens tänka tanken på att utkräva något ansvar från grannen för att kossorna var nyfikna på vad det var för en konstig ko med utväxt på ryggen som gick förbi deras hage....

I min ungdom blev jag däremot jagad, på riktigt, av en boxer som försökte hugga min D-ponny i bakbenen. Turligt nog var den väldresserad, för när jag (i väldigt snabb galopp) till sist kom på att jag kunde försöka vråla åt den och skrek "STANNA!!!", så gjorde den också det.
Jag brydde mig inte om att ställa ägaren till svars, var nog för ung för att ens tänka den tanken. Hade det varit idag så hade hundägaren definitivt fått sina fiskar varma!
Ett annat exempel var när en bekant tog med sig sin hund (större ras, förvisso väldresserad) in i min hästhage och sen blev förbannad på mig och min ponny - hunden satte efter ponnyn, som hade föl vid sidan. Ponnyn sparkade hunden i rent försvar ( ) och hundägaren blev förbannad, för hunden var ju dräktig och "tänk om ponnyn orsakat skada på valparna". Eh, det skulle h*n nog ha tänkt på INNAN h*n tog med sig hunden ut i en hage där det gick sto med föl... Mina hästar (bytesdjur) har FULL rätt att försvara sig själva och sin avkomma mot ett "angripande rovdjur".

Jag har heller aldrig tänkt tanken att begära någon ersättning, det ursprungsfrågan var menad som var endast ansvarstelaterat.