Hopprädsla

[miumiu]

I somras åkte jag av min häst och fick en kraftig hjärnskakning som har resulterat i hjärntrötthet och en väldigt jobbig tillvaro för mig rent allmänt då varje dag är en kamp.

Innan dess skulle jag säga att jag var hyfsat orädd i alla situationer med hästar. Inte dumdristig, men som sagt inte rädd för att rida barbacka, hoppa småhinder osv. Min häst är orutinerad och ganska tittig på bommar. Min medryttare hoppar dock regelbundet med honom och visst kan han lägga in en nit med henne också men hon har hittills suttit kvar och varit på’t igen så att säga. Han nitar alltså inte för att han är dum eller vill peta av ryttaren utan för att han blir osäker.

Försöker komma ur mitt negativa tankesätt men det är så himla svårt och mitt självförtroende när det kommer till just hoppningen är nu nere på noll. Hur kommer man tillbaka efter nåt sånt här? Hoppa en annan häst som är trygg och ärlig är liksom inga problem, det är just min egen häst det gäller. Jag litar inte på honom och han litar inte på mig. Rider för tränare gör vi men bara dressyr. Finns det hopptränare som är specialiserade på rädda ryttare? För min erfarenhet är att dom flesta liksom inte fattar hur djupt rädslan sitter, skulle gärna rida för någon som kan sitta upp själv och visa konkret hur jag ska göra när han ballar ur.

 

[Lingon]

Varför vill du hoppa? Det blir lättare att ge råd om man vet motivationen bakom. Sen behöver man ju inte hoppa om man inte vill.

Jag hade nog hållt mig på en nivå jag känner mig bekväm med. Och sen allteftersom hade nog bommarna blivit hinder och så småningom höjts lite om det var det jag ville.

 

[Magiana]

Sänk kraven med den hästen. Rejält. Låt någon annan hoppa hästen om han behöver hoppas och hoppa själv med en annan häst om du kan och vill. Men osäker häst och osäker ryttare är ingen bra kombination.

Kan du träna med bommar och cavaletti så är det ett första steg. Det kan man göra ofta. När det känns som "ingenting" så kan man efter en travcavaletti sätta upp ett mindre hinder. Ta det i myrsteg.

 

[miumiu]

Varför vill du hoppa? Det blir lättare att ge råd om man vet motivationen bakom. Sen behöver man ju inte hoppa om man inte vill.

Jag hade nog hållt mig på en nivå jag känner mig bekväm med. Och sen allteftersom hade nog bommarna blivit hinder och så småningom höjts lite om det var det jag ville.

Ja, alltså jag vill ju hoppa för att jag egentligen tycker att det är kul. Min förhoppning var att när medisen började hoppträna med honom skulle han få mer rutin och jag skulle inse att det inte är ”läskigt” att hoppa med honom, att han är schysst. Sen har han varit suuuperpigg hela vintern, väldigt på tårna och extra tittig. En stallkamrat hade ställt upp några studs i paddocken och när vi skulle lägga en galoppvolt runt dom fick han väl för sig att jag tänkte styra på och slängde sig åt andra hållet = jag åkte av igen. Vi hoppar aldrig högt pga han har inte den rutinen, medisen har hoppat 60 cm och jag kunde väl hoppa nåt enstaka hinder på 50 innan detta hände. Men bara att skritta honom över en bom kan vara ett jävla projekt med honom. Men när han väl kommit igång brukar han tycka det är kul och bjuda bra.

 

[Magiana]

Ja, alltså jag vill ju hoppa för att jag egentligen tycker att det är kul. Min förhoppning var att när medisen började hoppträna med honom skulle han få mer rutin och jag skulle inse att det inte är ”läskigt” att hoppa med honom, att han är schysst. Sen har han varit suuuperpigg hela vintern, väldigt på tårna och extra tittig. En stallkamrat hade ställt upp några studs i paddocken och när vi skulle lägga en galoppvolt runt dom fick han väl för sig att jag tänkte styra på och slängde sig åt andra hållet = jag åkte av igen. Vi hoppar aldrig högt pga han har inte den rutinen, medisen har hoppat 60 cm och jag kunde väl hoppa nåt enstaka hinder på 50 innan detta hände. Men bara att skritta honom över en bom kan vara ett jävla projekt med honom. Men när han väl kommit igång brukar han tycka det är kul och bjuda bra.

Du kan ju jobba honom från marken också. Tömkör/longera över bommar. Låt bommar bli en del av vardagen. Belöna mycket. Jag tror att hans osäkerhet kommer att släppa med tiden.

 

[Eldbollen]

Vet inte vilka förutsättningar du har men själv hade jag försökt få in enkla bomövningar i varje ridpass bara för att få mera rutin. Inget "komplicerat" utan mera som dressyr med bommar på marken eventuellt även hinderstöd att rida emellan . Skapat en trygg grund att bygga vidare på.

 

[miumiu]

Du kan ju jobba honom från marken också. Tömkör/longera över bommar. Låt bommar bli en del av vardagen. Belöna mycket. Jag tror att hans osäkerhet kommer att släppa med tiden.

Ja, det känns väl rimligast att börja från marken där jag inte kan åka av

 

[Lingon]

Osäker ryttare och osäker häst är ingen bra kombination alls. Jag är själv osäker när det gäller hoppning och hoppar egentligen inte. Men visst hade det varit roligt med en trygg stabil självgående hopphäst på lägre höjder. Men annars låter jag bli.

 

[Problematisk]

Jag skulle tipsa om att jobba från två håll.

1. Träna med bommar hemma. Från marken eller uppsuttet i skritt, och bara kliv över en enkel bom på marken. Man kan göra mycket annat med bommar också än att hoppa över dem. Rid mellan två (framåt eller rygga), bygg en smal vinkel och rid i, flytta hästen sidled över en bom (frambenen framför och bakbenen bakom), bara fantasin sätter gränser. Avdramatisera bommar så mycket det går, helst varje dag.

2. Ta kontakt med en bra tränare, det borde inte vara så svårt att hitta nån som kan rida din häst nåt pass och känna på den, för att kunna hjälpa på bästa sätt. Men det beror förstås lite på var du bor också.

Vad är det för häst? Hur utbildad är den?

 

[mackan]

Osäker ryttare och osäker häst är ingen bra kombination alls. Jag är själv osäker när det gäller hoppning och hoppar egentligen inte. Men visst hade det varit roligt med en trygg stabil självgående hopphäst på lägre höjder. Men annars låter jag bli.

Håller med och ffa i hoppning blir det lätt både farligt och dåligt för både ryttare och häst .
TS: jag hade valt att hoppa någon annans trygga häst länge framöver om du har möjlighet till det och känner att du absolut ändå vill hoppa. Och låtit medryttaren hoppa din egen om du vill att hästen hoppas .

 

[Oh_really]

I somras åkte jag av min häst och fick en kraftig hjärnskakning som har resulterat i hjärntrötthet och en väldigt jobbig tillvaro för mig rent allmänt då varje dag är en kamp.

Innan dess skulle jag säga att jag var hyfsat orädd i alla situationer med hästar. Inte dumdristig, men som sagt inte rädd för att rida barbacka, hoppa småhinder osv. Min häst är orutinerad och ganska tittig på bommar. Min medryttare hoppar dock regelbundet med honom och visst kan han lägga in en nit med henne också men hon har hittills suttit kvar och varit på’t igen så att säga. Han nitar alltså inte för att han är dum eller vill peta av ryttaren utan för att han blir osäker.

Försöker komma ur mitt negativa tankesätt men det är så himla svårt och mitt självförtroende när det kommer till just hoppningen är nu nere på noll. Hur kommer man tillbaka efter nåt sånt här? Hoppa en annan häst som är trygg och ärlig är liksom inga problem, det är just min egen häst det gäller. Jag litar inte på honom och han litar inte på mig. Rider för tränare gör vi men bara dressyr. Finns det hopptränare som är specialiserade på rädda ryttare? För min erfarenhet är att dom flesta liksom inte fattar hur djupt rädslan sitter, skulle gärna rida för någon som kan sitta upp själv och visa konkret hur jag ska göra när han ballar ur.

Jag har ju brottats med ridrädsla några år och mitt bästa tips är att VÄNTA tills hjärntröttheten lagt sig. Det största misstaget jag gjort med min ridrädsla har varit att tvinga mig själv att hoppa upp och utmana mig när hjärnan inte har återhämtat sig från tidigare trauma och kroppen inte är i ett utvilat tillstånd. Och då gäller det att vara brutalt ärlig mot sig själv och verkligen erkänna när man inte är i toppform. Ofta VILL man så gärna vara piggare än man känner sig och försöker forcera fram den extra energin.

Jag anser att återhämtning är nyckeln för att inte utveckla en fobi eller långvarig rädsla. Jämför med posttraumatiskt stresstillstånd som i princip bara uppkommer om du är i ett konstant spänningsläge en längre tid, utan återhämtning.

Om du är trött både före och efter ridningen och kroppen inte hittat sitt naturliga viloläge så är risken stor att du inte bearbetar och hanterar rädslorna som dyker upp.

Jag har haft tendenser att utmana mig när jag varit trött och efter väldigt många bakläxor har jag insett att möjlighet till vila måste finnas.

Men sedan tycker jag du ska ge järnet! Ha inte bråttom, bara!

 

[TheRedLightning]

Jag red en häst på ridskolan och red många hopplektioner med den hästen, superduktig, men så var det en gång vi skulle hoppa en oxer, hästen stannar och jag minns inte om jag åkte av eller om jag landade på halsen.
Minns att jag blev rädd för att hoppa med den hästen och även rädd för att hoppa oxrar över huvudtaget, min rädsla speglades över på just den hästen och det hände flera gånger att hästen stannade.

Rädslan satt kvar när jag skaffade mig min egen häst, som också stannade när hon kände av att jag var rädd. På henne fick jag lära mig att slänga fegistanten i hörnet och bara rida, red förvisso hopplektioner väldigt mycket i en period just då. Jag kom över min rädsla men det tog tid och jag fick hoppa lägre hinder, där min rädsla inte fanns eller hur man ska skriva.

Jag minns när det drog ihop sig för ett maskeradhoppning och de skulle hoppa 80cm var jag väldigt osäker/rädd, några dagar innan provhoppade jag för en vän.
Det syns tydligt i videon att min rädsla speglar av sig på hästen, när vi väl kom över tröskeln flöt det som en dans och vi hoppade även oxern, trots att den var läskig och kom tokigt.

Så visst går det att komma över den där rädsla-tröskeln, det är frågan om hur mycket arbete som krävs från en själv och gärna någon tränare som kan vara med och stötta hjälpa. Det var min dåvarande tränare som sa att jag red mycket bättre om jag slängde fegistanten i hörnet.
På den där maskeradtävlingen, var jag så fokuserad på att ta mig runt och hann inte tänka på hur läskigt det var, vi kom runt felfria och hamnade på en 2:a plats med några hundradelar. För mig var det en stor vinst att jag ens tog mig runt banan, min tränare sa efteråt att på tävlingsbanan blev jag en annan ryttare och helt fokuserad på uppgiften. Försökte ta med mig samma tänk hem och på träningar.

Nu har jag inte hoppat på några år och jag får en skarp misstanke att jag får börja om för att komma över den där rädslan igen.

Hoppas det inte blev alltför luddigt när jag försökte sammanfatta det i text bara.

 

[mackan]

Jag har ju brottats med ridrädsla några år och mitt bästa tips är att VÄNTA tills hjärntröttheten lagt sig. Det största misstaget jag gjort med min ridrädsla har varit att tvinga mig själv att hoppa upp och utmana mig när hjärnan inte har återhämtat sig från tidigare trauma och kroppen inte är i ett utvilat tillstånd. Och då gäller det att vara brutalt ärlig mot sig själv och verkligen erkänna när man inte är i toppform. Ofta VILL man så gärna vara piggare än man känner sig och försöker forcera fram den extra energin.

Jag anser att återhämtning är nyckeln för att inte utveckla en fobi eller långvarig rädsla. Jämför med posttraumatiskt stresstillstånd som i princip bara uppkommer om du är i ett konstant spänningsläge en längre tid, utan återhämtning.

Om du är trött både före och efter ridningen och kroppen inte hittat sitt naturliga viloläge så är risken stor att du inte bearbetar och hanterar rädslorna som dyker upp.

Jag har haft tendenser att utmana mig när jag varit trött och efter väldigt många bakläxor har jag insett att möjlighet till vila måste finnas.

Men sedan tycker jag du ska ge järnet! Ha inte bråttom, bara!

Fast detta har väl inte så mycket att göra med just exakta scenariot för TS att det är just hoppning på en samtidigt osäker häst ?