Hopp eller förtvivlan...?

[Miss Victim]

Hej för ett år sedan ungefär så postade jag en tråd om att min man hade dåligt med spermier, det visade sig vid det andra provet att allt var normalt så det var inget att oroa sig för. Trots det så har det fortfarande efter 2års försök inte blivit något vilket är väldigt ledsamt men jag har bestämt mig för att leva varje dag och inte gå och vänta mer. Lättare sagt än gjort vissa dagar

Nåja nu är det iallafall dax för IVF inom kort och trots att det sägs att det är en enorm påfrestning så ser jag fram emot det samtidigt som en liten del av verkligen inte vill. Jag vill ha ett barn nu och kan göra mycket för att komma till den punkten...samtidigt är jag rädd för att det inte skall fungera Det här känns ju som sista anhalten innan det är dags att ge upp de drömmarna och gå vidare med livet (det är inte aktuellt med adoption).

jag vet egentligen inte vad jag vill med den här tråden, kanske vill jag bara skriva av mig... Jag vet att några fler här har gått igenom samma sak så jag mottager alla erfarenheter tacksamt.

 

[Javan]

Sv: Hopp eller förtvivlan...?

Jag har ju en IVF-bebis eller bebis och bebis han är 2 år nu! Själva behandlingen är det väldigt olika hur man upplever. En del tycker det är väldigt jobbigt och får många biverkningar andra upplever den fysiskt som ganska enkel.

Alla tror jag upplever själva IVF jobbig psykiskt det är så mkt förhoppningar och så många små steg som ska fungera hela vägen... först ska man nedregleras, sen stimuleras till att få ägg, sen ska äggen mogna och komma UT... och sen ska de bli befruktade komma tillbaka och bli en bebis. Suck.

Jag upplevde ruvningen värst dvs att vänta på att se om det befruktade ägget skulle bli en bebis dvs graviditet.

Nästan 70-75% har en bebis efter 3 försök med IVF - ofta är första försket ett trial and error ibland upptäcker de sånt som är omöjligt att komma på utan IVF ex att spermierna inte kommer in i ägget men med mikroinjektion ska det inte vara något problem.

Jag var också nervös över IVF:n men det gick bra och jag ångrar den inte en sekund förstås (har ju en bebis tack vare den).

Har de hittat något "fel" på någon av er eller är ni också oförklarligt barnlösa? vi var det (eller jag hade dåliga ägglossningsvärden som vi fick till med Pergo men det hjälpte inte dvs ingen bebis ändå) och jag tror man har väldigt bra chanser då med IVF det sa i alla fall vår läkare när vi genomförde IVF:n att det var bra odds

Nu hade vi så tur också att den graviditeten sparkade igång min kropp ordentligt så att nu fattar den att den ska lossa ägg dvs vi har faktiskt lyckats göra ett syskon "själva" på 2 försök! Sonen tog 3,5 år och IVF att skapa.

Lycka till och fråga gärna om du undrar över något.

Kram javan

 

[terwa]

Sv: Hopp eller förtvivlan...?

Har också ett barn med hjälp av IVF. Jag mådde bra genom behandlingen och säger som Javan att ruvningen var värst alltså väntan på om ägget fastnat eller inte.
För oss blev det två behandlingar, första gången delade sig inte äggen som de skulle så vi satte aldrig in de äggen.

Vi var oförklarligt barnlösa och hade försökt i 3 år innan vi sökte hjälp men sen gick det fort. Nu är vi lyckliga föräldrar till två små knoddar. Dottern som vi fick genom IVF är 2,5 år och sonen som blev en bonus är 15 månader. När dottern var 6 månader upptäckte jag att jag var gravid igen utan större ansträngningar. Vi resonerade som så efter dottern att blir det fler är det en bonus men blev det inte det så var vi nöjda ändå med det älskade barn vi fått.

Svarar gärna på frågor om du undrar över något.

Lycka till/ Tessa

 

[Miss Victim]

Sv: Hopp eller förtvivlan...?

Vi är oförklarligt barnlösa, jag ägglossar som jag ska och allt ser perfekt ut. Fick prova pergotime men fick då 4-5 äggblåsor på 16-20 mm och detta trots att jag endast åt en halv tablett så mina äggstockar verkar vara på hugget iaf

Är ganska väl insatt i processen då jag har en nära vän som nu väntar sin bäbis som kom till på FET efter 5:e äggplocket. Detta gör mig dock också hiskeligt medveten om att det kan ta lååång tid även om allt tillsynes är bra.

Det jag är mest rädd för är nog att bli nedreglerad och själva äggplocket...men jag är även rädd för att min man inte ska orka med detta. Han tycker att detta är jättejobbigt och ingen av oss vill berätta för släkt och vänner vad vi håller på med.

Tack för era svar det känns bra att höra era erfarenheter!

 

[Mabuse]

Sv: Hopp eller förtvivlan...?

Men ska du verkligen bli nedreglerad då? Nuförtiden så kör man ju ofta korta metoden om allt ser bra ut, då slipper man nedregleringen (som jag personligen tycker verkar rätt jobbig) och går direkt på äggstimuleringen.

Det är olika hur man reagerar, men som de andra skrivit så var den psykiska anspänningen och alla olika steg det jobbigaste tyckte jag, plus att man inte kan planera in något under den tid som IVFn pågår för att man inte på förhand vet när man ska åka in till sjukhuset för kontroll/behandling.

Äggplocket är inte så farligt, man är lite mör efteråt och ska kanske inte planera in några aktiviteter samma kväll, men jag var helt återställd redan nästa dag. Det gör lite ont, men inte farligt mycket. Jag klarade mig utan smärtstillande, men ifall det gör för ont så har de förberett en kanyl så de kan skjuta in morfin direkt.

Det är ju olika hur man reagerar på hormonerna, men du kanske ska ta lite höjd för att du inte kommer prestera på topp medan du tar sprutorna, man kan bli lite låg och trött av en del av dem. Vill dock minnas att det man tar i slutet mådde jag som en prinsessa av, fick enormt mycket gjort och mådde allmänt bra. Rena dopingen!

Jag skulle dock verkligen råda er att berätta åtminstone för de närmaste vad ni går igenom, och för din del kanske för din chef också, för man behöver lite stöd och förståelse. För det påverkar när man gör en IVF, om folk inte vet om det så kan nog ens beteende och känslor framstå som lite märkliga. Ni kanske kan prata lite du och din man om varför han tycker det är jobbigt? För det är mycket vanligare än man tror att folk har gjort IVF, förmodligen är det rätt många i er bekantskapskrets som fått barn den vägen. Absolut inget man ska skämmas över.

 

[terwa]

Sv: Hopp eller förtvivlan...?

Jag kan ju säga att jag var väldigt öppen med vad vi gick igenom. Jag hade ett behov av att prata om det och med sambons godkännande så fick jag göra det. Hade han däremot inte tyckt om det så hade jag låtit bli av hänsyn till honom. Sambon pratade oxå med hans närmaste vänner och arbetskamrater.
Eftersom vi var på 2 olika håll under behandlingen så var det ju inte bara att ta ledigt och sticka med kort varsel men eftersom vi var öppna så var det helt ok med arbetskamrater och chefer att göra det. De visste ju vad de berodde på.

Ju fler man pratar med desto fler kommer det fram att de också gjort IVF.

 

[Miss Victim]

Sv: Hopp eller förtvivlan...?

Jag vet inte om vi ska bli nedreglerade eller inte ännu. Vi har fått kallelsen och ska snart på info och läkarbesök. Jag hoppas innerligt på att jag slipper nedregleringen men vågar inte hoppas eftersom det ändå inte verkar vara så vanligt här.

Jag är normalt sett ganska öppen men av respekt till min man som inte vill berätta för någon så gör vi inte det. Min väninna som genomgått 5 hela behandlingar vet om detta och jag pratar mycket med henne. Jag har beslutat att berätta för min chef om detta OM det blir nödvändigt. Jag har ett arbete och en situation där en lång frånvaro skulle ge mig mindre av de nya fördelaktiga arbetsuppgifterna som kommer in. Eftersom jag ännu inte vet om jag någonsin kommer att behöva vara barnledig så tänker jag leka "helt-inriktad-på-karriären-tjejen" ett tag till. Rätt eller fel...vet jag inte men om jag känner att det påverkar det jag gör så får jag helt enkelt berätta.

Vet att det är ganska vanligt med IVF, har flera vänner som gått igenom detta. Min man vill gå igenom detta lika mycket som jag men det han tycker är jobbigt är att info samtalet sker i grupp med flera par samt det han ska prestera på äggplocksdagen...eftersom vi måste åka en bit för detta så kan det inte ske hemma utan måste ske på plats på kliniken.

 

[Miss Victim]

Sv: Hopp eller förtvivlan...?

Jag kom precis på att jag undrar över något! Under hösten så har vi massor med middagar etc inplanerade med mitt arbete och där serveras alltid vin. Ska jag vara helnykter under behandlingarna eller kan man ta ett glas vin? Jag gillar inte vin egentligen så för mig är det inget problem att inte dricka men man får alltid menande blickar om man inte dricker...

 

[Sunshine]

Sv: Hopp eller förtvivlan...?

Jag kan saga att for resultatets skull spelar det ingen roll om du tar ett glas vin eller inte under behandlingen. Jag har gjort 4 IVF och de tre forsta levde jag precis enligt regelboken, under den sista hade jag borjat tappa hoppet och levde ungefar som vanligt. Inga mangder givetvis, tror att jag fick i mig totalt 3/4 glas vin under den 6 veckor langa behandlingen. Jag drack inte heller sa mycket mjolk och vatten som kliniken ville, men det gick bra anda (tvillingar blev det for mig till slut!).

Jag tyckte behandlingarna i sig var ratt latta, jag blev inte sarskilt paverkad av hormonerna och jobbade genom varje behandling och ruvning utan problem, levde oht som vanligt. Red ocksa, forutom sista veckan for aggstockarna var spanda och ommade av alla agg och det var obekvamt att rida. Magen gjorde ont efter aggplock men bara en dag eller sa. Det varsta ar helt klart ruvningen, och om man darefter far ett negativt besked - det var mentalt jobbigt, man satter ju allt sitt hopp till behandlingen och om det inte funkar ar det en stor besvikelse.

Mina barn ar 2.5 ar nu och vi har inte lyckats producera nagra mer barn pa naturlig vag trots att vi inte haft skydd sen tjejerna foddes, sa om vi vill ha fler barn blir det IVF igen, men vi ar nojda som det ar

Onskar dig varmt lycka till!!!

 

[Hiddeous]

Sv: Hopp eller förtvivlan...?

Jag kom precis på att jag undrar över något! Under hösten så har vi massor med middagar etc inplanerade med mitt arbete och där serveras alltid vin. Ska jag vara helnykter under behandlingarna eller kan man ta ett glas vin? Jag gillar inte vin egentligen så för mig är det inget problem att inte dricka men man får alltid menande blickar om man inte dricker...

Det spelar ingen roll vad du gör under behandlingen och två veckor efteråt. Lev som vanligt!

 

[Javan]

Sv: Hopp eller förtvivlan...?

Jag levde hyfsat som vanligt tills ägget var tillbakasatt då räknade jag mig som gravid och avstod dryck mm känns jäkligt onödigt då ägget är tillbaka att chansa då det är så svårt att få till det av sig själv... Men under äggplock och nedreglering levde jag som jag brukade dvs jag tror jag drack vin el alkohol kanske två gånger från september till oktober... (jag är ingen stor konsument direkt). Rörde på mig som vanligt och försökte göra det man brukar.

Förstår vad du menar med menande blickar om man avstår... när man "försöker" och vet att det inte är så enkelt känns det ganska jobbigt tycker jag med dessa menande blickar och så är det ingenting fast man så gärna önskar att det vore anledningen. Nu händer det dock rätt ofta att jag inte dricker av andra skäl så för min del blev det väldigt lite sådana blickar.

 

[Mabuse]

Sv: Hopp eller förtvivlan...?

Jag kom precis på att jag undrar över något! Under hösten så har vi massor med middagar etc inplanerade med mitt arbete och där serveras alltid vin. Ska jag vara helnykter under behandlingarna eller kan man ta ett glas vin? Jag gillar inte vin egentligen så för mig är det inget problem att inte dricka men man får alltid menande blickar om man inte dricker...

Det spelar ingen roll, det är ju inte förrän du är gravid som alkohol kan påverka fostret. Att dricka innan gör varken till eller från - tänk annars så praktiskt, om ett glas vin kunde fungera som preventivmedel! En del oplanerade graviditeter som inte skulle bli av då tror jag...

Angående frånvaro från jobbet så behöver du förhoppningsvis inte vara borta från jobbet en längre tid, men under de veckor som behandlingen pågår så måste du vara beredd att åka in för kontroll med någon dags varsel. Kontrollen tar bara en halvtimme allt som allt kanske, men det räcker ju om det krockar med något på jobbet. Det är därför jag tycker du ska berätta för din chef, beror ju på vad du jobbar med, men på de flesta jobb kan det ju märkas om man inte kan planera in nåt på ett par veckor och är borta ett par timmar varannan/var tredje dag.

 

[Tora]

Sv: Hopp eller förtvivlan...?

Fast alkohol kan ju påverka chanserna att bli gravid negativt. Dvs om man inte har några problem att bli gravid så spelar det ingen roll men om man har problem så kanske man skall undvika alkohol.

Mvh

Tora

 

[Javan]

Sv: Hopp eller förtvivlan...?

Ja men INTE i en IVF del 1 innebär att man ska nedregleras vilken del i att bli nedreglerad påverkas av alkohol? Dvs att man ska hamna i klimakteriet. Del 2 att skapa ägg dvs med hormonsprutor göra ägg inte heller där påverkar alkoholen (ivf-läkaren torde säga ngt annars) EFTER man återfört ägget ska man leva som om man vore gravid och först då.

 

[Hiddeous]

Sv: Hopp eller förtvivlan...?

Fast alkohol kan ju påverka chanserna att bli gravid negativt. Dvs om man inte har några problem att bli gravid så spelar det ingen roll men om man har problem så kanske man skall undvika alkohol.

Mvh

Tora

Bullshit. IVF innebär att befruktningen sker utanför livmodern. Den påverkas alltså inte över huvud taget. Slemhinnan blir inte sämre av alkohol.
Lev som vanligt, säger fertilitetsläkarna - och jag väljer nog att tro på dem!

 

[Hiddeous]

Sv: Hopp eller förtvivlan...?

Ja men INTE i en IVF del 1 innebär att man ska nedregleras vilken del i att bli nedreglerad påverkas av alkohol? Dvs att man ska hamna i klimakteriet. Del 2 att skapa ägg dvs med hormonsprutor göra ägg inte heller där påverkar alkoholen (ivf-läkaren torde säga ngt annars) EFTER man återfört ägget ska man leva som om man vore gravid och först då.

Det behöver man inte heller göra. Under anfästningen i livmodern och de första två veckorna efter befruktningen kan man göra precis vad man vill. Embryot hämtar all sin näring från gulesäcken. Simply so.

 

[Javan]

Sv: Hopp eller förtvivlan...?

Fullt möjligt men där sa i alla fall min IVF-läkare att man skulle leva som gravid om inte annat så för att lugna ens eget psyke kan jag tänka mig :-) man är rätt nojig medan man håller på och för att man inte ska "må dåligt" över något man gjort kan jag tänka mig att man ger de råden.

Nu när vi försökte på egen hand levde jag som vanligt tills vi fick plusset dvs jag har druckit vin efter ägglossning men innan plus på stickan (inte för att jag kollade förrän jag saknade mensen lite skadad av 3,5 års barnlöshet).

 

[Tora]

Sv: Hopp eller förtvivlan...?

*knapplån*

Det verkar som om olika läkare säger olika saker.

Att undvika rökning, alkohol, droger, vissa mediciner osv är vad jag har varit med om. Även att man inte skall banta kraftigt (bla för att tungmetaller frigörs då i kroppen), har man ett BMI över 30 så är det dock inte fel att försiktigt ändra sitt levnadsätt. Ett för lågt BMI är inte heller att rekommendera (kommer inte ihåg siffran nu det var ett tag sedan).

Vissa saker är man inte helt säkra på hur det påverkar eller om det verkligen påverkar men man har starka misstankar om att det kan ställa till problem om man nu har problem. Förutsättningarna för en graviditet är ju inte bara befruktningen. Hade det bara gällt det så hade ju alla IVF blivit till graviditeter, vilket det långt ifrån är.

Vissa saker av det man skall undvika har kanske inte heller direkt med själva graviditeten att göra utan snarare hur det påverkar det egna allmäntillståndet. En kropp fri från droger och liknade brukar generellt ha lättare att bli och förbli gravid. Sen är det ju som sagt inget preventivmedel, då hade tex inte knarkare och storrökare blivit gravida. Utan det är om man har problem att bli gravid som det kan ställa till problem.

Mvh

Tora

 

[Hiddeous]

Sv: Hopp eller förtvivlan...?

Det verkar som om olika läkare säger olika saker.

Att undvika rökning, alkohol, droger, vissa mediciner osv är vad jag har varit med om.

Men nu råkar det här vara ett rätt välundersökt område och det finns absolut ingen anledning att sprida idéer som saknar grund i forskningen, vilket du gör. Vad ska vi då mer anta är skadligt - ridning kanske? Vem vet, det kanske kommer några sådana bevis i framtiden? Det finns inga studier som påvisar att små mängder alkohol påverkar fertiliteten. Det finns inte ens stöd för att det skulle ge fosterskador vid tidig graviditet.

 

[Hiddeous]

Sv: Hopp eller förtvivlan...?

En bra sammanfattning av litteraturen på området:

http://www.aim-digest.com/gateway/pages/women/articles/Fecundity.htm