Sv: Hjälpgivning och samling i öppna
Jo, jag upplever det som att man upplever det just så - att slutan är lättare än öppnan. Men jag tror också att det är för att man lättare "lurar" sej själv i slutan? En sluta är ganska enkel att göra med "eftergifter", man kan finåka lite (= inte rida) och det känns ändå ok. Den behöver inte vara BRA för att kännas bra, så att säga....? Öppnan funkar det inte riktigt lika bra att "finåka" i, för där krävs mer tajming, avvägning, tyngdpunktsflyttande och annat som kräver lite mer fingertoppskänsla för att det ska kännas "bra"?
Men jag fick i flera år kämpa med mina slutor efter att ha vant in i min kropp den där "eftergifts"/finåks-känslan - i den slutan så gick hästen som en ostbåge på tvären och bar inte upp någonstans, det fanns inga motstånd men det fanns heller inget arbete. Så fick jag kämpa med att tvära mindre, räta ut hästen, se till att hela paketet var med och jikes vad svårt det blidde då... "Som att balansera på en tvättlina" - små grejer påverkade rörelsen mycket, precis innan katastrofen så är skolan också som absolut bäst?
Jag tror att det svåra med öppnan är att inte putta ut inner bak - det blir lätt så att man tänker "bakdel ut" när man ska rida öppna och vrider om hela sitt bäcken, och således finns ingen plats för hästens innerbak att "komma in". Får man ihop rörelsen i sin kropp med höft fram, ytteraxel fram och tyngdpunkt utåt, och därtill vara med i rörelsen och "hjälpa" diagonalerna - så kan nog öppnan kännas enklare än vad slutan gör??
(I praktiken ÄR slutan svårare för hästen eftersom den ska bära upp med den långa sidans bakben - men då utgår jag alltså från det som diskuterats i en annan tråd, att ytter bak gymnasticeras i sluta och inner bak i öppna. Fast jag upplever det i och för sej som så att de hästar som har lättare för galopparbete än travdito, har lättare för slutorna än öpporna. De som har lättare för travarbete än galopparbete, har lättare för öppnorna än slutorna. De flesta halvblod tillhör nog den första gruppen?)
