Lördag eftermiddag, mitten av januari. Vi ska ha kalas, jag springer bara ut och tar in hästarna som hastigast innan. Då ropar sambon på mig.
- Skynda dig, det är en hök här!
Jag tar det långa benet före och rusar upp. En gråbrun hök flaxar iväg från vår gårdsplan.
Gårdsplanen ser ut som baksidan av ett slakthus. Blod och fjädrar ligger överallt. Jag börjar leta efter offret, förväntar mig inget liv. Har varit med om detta förut, då har det varit försent.
Det är fjädrar överallt, så det tar en stund innan jag hittar Edgar. Hon ligger under vår rhododendron. Jag ser att hon fortfarande lever, så jag kastar mig över henne så hon inte ska hinna fly i det tillstånd hon befinner sig. Men hon flyr inte, och jag tänker att hon är nästan död. Jag känner, när jag lyfter henne, att det här är inte bra, mina händer tar i det bara köttet, vätskor av blod och vatten sipprar mellan mina fingrar.
Jag tänker att det är kört. Det känns för skadat. Så mycket blod som är överallt. Och jag känner att det är borta. Massor av lilla Edgar är borta, det känns som om det finns inget kvar på framsidan. Jag tar in Edgar i badrummet, ropar på hjälp. Vi fotar framsidan av henne, och ja, det är alldeles för stora skador för att gå bra. Vi lägger ett stort förband på Edgar, virar in henne i kompresser och lindor och låter henne vara i badrummet. Min svåger ska komma på kalaset, han får ta med sig kniv och hjälpa till att avliva Edgar.
Kalaset börjar, svåger kommer. Edgar har rest sig och går omkring och pickar i buren hon är i. Jag tänker att vi tar henne efter kalaset istället, men då är hon fortfarande vid god vigör.
Jag fattar inget. Vi bestämmer att hon får natten på sig. Jag är egentligen ganska övertygad om att hon kommer att dö under natten, men hon verkar inte så smärtpåverkad, så vi tänker att vi väntar lite.
Jag tittar till henne många gånger under natten, hon ser lugn ut. Nästa morgon traskar hon omkring i buren och är sur över att vattnet är slut.
Och jag beslutar mig för att göra ett försök...
Först tar jag av alla bandage för att titta igenom hennes skador.
Långt upp på vänstra låret har hon ett stort hacksår. Det är ca 1 x 3 cm och djuuupt. Höken har väl försökt leta efter lungorna men varit för långt därifrån, som tur är.
Hela Edgar är dessutom perforerad som ett durkslag... Jag kan inte räkna alla hålen. Det är kanske 40, 50...
Men det värsta är framsidan. Höken har hackat i sig nästan allt av de båda bröstfileerna. Endast ca 10 % av den ena och en liten liten klump av den andra finns kvar. Alla bukhinnor ligger bart, finns inget fett eller hud eller något som skyddar. Där verkar det vara stopp, bara ett litet hål går in till insidan. Skadan är gigantiskt stor, kanske 15 cm på längden och 10 cm på bredden.
Jag försöker hitta information om liknande skador. Visst finns det skador, men antingen är de mycket mindre, eller också är hönan död... Det jag hittar som är mest likt är en höna i USA som blivit attackerat av en tvättbjörn. Den har läkt ihop, 50 dygn efter skadan är den friskförklarad. Är det värdigt och humant att försöka? Jag slåss med mig själv om den frågan, i flera dagar, kanske veckor, brottas jag med mig själv... Jag har veterinärkontakt, både via telefon och via besök. Lilla Edgar får en egen journal på kliniken... Jag och veterinären tycker båda att det är okej så länge Edgar äter och är pigg, och så länge såret går åt rätt håll.
Och Edgar ÄR pigg och matfrisk! Hon protesterar bara lite när jag gör rent såret på låret, det tycker hon inte om. Såret på bröstet duschar jag flera gånger i veckan och smörjer ett par gånger om dagen med Suprasorb på själva sårytan och Idomin i kanterna. Jag masserar kanterna för att öka blodcirkulationen. De små hålen läker ihop, ett efter ett. Efter någon månad läker såret på låret ihop. Det blir inte snyggt, nån hudflik har bildat en egen liten nybildning, men det är tätt och friskt.
Såret på framsidan drar sig saaakta ihop, samtidigt som det försiktigt börjar bildas ny vävnad underifrån. Den nya vävnaden är skör och tunn, men den gör att infektionsrisken minskar.
Jag skämmer bort Edgar med maggot, och då drar läkningen igång med förnyade krafter... Hon älskar sina maggot, varje dag får hon en ny burk med över 200 i, och hon kommer rusande varje dag och hoppar upp i knät på mig för att påskynda serveringen...
Och just nu idag, sju veckor efter hökattacken, känner jag att hon är frisk! Allt är läkt, täckt, och massor med nya fjädrar håller på att etablera sig. Jag håller av och om min höna, och eftersom jag är en löjligt blödig människa så gråter jag av lättnad. Nu ska Edgar få vara inne i badrummet några dagar till, så att skinnet hinner ”härda” sig, och sen ska hon släppas ihop med nån av de snällaste hönorna några dagar innan hon får komma tillbaka till stora flocken.
Lilla starka duktiga Edgar, som du kämpat! Grattis till livet en andra gång, hoppas det får bli långt och lyckligt!!!
1) 12 januari 2019 2) 3 mars 2019