Hoppskräck !

K

Kermit

Hej, tidigare har jag haft ett stOort problem...Nämligen hoppskräck. Innan på ridskolan började jag skaka så fort det fanns ett hinder framme i paddocken och var alltid tvungen att be instruktören att sänka hindrena för mig. Har ingen aning när min hoppskräck började, men tycker att det är så grymt pinsamt ! :cry: Speciellt eftersom jag tycker att hoppning är det roligaste i hela världen. :love: Och jag har ingen aning varför jag blir rädd... Varje gång innan vi började hoppa var jag så rädd att jag skakar och fick tårar i ögonen, men efter några hopp tyckte jag att det var jätteroligt ! Nu har min hoppskräck börjat ge sig av ! :laugh: Och jag klarar av att hoppa samma hinder som dom andra med ca 65% av ponnyerna i stallet. Men vissa ponnyer är jag inte det minsta orolig med ! Medans med vissa är jag livrädd ! Undrar om det kan vara så att jag litar mer på vissa ponnyer än andra ? :confused: Har också en medryttarponny som ska bli min foderponny snart, har ingen hoppskräck när jag rider honom. Fastän han inte är världens mest lättridna ponny. :laugh: Har hoppat 65cm med honom. ^^) *stolt* :D Har varit med på 5 st CR på min ridskola och det har gått bra...Men ska vara med på några klubbtävlingar i höst innan jag slutar på ridskolan och nu är jag jättenervös ! Har ni några tips hur man kan vara mindre orolig innan en tävling ? Och hur man blir av med hoppskräck ? Har också en kompis som har mkt värre hoppskräck än jag...Hon är jätteledsen och alltid jätterädd vid hoppning. Hon kan ha ont i magen en hel vecka bara för att det är hoppning då. Stackarn. Tacksam för svar som kan hjälpa mig och min kompis för att må bra igen och tycka att det är superkul med hoppning. :bow:
(och eftersom jag har en medryttarponny är jag öppen för förslag på lätta och trevliga hoppövningar som kan hjälpa mig bli mer säker i hoppningen.)
Har ni någonsin haft hoppskräck ?
 
Sv: Hoppskräck !

Har ni någonsin haft hoppskräck ?

Jajamen! Flög av ett antal gånger under min tid på ridskolan och blev skraj. Tack vare bra ridlärare som lät mig sitta på de snällaste hästarna på hopplektionerna så lyckades jag komma över det. Innan jag slutade på ridskolan och köpte egen häst så red jag i en hoppspecial:D.
 
Sv: Hoppskräck !

Okej, grattis ! :) Jag skulle också vilja gå i en hoppspecial ! :D Men ska sluta ridskolan snart, så det blir nog inte av. ^^)
 
Sv: Hoppskräck !

Jag har haft (har halvt) stooor hopprädsla. Jag har varit jätte,jätterädd. Vågade tillslut inte trava över bommar ens. Detta var 2 år sen nu, och det har bara gått framåt. Jag har kört på små små hinder tills jag känt mig säker osv.
Då min häst samtidigt som jag var osäker, själv var osäker så vart det mest pannkaka ibland.. Jag drev inte och var inte aktiv i min kropp, min kropp sa inte "nu ska vi hoppa", utan den sa "oj hjälp ett hinder, nej!" och då sa hästen likadant.

För några månader sedan satt jag upp en duktig hoppryttare på henne. Och efter den ggn har hästen varit HELT annorlunda, så otroligt självsäker och HON har lärt mig att bli säkrare och fått mitt självförtroende att stiga enormt mkt. Vi hoppade 95cm sist vi hopptränade! Det fanns inte i min värld förut.

Mitt tips till dig är att ta det i din egen takt, stressa inte fram nånting för att dina kompisar "vågar" mer än vad du gör. Tänk på att, även om du är osäker framtill hindret, så se till att din kropp inte visar det, RID med din kropp så att du övertygar hästen, och håll rädslan i huvudet. Tillslut kmr du nog bli säkrare och säkrare, och då kan du höja ju mer säker du blir.
 
Sv: Hoppskräck !

Jag har varit väldigt osäker när det har handlat om hoppning genom åren...
Det gick från att hoppa 1 meter med b-ponny, till att inte ens våga galoppera på storhäst, men det hade mestadels att göra med mitt självförtroende, jag började tänka en massa och tyckte att; nej, det där klarar inte jag!
Men med mer självförtroende och pepp så började det gå framåt, sen var man där på "1 meters" igen och tyckte att det var roligt!
Jag började med låååga hinder, sen ökade jag på succesivt (?) och började tycka att det var roligt - och då RED jag, istället för att sitta och grubbla hela passet...
Gör det du känner att du klarar av, och sen går du framåt i din takt, ta tid på dig tills du känner att det känns bra!
Lycka till :D
 
Sv: Hoppskräck !

Hejsan! Jag har nu ridit i 3år, hihi :) och det tror jag du vet för vi är ju vänner, och jag får ibl en stor hoppskräck att jag knappt vågar göra något, men jag tänker alltid frammåt, liksom inte backåt, när jag kommer framför hindret går det inte att väja undan, om inte hästen vägrar, men dom som har hjälpt mig är ju då min ridinstruktör malin och hästarna nisse och jonna<3 och såklart kompisarna.
 
Sv: Hoppskräck !

Jag har hoppskräck skulle man kunna säga. Tävlade hoppning upp t.o.m. 120 med mitt sto, men vi hade en olycka (en hel del strul innan med) och efter den så slutade jag hoppa. Gjorde en sista tävling. Men jag är inte rädd på det sättet som du beskriver, utan mer självtvivel. Jag hoppar om jag måste, har hoppat en massa IDIOTISKA unghästar, fluuugit men suttit upp igen. Har gjort det för att jag varit tvungen. Nu måste jag inte, och jag tänker inte göra det så mycket heller. Rider nu dressyr, startar MSV C2 om två veckor, och det är mycket roligare!

Jag tycker inte att du måste komma över hopprädslan, jag tycker inte att du ska tycka det är pinsamt. Det finns annat man kan rida med hästen!

Här är olyckan. http://www.youtube.com/watch?v=URHzdc0q2BQ
 
Sv: Hoppskräck !

Okej, usch, det låter ganska hemskt ! :( Själv har jag aldrig varit med i någon ridolycka i samband med hoppning. :) Jag vill komma över mina hoppskräck eftersom jag Älskar hoppning och tycker att det är himla roligt ! :D Ska tävla om några veckor. ;)
 
Sv: Hoppskräck !

Det var ingen höjdare ;) Var ännu värre än det ser ut, hade jag inte haft väst hade jag inte suttit här längre... men min häst är också rädd, hoppar inte alls längre, så hon gjorde det ju inte för att vara elak!

Haha, vilken lustig kombination, att vara rädd och att älska det :D
 
Sv: Hoppskräck !

Jag har total förståelse för att tycka att det är roligt men känna skräck! Jag har alltid tyckt att hoppning varit det roligaste. Så köpte jag egen häst i vintras, en fälttävlanshäst. Hade precis innan ramlat av en häst och brutit revbenet, vilket var jättejobbigt. När våren kom provade jag hoppa med min häst, som var överentusiastisk, så jag ramlade av två gånger. Fick då total hoppskräck, fastän jag inte gjorde illa mig mycket när jag ramlade av min egen häst just vid hoppning. Jag klarade knappt av att galoppera över bommar på marken, hade total panik.

Innan skräcken kom hade jag anmält mig till fälttävlandsridläger, som jag i panik veckan innan försökte hoppa av, men blev övertalad att komma, av ridlärare jag hoppat för tidigare. Första hopppasset var hemskt, jag var på sammbrottets gräns, tårarna rann och jag bad att få åka hem. (Jag är alltså 39 år, ingen liten flicka...) Men den underbara ridläraren lät mig göra egna övningar på lägsta nivå. Framför allt lärde jag mig att känna att jag kunde kontrollera min entusiastiska häst. Trava och galoppera över bommar på marken, trava över låga bommar och när han fattar galopp i landningen bromsa upp genast och den bästa övningen, galoppera över låga hinder och sedan göra HALT innan kortsidan. Jag blev så mycket tryggare av att veta att jag kunde få stopp.

På fredagen hoppade jag en bana med åtta hinder på 60 cm höjd, skrattretande med en duktig 171 cm hög häst, men för mig en oerhörd framgång, för jag vågade!:laugh: Dessutom bromsade jag oss igenom en terrängbana, där jag också valde de enklare alternativen när det fanns alternativ för ponny/häst.

Det viktigaste för mig nu är att fortsätta hoppa, men göra det med instruktör och att ta det väldigt lugnt och försiktigt och inte ha bråttom upp på höga höjder. Det är jätteviktigt att ha en lärare som förstår och accepterar att man är rädd! Jag vill så gärna hoppa, men är fortfarande rädd och får fortfarande skräckkänslor när bommarna ligger på 1 meter eller mer.
 
Sv: Hoppskräck !

Jag har hoppskräck och den lär väl alltid finnas där. Den har varit med från början. Skyller på min första sköthäst som var ett aber att hoppa. Ett russ med kass teknik. Hon kunde hoppa högt men stilen var rakt upp och rakt ner och ingen hals alls framför. Man åkte av varje gång. Jag var väl 10 år då och började hata hoppning redan då. Har försök undvika den sen dess. Något miniskutt på 40 cm i skogen är väl max.

Vid 34 års ålder började jag om igen på ridskola och givetvis stod hoppning på schemat ibland. Detta var en vuxengrupp och alla hade blivit lite fega med åren så man behövde inte känna sig som värsta sopan i sadeln.

Ridläraren hade full förståelse för hopprädsla och tilldelade mig klubbens äldsta gentleman, en 21 årig connemara som älskade hoppning och var som en robot på hinder. Allt jag behövde göra var att styra, han skötte fart, avstånd, halvhalter mm. Som att sätta på en autopilot, bara att följa med :love:

Han var den ende jag vågade hoppa länge med så var jag uppe på hela 70 cm som bäst:banana:

Vi tanter i gruppen berömde varandra när vi såg döden i ögat på 60 cm och apploderade och busvislade åt varandra.:D

Vågade mig på att hoppa ett par pållar till med då kände jag mig genast osäker. Det var inte kul som med gamlingen. Dock valde jag alltid att skippa de sista en-två hoppen. Det var säkrast på något sätt att sluta när det gick bra.

Pållan jag har nu är tydligen helt superknäpp att hoppa och jag har blivit avrådd från att prova om jag inte är mycket skicklig och tuff. M.a.o så håller vi oss till dressyren. Har inte hoppat på tre år nu och skam vet om det någonsin blir igen nu när jag har en häst som är kokko på hinder.

Fast i smyg tycker jag att det är kul och jag är så himla mallig efteråt samtidigt som jag tänker -detta var sista gången!

Voff
 
Sv: Hoppskräck !

Jag hade hoppskræck i 8 år jag føll av och smællde framtænderna i ett rigælt hinderstød.
Då red jag på ridskola i hoppspecialgrupp.
Efter det tog jag aldrig riktigt itu med hoppningen slutade rida på ridskolan och ju lengre tiden gick ju ræddare blev jag.

Ibland førsøkte jag styra mot ett hinder men min kropp sa nej och hæstarna vægrade.
I våras børjade jag skritta øver bommar, først øver en sedan tre som låg på rad.
Nær det funkade travade jag øver.
Jag børjade hoppa øver små stockar i skogen på min hæst, red efter min pojkvæn och hans hæst och bara fløt med førsta gånerna.

En dag nær jag kom in i ridhuset såg jag till min førskræckelse en hel bana uppbyggd och tre glada ryttare som frågade om jag ville vara med.
Dom hoppade på led efter varandra och det såg riktigt skoj ut så efter en stund sa jag att jag gerna ville hoppa ett hinder ifall det sænktes och om någon red framfør som draghjælp.
Jag red då på min pojkvæns hæst som e betydligt lugnare att rida en min egen annars hade jag aldrig vågat.
Efter ett par hopp bad jag dom høja och jag hoppade 60 cm heja mig:D

Nu vågar jag hoppa min egen hæst i skogen men inte på bana jag ær rædd att hon ska bryta ut så jag faller av på hinderstødet.
Men med min pojkvæns hæst vågar jag hoppa låga hinder ensam på banan.

Det går sakta men sækert framåt om något år eller två kanske jag till och med vågar starta någon liten clear round på min egna hæst.
 

Liknande trådar

Hästhantering Detta är en ganska lång historia och jag kan ha svårt för att vara kort och koncist. 2022 blev mitt halvblod ensam och behövde...
3 4 5
Svar
99
· Visningar
15 778
Senast: Juli0a
·
Gnägg Jag har haft min häst i två år nu. Han är världens snällaste och verkligen min bästa vän. Vi brukade hoppa förut och det gick väldigt...
Svar
4
· Visningar
2 025
Senast: Mia_R
·
Hoppning Background för jämförelse: Jag brukade träna hoppning för MÅNGA år sedan. Det var fredag kväll. Det var en ponny grupp innan oss och vi...
2
Svar
27
· Visningar
4 400
Senast: Ullmerkott
·
Övr. Grenar Hej jag köpte 2019 en travare. 155cm hög på 16 år. såhär när jag ser tillbaka på det, så stod Trollet alltid inne i ladugården när jag...
2
Svar
34
· Visningar
4 883
Senast: Mia_R
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp