Hjälpmedelstabu...?

Sv: Hjälpmedelstabu...?

Men jag pratade inte just om nybörjare som promt ska rida på stång, det tror jag inte att det finns någon AR instruktör som skulle rekommendera det till en nybörjare. I alla fall inte den som har förstått vad ridningen handlar om.

Inga hjälpmedel ska användas av nybörjare.

Nej det var nog ingen tränare heller utan sambo eller nåt sånt som också rider på stång så....som försett denna nybörjare med stång.:crazy:

Nej man får hoppas det men av de bilder jag har sett iblan d så undrar jag i o f s.
 
Sv: Hjälpmedelstabu...?

Visst finns det "läror" som förespråkar att man använder hjälpmedel. I Podhayskys "Den klassiska ridkonsten" t.ex longerar man in sina hästar med inspänningstyglar. Det gör inte jag, jag använder kapson som ju också är just ett hjälpmedel. I jag Steinbrecht står det i början om sporrars användning som ett ganska skarpt hjälpmedel, jag rider t.ex inte med sporrar. Har bara gjort det en gång och då var det på tävling för att TR krävde det (och jag bad till gud att jag inte skulle komma åt min känsliga lipp med dem:eek: ). Kommer inte på alla exempel nu, men visst finns det hjälpmedel som förespråkas.
 
Sv: Hjälpmedelstabu...?

Det enda sättat att skaffa sig en objektiv riktig kunskap - till skillnad mot dogmer, är att skaffa sig själv en bred kunskapsgrund att stå på själv.

Måste ju skaffa mej den någonstans:idea:

QUOTE=Susan;6708289]Kottas säger ; försök inte bli som din tränare - försök bli bättre[/QUOTE]

Återkommer när jag är lika bra än min tränare, då kan jag ju försöka bli bättre:D
 
Sv: Hjälpmedelstabu...?

Men du förstod nog inte vad han menade.

Begränsa dig inte genom att bara ha en källa

Hela välden är full av kunskap - men det är du som får masa dig ut och leta upp den.

Den lär ju inte landa i ditt knä av sig själv
 
Sv: Hjälpmedelstabu...?

OK, då förstår jag lite vad du menade, alltså att ha olika källor till kunskap. DET har jag...usch...det finns ingen värre "wannabe" än jag. Slukar både Podhayski, Steinbrecht, Guerniniere, Bent mm. Så teoretisk kunskap är det nog inget större fel på. Men att översätta allt i praktiken, det är jättesvårt, alltid händer det något man inte räknat med. Så står man där med en häst som fattar inget medan man själv som tyckte kunskapen var så briljant när man låg nedbäddad i sängen hemma och pluggade, fattar lika lite som den stackars hästen.:confused:
Det är då man behöver sin tränare som leder en genom svårigheterna och ser målet igen. Men det är klart att det ligger en fara i att sätta all sin tillit till en enda person. Men eftersom jag är rel. ny inom detta med AR så måste jag nog det för att få en hyfsad grund att stå på. Annars finns ju risken att falla in i en massa felaktigheter som blir svåra att rätta till sedan. Men nu förstör jag nog tråden igen:( det var ju hjälpmedel som skulle diskuteras.:o
 
Sv: Hjälpmedelstabu...?

Visst finns det "läror" som förespråkar att man använder hjälpmedel. I Podhayskys "Den klassiska ridkonsten" t.ex longerar man in sina hästar med inspänningstyglar. Det gör inte jag, jag använder kapson som ju också är just ett hjälpmedel. I jag Steinbrecht står det i början om sporrars användning som ett ganska skarpt hjälpmedel, jag rider t.ex inte med sporrar. Har bara gjort det en gång och då var det på tävling för att TR krävde det (och jag bad till gud att jag inte skulle komma åt min känsliga lipp med dem:eek: ). Kommer inte på alla exempel nu, men visst finns det hjälpmedel som förespråkas.


Fast jag ser fortfarande inte hur det gör AR till en lära som ej i jämförelse förespråkar hjälpmedel? Ni rider väl både med stångbett och sporrar enligt den läran? och som du nämner ovan - om du använder kapson som hjälpmedel och en annan lära använder inspänning? vad är skillnaden?
 
Senast ändrad:
Sv: Hjälpmedelstabu...?

Säkert inte speciellt stor egentligen. Min personliga mening är inte att inspänningstygel är fel. Det går mycket bra att longera in en häst med inspänningstyglar om man använder dem på rätt sätt, men enbart då.:smirk:
 
Sv: Hjälpmedelstabu...?

Hmmmm, av någon underlig anledning så undrar jag hur mycket du rider egentligen?

Eller är du bara en utav de där otroligt teoretiska människorna?

Räknar du dig som nybörjare eller duktig?

Vem eller snarare vilka rider du för då med din häst?

Och, vad har du för utrustning på din häst när du rider?

Och, hur vet du att just du inte gör din häst illa med din utrustning och ridning?


Så det var till Susan.
Så till er andra: Nu när det pratas om duktig och nybörjare mm, mm, så undrar jag.

Vad kännetecknar en nybörjare?
Vad är det att vara duktig och vad kan man då?
Vart finns bevis för att stångbett skulle vara skadligare än annat bett?
Eftersom jag är hos Torbjörn Lundstöm men min pålle som rids bara på stång numera och är fin som en barnrumpa i munnen och det är faktiskt tränsbetts problematiken han pratar om. Man tror att tränsbett är så snällt men hänger man i det så blir det skador, är det inte rätt tillpassat så blir det skador mm, mm.

kanske skulle jag skapa en ny tråd i stället i fråga om vad en duktig ryttare är och när kan man få lov att kalla sig det då?
 
Sv: Hjälpmedelstabu...?

Om man frågar dom som är upplärda av bl.a. George Morris, så anser dom att rida på tränsbett gör man bara om man är extremt duktig och välutbildad.

Annars är det pelham med dubbla tyglar som gäller.

Helt enkelt för att ryttarna inte ska lära sej dra och hänga i tyglarna, utan använda så små hjälper som det bara går att använda på just den hästen med just den ryttaren.
 
Sv: Hjälpmedelstabu...?

Så till er andra: Nu när det pratas om duktig och nybörjare mm, mm, så undrar jag.
Jag tycker man kan vara duktig OCH nybörjare.
Jag tycker man kan vara "inte duktig" även om man inte är nybörjare.
Duktig har ju inget med hur länge man ridit att göra utan snarare "inställningen till det man håller på med".
 
Sv: Hjälpmedelstabu...?

Ja, jag tycker oxå att man kan vara nybörjare och duktig. men det verkar som att vi behöver en bättre definition av duktig.

Duktig måste ju oxå ha olika definition i olika ridstilar?

Inom dressyr, vad är duktig då?
 
Sv: Hjälpmedelstabu...?

Susan, du pratar om dogmer.

Men det Kottas säger att bli bättre än sin tränare är ju i det fallet bara en hypotes.

Visst kan det låta sporrande att bli bättre än sin tränare. Men ska man hinna bli bättre är Kottas, Bent, Borba mfl ,ja då får man nog leva i ruskigt länge för att bli det. Det blir svårt för oss här på Buke att komma i kapp deras kunskaper. :crazy:
 
Sv: Hjälpmedelstabu...?

Han Goerge Morris tror jag jag gillar!:idea:

Skämt å sido, men det var intressant att höra. Skulle vara intressant att veta vad han baserar det på?
 
Sv: Hjälpmedelstabu...?

..alternativet är ju att skaffa sej en tränare som rider uruselt...:rofl: (kunde bara inte låta bli)
 
Sv: Hjälpmedelstabu...?

Hmmm...det var en svår fråga. Jag tycker nog att man ska iaf ha ambitionen att förstå det man håller på med på den nivån man är. Kan tillägga också att jag tycker man ska tänka själv och fråga sig varför man gör på ett visst sätt.
Jag tycker min dotter är duktig, trots att hon inte är den bästa ryttaren så TÄNKER hon och hon sätter sin hästs bästa i första rummet och hon skulle aldrig ge sig på något utan att först försäkra sig om att hästen inte far illa av det.:love: hennes inställning till hästar:love:
 
Sv: Hjälpmedelstabu...?

Bertalan de Némthy har många som mentor utav dom amerikanska tränarna, specielt då George Morris.

Och Bert har baserat sin utbildning på bl.a. La Guérinière läror....

GM anser att använda ett pelham av ovana ryttare gör att dom "aldrig" behöver råka ut för att bli osäkra på om dom ska få stopp på hästen, och det gör att ryttarna är mer säkra på att dom ska klara ut alla situtioner och det gör ryttaren lugn.
Dessutom så blir det "oftast" ingen dragkamp i hästen mun, som det lätt blir med ett tränsbett i kombination med pigg häst och osäker ryttare som tycker det går för fort.
Pelhamet är dessutom mer "förlåtande" mot ovana ryttares ibland lite "udda" tygeltag...
Men nu pratar vi om pelham + DUBBLA tyglar...
 
Sv: Hjälpmedelstabu...?

Om man frågar dom som är upplärda av bl.a. George Morris, så anser dom att rida på tränsbett gör man bara om man är extremt duktig och välutbildad.

Annars är det pelham med dubbla tyglar som gäller.

Helt enkelt för att ryttarna inte ska lära sej dra och hänga i tyglarna, utan använda så små hjälper som det bara går att använda på just den hästen med just den ryttaren.

Fast hur många av hans elever är nybörjare o skogsmullar, tror du?

Visst ska ryttarna lära sej att inte dra. Men innan dess att klara balansen utan att klamra i tyglarna, annars drar dom ju oavsett bett:crazy:
 
Sv: Hjälpmedelstabu...?

Bertalan de Némthy har många som mentor utav dom amerikanska tränarna, specielt då George Morris.

Och Bert har baserat sin utbildning på bl.a. La Guérinière läror....

GM anser att använda ett pelham av ovana ryttare gör att dom "aldrig" behöver råka ut för att bli osäkra på om dom ska få stopp på hästen, och det gör att ryttarna är mer säkra på att dom ska klara ut alla situtioner och det gör ryttaren lugn.
Dessutom så blir det "oftast" ingen dragkamp i hästen mun, som det lätt blir med ett tränsbett i kombination med pigg häst och osäker ryttare som tycker det går för fort.
Pelhamet är dessutom mer "förlåtande" mot ovana ryttares ibland lite "udda" tygeltag...
Men nu pratar vi om pelham + DUBBLA tyglar...


Jag har tagit mycket intryck av hans ridlära också (BdN). Han betonar ju bla grunden i ridningen innan man hoppar.
Men igen, så handlar det om ryttare som redan är på en viss nivå skulle jag tro.
Inte Lisa i skogens pojkvän som fått lust att börja rida och klamrar sig fast på pållen för allt han är värd och allt han har att hålla i....:crazy:
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Tångbett dåligt?
  • Målbilder för trubbnosar.
  • Uppdateringstråd 30

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp