M
Mirre_1
Hej!
Jag har inte skrivit på hund förrut men har varit här inne och tjyvläst en hel det. Nu känner jag at jag behöver råd från er kloka hund ägare.
Jag var inne och röntgade min tik i går och fick beskedet höftledsatros med benpålagringar. Enligt vet så var det D höfter om man går efter dom vanliga bedömningarna. Hon är tio år gammal och har levt ett väldigt aktivt liv.
Anledningen till att jag åkte in och röntgade var att hon ar haltat nu i en månad ungefär. Inte konstant men lite då och då ibland mycket, ibland lite ibland inte alls. Vet sa att det inte var ett roligt besked vi fick, men han gav oss en del tips om vad men kunde göra för att minska smärtan. Tex annat foder och fodertillskott. Han skrev oxå ut värktabletter till henne som hon kunde äta när det blev värre.
Till sak hör att jag för en och en halv månad sen var tvungen att ta bort min andra hund och detta har jag tagit fruktansvärt hårt. Det var det absolut värsta beslut jag har tagit i hela mitt liv. Jag har inte kommit över henne ännu och är rädd för att det kan påverka min i mina funderingar kring vovven som är kvar.
Jag vill ha råd och tips av er vad jag ska tänka på jag vill ju ha kvar min snutt så länge det bara går men inte på bekostnad av hennes hälsa och välmående.
Tacksamm för alla råd och tankar jag kan få.
// Mirre
Jag har inte skrivit på hund förrut men har varit här inne och tjyvläst en hel det. Nu känner jag at jag behöver råd från er kloka hund ägare.
Jag var inne och röntgade min tik i går och fick beskedet höftledsatros med benpålagringar. Enligt vet så var det D höfter om man går efter dom vanliga bedömningarna. Hon är tio år gammal och har levt ett väldigt aktivt liv.
Anledningen till att jag åkte in och röntgade var att hon ar haltat nu i en månad ungefär. Inte konstant men lite då och då ibland mycket, ibland lite ibland inte alls. Vet sa att det inte var ett roligt besked vi fick, men han gav oss en del tips om vad men kunde göra för att minska smärtan. Tex annat foder och fodertillskott. Han skrev oxå ut värktabletter till henne som hon kunde äta när det blev värre.
Till sak hör att jag för en och en halv månad sen var tvungen att ta bort min andra hund och detta har jag tagit fruktansvärt hårt. Det var det absolut värsta beslut jag har tagit i hela mitt liv. Jag har inte kommit över henne ännu och är rädd för att det kan påverka min i mina funderingar kring vovven som är kvar.
Jag vill ha råd och tips av er vad jag ska tänka på jag vill ju ha kvar min snutt så länge det bara går men inte på bekostnad av hennes hälsa och välmående.
Tacksamm för alla råd och tankar jag kan få.
// Mirre