Hund gör utfall i koppel (mot barn), när drar man gränsen?

[MunkPunk]

Något luddig trådstart kanske men jag har ett problem med att min ena hund har gjort utfall mot barn i koppel. Med utfall menar jag att han skäller och rycker i kopplet på håll och inte blir kontaktbar.

Jag behöver nu vägledning till hur man systematiskt kan kolla vad det beror på och hur allvarligt man ska se på situationen. Jag kommer inte skriva någonting om brist på aktivering eller att hunden skulle "ha ont" någonstans eller liknande som jag sett att andra fått som förslag på diverse problem då jag inte köper det alls då beteenden från min hund är väldigt slumpartat och inte sker hela tiden. Lite fakta:

- Han är 6 år och kastrerad
- Vi har en till okastrerad tik som är 2 år
- Han är uppvuxen med barn (jag tog över honom när han var 8 månader, tidigare ägare hade småbarn) och har aldrig visat något agressivt tecken mot något barn han träffar utan koppel. Jag kan tyvärr inte ha han lös på promenader pga. jaktinstinkt så den enda gången han träffar barn är när han är med någonstans (typ jul) eller när det är barn på besök här.
- Det är en jakthundsras

När vi är på promenad bryr han sig oftast inte alls om andra människor. När det kommer okända människor på besök hem till oss vill han springa fram och hälsa ungefär på samma sätt som när vi själva kommer hem, dvs. han blir jätteglad och agerar som han känt personen hur länge som helst. Jag förtydligar att han har alltså aldrig visat någon form av agressivitet när han är hemma hos oss.

Jag kan oftast se när han är på väg att reagera, t ex vi ska passera någon som håller på med en sparkcykel eller något liknande då jag märker att han kollar nyfiket och "funderar" ett tag på hur han ska reagera, hinner jag avleda är det såklart inget problem.

Ett exempel på när han reagerat på ett barn var när vi skulle gå förbi en grannes barn som stod framför en buske och höll på med en häcksax, detta barn kollade då på hunden länge och efter ca 5 sekunder reagerade vår hund. Där tänker jag någonstans att ett barn med en häcksax som dessutom kollar på honom länge är han inte "van" vid och väljer därför att reagera och mest tänkt själv att det var dumt att jag inte var uppmärksam nog att avleda.

Igår kom dock ett konstigare beteende, då var det några barn samt vuxna som gick på vägen typ 50 meter framför (tror de varit och fiskat) och då började min hund dra i kopplet och sedan resa ragg och lukta jättemycket på marken åt alla håll, alltså typ gå i cirklar med nosen i backen och raggen rest.

Han kan reagera på vuxna med, men jag skriver just barn då det egentligen är där jag är mer orolig för en eventuell konsekvens om något skulle ske. De allra flesta mötena går bra men han kan reagera på vissa människor på väldigt långt håll vilket gör att det är svårt för mig att se någon "röd tråd". De enda vuxna människorna jag vet att han konsekvent alltid reagerar på är tiggare som sitter utanför butiker. Har även märkt att han inte gillar när folk slänger saker i soptunnor (typ glasflaskor som skramlar)

Hur går man egentligen till väga rent systematiskt för att få fram på vad som triggar honom och hur man tränar bort det? Vi bor på landet så det är inte ofta man möter mycket människor men när han var yngre bodde vi i stan och åkte tunnelbana osv så den grunden finns där.

Jag önskar att det gick att hitta något systematiskt sätt att gå till väga! Jag tänkte gå till någon hundpsykolog men funderar på hur en sådan går till väga? De har ju bara mina ord för hur han beter sig. Hemma känns det inte som att jag skulle kunna producera fram något aggressivt beteende från honom hur jag än skulle bete mig, han är totalt obrydd om jag skulle vifta med en sparkcykel eller liknande utan det är bara på promenader i koppel.

 

[Lingon]

För det första så kan det absolut verka slumpartat men det är det inte. Det finns en anledning till hans reaktioner.

Det är synd att du inte vill prata om aktivering då det är en jakthundsras du har och därmed en hund som förmodligen behöver en hel del motion/aktivering. Men om du känner att du redan ger den tillräckligt med aktivering så gör du väl det. Kom ihåg att vanliga koppelpromenader med största sannolikhet inte är tillräckligt för de allra flesta individer av aktiva raser.

Sen skulle jag vilja påstå att han inte är så van vid barn som du verkar tro att han är. Han var bara 8 månader när han flyttade från familjen med barn. Beroende på det och barnens ålder så kan han ändå anses vara ovan vid barn. Barn har ett annorlunda kroppsspråk än vuxna och kan anses konstiga av en del hundar om de är känsligare och/eller inte vana. Vi vet inte heller hur snälla barnen var mot honom. Många föräldrar låter tyvärr sina barn behandla hundar som om de var gosedjur och det är inte långt ifrån alla hundar som mår bra av den behandlingen. Bara det att han omplacerades i den åldern från en barnfamilj kan vara en röd flagga tyvärr. Men du vet säkert mer om det är vad du vill berätta här. Helt ok! Det jag skriver kan därför naturligtvis vara helt fel.

Mina råd är:
-Ordentlig aktivering lämplig för rasen och individen. Fysisk och mental stimulering i rätt doser. Gäller vid alla beteendeproblem! Det är alltid steg ett att se till att den inte har en massa överskottsenergi och frustration uppbyggt pga det.
-Avledning och skvallerträning. När du ser ett barn på långt håll (d.v.s innan han reagerat så mycket att han blir okontaktbar) så lockar du med nåt roligt eller jättegott! Plocka fram det godaste godiset han vet! En bra idé kan vara att ha med två olika sorters godis på en promenad: en vanlig som man ger som belöning i normala situationer och sen det bästa hunden vet som han bara får när ni ska passera barn. Ett tips är en leverpastej för hundar som finns att köpa i tub. En jag känner har det till sina hundar och hundarna är tokiga i det! Hon håller tuben öppen framför hundens nos och trycker ut lite lite i taget. Det är otroligt högt värde för de hundarna iaf! Mjukost på tub är också populärt men håll koll så att hunden inte gnager på tuben då den är metall.
-Om hunden är farlig för barn/vuxna på riktigt så är det en annan sak och då bör du i steg ett sätta på munkorg i alla situationer där ni är ute i det offentliga tills du rett ut situationen och han inte längre är farlig.

 

[Nepenthe]

Jagar ni med honom?
Hur aktiveras han?

 

[Bulldoozer]

Min erfarenhet är att just sånt beteende som är oförutsägbart och sker slumpvis just kan vara en tydlig indikation på att det kan finnas smärta bakom. Har haft en hund med liknande beteende som gjorde slumpvisa utfall och blev helt okontaktbar, enligt veterinär så hittades inget fel och det var beteende problem. Bad om smärtstillande iallafall för att känna mig helt säker på att kunna utesluta smärta. Hunden blev som förbytt, från lättstressad och oförutsägbar till lugn och harmonisk i en handvändning.

Så att bara tvärsäkert säga att det inte kan vara smärta utan art de facto ha uteslutit det helt tycker jag är dumt. Precis som människor hanterar olika hund individer smärta väldigt olika..

 

[Hedinn]

Som redan nämnts är det ju rätt typ av aktivering som krävs, en jakthund är avlad för specifika uppgifter och har drifter den behöver få utlopp för. Utöver sån aktivering behövs ju även passivitetsträning så hunden kan koppla av och inte gå upp i stress.

Men om vi förutsätter att detta är på plats så tycker jag inte alls att det låter som något aggressivt beteende, utan antingen stress eller rädsla/osäkerhet. Det faktum att det enbart kommer när hunden är kopplad kan handla om att hunden vet att den är ”fast” och inte kan fly och därför väljer att tala om för det han upplever skrämmande att han minsann är farlig och att de inte ska komma nära. Han försöker helt enkelt skrämma bort det som skrämmer honom.

Jag skulle säga att du inte behöver veta vilka han tycker är läskiga för att träna bort beteendet. Den gemensamma nämnaren är människor, då kan du varje gång ni går koppelpromenader kalla på hans uppmärksamhet och ge godis varje gång ni ser en människa. Då lär han sig förhoppningsvis att när ni möter människor ska han ta kontakt med dig för att få godis och det blir en positiv upplevelse istället för negativ.

Kan dock tillägga att smärta absolut kan ge uttryck på samma sätt. Det behöver inte vara konstant utan samma sak där, att hunden reagerar mer i en situation där den upplever att det är viktigt att freda sig för att inte riskera att få ont. Så om det här är ett beteende som inte alltid har funnits utan kommit på senare tid är det nog inte fel att kolla upp hunden för att utesluta smärta.

 

[MunkPunk]

Tack för sakliga svar! Varför jag inte går in på aktivering är för att han visar inga problematiska tecken hemma. En understimulerad hund tänker jag är rastlös inne, biter på saker, hittar på allmänt djävulsskapp etc. Aktiveringsdiskussion skulle ändå hamna i någon slags "hur långt är ett snöre?".

När det gäller diskussionen om smärta tänker jag lite samma sak, vad är det för typ av smärta som skulle kunna orsaka ett sådant beteende men inga andra symptom? De gångerna vi klippt en klo för långt visar ju hunden tydligt att det är smärtsamt.

Det jag kommer göra är att ta in honom till miljöer med lite mer folk och promenera (och skvallerträna) utan att ha med mig den andra hunden.

Min andra hund har ett annat beteendeproblem. Här hemma gör hon utfall mot bilar (vi kanske möter en bil var 10 minut när vi är på promenad) men tar man med henne till innerstaden där det är bilar överallt bryr hon sig inte alls.

Går man tillbaka till hunden den ursprungliga frågeställningen gäller kanske jag högst anekdotiskt kan säga att är vi på promenad här där vi bor kanske han reagerar på 1 av 25 personer men är man i stan där det är betydligt mer folk kanske han reagerar på 1 av 500 personer... någonstans kanske det är logiskt, går inte att bry sig om allt tänker jag

 

[Stergo]

Tack för sakliga svar! Varför jag inte går in på aktivering är för att han visar inga problematiska tecken hemma. En understimulerad hund tänker jag är rastlös inne, biter på saker, hittar på allmänt djävulsskapp etc. Aktiveringsdiskussion skulle ändå hamna i någon slags "hur långt är ett snöre?".

Nä inte alls nödvändigt att de reagerar så. Vissa hundar (framförallt sällskapshundar, labbar och jag tror goldens) reagerar med att bli slöa och omotiverade om de är understimulerade. Lägg till orimligt skällande från tex larmhundar.

 

[Bulldoozer]

Tack för sakliga svar! Varför jag inte går in på aktivering är för att han visar inga problematiska tecken hemma. En understimulerad hund tänker jag är rastlös inne, biter på saker, hittar på allmänt djävulsskapp etc. Aktiveringsdiskussion skulle ändå hamna i någon slags "hur långt är ett snöre?".

När det gäller diskussionen om smärta tänker jag lite samma sak, vad är det för typ av smärta som skulle kunna orsaka ett sådant beteende men inga andra symptom? De gångerna vi klippt en klo för långt visar ju hunden tydligt att det är smärtsamt.

Vadå, så du har aldrig upplevt olika typer av smärta själv?
Det är skillnad på en akut smärta som att skära sig i fingret och en långvarig molande smärta från ett knä tex .
Själv har jag gått med långvarig smärta och det ingenting som märks utanpå en men tro mig, jag känner av den och den gör definitivt att humöret blir påverkat. Ibland är det bara ett lätt molande, ibland är det kraftig värk och vissa stnder är det en huggande smärta. Vissa dagar är bättre än andra och vissa stunder är sämre än andra, varför skulle en hunds smärtupplevelse vara annorlunda? Skillnadenr att hundar kan inte tala om att de har ont.

Min hund smärtutreddes men vi fick ta bort honom då vi inte hittade nåt sätt att hålla han över ytan långsiktigt. En bekants hund som hade liknande beteende visade sig ha så kassa höfter att han aldrig väcktes upp från sederingen när HD röntgen gjordes, veterinären sa att han fattade inte att hunden kunde ha gått på det viset utan att det märktes av mer. Han var verkligen världens mysigaste hund och helt lugn hemma men de enda tecknen på att nåt inte stod rätt till var plötsliga okontrollerade utfall utan något klart samband. Vi kunde gå förbi en person typ nio gånger på promenad men tionde gången ballade han ut helt och var okontaktbar. Det gick inte att hitta mönster i utfallsproblematiken eller samband i situationen utan det var verkligen helt slumpartat. Det var inte så ofta heller, ibland kunde det gå nån dag utan problem och 90% så gick utan några problem.

Det kan finnas hur många anledningar som helst till att en hund har ont utan att man för den skull märkt av det i vardagen beroende på vilken typ av hund man har. Allt från tandfraktur till bruten tå eller som en bekants hund som länge gått med helt avsluten muskulatur i ena bogleden utan att det upptäckts förrän långt senare. Det är verkligen inte svårt att missa smärta hos hundar, de kan ju tyvärr inte prata med oss och tala om vad som gör ont.

 

[Hedinn]

Tack för sakliga svar! Varför jag inte går in på aktivering är för att han visar inga problematiska tecken hemma. En understimulerad hund tänker jag är rastlös inne, biter på saker, hittar på allmänt djävulsskapp etc. Aktiveringsdiskussion skulle ändå hamna i någon slags "hur långt är ett snöre?".

När det gäller diskussionen om smärta tänker jag lite samma sak, vad är det för typ av smärta som skulle kunna orsaka ett sådant beteende men inga andra symptom? De gångerna vi klippt en klo för långt visar ju hunden tydligt att det är smärtsamt.

Det jag kommer göra är att ta in honom till miljöer med lite mer folk och promenera (och skvallerträna) utan att ha med mig den andra hunden.

Min andra hund har ett annat beteendeproblem. Här hemma gör hon utfall mot bilar (vi kanske möter en bil var 10 minut när vi är på promenad) men tar man med henne till innerstaden där det är bilar överallt bryr hon sig inte alls.

Går man tillbaka till hunden den ursprungliga frågeställningen gäller kanske jag högst anekdotiskt kan säga att är vi på promenad här där vi bor kanske han reagerar på 1 av 25 personer men är man i stan där det är betydligt mer folk kanske han reagerar på 1 av 500 personer... någonstans kanske det är logiskt, går inte att bry sig om allt tänker jag

En understimulerad hund behöver inte alls visa det hemma i trygg miljö, utan sånt beteende kan absolut komma fram vid andra situationer som är mer stresstriggande för hunden.
Mängd aktivering är egentligen ganska irrelevant, det är typen som är viktig. Beroende på vad för typ av jakthund det är så är det olika typer av aktivering som behövs. Men för många är det väl nosarbete som är det viktiga, så att spårträna (personspår och/eller blodspår) är nästan ett krav för en jakthund. Men som sagt, finns många olika typer, en apportör bör få apportera, så det beror på ras också.

Gällande smärta så har jag haft en hund med artros som visade på liknande beteende. Han var generellt glad och trevlig och busig ”som vanligt” lös, men började rynka på nosen åt (vissa) andra hundar som kom för nära på koppelpromenader. Sån smärta kommer ju också smygande så det behöver inte alls vara så tydligt eller lätt att upptäcka.

 

[Grazing]

Tack för sakliga svar! Varför jag inte går in på aktivering är för att han visar inga problematiska tecken hemma. En understimulerad hund tänker jag är rastlös inne, biter på saker, hittar på allmänt djävulsskapp etc. Aktiveringsdiskussion skulle ändå hamna i någon slags "hur långt är ett snöre?".

När det gäller diskussionen om smärta tänker jag lite samma sak, vad är det för typ av smärta som skulle kunna orsaka ett sådant beteende men inga andra symptom? De gångerna vi klippt en klo för långt visar ju hunden tydligt att det är smärtsamt.

Det jag kommer göra är att ta in honom till miljöer med lite mer folk och promenera (och skvallerträna) utan att ha med mig den andra hunden.

Min andra hund har ett annat beteendeproblem. Här hemma gör hon utfall mot bilar (vi kanske möter en bil var 10 minut när vi är på promenad) men tar man med henne till innerstaden där det är bilar överallt bryr hon sig inte alls.

Går man tillbaka till hunden den ursprungliga frågeställningen gäller kanske jag högst anekdotiskt kan säga att är vi på promenad här där vi bor kanske han reagerar på 1 av 25 personer men är man i stan där det är betydligt mer folk kanske han reagerar på 1 av 500 personer... någonstans kanske det är logiskt, går inte att bry sig om allt tänker jag

Men vad är problemet, låter som en ganska så normal hund som av någon anledning överreagerar ibland när den blir osäker/rädd/taggad/glad, inte jättekonstigt.

Att en hund gör utfall innebär långt ifrån att den per automatik är farlig för någon. Och en understimulerad hund beter sig inte alls jobbigt hemma alltid, det kan visa sig som en frustration när dom kommer ut på promenad också.

 

[Tilly_85]

Det här med smärta är också svårt för vi människor kan ju gärna tro att det är något djuret reagerar på tex; nu har vi gått här 7 grr men gång nr 8 reagerar djuret på denna saken, varför gör den det och hur kan vi träna bort detta?.. men det kanske egentligen var så att beteendet kom från att gång nr 8 fick djuret ont och det var helt orelaterat till vad som nu var runt just då barn, folk, bilar etc. Försöker förklara att vi människor gärna vill hitta samband mellan beteende/reaktion mot en händelse/sak som vi ser utan att reflektera över att djurets reaktion kan komma från något vi inte kan se, dvs smärtan i kroppen och att det andra runt bara råkar finnas där samtidigt. Kanske stresspåslag ökar smärta etc. Behöver ju inte bara så men något att tänka på iaf.

 

[Nepenthe]

Jag tycker helt klart mina hundar hanterar stressiga situationer bättre när de är nöjda fysiskt.

 

[Hedinn]

Men vad är problemet, låter som en ganska så normal hund som av någon anledning överreagerar ibland när den blir osäker/rädd/taggad/glad, inte jättekonstigt.

Det här håller jag absolut inte med om. Tycker inte vi ska normalisera utfall som något oproblematiskt. Nån form av stress orsakar ju det hos hunden och det kan ju även vara stressande/problematiskt för andra hundar och även människor i omgivningen. Borde vara självklart att ta det på allvar och åtgärda det som orsakar beteendet.

 

[Pilot]

Jag har en hund som har smärta, hon gör också utfall mot barn (ibland) när de kommer för nära. Barn luktar och rör sig annorlunda mot vuxna och jag är säker på att det handlar om att hon är rädd om sig själv.
Hon är inte alltid glad emot andra hundar och jag är säker på att när hon är tröttare i ryggen att hon blir grinigare.

Att vara understimulerad kan se väldigt olika ut, det kan vara att hunden stänger ner och sover onormalt mycket, fixerar vid vissa saker (tex barn), slickar sig om tassarna, det är inte alltid det är så att saker tuggas på eller huset håller på att rivas.
Likadant kan fel aktiviteter (överstimulans) ge stresspåslag i form av utfall osv.

Obs att det behöver inte vara något av det, men man behöver fundera över alla alternativ.
Det är ju så att man behöver fundera på varför symptomen uppstår och inte bara hantera det som syns.

 

[SiZo]

Tack för sakliga svar! Varför jag inte går in på aktivering är för att han visar inga problematiska tecken hemma. En understimulerad hund tänker jag är rastlös inne, biter på saker, hittar på allmänt djävulsskapp etc. Aktiveringsdiskussion skulle ändå hamna i någon slags "hur långt är ett snöre?".

När det gäller diskussionen om smärta tänker jag lite samma sak, vad är det för typ av smärta som skulle kunna orsaka ett sådant beteende men inga andra symptom? De gångerna vi klippt en klo för långt visar ju hunden tydligt att det är smärtsamt.

Det jag kommer göra är att ta in honom till miljöer med lite mer folk och promenera (och skvallerträna) utan att ha med mig den andra hunden.

Min andra hund har ett annat beteendeproblem. Här hemma gör hon utfall mot bilar (vi kanske möter en bil var 10 minut när vi är på promenad) men tar man med henne till innerstaden där det är bilar överallt bryr hon sig inte alls.

Går man tillbaka till hunden den ursprungliga frågeställningen gäller kanske jag högst anekdotiskt kan säga att är vi på promenad här där vi bor kanske han reagerar på 1 av 25 personer men är man i stan där det är betydligt mer folk kanske han reagerar på 1 av 500 personer... någonstans kanske det är logiskt, går inte att bry sig om allt tänker jag

Ang understimulans så är det inte riktigt så enkelt.

Mina hundar är grovt understimulerade just nu. Jag är förhållandevis nyopererad och min kropp är lite av ett måndagsexemplar. De är ordentligt understimulerade nu, sedan 2 veckor tillbaka. De ligger snällt och sover bredvid mig. Biter inte på saker, hittar inte på nånting alls faktiskt.

Det som märks främst är att de blir mer reaktiva på promenader. De ljudar mer på promenader. Ev att ena hunden drar lite mer i kopplet. Men that's it.

Smärta är inte heller speciellt enkelt. Nervsmärta kan komma och gå tex. Helt utan någon synbar logik. Och smärta kan göra att acceptansen för vad som är läskigt och inte ändras. Jag vet själv att jag är mycket mer lättskrämd om jag inte mår bra som exempel.

Med det sagt så låter beteendet helt naturligt och går säkert att komma underfund med genom mer träning. Att hunden reser ragg och morrar skulle jag inte se som ett problem dock - det är kommunikation.
Skvallerträning funkar för många. Dock inte för min hund, eller kanske, för min hunds matte Jag orkar inte fokusera så pass som man måste VARJE pass för att det ska fungera, och då blir tajmingen fel och poff har jag belönat skällandet istället. För henne funkar ett enkelt, "Tack, jag ser". Antingen innan hon låter eller när hon har låtit. Inget direkt beröm, inget godis, för då ökar jag hennes reaktion. Hon har väldigt lätt för att gå upp i energi - och då skäller hon mer. Att bara säga att jag också har sett och inte lägga någon värdering i det (alltså att dra ner energin istället för att riskera att dra upp den) har fungerat bra på just henne. Men hon är av larmande ras. Hon larmar innan hon själv vet om det och verkar inte ha full kontroll över det

 

[Happimess]

Det som märks främst är att de blir mer reaktiva på promenader. De ljudar mer på promenader. Ev att ena hunden drar lite mer i kopplet. Men that's it.

Vill egentligen bara understryka detta. Det är det enda, men också väldigt tydliga, tecknet på att min hund är understimulerad. Hon blir mer reaktiv och mer "arg". Annars ingen skillnad alls, tvärtom tycker jag nästan att hon går ner i varv ännu mer inne och sover bort dagarna i ren uttråkning.

 

[Migo]

Vill egentligen bara understryka detta. Det är det enda, men också väldigt tydliga, tecknet på att min hund är understimulerad. Hon blir mer reaktiv och mer "arg". Annars ingen skillnad alls, tvärtom tycker jag nästan att hon går ner i varv ännu mer inne och sover bort dagarna i ren uttråkning.

Exakt så.

 

[Scata]

Aktiveringsdiskussion skulle ändå hamna i någon slags "hur långt är ett snöre?".


Min andra hund har ett annat beteendeproblem. Här hemma gör hon utfall mot bilar (vi kanske möter en bil var 10 minut när vi är på promenad) men tar man med henne till innerstaden där det är bilar överallt bryr hon sig inte alls.

Jag vill ändå inflika att just rätt aktivering (som fler skrivit) är viktigt när det gäller jakthundsraser eftersom dom är så hårt avlade mot just en/två uppgifter. Att få utlopp för just dom aktiviteterna kan vara det som skiljer lite stimulans mot stor stimulans.

När det gäller bilutfallen för den andra hunden så kan det vara så att hemma är hemma, dvs hundens territorium och "alla ska sägas åt", medans borta är någon annans territorium och det medför ett "lugnt" beteende.

 

[animalasia]

Kan du prova att bara sätta dig på en parkbänk vid en lekpark med mycket barn? Helst ska hunden vara rejält rastad innan ( då menar jag typ sprungit vid cykel eller simträning). Mina hundar kan reagera för barn, de tycker de är oberäkneliga och svåra att läsa av. Därför tränar jag bland annat att bara sitta vid en lekpark och chilla. Hunden ska ligga ner och slappna av, det kan ta lite tid men det är målet.

 

[Red_Chili]

Det som märks främst är att de blir mer reaktiva på promenader. De ljudar mer på promenader. Ev att ena hunden drar lite mer i kopplet. Men that's it.

Så är det med mina med. När jag haft någon vecka där jag varit sjuk och därmed inte kunnat aktivera dem som vanligt, då kan det bli så att de börjar stöka runt i koppel ute. Framförallt reagera på sådant de normalt sett inte reagerar på, tex försöka leka när någon cyklar förbi, unghunden hade en period då hon plötsligt hoppade mot och vrålade på unga män som gick och tittade i mobilen...

De har inte sönder något inne, skäller inte, gör inget annat hemma än vilar och är som vanligt. Men promenaderna blir stökigare, utan att man riktigt kan sätta fingret på exakt vad de reagerar på eller vad som "triggar dem". De försöker bara komma på något att roa sig med, helt enkelt. Som tur är så är deras eventuella stök ute aldrig kopplat till någon aggressivitet. När unghunden skuttar och vrålar tex, då är det 100% bus. Men det är klart att folk som inte känner henne inte alltid uppskattar sådant beteende