Höstföräldrar 2012

[viv]

Sv: Höstföräldrar 2012

Föräldrarträffar? Är det något att ha? Fick brev hem igår att det var en "heldag" från 09:00-16:00 i Augusti. Jag jobbar då och det känns si och så att ta ledigt mitt bland inskolningar...

Jag/vi gick aldrig på nåt sånt så jag vet inte om de är nåt att ha. Här var det uppdelat på fyra träffar. Frågade lite innan vad det handlade om och det var inget som jag tyckte att jag själv inte kunde läsa mig till eller fråga min bm om. Inget jag känner att jag saknat så här i efterhand heller. Om man vill knyta kontakter och kanske träffa någon som man kan vara fl-ledig ihop med är det säkert jättebra Men oftast finns det mamma/pappagrupper efteråt att gå på och träffa föräldrar med bebisar i samma ålder. Iaf för förstagångs föräldrar, här erbjuds man inget sånt när man väntar sitt andra barn.

 

[Fraggel_Tess]

Sv: Höstföräldrar 2012

Det känns som jag kan klara mig utan det. Är inte så mycket för att sitta i en grupp och lyssna...

 

[viv]

Sv: Höstföräldrar 2012

Det känns som jag kan klara mig utan det. Är inte så mycket för att sitta i en grupp och lyssna...

Samma här.

 

[Speciella_tina]

Sv: Höstföräldrar 2012

Jag kommer inte gå på någon föräldraträff, känner att det är andra barnet och man vet lite vad som väntar. Vi gick inte på föräldraträff inför Tuva heller, då var det svininfluensa och erbjöds ingen pga smittorisken, men det är inget jag känner att jag saknat.

Här är en till som är less på att vara gravid. Visst är det mysigt när det sparkar, men det är inte mysigt att ha foglossningar, svullna fötter, sammandragningar osv. Det var mycket lättare när jag väntade Tuva, då gillade jag verkligen att vara gravid! Nä nu vill jag ha liten på utsidan.

 

[giovanna]

Sv: Höstföräldrar 2012

dee 79 och Speciella Tina:

Jag funderar på om det är så man kanske längtar mer efter att graviditeten ska vara över när man redan har barn?
Då vet man ju vad man väntar på liksom...

Själv känns känner jag mest att det är helt galet hur fort tiden går, om tre månader kommer ju bebisen och det känns som jättekort tid

Jag antar att jag också kommer att vara rätt less på slutet när jag är stor som ett hus men än så länge känns det mest trevligt att vara gravid faktiskt

 

[Fraggel_Tess]

Sv: Höstföräldrar 2012

Jag blev less idag när jag såg ett kort på mig som var taget igår. Gah...vill att kotten ska komma ut nu så jag får ork tillbaks och min normala kroppsform.

 

[Mabuse]

Sv: Höstföräldrar 2012

dee 79 och Speciella Tina:

Jag funderar på om det är så man kanske längtar mer efter att graviditeten ska vara över när man redan har barn?
Då vet man ju vad man väntar på liksom...

För egen del tror jag mest det beror på hur man mår. Förra gången var jag sjukskriven och gick på hyfsat tunga mediciner för att kunna ta mig genom vardagen vid det här laget, då räknade jag typ dagarna till jag skulle slippa vara gravid och få bli frisk igen, slippa ha ont och vara sjuk.

Den här gången mår jag mycket bättre, så nu känns det mer ok att vara gravid.

Även om jag fortfarande inte tycker det är nån höjdare att vara gravid, och vara trött och otymplig, få sammandragningar om man anstränger sig, inte kunna ta ett glas vin nu på sommaren, och så vidare. Sen vet man ju förståss inte hur man kommer må efter förlossningen, har man otur blir det akutsnitt och man mår etter värre efteråt, men förhoppningen är ju att få vara frisk även när bebisen är född!

Kanske också att det går lite lättare att stå ut med att vara gravid, när detta med att få en liten bebis är lite mer konkret, förra gången tyckte jag det var lite mer luddigt exakt vad som väntade efteråt. Man hör så mycket olika, allt från att det är underbart fantastiskt, till att ojojoj, nu har ni en tuff period framför er, njut så mycket ni kan innan bebisen kommer, för sen blir det ett elände!

Jag upplever också att folk verkar mindre benägna att berätta för en hur det är att ha barn när man väntar sitt andra barn, det är rätt skönt. Å andra sidan får man istället höra hur hemskt och tufft det är att ha två barn jämfört med ett...

 

[Speciella_tina]

Sv: Höstföräldrar 2012

Jag håller med Mabuse om att det handlar om hur man mår. Förra gången mådde jag superbra, hade inga krämpor förutom yttepyttelite foglossningar. Då var det en baggis att vara gravid! Denna gången mådde jag illa till vecka 20, började få sammandragningar i vecka 16, har varit sjukt trött hela tiden, och har fått foglossningar nu. Dessutom har jag en tvååring som vill ha uppmärksamhet!

 

[dee79]

Sv: Höstföräldrar 2012

Delvis kanske det är så, för sist minns jag att jag var glad att jag hade 9 månader på mig att förbereda mig, men jag är också inne på Mabuses spår att det handlar om mående. Jag mår mycket sämre den här graviditeten, både foglossningar, illamående, viktuppgång plus faktorn att jag har en 2½-åring som kräver uppmärksamhet och passning,. Det blir inte lika mycket vila och egentid att fokusera på att må bra heller.

Och inte ens tiden kan få mig att glömma hur det var när magen var som störst och man bara väntar på att få bli av med den och få tillbaka sin egen kropp.

 

[MinIan]

Sv: Höstföräldrar 2012

jag är ganska less.. har inte heller så stora besvär av att vara gravid, men de besv'ären jag har tar död på mig vissa dagar
Jag längtar mer tills jag har barnet i famnen, får gå ut på promenader med den lilla och visa upp honom
det är ju mitt första så längtan är ju som störst

Men börjar bli orolig inför förlossningen, dum som jag är har jag ju läst om de förlossningar som inte alls gått bra.. så nu ser man ju bara det värsta framför sig -_-

 

[Imnir]

Sv: Höstföräldrar 2012

kl.

Jag älskar att vara gravid! Men jag står inte ut med mitt humör
Hela den här grejen med att det faktiskt ligger en bebis i min mage är så mysig, och jag är inte så stor än (v.24 imorgon) gör att jag inte känner av kroppen.

Idag och igår tex. Jag blir helt förstörd och arg och ledsen för ingenting. Min sambo kan inte hålla sig längre så han går och försöker att inte skratta... DÅ blir jag ännu mer upprörd! Sen vips så mår jag mycket bättre och är hur glad som helst igen. Jag blir TOKIG på mig själv! För jag vet ju hur töntig jag är men jag kan inte kontrollera det

Har ni upplevt något liknande?

 

[Fraggel_Tess]

Sv: Höstföräldrar 2012

kl.

Jag älskar att vara gravid! Men jag står inte ut med mitt humör
Hela den här grejen med att det faktiskt ligger en bebis i min mage är så mysig, och jag är inte så stor än (v.24 imorgon) gör att jag inte känner av kroppen.

Idag och igår tex. Jag blir helt förstörd och arg och ledsen för ingenting. Min sambo kan inte hålla sig längre så han går och försöker att inte skratta... DÅ blir jag ännu mer upprörd! Sen vips så mår jag mycket bättre och är hur glad som helst igen. Jag blir TOKIG på mig själv! För jag vet ju hur töntig jag är men jag kan inte kontrollera det

Har ni upplevt något liknande?

Det känns som jag blivit en känslosam tonåring IGEN ibland. Får bryt för småsaker och bölar för minsta lilla orättvisa. Sen är jag glad igen efter några minuter...

 

[Mabuse]

Sv: Höstföräldrar 2012

Nej, inte mer än att jag kan bli lite mer lättirriterad än vanligt för att jag är tröttare än jag brukar vara. Det är nog olika, alla får ju inte foglossning heller.

 

[dee79]

Sv: Höstföräldrar 2012

Jag märker inte mycket på humöret som sådant, det mesta tycker jag hänger ihop med övriga problem - dvs dålig sömn och ont här och där. Det kan få den bästa lite grinig.

Förra gången märkte jag en stor skillnad i att jag blev lite känsligare och mer sentimental (tex när jag såg rörande scener i en film eller något gulligt på stan), men den skillnaden har hängt i sen barnet kom. Det blev mycket verkligare när jag själv fick ett barn att ta hand om, men jag tror inte det är av ondo.

Zandrix:
Oro inför förlossningen hade jag också under ett antal veckor första graviditeten, men ju större jag blev, desto mer peppad att föda barn blev jag. Jag vet inte om det har med min utbildning/mina intressenatt göra (utbildad naturvetare), men jag ville ha allt beskrivet för mig så faktamässigt som det bara går. Jag läste precis allt jag kunde om förlossning och hjälpmedel, smärtlindring osv. Tills jag hade en klar bild av vad som faktiskt skulle komma. Läste alla förlossningsberättelser, från de värsta till de fantastiska och det gjorde mig jättepeppad och trygg i att jag också skulle klara att föda barn. Jag hatar överraskningar, så jag ville verkligen ta reda på allt som gick.

Vad jag inte klarade av var det (som i mina ögon är jättetramsigt, men som jag vet fungerar för andra med helt andra personlighetstyper än min) som togs upp på föräldrautbildningen om visualisering under förlossningen. Man skulle visualisera något kul för att ta sig över värktopparna, man skulle visualisera hur man dök in i sin egen livmoder, tog sin bebis i handen och hur man sa till den:"Ta min hand så simmar vi ut tillsammans" osv. Att jag inte reste mig upp och gick där och då var för att jag satt väldigt bekvämt med min enorma mage i en sacco-säck och inte kunde ta mig upp.

Jag vill hellre veta att det är 45 sek kvar på värken eller att nu är nästa värk på G. Enkelt och klarspråk.

Nu inför denna förlossningen så är jag som sagt väldigt osäker, pga hur förlossningen slutade sist. Jag väntar på en kallelse till Viktoriagruppen (som det heter här) för att prata igenom allt som hände sist och få lite svar på många av de tankar som har kommit både i vaket tillstånd och i mardrömmar på nätterna.

Smärtan var för mig helt överkomlig, varken värre eller bättre än något annat. Den kändes nödvändig för att nå till målet och hade en funktion, så den skrämde inte mig alls. Min BM på föräldragruppen undrade om jag hade haft hjälp av profylaxandningen, men helt ärligt hade jag inte övat på att andas en enda gång och svarade att jag inte visste eftersom jag inte kunde komma på att jag reflekterat över andningen alls under förlossningen. Hennes slutsats var att då hade ju profylaxen hjälpt, men jag vet inte jag.

 

[Mabuse]

Sv: Höstföräldrar 2012

Jag har vart på motsvarande avdelning på två olika sjukhus, och jag skulle säga att den hjälp man får son förlossnngsrädd med en dålig förlossning i bagaget bygger på att man är helt färdig med den gamla förlossningen. Dvs att man helt avspänt och utan att må dåligt sakligt kan resonera om olika skräckscenarion, både de som faktiskt inträffade förra gången, och annat som kan gå fel på olika sätt. Då inte syfte att minska rädslan, utan för att mentalt ställa in sig på att det kan hända, och bli medveten om att ingen kan garantera att det kommer gå bra. Jag tror de funkar bäst om man inte är det minsta rädd, utan bara vill göra en pragmatisk planering inför nästa förlossning. Annars blir ju effekten att man istället mår sämre, det finns ju så mycket som kan gå snett, och sitta i en timme och diskutera allt som skulle kunna gå fel blir man ju inte mindre rädd av.

Möjligen om man vill ha ett planerat snitt, och känner sig lugn om man får det, då kan det såklart minska rädslan. Men annars är min erfarenhet att samtalen för förlossningsrädda inte alls går ut på att bearbeta eller minska rädsla pga gamla trauman, utan att skriva en planering för nästa förlossning, bli medveten om allt som kan gå snett, och förstå att ingen kan lova nånting. Jag vet inte riktigt varför man lägger upp samtalen så, kanske för att den som föder inte ska komma in med nån drömbild av allt kommer gå bra. Men det tror man ju sällan när man är förlossningsrädd.

 

[dee79]

Sv: Höstföräldrar 2012

Intressant att höra hur det går till. Jag är inte rädd i den bemärkelsen, men osäker som sagt. Jag tror att jag och sambon ser på det hela rätt krasst. Det är saker som behöver förklaras från förra förlossningen, så i den bemärkelsen är jag inte färdig med min förra. Jag vill veta om det kan komma att upprepas och kunna få vara med och bestämma hur det ska skötas (i så stor utsträckning det går).

Jag är faktiskt en aning rädd för att snittas, det var jag sist också, så att försöka få ett snitt är inte vad mitt samtal ska handla om i alla fall.

Jag får återkomma om utfallet på samtalet efter jag varit där, men att kontakten behövs känner jag är självklart.

 

[Mabuse]

Sv: Höstföräldrar 2012

Om du är rädd för att snittas så gissar jag att ni kommer att diskutera just det, det går ju aldrig att utesluta risken för snitt. Det du inte är rädd för behöver ni ju inte prata om. Det känns för mig lite motsägelsefullt att du inte är rädd, samtidigt som du drömmer mardrömmar? Vad handlar drömmarna om, ifall du inte är rädd?

Men om du bara vill ha saklig information, svar på konkreta frågor (typ hur går en sövning till?) och kanske lite procentsatser på jur stor risken generellt är för olika scenarion, så kan det nog vara bra.

När det gäller upprepning så kan ju allt alltid upprepas eftersom det inte finns några ganarantier för nånting, men däremot, om det är något särskilt du känner speciellt obehag inför pga den förra förlossningen, så kan man ju skriva i planeringen att man ska försöka undvika just det om det går. Det är mest det samtalen handlar om, att skriva en planering. Inte om att bearbeta rädsla. Men om du inte är rädd är det förståss inget problem! Lite konstigt att inte din bm kan svara på frågor du hade från förra förlossningen, dock, det kan ju vara smidigare att fråga henne, iom man ses lite oftare och får fler tillfällen?

 

[dee79]

Sv: Höstföräldrar 2012

Jo, jag är ju lite rädd för att snittas. Jag har väldigt svårt att tycka att en buköppning är att föredra, men har full förståelse för att andra tycker tvärtom.
Mina mardrömmar har varit just om att bli snittad och förlora mycket blod pga det, samt att de tagit mitt barn ifrån mig och inte låtit mig träffa det på många timmar/dagar osv efter förlossningen. Jag är inte psykolog, men mitt barn fixerades aldrig, kom aldrig ner till spinaeknölarna utan var ruckbar/rörlig även under aktiv förlossning. Fick aldrig några krystvärkar, men helt plötsligt var det akut och det ända jag fick veta var att mitt barn inte mådde bra, kommer han inte ut typ NU så blir det urakut snitt. De tvingade i mig i gynställning, satte hög sugklocka och sa åt mig att det hängde på mig och mitt krystande om han skulle komma ut eller inte och på 5-6 drag var han ute och därnere såg det väl ut därefter.
Barnet mådde lite dåligt och innan jag egentligen fick tummen upp att faran var över så insåg de att jag var tvungen att köras till op för de kunde intelappa ihop mig på plats. Ingen hann förklara nått utan de frågade om min ena framtand varit sprucken sen tidigare. Jag hann säga ja, sen var jag borta (sövd). Vaknade ett par timmar senare och visste ingenting om vad som egentligen hänt och om allt var ok med mitt barn. Tror jag träffade honom 3 timmar efter han fötts.

Allt som rör att "bli hotad om snitt" om jag inte presterar (dvs lyckas föda utan krystvärkar) och att inte riktigt hinna få se/träffa mitt barn är det som återkommer i mardrömmar. Jag hittar inget i journalen om att jag blödde mycket, så varför det var akut att hamna på op vet jag inte.

Resten kanske min BM borde kunna ta med mig, men hon tyckte att en samtalskontakt var ett bättre alternativ.

 

[Imnir]

Sv: Höstföräldrar 2012

kl.

Om ni ska skriva om förlossningar i era inlägg, kan ni skriva det överst så jag kan skrolla förbi det

Jag har försökt att inte läsa eller lyssna på andras förlossningsberättelser för då skrämmer jag bara upp mig själv. Så om ni kunde varna mig så vorre det underbart!

 

[MinIan]

Sv: Höstföräldrar 2012

Ska komma ihåg det då jag fått min lilla ;D

Men men, tänkte jag skulle skriva lite här vad som hänt de senaste dagarna, egentligen skulle jag vara i norrland nu, träffa familjen, men jag valde att stanna hemma pga proverna hos mvc, var där i.. onsdags? då visade det 1+ i urinen och så hade jag högt blodtryck, barnmorskan misstänkte ju havandeskapsförgiftning och jag har googlat och forskat sedan dess och det ska ju inte vara någon bra nyhet, för vad jag förstår det som så kan det betyda att man måste föda tidigare...

Så jag fick lite smått panik, hade inte packat någon bb väska eller nått, så jag såg detta som ett tillfälle att börja packa den, även om det nu inte skulle bli så som man tänkte, men jag skulle tillbaka dit igen igår och då skulle jag ha med mig morgon urin och de skulle ta nytt blodtryck och sådant.
Jag försökte ställa in mig på det värsta och tänka hur nästa vecka skulle kunna bli så det inte skulle bli någon chock, men väl hos mvc så kollade hon proverna och det var inga äggvita/protein i urinet, hon förklarade att flytningarna ibland kan ställa till det. och blodtrycker såg bättre ut, inte helt ok, men bättre.

Så jag andades ut, det betyder att lillen får stanna i magen och mogna ytterligare ^^
vill inte få en för tidigt född.. jag som ogillar sjukhus över lag, skulle dö av att tillbringa veckor där!
men iaf så blir det lite tätare kontroller nu hos mvc, tycker jag känns skönt så man håller koll.
och lillen har iaf vänt på sig, vilket känns skönt

Och ja, jag har undvikit att skriva om detta öppet på internet, men nu då det är "över" så väljer jag att göra det ^^