Hos veterinären

[Bulldoozer]

Jag var rätt sur förra sommaren när Nessie var hängig med feber och åkte in för provtagning, de ville ultraljuda också men skulle inte kunna göra det förrän dagen efter och ville då behålla över natten. Jag sa att jag vill ta hem henne då hon ändå inte var såå dålig och jag kan ha koll på henne hemma om hon fått febernedsättande. Men de skulle promt behålla henne för att "vätska upp" (dropp) fast hon drack bra, får ett samtal dagen efter och de kommer nog inte kunna ultraljuda henne idag heller och då sa jag att jag kommer in och hämtar henne så länge. De ringer upp en liten stund senare och har då lyckats fixa så hon blir ultraljudad inom två timmar . Väldigt lustigt för det var ju sååå omöjligt att få en tid innan så de skulle behålla henne en natt till. Åker in sen och hämtar min hund som är lika pigg som vanligt, nåt dropp hade hon inte heller fått inte heller nån annan behandling och jag är övertygad om att jag kunnat ha lika bra koll på henne hemma under natten om inte bättre. Nåt fel på henne hittades inte heller trots provtagningar och ultraljud, själv tror jag hon blivit getingstucken då jag hittade ett svullet sticksår mellan trampdynorna väl hemma igen efter en grundlig koll.

 

[BornAgain]

Det handlar om kommunikation. Jag tömmer plånboken utan knyssel om jag vet varför jag tömmer plånboken (och därmed hur jag ska prioritera om plånboken inte räcker). Och motsätter mig inte alla möjliga undersökningar ifall att. (Jag sabbar nog mycket för andra djurägare, Med Pyssling och Mysteriehältorna har det blivit många undersökningar)

Men det är lite grann som när jag för sista gången (?) besökte en Evidensia-klinik. Jag kände mig överkörd, ville tala om det och hur jag ansett att de skulle kunna undvika det (Jag jobbar med klagomål), dvs jag ville prata bemötande. Hade jag fått dra mitt hade tagit ca 3 minuter... det blev ett sådant evigt ältande med en massa ifrågasättande att jag gick... (Ifrågasätta hur jag UPPLEVDE situationen? )

Det är jätteviktigt att veterinären (eller någon i hens närhet) kan kommunicera med patienternas ägare (även om vi crazy cat and dog-people kan vara svåra) - kanske t.o.m. lika viktigt som att de kan djursjukvård. Patienten är ju oftast inte frisk för att veterinärens del är gjord - ofta måste djurägaren sköta eftervård. Och patienten måste ju oftast komma tillbaka igen och om djurägaren känner förtroende, ökar chansen att det sker i rätt tid. För inte tala om möjligheten att förbättra för ett misskött djur! (Plus all info och stöd som djurägaren kan ge när felet inte är helt uppenbart)

PS jag har aldrig gått tillbaka till Evidensia - medan Anicura är "förlåtna" en ganska grov felbehandling Typ bättre klantar som kommunicerar än mer osynnade kort som varken klarar av att göra sig förstådda eller förefaller försöka förstå

 

[Karon]

Det är lite pest eller kolera för veterinären. Missar denne en skada som kunde upptäcks med röntgen och när man valt att inte röntga så är det folk som klagar på det och röntgar man så tycker en del att det är för dyrt. Veterinären kan inte utesluta att det är något allvarligt utan röntgen. Jag tycker inte riktigt det är mer än en normal undersökning med 2 röntgenbilder och ett blodprov utan det låter lite som standard.

Vad förväntar du dig att veterinären ska göra för att utesluta en allvarlig skada?
Vad hade du sagt om du i samma situation blir hemskickad utan annat än den yttre kollen? Hade du (eller snarare många/flera) klagat och krävt upprättelse om du blivit hemskickad och hunden blir drastiskt sämre?

 

[vallhund]

"Under diskussionen som följde, berättade jag för mamman att ingenting tydde på allergi och att pojkens kroniska luftvägsirritation hade en mycket troligare förklaring - hennes rökning. Det köpte hon inte. Det blev inte bättre, när jag sa som det är: bästa sättet att dra på barn allergi mot luftburna allergener är att utsätta dem för så mycket tobaksrök som möjligt. Bland annat därför ser barnläkarna inomhusrökning som barnmisshandel. Mamman blev svart i blicken. Det där skulle jag inte lägga mig i. Rökt i lägenheten hade hon alltid gjort, så vad var problemet? Hon hade inte beställt tid för att höra på en massa ovidkommande snack. Hon hade betalat för ett allergitest och inget annat! Så nu fick jag vara så snäll och ordna det – annars skulle hon gå till en bättre doktor och ta upp mina onödiga utläggningar med min chef också. Jag önskade henne lycka till med båda projekten.
Hur det gick? Hon fick förstås sitt allergitest, för tänk om hon hade rätt och jag hade fel? Men testet kom som väntat tillbaka negativt. Blankt, inget napp, ingenting. Pojken hade ingen allergi. Han hade en mamma, som tänkte fortsätta göra precis som hon ville och som trodde att medhåll går att köpa för patientavgiften."
http://collievaenner.blogspot.se/2018/04/konsten-att-polisanmala-yrkesutovning.html

 

[Lenis]

Det är allt lite intressant att se att många tycker det är ok för veterinärer att överbehandla för att de ska ha ryggen fri. Tänk om vi hade gjort likadant på tvåbenta? Ingen behandling, inget prov, är 100% riskfritt, inte ens ett vanligt blodprov. Det är inte heller gratis. Om man inte vågar göra en rimlig bedömning utan att göra en superutredning på allt kanske man ska syssla med annat. Inom vård måste man våga ta beslut och dessutom konsten att säga när det är nog. Dessutom finns ju något så finurligt som att be ägaren komma tillbaka om djuret inte blir bättre inom en viss tid.
I dessa tider är det ingen konst att göra massor, svårigheten ligger i att bedöma VAD som ska måste göras, bör göras och vad som kan vänta och som man bara gör för att lindra sin egen ångest.

Imho.

 

[lady_vip]

Det är allt lite intressant att se att många tycker det är ok för veterinärer att överbehandla för att de ska ha ryggen fri. Tänk om vi hade gjort likadant på tvåbenta? Ingen behandling, inget prov, är 100% riskfritt, inte ens ett vanligt blodprov. Det är inte heller gratis. Om man inte vågar göra en rimlig bedömning utan att göra en superutredning på allt kanske man ska syssla med annat. Inom vård måste man våga ta beslut och dessutom konsten att säga när det är nog. Dessutom finns ju något så finurligt som att be ägaren komma tillbaka om djuret inte blir bättre inom en viss tid.
I dessa tider är det ingen konst att göra massor, svårigheten ligger i att bedöma VAD som ska måste göras, bör göras och vad som kan vänta och som man bara gör för att lindra sin egen ångest.

Imho.

Fast det är ju sällan veterinären gör något utan att berätta vad de ska göra. I TS fall är det ju knappast så att veterinären tagit hunden under armen, röntgat etc på eget bevåg, sen lämnat ut hunden i receptionen och begärt 4000 för besväret.
Det ÄR dyrt med blodprov, det kostar att röntga.

Frågan innan vad saker och ting kostar. Självfallet ska inte veterinären överbehandla, personligen har jag bara varit med om det en gång och då var det frågan om felbehandling som sedan inte blev rätt. Annars är det inte särskilt svårt att be om prisuppgift.

 

[Sol]

Det är allt lite intressant att se att många tycker det är ok för veterinärer att överbehandla för att de ska ha ryggen fri. Tänk om vi hade gjort likadant på tvåbenta? Ingen behandling, inget prov, är 100% riskfritt, inte ens ett vanligt blodprov. Det är inte heller gratis. Om man inte vågar göra en rimlig bedömning utan att göra en superutredning på allt kanske man ska syssla med annat. Inom vård måste man våga ta beslut och dessutom konsten att säga när det är nog. Dessutom finns ju något så finurligt som att be ägaren komma tillbaka om djuret inte blir bättre inom en viss tid.
I dessa tider är det ingen konst att göra massor, svårigheten ligger i att bedöma VAD som ska måste göras, bör göras och vad som kan vänta och som man bara gör för att lindra sin egen ångest.

Imho.

Vaddå överbehandla? Två röntgenprojektioner vid en ortopedisk utredning är standard. Blodprov, beroende på utredning och typ av prov, brukar också vara tämligen standard. Vem avgör vad som är överbehandling?

Vem avgör vad som är en rimlig bedömning och vad som behövs för att kunna göra en rimlig bedömning?

Sedan ska man självklart alltid göra en dialog om hur stor utredning ägaren öht är intresserad av, vilka ekonomiska ramar som finns och vad som är bäst för djuret. En dialog, vilket alltså innebär att även ägaren har en skyldighet att förklara vad hen har för förväntningar av besöket.

 

[Lenis]

Fast det är ju sällan veterinären gör något utan att berätta vad de ska göra. I TS fall är det ju knappast så att veterinären tagit hunden under armen, röntgat etc på eget bevåg, sen lämnat ut hunden i receptionen och begärt 4000 för besväret.
Det ÄR dyrt med blodprov, det kostar att röntga.

Fast det där läser jag i varenda försvarstal ang kliniker och det där med "sällan" ifrågasätter jag mtp hur många vi är som varit med om att vetten kört/försökt köra sitt race. Jag är lite less på att en del inbillar sig att det inte händer för det är verkligen inte sällsynt och det verkar bara bli vanligare, när alla kliniker var egna här omkring var det mer diskussion, nu med de stora drakarna - yeah ni vet vilka jag menar- är det löpande band och rejäl ifrågasättning av ägare om man har fräckheten att stå emot. När jag kom in med en hund med felställt ben tog vetten hunden under armen som du just skriver, och tänkte gå, med kommentaren att om det är av opererar de i veckan, vi ringer dig imorrn em och berättar om det är gjort. Wtf?? Ingen röntgen medan jag är där? Ingen diskussion om hur frisk hunden är sedan innan, vad som ska opereras, OM det ens ska opereras, en jäkla diagnos kanske, en PROGNOS innan man sätter kniven i ett djur, är det ens en rehab som passar för detta djur, kanske ska hon tas bort istället? Jag tappade hakan, och var tydligen extremt besvärlig som dels krävde att få veta diagnos (det fick jag, dagen efter.. ), som ville prata med dem INNAN en eventuell operation (suck suck tyckte de då) och sedan ville jag ju veta om det skulle behövas fler ingrepp (svar ja, men det nämnde de exakt ingenting om när de ville operera.. noll information, undrar när de hade tänkt leverera den bomben, särskilt med tanke på att kostnaden för varje enskilt ingrepp låg på nära nog exakt maxbeloppet på försäkringen och när man frågade om prognos så ja jo det var vanligt att det sket sig så man behövde göra om alltihop..

Detta är ett enda besök. Jag kan berätta om fler, och har tyvärr valpköpare som blivit riktigt uselt bemötta när de velat ringa mig och rådfråga innan det hux flux bokas stora ingrepp, kastration av ettåring när man ändå är där för vaccination (!!) osv etc. Majoriteten av alla kliniker är säkert kanon, men det är tyvärr inte alls sällsynt att de kastar på ägare åtgärder utan att verkligen gå igenom varför. Och det är inte lätt att ifrågasätta när de drar igång.

 

[Lenis]

Vaddå överbehandla? Två röntgenprojektioner vid en ortopedisk utredning är standard. Blodprov, beroende på utredning och typ av prov, brukar också vara tämligen standard. Vem avgör vad som är överbehandling?

Men snälla du, lugna ner dig lite. Jag skrev generellt och inte specifikt om antal projektioner. Jag syftade på att det ofta skrivs att vetten gör saker för att ha ryggen fri. Var i mitt inlägg skriver jag om exakta projektioner? Och ja, vem avgör vad som är överbehandling- är det nödvändigtvis du eller vadan annars denna upprördhet?

 

[Sol]

Men snälla du, lugna ner dig lite. Jag skrev generellt och inte specifikt om antal projektioner. Jag syftade på att det ofta skrivs att vetten gör saker för att ha ryggen fri. Var i mitt inlägg skriver jag om exakta projektioner? Och ja, vem avgör vad som är överbehandling- är det nödvändigtvis du eller vadan annars denna upprördhet?

Jag är inte upprörd, men jag ifrågasätter beskrivningen av att veterinärer sådär generellt gärna skulle göra en massa saker i onödan och utan att diskutera med djurägarna. Oavsett vilken som äger en klinik är det alltid den enskilda veterinären som tillsammans med djurägaren avgör vad som ska göras. Jag jobbar på ett djursjukhus så det är lite min vardag du talar om och min vardag ser verkligen inte ut som du beskriver. Vi har specialister, vi har en massa fancy utrustning, lab mm. men vi står ändå där varje dag och avväger vad som verkligen är nödvändigt och hur kan vi hjälpa med så små medel som möjligt eftersom vi vi vill hjälpa djuren och då måste vi ta hänsyn till djurägaren inställning och ekonomiska situation (och ofta är det den sistnämnda faktorn som är avgörande).

Vi gör verkligen vårt yttersta och trots detta sätter sig vissa djurägare och spyr galla på Facebook om att vi antingen har gjort för lite eller för mycket.

Det går alltid att be om en second opinion om man inte litar på veterinären gör en rimlig bedömning, men det är rimligtvis veterinärer och inte enskilda djurägare som är bäst lämpade för att bedöma vad som är rimligt och inte.

I den här tråden ifrågasätts just röntgen när en hund utreds ortopediskt och är det på den nivån den generella debatten ligger så förstår jag varför folk tycket att veterinärerna gör för mycket...

 

[kryddelydd]

Det är allt lite intressant att se att många tycker det är ok för veterinärer att överbehandla för att de ska ha ryggen fri. Tänk om vi hade gjort likadant på tvåbenta? Ingen behandling, inget prov, är 100% riskfritt, inte ens ett vanligt blodprov. Det är inte heller gratis. Om man inte vågar göra en rimlig bedömning utan att göra en superutredning på allt kanske man ska syssla med annat. Inom vård måste man våga ta beslut och dessutom konsten att säga när det är nog. Dessutom finns ju något så finurligt som att be ägaren komma tillbaka om djuret inte blir bättre inom en viss tid.
I dessa tider är det ingen konst att göra massor, svårigheten ligger i att bedöma VAD som ska måste göras, bör göras och vad som kan vänta och som man bara gör för att lindra sin egen ångest.

Imho.

Det överbehandlas och överutreds en hel del inom humanvården också. Fast där är sällan problemet att någon klagar över kostnaden; snarast så att människor klagar över att de undersökningar de själva vill ha inte blir gjorda även de gånger då skäl för undersökningarna i fråga inte är befogade.

 

[kryddelydd]

Vaddå överbehandla? Två röntgenprojektioner vid en ortopedisk utredning är standard. Blodprov, beroende på utredning och typ av prov, brukar också vara tämligen standard. Vem avgör vad som är överbehandling?

Vem avgör vad som är en rimlig bedömning och vad som behövs för att kunna göra en rimlig bedömning?

Mycket relevanta frågor.
Och det är ju ofta så att det är djurägaren som med facit i hand bestämmer sig för vad som behövdes eller inte, som i den här trådstarten.
Med facit i hand behövdes inte röntgenundersökningarna.
Men utan facit?

 

[kryddelydd]

Jag är inte upprörd, men jag ifrågasätter beskrivningen av att veterinärer sådär generellt gärna skulle göra en massa saker i onödan och utan att diskutera med djurägarna. Oavsett vilken som äger en klinik är det alltid den enskilda veterinären som tillsammans med djurägaren avgör vad som ska göras. Jag jobbar på ett djursjukhus så det är lite min vardag du talar om och min vardag ser verkligen inte ut som du beskriver.

Jag tror att det generellt görs ganska mycket inom djursjukvården.
Ibland för att veterinären verkligen finner det befogat, ibland för att djurägaren begär det (har en kompis vars 16-åriga katt var sjuk, katten var jättesjuk och jag hade utan knussel låtit avliva den, kompisen behövde en DT av större delen av katten för att bestämma sig för att avliva).

Ibland tar säkert veterinärer för givet att djurägarna vill ha "rubbet" gjort, och kör på utan att diskutera jättenyanserat. Ibland för att veterinärer kan vara väldigt vana vid att djurägare klagar om man inte slår på stora trumman direkt. Ibland för att man vet att många djur är försäkrade och att djurägarna därmed "har råd" med de stora utredningarna.

Jag kan tänka mig att den kliniska blicken och säkerheten minskar av att ha tillgång till massor av fancy utredningar - man har svårt att lita på sin egen bedömning när man är van att använda, och har god tillgång till exempelvis radiologiska metoder
(och detta menar jag inte som kritik utan mest funderade och spekulerande kring en föränderlig verklighet, utifrån det jag tycker mig se inom humanvården: förr var läkare jättebra på att bedöma blåsljud på hjärtat, numera använder man "alltid" ultraljud och så behöver man inte tänka)

 

[Bulldoozer]

Vet en bekant som säger att hennes hundar är oförsäkrade när veterinär frågar och får då en helt annan kostnad på veterinärvård, sen skickar hon in själv och självreglerar. Hon har själv jobbat som försäkringsombud och vet hur det fungerar.

 

[TinyWiny]

Jag kan tänka mig att den kliniska blicken och säkerheten minskar av att ha tillgång till massor av fancy utredningar - man har svårt att lita på sin egen bedömning när man är van att använda, och har god tillgång till exempelvis radiologiska metoder
(och detta menar jag inte som kritik utan mest funderade och spekulerande kring en föränderlig verklighet, utifrån det jag tycker mig se inom humanvården: förr var läkare jättebra på att bedöma blåsljud på hjärtat, numera använder man "alltid" ultraljud och så behöver man inte tänka)

Jag håller helt med dig om att viss "känsla" eller vad man ska säga har försvunnit i och med den ökade tekniska utredningsmöjligheterna. Det är synd att den känslan och kunskapen försvinner mer och mer. Jag märker det så tydligt på min hemmaveterinär som självklart alltid skickar vidare vid tveksamheter eller om hen anser att ytterligare utredningar behövs men som har en fantastisk diagnostikförmåga även utan tekniska hjälpmedel. När jag kommer till kliniker saknar jag den för henom självklara "känslan" eller vad man nu ska kalla det. Tänk att ha en veterinär som både har "känslan" och tillgången till all teknik när den behövs. Det vore drömmen.

 

[Karon]

Det jag egentligen hade önskat mig är det som flera av er är inne på, dvs sunt förnuft, kommunikation och förmåga att se och utreda utan att slå på stora trumman direkt.
Jag är inte ens en person som inte kan stå på mig, men jag var helt oförberedd och veterinären lyckades helt enkelt med konsstycket att köra över mig totalt. Har tre hundar och besökt flera olika veterinärer genom åren, men aldrig upplevt nåt liknande.
Hunden är pigg och kry igen och jag kommer aldrig mer att utsätta mig för ovannämnde vetrrinär igen.
Risken med denna typ av bemötande är att man avvaktar för länge med att uppsöka veterninär när man verkligen behöver slå på stora trumman.