Jag gillar alla djur. Är hundfobiker men håller på att kbt-ish jobba på det. Kompisen hade en hund jag älskade, och jag har träffat några hundar jag gillar. Gosat med dessa hundar, de har sovit i mitt knä osv. Är en väldigt weird fobi jag har.
Tycker alltid hundarna är mysiga när jag väl lär känna dem. Men sen skäller den, och det känns alltid som en blixt genom kroppen och sen tar det 15 minuter att återhämta sig. Eller så luktar den eller dräglar och då vill jag inte vara nära den.
Men jag är kattmänniska. Jag har inte hittills träffat en enda katt som inte vill vara med mig, inte ens de riktigt osäkra på katthemmen tycker jag är särskilt läbbig utan mer osäkert nyfikna på mig. Har gillat katter sedan jag kunde krypa och förföljde mosters katt runt i lägenheten helt ointresserad av människor omkring mig, mat eller leksaker. Bort med allt det oväsentliga ge mig katten, helt superfixerad så fort jag såg en katt
Katt på vägen hem från dagis? Jag kastade mig nästan av mammas cykel och sen tog det 2 timmar innan jag tappade bort katten och då kunde vi gå hem (och jag pratade om katten hela vägen hem) Gick så långt att mamma till och med höll för ögonen på mig när vi hade bråttom så jag inte skulle se katten och spendera 2 timmar med att prata med katten
Tycker alltid hundarna är mysiga när jag väl lär känna dem. Men sen skäller den, och det känns alltid som en blixt genom kroppen och sen tar det 15 minuter att återhämta sig. Eller så luktar den eller dräglar och då vill jag inte vara nära den.
Men jag är kattmänniska. Jag har inte hittills träffat en enda katt som inte vill vara med mig, inte ens de riktigt osäkra på katthemmen tycker jag är särskilt läbbig utan mer osäkert nyfikna på mig. Har gillat katter sedan jag kunde krypa och förföljde mosters katt runt i lägenheten helt ointresserad av människor omkring mig, mat eller leksaker. Bort med allt det oväsentliga ge mig katten, helt superfixerad så fort jag såg en katt
Katt på vägen hem från dagis? Jag kastade mig nästan av mammas cykel och sen tog det 2 timmar innan jag tappade bort katten och då kunde vi gå hem (och jag pratade om katten hela vägen hem) Gick så långt att mamma till och med höll för ögonen på mig när vi hade bråttom så jag inte skulle se katten och spendera 2 timmar med att prata med katten