Det jag reagerade på är ditt påstående att det handlar om lustdödande, den enda varelse som sysslar med sånt är människor. Djur dödar för sin överlevnad. Även om det sker nattetid kan hönsen bli störda och börja flaxa runt, jag har flyttat höns några ggr och man får ta det lugnt även på nätterna när de är lätta att fånga så de inte stressar upp sig.
Jag har inte skrivit ett ljud om lustmördande så var du fått det från vet jag inte.Det jag reagerade på är ditt påstående att det handlar om lustdödande, den enda varelse som sysslar med sånt är människor. Djur dödar för sin överlevnad. Även om det sker nattetid kan hönsen bli störda och börja flaxa runt, jag har flyttat höns några ggr och man får ta det lugnt även på nätterna när de är lätta att fånga så de inte stressar upp sig.
Blandade ihop dig med @tintilar. Det jag menar är att höns börjar flaxa runt när de blir störda, men sker dödandet lugnt och stilla hinner flera dö innan de blir oroliga, men då är snarare frågan varför inte alla strök med?
Usch vad trist!!
Tack! Det var tuppar som skulle slaktas senare i höst/vinter men jag saknar dem ändå. Den andra flocken med värphöns och blandade kycklingar jag har bor i ett helt tätt hus, tror knappt en mus kan komma in ens så de bör vara säkra nattetid. Trodde inte här fanns mård eller iller, vi hade höns under hela min uppväxt och jag kommer inte ihåg att vi någonsin hade besök av en sådan i hönshuset.Usch vad trist!!
Enda positiva är ju att du slipper tänka på att sköta dom i vinter när det kan vara lite bökigt med mörker och kyla. Fast det besväret tar man ju gärna om hönsen bara får leva och må bra...
Jag har inte sagt emot att det inte skulle vara en katt i det här fallet, däremot så hävdar jag bestämt att även katter kan om de vill bryta sig in för att komma åt ett byte och jag anser fortfarande att man inte använder varesig lustdödar eller lustmördar när det gäller djur efter som de inte dödar pga lust.
Det fick jag uppleva själv i somras, när våra sommarhöns efter ett tag fick flytta från det första (ganska provisoriska) hönshuset till ett nytt och enligt mig jättefint hus! De satt i uteburen utanför nya huset hela första natten! Att gå in i huset en kort stund för att äta resp värpa var tydligen OK, men INTE att sova. Där gick uppenbarligen gränsen! (Kanske inverkar det att vi har ljust dygnet runt på sommaren - så det kom ju aldrig något mörker som "tvingade" in dem heller.)*asg*Ha, ha - jag kan också se dig framför mig - det är inte alltid så lätt att "lägga i säng" sina hönor!!!
Vi brukade alltid släppa ut dem lösa på gården när vi var hemma och flera veckor senare hörde jag plötsligt hur en höna började kackla väldigt upphetsat. Jag skyndade förståss dit för att se vad som stod på! Det visade sig att hon upptäckt det gamla hönshuset (en stor trälåda) där vi ställt undan det i ett hörn på gården i väntan på transport till soptippen. Nu stod hon utanför lådan och verkade ropa "VÅRAT HUS; VÅRAT HUS - JAG HAR HITTAT VÅRAT HUS!!!" medan hon gång på gång stack in huvudet genom öppningen till huset. Efter en liten stund gick hon in i huset och fortsatte ropa. När det sedan blev tyst kikade jag in och kunde se henne ligga i det gamla värpredet med en MKT belåten min!
Som den glädjedödare jag är lyfte jag ändå ut henne - ville ju inte att de skulle börja värpa där inne igen - och tyckte mig också stänga för ingången till huset/lådan riktigt bra. Men jag hann knappt gå därifrån förrän hon återvände och försökte ta sig in genom öppningen igen. Tillslut lyckades hon faktiskt och jag fick än en gång lyfta ut henne ur redet. Trodde sedan att mitt andra försök att stänga igen ordentligt hade lyckats, men efter någon timme insåg jag att hon inte syntes till någonstans - och gissa vem som låg i det gamla redet när jag tittade in i lådan? Värpt hade hon dock inte gjort - hon verkade helt nöjd bara med att få ligga där... När jag än en gång lyft ut henne fick en stor, tung betongplatta täcka ingången så det var en mycket besviken höna som efter ytterligare någon timme tillslut gav upp försöken att på något sätt ta sig in igen.
