Vi har ett travsto i stallet, som är fullkomligt hopplös att få in i stallet på eftermiddagarna! Vi misstänker att något har hänt (för flera år sen) för hon är nervös när hon är själv inne och så.
Problemet hade kanske inte varit så stort om man kunde ta in andra hästen före henne. Men hagarna är byggda så att hon måste in först, för andra hästen går i sjukhage. För att få ut honom måste man gå genom stora hagen. Eftersom hästarna aldrig fått gå tillsammans helt och hållet riskerar vi inte det, med tanke på den här damens humör.
När jag då leder henne till stallet går hon på bra mot stallet, för att sen tvärnita precis vid dörren, och vägra gå framåt. Hon går bakåt, har varit nära att stegra sig (är vääldigt lätt fram), kastar med hasen så man flyger all världens väg och så vidare. har försökt flera metoder för att få in henne;
*Hålla emot i grimskaftet tills hon går framåt, och då ge eftergift. Funkar inte, hon backar bara och visar tendenser till att resa sig.
*En mer snäll taktik som att stå och vänta in henne och prata snällt, går inte, då står hon blickstilla hur länge som helst.
*Locka med en hink med foder, har lyckats halvt en gång.. Hon ville gärna backa ut igen och hålla på.
*Och till slut.. Där konsten slutar tar (pinsamt nog) våldet vid. Idag blev jag faktiskt arg på henne när hon skulle till och stegra gång på gång. Jag blev trött på de fasonerna och körde grimskaftets ände i baken på henne, vilket lät mer än det kändes då hon hade täcke. Visst gick hon in efter ett par daskar med grimskaftet!
Men ska man behöva bli våldsam och arg? Känner mig så elak, för hon har lätt för att bli orolig och nervös.
Problemet hade kanske inte varit så stort om man kunde ta in andra hästen före henne. Men hagarna är byggda så att hon måste in först, för andra hästen går i sjukhage. För att få ut honom måste man gå genom stora hagen. Eftersom hästarna aldrig fått gå tillsammans helt och hållet riskerar vi inte det, med tanke på den här damens humör.
När jag då leder henne till stallet går hon på bra mot stallet, för att sen tvärnita precis vid dörren, och vägra gå framåt. Hon går bakåt, har varit nära att stegra sig (är vääldigt lätt fram), kastar med hasen så man flyger all världens väg och så vidare. har försökt flera metoder för att få in henne;
*Hålla emot i grimskaftet tills hon går framåt, och då ge eftergift. Funkar inte, hon backar bara och visar tendenser till att resa sig.
*En mer snäll taktik som att stå och vänta in henne och prata snällt, går inte, då står hon blickstilla hur länge som helst.
*Locka med en hink med foder, har lyckats halvt en gång.. Hon ville gärna backa ut igen och hålla på.
*Och till slut.. Där konsten slutar tar (pinsamt nog) våldet vid. Idag blev jag faktiskt arg på henne när hon skulle till och stegra gång på gång. Jag blev trött på de fasonerna och körde grimskaftets ände i baken på henne, vilket lät mer än det kändes då hon hade täcke. Visst gick hon in efter ett par daskar med grimskaftet!
Men ska man behöva bli våldsam och arg? Känner mig så elak, för hon har lätt för att bli orolig och nervös.