hund-dilemma

[ChristinA]

Sv: hund-dilemma

Åh vad tråkigt...
Känner med dig.

Har inget vettigt att komma med, önskar er lycka till!

 

[ChristinA]

Sv: hund-dilemma

Hur har det gått?

 

[MrsScabtree]

Sv: hund-dilemma

Suck..Nu fick jag också lite ångest. Jag har nämligen också en bitare . Nämligen min strävhåriga dvärgtax. Taxar kan vara otroligt hårda i huvudet men min är extrem och försöker konstant klättra i rang. Mest utsatta är jag och min syster då vi är yngst i familjen (dock vuxna ändå). Mamma är storfavoriten, pappa är bra , storebror är en jätterolig lekkamrat..och det konstiga är just att det är främst jag som tränar ofta och mycket och han lyder mig galant (om inte mamma är i närheten , då står han bakom henne och morrar åt mig eller blänger) , jag är den som är ute och går och jag matar även ibland samt klipper. Han har nafsat min syster men låter monstruöst när hon hälsar på hemma. Och mig..ja ..han högg mig oprovocerat (vad jag förstod iaf) i ansiktet i februari förra året så att jag fick sy nio stygn i ansiktet. Jag hade TUR som inte fick några synliga ärr och vi var väldigt nära på att avliva honom..men vi kunde bara inte. Jag har förlåtit honom och har aldrig varit rädd för honom trots detta. Men det är så fruktansvärt svårt och tråkigt. Min andra hund som är fullkomligt normal förstår inte hans beteende alla gånger. Han har varit såhär sedan han var valp. Jag vet int eom stimulans hjälper för mina hundar är väldigt aktiva i både träning och motionering. Jag tror helt enkelt det har med klättring i rang att göra.
Hundar kan ju enkelt utse de lägsta i flocken , vilka som är yngst osv.. Jag hoppas det löser sig. Jag tycker generellt INTE att det är okej att ha en aggressiv hund (i så hög grad) hemma , jag har ju "turen" att han är så pass liten som han är..Då är det lättare att kontrollera..Men ja, jag vet inte vad man ska göra. Jag går ofta och grubblar själv...Han kan ju vara så underbar annars.

 

[Aliide]

Sv: hund-dilemma

Jag förstår inte folks resonemang; "Att bita i ben, armar.. ok.. Men Ansiktet?!" Jag tror inte en hund tänker på ansikte som vi gör. Utan att det blir överslag och nyper lite hej vilt.

Min hund har bitit mig i ansiktet, ben och armar. Hade jag haft barn så hade han fått somna. För jag skulle aldrig förlåta mig själv om min hund högg en liten när jag bläddrade i boken osv. Det är skillnad när man är vuxen och kan se signaler alt. rya åt hunden. En 2 åring har knappast den kunskapen..

Berätta gärna hur det går!

 

[lakrits]

Sv: hund-dilemma

*kl*

Är det verkligen OK att hunden biter överhuvudtaget

Det spelar väl ingen roll vart på kroppen hunden biter...den ska inte bitas alls.............

 

[Bebben]

Sv: hund-dilemma

Det är antingen eller för mig. Antingen så "står man ut" med det (Läs, arbetar på att få bort det eller liknande) eller så får den inte bita någonstans och ALLS utan att ryka direkt.

För mig är det lika illa om hunden biter i fingret som i ansiktet, så länge som det är med flit och inte pga lek så är det allvar som allvar. Men själva platsen på kroppen där den bits, det spelar verkligen ingen roll, för jag tror inte att hunden tänker på det sättet när den väljer att bita.

 

[Aliide]

Sv: hund-dilemma

Det är antingen eller för mig. Antingen så "står man ut" med det (Läs, arbetar på att få bort det eller liknande) eller så får den inte bita någonstans och ALLS utan att ryka direkt.

För mig är det lika illa om hunden biter i fingret som i ansiktet, så länge som det är med flit och inte pga lek så är det allvar som allvar. Men själva platsen på kroppen där den bits, det spelar verkligen ingen roll, för jag tror inte att hunden tänker på det sättet när den väljer att bita.

Amen!

 

[Tie]

Sv: hund-dilemma

Det är antingen eller för mig. Antingen så "står man ut" med det (Läs, arbetar på att få bort det eller liknande) eller så får den inte bita någonstans och ALLS utan att ryka direkt.

För mig är det lika illa om hunden biter i fingret som i ansiktet, så länge som det är med flit och inte pga lek så är det allvar som allvar. Men själva platsen på kroppen där den bits, det spelar verkligen ingen roll, för jag tror inte att hunden tänker på det sättet när den väljer att bita.

Jag instämmer också

Men jag lutar lite mer åt nolltolerans....

 

[Alfakrulls]

Sv: hund-dilemma

Vad är viktigast?
Hundens liv eller barnens liv?

Nästa gång kanske de inte går lika bra?
Skulle heklt klart valt avlivning, för skulle aldrig riskera någons annans liv för en ostabil hund....

och detta kan ju påverka barnen jätte mycket i framtiden!!
Nä ursh!
Hade de varit min hund hade den varit borta för länge sedan, oavsett hur svårt de är, är barnen nog viktigare än hunden!!

 

[Calazirya]

Sv: hund-dilemma

Detta går inte att skylla dig för, och vissa som skriver att de hade avlivat hunden vid första hugget kanske inte har varit med om just detta.

Du ville försöka få det att fungera, du har gjort allt du kan, men nu finns det bara en utväg....

Hunden mår INTE bra av att vara under militärdiciplin hela tiden, ni vuxna mår inte bra av att vara på Er vakt hela tiden och barnen får helt fel bild av hundar ( i värsta fall )

En eloge för att du kämpat, men det bästa är att avliva..

Om du inte känner någon som kan tänkas ta hunden( med vetskap om hans brister ) som inte har barn!

En tröst KRAM

 

[Jadzia]

Sv: hund-dilemma

Varför skulle hunden må dåligt av kadaverdisciplin?
Många hundar mår alldeles utmärkt av detta och det är betydligt bättre än att leva med inkonsekvent mähä-fostran.

Att matte och husse mår dåligt av det är en helt annan sak.

 

[Calazirya]

Sv: hund-dilemma

Jag var lite otydlig, jag menade bara att hunden mår dåligt av olika diciplin, alltså husse kör på ett sätt och matte på ett annat..

Ser nu hur tokigt jag skrev, det går inte att ändra heller...

Sedan tror jag inte att hundar mår bra av att hela tiden vara under kommando så som jag tolkade att hennes hund var.
Aldrig "friad" , det är ett kommando i sig men som jag uppfattade det å fick denna hund aldrig det.

 

[lady_vip]

Sv: hund-dilemma

Är det verkligen OK att hunden biter överhuvudtaget

Det spelar väl ingen roll vart på kroppen hunden biter...den ska inte bitas alls.............

Jag kan ärligt talat säga att jag skiljer på hund och hund, hur dumt det nu kan låta.

Jag har 3 helt olika hundar. Den äldsta är en labbe som aldrig skulle skada någon, hon har en mental spärr som sätter in och hon hugger inte om hon så har skitont.
Min yngsta verkar vara ungefär likadan. Hon är spruträdd och var fjärde vecka ska hon ha en spruta och det är cirkus varje gång, hur trängd hon än blir så hugger hon inte.

MEN min tyskterrier-korsning, hon drar sig inte från att hugga. Gör det ont eller hon blir ordentligt provocerad så hugger hon, gärna mot ansiktet (det är faktiskt helt sant, ska hon bita så vänder hon om kvickt och hugger mot ansiktet).
Varför? Hon är mentalt stabil, väluppfostrad, socialiserad, lider inte av stress, van vid jobbiga situationer, aktiveras mentalt osv osv. Skittrevlig hund helt enkelt som jag inte tvekar att låna ut till folk och fä.
Men hon biter om hon blir riktigt provocerad. Och det är så enkelt som att tyskarna är så pass skarpa att de sätter sig själva först och ska nån börja så är det dem... Få hundraser är såna, men man kan generellt sett säga att det är lättprovocerade hundar, vilket är naturligt med tanke på användningsområdet.
Hon kommer aldrig avlivas pga det, hon ar aldrig skadat eller bitit nån och kommer säkert aldrig göra det, men hon är bitbenägen och får leva.

//E

 

[Bebben]

Sv: hund-dilemma

Jag har ingen nolltolerans vid bett, för det finns tusentals olika situationer som kan uppstå, där en hund biter i. Dom allra flesta av dom är människornas fel, och alla hundar tål inte "allt" utan att säga ifrån.

Däremot har jag en personlig gräns för bett. Min förra hund bet, i många olika situationer. Dom allra flesta kunde jag acceptera, för så är den rasen. Vissa gick dock inte, och dom gick heller inte att träna bort vilket försöktes först. Hunden innan det nafsade och bet om hon blev väldigt trängd, pga rädsla. Kom hon i en situation där hon kände sig tvungen att försvara sig själv, så var det mitt fel som inte haft tillräcklig uppsikt och eliminerat riskerna för att det skulle ske.

Där valde jag att avliva, för att jag faktiskt inte orkade med att ha blicken på henne och omgivningen varenda vaken sekund. Jag kunde aldrig slappna av, och det kunde inte heller hon. Men det var inte för att hon bet i trängda situationer som hon avlivades, det var min ork som tröt efter 1½ år...