salladfinger
Trådstartare
Jag har alltså börjat fundera över min hästs humörsvängningar
när vi köpte henne för två år sedan (maj) hade hon nog det mest stabila humöret, alltid skvätträdd men när hon började få lite tillit, muskler och fett på kroppen så kom humöret med det. Ena dan kunde hon bara helt sonika bestämt sig för att det är jättefarligt att gå genom dörröppningar, andra dan kunde hon vägra komma in ur hagen, en tredje dag skulle alla andra hästar som kom i närheten få veta sin plats osv. och därimellan har hon alltid varit en stjärna. går dit jag går,står still då jag ber henne, lyssnar under ryttare och försöker verkligen vara till lags. Hon har aldrig gjort något större "utfall" mot en mänsklig varelse mer än ett hovlyft som varning kanske. Tidigare har jag alltid avfärdat hennes humörsvängningar med att hjärnan och kroppen utvecklades så intensivt och att hon behövde tid och förståelse, (vilket säkert stämde till viss del) men
Nu senaste halvåret har vi stått i ett nytt stall och hon har aldrig varit så fin förut, Hon äter bra och musklar på sig, hon är lugn och uppmärksam och väldigt behaglig att ha och göra med. Men fortfarande är det något som håller i. det går från dag ett till dag två att hon inte vill komma in ur hagen, oavsett väder eller tid på dan, ibland kan hon vara på sååå pissigt humör att man tvekar över om det är värt att försöka få något gjort (när man sen väl tar sig ut kan det vara som bortblåst) Man kanå andra sidan sitta upp och helt plötsligt befinna sig i en orkan av stofasoner. Under brunsten brukar hon vara lite jobbig i boxen (piper och skvätter åt valacken bredvid) men man märker aldrig något i hanteringen eller på hästryggen.
Samma lika kan "gamla shae" komma tillbaka, känslig och hispig så hon nästan ska hoppa upp i knäet på en.
kan det bero på någon anledning?
eller är det bara hennes personlighet?
Kan tillägga att detta garanterat inte har något med foderstaten att göra heller.
när vi köpte henne för två år sedan (maj) hade hon nog det mest stabila humöret, alltid skvätträdd men när hon började få lite tillit, muskler och fett på kroppen så kom humöret med det. Ena dan kunde hon bara helt sonika bestämt sig för att det är jättefarligt att gå genom dörröppningar, andra dan kunde hon vägra komma in ur hagen, en tredje dag skulle alla andra hästar som kom i närheten få veta sin plats osv. och därimellan har hon alltid varit en stjärna. går dit jag går,står still då jag ber henne, lyssnar under ryttare och försöker verkligen vara till lags. Hon har aldrig gjort något större "utfall" mot en mänsklig varelse mer än ett hovlyft som varning kanske. Tidigare har jag alltid avfärdat hennes humörsvängningar med att hjärnan och kroppen utvecklades så intensivt och att hon behövde tid och förståelse, (vilket säkert stämde till viss del) men
Nu senaste halvåret har vi stått i ett nytt stall och hon har aldrig varit så fin förut, Hon äter bra och musklar på sig, hon är lugn och uppmärksam och väldigt behaglig att ha och göra med. Men fortfarande är det något som håller i. det går från dag ett till dag två att hon inte vill komma in ur hagen, oavsett väder eller tid på dan, ibland kan hon vara på sååå pissigt humör att man tvekar över om det är värt att försöka få något gjort (när man sen väl tar sig ut kan det vara som bortblåst) Man kanå andra sidan sitta upp och helt plötsligt befinna sig i en orkan av stofasoner. Under brunsten brukar hon vara lite jobbig i boxen (piper och skvätter åt valacken bredvid) men man märker aldrig något i hanteringen eller på hästryggen.
Samma lika kan "gamla shae" komma tillbaka, känslig och hispig så hon nästan ska hoppa upp i knäet på en.
kan det bero på någon anledning?
eller är det bara hennes personlighet?
Kan tillägga att detta garanterat inte har något med foderstaten att göra heller.