Varför är vi så benägna att se allt i svartvitt?

[Sharpless]

Ja, varför har vi så svårt att faktiskt hantera att något inte är enbart bra, eller enbart dåligt?
På vissa punkter har jag absolut inga problem med att se att det finns mer än bra och dåligt, men i andra fall så låser det sig. Oftast verkar det inträffa när jag möter någon som ser annorlunda på ämnet som diskuteras.
I grunden antar jag att det handlar om att vi är "lata", det kostar mindre energi att bara ta två alternativ, och dels om grupptillhörighet, vi försöker hålla ihop med den gruppen vi känner tillhörighet med, och behöver därmed "försvara" den.

Hur kan man bli bättre på att inte sparka bakut när man möter en meningsmotståndare, och hur kan man lyckas nå fram till någon som är lika låst som en själv, utan att för den skull uppfattas som att man sviker bägge grupperna?

 

[Grazing]

Ja, varför har vi så svårt att faktiskt hantera att något inte är enbart bra, eller enbart dåligt?
På vissa punkter har jag absolut inga problem med att se att det finns mer än bra och dåligt, men i andra fall så låser det sig. Oftast verkar det inträffa när jag möter någon som ser annorlunda på ämnet som diskuteras.
I grunden antar jag att det handlar om att vi är "lata", det kostar mindre energi att bara ta två alternativ, och dels om grupptillhörighet, vi försöker hålla ihop med den gruppen vi känner tillhörighet med, och behöver därmed "försvara" den.

Hur kan man bli bättre på att inte sparka bakut när man möter en meningsmotståndare, och hur kan man lyckas nå fram till någon som är lika låst som en själv, utan att för den skull uppfattas som att man sviker bägge grupperna?

För att många är defensiva, gillar att hugga, vill känna att dom har rätt...antar jag. Att diskutera någonting och höra den andra betyder ju att det dom anser kanske inte är helt rätt och en del verkar ha svårt för det.

Dom jag träffat som är sådana är oftast dock ganska så bittra osäkra typer.

 

[Masqueradee]

Jag tänker att det beror lite på ämne och lite på vem man diskuterar med.
Har ett gäng vänner där vi inte håller med varandra om i princip något gällande politik. Dock funkar det i diskussioner då vi aldrig går till personangrepp och vi försöker alltid snälltolka och fråga "uppfattade jag dig rätt här?".
Sen finns det frågor där jag tycker att man inte ska "böja sig" om man faktiskt tycker så. Kullar kan vara värda att dö på, liksom.
Har ingen direkt källa på det, men att sortera och gruppera både föremål och människor har väl varit en ren evolutionär strategi som lever kvar. Men i och med sociala medier och samhället i stort har polarisering och hets ökat istället för goda samtal...

 

[skiesabove]

Jag diskuterar inte på andra arenor än diskussionsforum/seminarier/alla har kommit överrens om att ta en debattstund. Och då föredrar jag att göra det med fakta, inte åsikter.

Att härja på om åsikter på andra arenor finns det egentligen ingen större vits med, och folk som inte uttryckligen bett om råd/fakta är oftast högst oemottagliga för det. Blir jag indragen i en middagsbordsdebatt brukar jag lugnt framföra min åsikt och vilka fakta den är grundad på, sen håller jag käften. Det när ingen vits liksom.

Det är extremt svårt att ändra någons åsikt, speciellt i verkliga livet där ego och mikrostatus blir iblandat. Folk i allmänhet vill egentligen inte alls komma till någon sorts konsensus eller reda ut vad som är objektivt korrekt. Dom vill svärdfäktas om status, och dom flesta är inte ens medvetna om att det är det dom gör.

Sååå, jag håller käften, annat än på arenor såsom denna .