Vi gör lite olika beroende på vad som passar oss för dagen och vi äter än så länge sällan tillsammans.
Vi lägger ca 18.30-19. Fördelen är de fria ljusa sommarkvällarna och att både jag och maken kan göra något själva. Jag rider oftast efter kl 19 och maken påtar i trädgården med babyvakt.Hon är snart 8,5 månader. Vi brukar gå och lägga oss runt 20:30-21:00, sen är det lite olika hur lång tid det tar att få henne att somna. Jag brukar ligga och greja lite med telefonen när hon har somnat, typ spela yatzy och kolla bukesen lyssna lite på ljudbok och sen somnar jag, runt en halvtimme-timme efter att K somnat. Vi har kört på det viset eftersom både hon och jag får mest sömn då. Nackdelen är att maken och jag inte får någon tid tillsammans på kvällarna, det börjar kännas väldigt tråkigt.
Nackdelen är som du säger - inte jättemycket sömn alla dagar Allrahelst eftersom han både ammar på nätterna och går upp tidigt. Men jag vill ändå inte lägga senare just för friheten på kvällarna.Vi lägger ca 18.30-19. Fördelen är de fria ljusa sommarkvällarna och att både jag och maken kan göra något själva. Jag rider oftast efter kl 19 och maken påtar i trädgården med babyvakt.
Ja då är det tufft läge, men det blir säkert bättre längre fram.Åh jag förstår dig, jag skulle väldigt gärna ha sån frihet ett par timmar varje dag! Tyvärr är det inte av fri vilja som vi har det här upplägget... Hon sover inte själv i spjälsängen mer än 30 minuter oftast, rekordet är 45 minuter och det hände en gång för ett par dagar sedan. Jag tycker det låter utopiskt nästan att båda föräldrarna kan ha egentid samtidigt
Vi hade svårt av och till med spjälsängen men jag envisades att försöka lägga tillbaka honom efter amning. Somnade dock själv rätt ofta i början. Kring 5 mån körde vi uppvak minst en gång i timmen en period. Då slutade jag ta upp honom för att amma varje gång utan tröstade i spjälsängen och pappan fick ta en del uppvak. Nu kan han sova 2-4 timmar i sträck, tror knappt det är sant själv men jätteskönt!Ja då är det tufft läge, men det blir säkert bättre längre fram.
Försöker träna lite varje dag på att sova själv.Vi äter sällan samtidigt som V. När han äter vill han att det går snabbt så den som matar honom hinner aldrig äta sin egen mat. Vi ger mest puréad mat med sked men försöker få V att även äta lite själv. Han har inga problem med att äta bitar och får nästan alltid smaka på det vi äter men han har inte riktigt förstått det här med att plocka och stoppa i munnen. Får han mat i handen så kastar han det på golvet (till hundarnas glädje).
Vilken tid vaknar hon sedan på morgonen? Och tack för svar! Och förstår att ni prioriterar det som totalt ger mest sovtid för alla!Hon är snart 8,5 månader. Vi brukar gå och lägga oss runt 20:30-21:00, sen är det lite olika hur lång tid det tar att få henne att somna. Jag brukar ligga och greja lite med telefonen när hon har somnat, typ spela yatzy och kolla buke
Jag känner också ibland att jag åtminstone ”borde” amma mindre, men jag tycker om det (det var ju efter typ fem-sex månader som det blev härligt att amma! I början var det mest jobbigt) och K tycker om det, och jag vill inte stressa fram matintroduktionen bara för att.
Det är SÅ värt att kunna vrida stolen!
Vanligtvis nån gång mellan 7-8, senare om hon somnade senare på kvällen.
Det är en väldigt viktig insikt! Jag har blivit så stressad ibland när jag får för mig att alla andras bebisar sover i egen säng, kan lämnas med pappan i flera timmar, osv osv. Sen pratar man lite med folk och fattar att andras barn också är klängiga små frimärken med separationsångest, att man inte är ensam om att käka mackor till middag ibland eller strunta i att städa och kolla på teve istället för att man bara inte pallar. Sen kanske vissa har det sådär perfekt, vad vet jag, men grattis till dom då
Nä här städas det helt klart för lite, och en massa annat som inte alls går som man tänkt sig.
Kan lämnas med pappan i timmar är också oförutsägbart. H är är ensam med pappan i ca sex timmar två dagar i veckan sedan flera månader och det brukar gå utmärkt bra. Men maken är ju inte lika mycket med bebis som jag ändå, och saknar tuttar. Idag hade maken en "katastrofdag" med bebis när jag var på jobbet. Stackarna sover nu, båda två var jättetrötta. Då gör det ont i mammahjärtat att man inte var hemma och stöttade.
Jag tror det rätt sällan är perfekt, men bra på olika vis. Jag hade aldrig stått ut med att barnet inte kunde vara med sin pappa i minst ett dygn, så det hade vi bara behövt lösa, men så har oxå barnets pappa varit hemma med barnet i längre perioder, först 6 månader och sen varannan månad. Men det är ju andra saker som blir bökiga även om barnet sover i egen säng och står ut med sin far, det är inte lätt att ha små barn. Jag tror det är vettigt och viktigt att bara köpa det, för bådaVanligtvis nån gång mellan 7-8, senare om hon somnade senare på kvällen.
Det är en väldigt viktig insikt! Jag har blivit så stressad ibland när jag får för mig att alla andras bebisar sover i egen säng, kan lämnas med pappan i flera timmar, osv osv. Sen pratar man lite med folk och fattar att andras barn också är klängiga små frimärken med separationsångest, att man inte är ensam om att käka mackor till middag ibland eller strunta i att städa och kolla på teve istället för att man bara inte pallar. Sen kanske vissa har det sådär perfekt, vad vet jag, men grattis till dom då
Jag har förstås också dagar när det går sämre, men det känns som en ”annan sak”, orimligt nog. Pappan måste ju också kunna ha en sämre bebisdag utan att jag tycker det känns jobbigt. Föräldraskap är knepigt ibland.
Precis som du skriver här så finns det alltid något som är ”krångligt” med smått, även om dom sover i egen säng (eller som Liam i helt eget rum - vilket är det som funkar bäst för oss eftersom vi båda väcker varandra annars.) eller att bebisen kan vara med pappan/annan vuxen.Jag tror det rätt sällan är perfekt, men bra på olika vis. Jag hade aldrig stått ut med att barnet inte kunde vara med sin pappa i minst ett dygn, så det hade vi bara behövt lösa, men så har oxå barnets pappa varit hemma med barnet i längre perioder, först 6 månader och sen varannan månad. Men det är ju andra saker som blir bökiga även om barnet sover i egen säng och står ut med sin far, det är inte lätt att ha små barn. Jag tror det är vettigt och viktigt att bara köpa det, för båda
Jag tror det rätt sällan är perfekt, men bra på olika vis. Jag hade aldrig stått ut med att barnet inte kunde vara med sin pappa i minst ett dygn, så det hade vi bara behövt lösa, men så har oxå barnets pappa varit hemma med barnet i längre perioder, först 6 månader och sen varannan månad. Men det är ju andra saker som blir bökiga även om barnet sover i egen säng och står ut med sin far, det är inte lätt att ha små barn. Jag tror det är vettigt och viktigt att bara köpa det, för båda
Precis, vår sover i eget rum sen några månader, men har varit otroligt reserverad mot andra vuxna än föräldrar, stoppar saker i munnen konstant, klättrar på allt och kan hon inte klättra hittar hon ngt att skjuta dit och klättra på, och Så rymmer hon hela tidenPrecis som du skriver här så finns det alltid något som är ”krångligt” med smått, även om dom sover i egen säng (eller som Liam i helt eget rum - vilket är det som funkar bäst för oss eftersom vi båda väcker varandra annars.) eller att bebisen kan vara med pappan/annan vuxen.
Allt beror ju på hur barnet är och hur låst man blir. Man får ta allting i sin egen takt.
Jag märker dock VÄLDIGT stor skillnad på mig själv nu med andra barnet gentemot första. Nu är jag betydligt mer ”chill” med det mesta som jag tyckte var riktigt jobbigt första gången. Sen är såklart mina barn olika individer och vi har lite andra förutsättningar den här gången (dottern ammade och vägrade napp medan lillebror strulade med amningen och har fått endast ersättning från att han var 3,5 månad och ÄLSKAR sina nappar).
Vi har ju ändå våra saker som känns tuffa ibland, tidiga mornar är nog det värsta just nu. Han har sovit klart vid 05 oftast, vilket för mig, som gärna sover länge är riktigt jobbigt vissa dagar. Sen är det mer att göra hemma än vad jag hinner med många dagar och känner mig som världens sämsta människa emellanåt. Men tvätten får vara otvättad ett par dagar extra och man måste inte storstäda varje kväll efter att barnen har somnat!
. Först nu när hon är runt året Och börjar vara lite mer resonabel kan jag slappna av lite när jag är själv med henne. Jag blir avundsjuk ibland på föräldrar som har frimärksbarn (Hon rymmer inte lite, utan drar så långt hon kan, ffa i närheten av vatten 
), precis som föräldrar blir avundsjuka på mig för att vårt barn sover i eget rum hela natten. Jag tror man ofta bara ser det man inte har. Och jag tror framförallt att vi inte kan påverka så mkt utan att dom är som dom är 
Jag förstod detNu menar jag naturligtvis inte att allt är perfekt bara för att bebisen sover i egen säng och kan lämnas med pappan. Det var mer en allmän reflektion, på temat att det är lätt att tro att andra har det så bra. Folk tenderar ju att dela med sig av de bra grejerna
men tror det är vettigt precis som du skriver att bara köpa att allt inte kan vara perfekt Precis, vår sover i eget rum sen några månader, men har varit otroligt reserverad mot andra vuxna än föräldrar, stoppar saker i munnen konstant, klättrar på allt och kan hon inte klättra hittar hon ngt att skjuta dit och klättra på, och Så rymmer hon hela tiden
Jag förstod det
