Hjärta och smärta - separation

[Fan of Bill]

Då förstår jag. Fick känslan av att han inte var snäll mot dig.

 

[Fan of Bill]

Då förstår jag. Fick känslan av att han inte var snäll mot dig.

 

[Nixehen]

Jag är ganska ung och har ingen erfarenhet av att ha ett så långt förhållande där det dessutom är barn inblandat.
Men jag väl säga kram! Det kommer att bli bättre!
Jag tog mig ur ett förhållande som visserligen inte varade i lika många år, men vi var sambos och förlovade. Han levde på mig som en igel och var dessutom våldsam. Det kom en dag då mina nära fick nog och hjälpte mig ur det. Hela världen rämnade eftersom jag hade sett en framtid med honom framför mig och istället satt jag bostadslös med min hund.
Men jag tog stöd av familj och vänner. De fick lyssna i timmar på hur jag ena stunden var ledsen och ville tillbaka för att i andra hata killen som behandlat mig illa. Men de fanns där och stöttade. Ofta får man mer stöd än man tror av omgivningen och man ska ta allt stöd man får, det hjälper oerhört! Sedan, känslorna går över. Låt det komma och svalla över dig, de kommer en dag då det känns lättare!

Alltså... det här är så skrämmande likt min nuvarande situation att jag var tvungen att kolla tre gånger om det var jag som hade skrivit det... O_O

TS:
Det blir bättre. Det är svårt att tro, men det blir lättare. Dagarna går och för varje dag blir det lite, lite lättare andas.

 

[Borttaget konto]

Har inga råd att ge direkt, andra har redan sagt det bättre.
Det är ok om det gör ont ibland, det är en stor omställning och det är klart att du måste få känna och reagera på det.

Du klarar det. Ta hand om dig @Mammas !

 

[Koltrast]

Instämmer i vad @Foinix skriver. Även om det är rätt att avsluta kan det göra väl så ont. En sorgeprocess att gå igenom följt av och parallellt med en nyorientering.

Hundra och en kramar till dig, @Mammas Du är toppen!

 

[eyz]

Har inga råd att ge eftersom jag bara var lättad efter min egen separation, skönt att höra att det känns bättre för dig redan! Det verkar som att ni är ganska överens, både om separationen och situationen i stort, vilket nog gör det lättare. Du fixar det här galant!

Kramar!

 

[aprilmaj]

Det är inte konstigt att det gör ont och är svårt. Man separerar ju från en person man älskat och varit nära. Människor är inte utbytbara så lätt. Alla band man haft, speciellt om det finns barn i förhållandet. Sedan tror jag att en separation/skilsmässa väcker andra känslor till liv samtidigt och kanske också tidigare separationer. Men det är så det är. En dag i taget, har jag tänkt. En sak i taget. Och inte glömma bort att varken låta känslorna ta plats eller fylla på med positiva saker.

 

[Mammas]

Tack för alla fina ord, jag har inte riktigt orkat skriva men jag har läst allt och tagit till mig. Just nu känns det bättre. Lägenhetsletandet går framåt. Vi var hemma båda två samtidigt en dag i helgen och jag slogs av att även fast vi ignorerade varandra mesta delen av tiden var det inte speciellt olikt hur det var när vi var hemma båda två när vi var ihop. Så ja, ganska mycket ett kvitto på att det var rätt val.

 

[Mammas]

Jag vet att ingen frågat efter det, men här kommer en uppdatering iallafall!

Jag har köpt en lägenhet! En stor fyra två minuter från vår lägenhet han bor kvar i, så ungen kan gå emellan själv, fortfarande gångavstånd till skolan, närmare till tåget. Fick den billigt och inflytt sker, om HSB jallar lite med att skriva på panten av vår nuvarande lägenhet så jag får min kontantinsats, den 13 juli. Dvs om 1,5 vecka! Jag längtar efter att få landa i min egen lägenhet.

Det är fortfarande tungt ibland, men det blir bättre och även om jag känner mig ensam ibland tycker jag att jag värderar mig själv högre än jag gjort. Så det är bra. Var snortungt när jag hade PMS i veckan men jag tog mig igenom det också. Så tack för alla era fina ord! Imorgon har det gått en månad sedan vi bestämde oss för att separera och det känns att det var rätt beslut.

Och dessutom har jag skickat in papper till skatteverket om att byta namn - la till ett grymt extra förnamn när jag ändå höll på!

 

[pixietail]

Kram @Mammas , du är stark som reser dig så snabbt och jag är förundrad över din självinsikt Härligt med lägenheten!

 

[Borttaget konto]

Heja @Mammas ! Du är ju helt suverän. Och vad skönt att det känns som rätt beslut!

 

[Hyacinth]

Mammas rules!

 

[Jenka]

Jag vet att ingen frågat efter det, men här kommer en uppdatering iallafall!

Jag har köpt en lägenhet! En stor fyra två minuter från vår lägenhet han bor kvar i, så ungen kan gå emellan själv, fortfarande gångavstånd till skolan, närmare till tåget. Fick den billigt och inflytt sker, om HSB jallar lite med att skriva på panten av vår nuvarande lägenhet så jag får min kontantinsats, den 13 juli. Dvs om 1,5 vecka! Jag längtar efter att få landa i min egen lägenhet.

Det är fortfarande tungt ibland, men det blir bättre och även om jag känner mig ensam ibland tycker jag att jag värderar mig själv högre än jag gjort. Så det är bra. Var snortungt när jag hade PMS i veckan men jag tog mig igenom det också. Så tack för alla era fina ord! Imorgon har det gått en månad sedan vi bestämde oss för att separera och det känns att det var rätt beslut.

Och dessutom har jag skickat in papper till skatteverket om att byta namn - la till ett grymt extra förnamn när jag ändå höll på!

Woho vad härligt! Säg till om du vill ha flytthjälp eller annat.

 

[Intejag]

Jag vet att ingen frågat efter det, men här kommer en uppdatering iallafall!

Jag har köpt en lägenhet! En stor fyra två minuter från vår lägenhet han bor kvar i, så ungen kan gå emellan själv, fortfarande gångavstånd till skolan, närmare till tåget. Fick den billigt och inflytt sker, om HSB jallar lite med att skriva på panten av vår nuvarande lägenhet så jag får min kontantinsats, den 13 juli. Dvs om 1,5 vecka! Jag längtar efter att få landa i min egen lägenhet.

Det är fortfarande tungt ibland, men det blir bättre och även om jag känner mig ensam ibland tycker jag att jag värderar mig själv högre än jag gjort. Så det är bra. Var snortungt när jag hade PMS i veckan men jag tog mig igenom det också. Så tack för alla era fina ord! Imorgon har det gått en månad sedan vi bestämde oss för att separera och det känns att det var rätt beslut.

Och dessutom har jag skickat in papper till skatteverket om att byta namn - la till ett grymt extra förnamn när jag ändå höll på!

skönt att höra!
Då känns det som du är över den värsta puckeln!
Härligt!

 

[Praeterea]

Vad härligt att det verkar lösa sig med det praktiska. Det var en stor trygghet för mig när vi separerade för ett halvår sen att jag redan hade en övernattningslägenhet, så jag hade någonstans att ta vägen. Och jag hade jobbet. Vad gäller fasader tyckte jag det var rätt skönt att vara så normal som möjligt på jobbet. Jag var helt klart mer nedstämd och tystare än vanligt, men jag försökte hålla ensamheten ifrån mig och fokusera på annat. När jag sen var hemma försökte jag att bara låta känslorna komma, alla slags känslor. Jag försökte att inte analysera, att inte tänka för mycket, utan bara konstatera att de fanns där. Sjukt svårt för en överanalyserande människa som jag...

Vi blev också vuxna tillsammans och jag har stundtals känt mig som en tonåring igen: vill inte, orkar inte, måste jag?!
Stundtals känns det bättre, stundtals är det så förtvivlat svårt. Det som har varit jobbigt är att efter så lång tid tillsammans är det så många små saker i vardagen som jag omedvetet associerar med honom. Ett särskilt uttryck, en färg, en låt på radion... och från att ha känt mig ganska ok, kan det helt plötsligt vända. Men man tar sig tydligen igenom det också.

Såhär några månader senare rullar livet på, jag hänger i, och även om det ibland känns ganska meningslöst och definitivt utan riktning, så tänker jag att det nog kommer en dag då jag vet vad jag vill. Tills dess äter jag glass, lyssnar på musik och badar. Gör sånt som känns bra och var snäll mot dig själv! Kram

 

[Lovisaleonora]

Vad gäller fasader tyckte jag det var rätt skönt att vara så normal som möjligt på jobbet.

Jag är likadan. Utan att låtsas tycker jag det kan vara skönt att ha ett utrymme i tillvaron som är fritt från just den där biten som är jobbig. Att få gå utanför sig själv och koppla bort en stund tycker jag ger mer energi och nya lösningar när det känns hopplöst.

För mig har det inte handlat om att låtsas, utan att helt enkelt pausa och göra något annat.

 

[Petruska]

Jag är likadan. Utan att låtsas tycker jag det kan vara skönt att ha ett utrymme i tillvaron som är fritt från just den där biten som är jobbig. Att få gå utanför sig själv och koppla bort en stund tycker jag ger mer energi och nya lösningar när det känns hopplöst.

För mig har det inte handlat om att låtsas, utan att helt enkelt pausa och göra något annat.

Jag håller helt med. Jag ser det inte ens som en fasad. Privatlivskaos behöver inte beröra jobbpersonligheten så värst mycket. Det är inte att ha en fasad, att ljuga eller förneka sina känslor. Det är att låta det som funkar funka, trots att inte allt i livet funkar.

 

[Karfitsa]

Ni har helt rätt, @Petruska och @Lovisaleonora , tycker jag. När jag hade det som jobbigast hemma var det underbart att få komma till jobbet och anta min jobbroll. Jag kopplade bort allt hemma (nåja, kanske inte helt) och kunde fungera någorlunda som vanlig där.

 

[_CorpseBride_]

Alltså... det här är så skrämmande likt min nuvarande situation att jag var tvungen att kolla tre gånger om det var jag som hade skrivit det... O_O

TS:
Det blir bättre. Det är svårt att tro, men det blir lättare. Dagarna går och för varje dag blir det lite, lite lättare andas.

Kram till dig också! Du kommer att ta dig ur det du med, gjorde jag så kan du också!

Och jag är glad för din skull @Mammas att det börjat lösa sig! Glöm inte hur stark du är.