Mina funderingar runt dina frågor:
"Skänkelvikning är förberedande för samling och öppna - så hur skulle ngn som inte orkar en skänkelvikning kunna klara en öppna?"
För mig är skänkelvikningen en rörelse som lösgör och lär hästen flytta sig för sidförande skänkel. Hästens tyngdpunkt ligger ju så att säga ungefär under ryttaren och ju närmare den tyngdpunkten hästen kommer med det bärande bakbenet ju mer får det arbeta och på så vis stärkas. Jag föredrar att lära hästen sidförande skänkel från marken genom att lägga på ett tryck med tummen i skänkelläget, öka trycket tills hästen flyttar på sig och då direkt ge efter, detta lär sig hästen mycket fort och sedan överför man det till ryggen. Lösgörande arbete behövs sällan om man gjort grundarbetet med böjningen på volten ordentligt. Det som är nyckeln där är att hästen kan länga utsidan, och en bra övning för att uppnå det är att vända igenom volten, ofta. Det finns många andra sätt, men det här tycker jag fungerar bra för mig, även om jag också använder skänkelvikning lite då och då.
"Och om man inte får använda ytterskänkeln - hur skall då samlinegn i öppnan åstadkommas eftersom det är yttre skänkeln som verkar samlande i en öppna?"
Håller inte med, jag samlar genom att med inner skänkel ge hästen signal att kliva fram med det inre bakbenet, som genom att hästen är böjd och framdelen inflyttad kommer få bära en större del av hästens vikt än det brukar och därigenom stärkas. I början gör man bara några steg åt gången, just för att ge hästen möjlighet att stärka sig, med tiden utökas antalet steg.
"Det som egentligen sker vid ökad samling är att hästen sänker sin bakdel, höjer sin framdel och ökar vinklingen av sina bakben."
Ökar vinklingen - ja, sänker bakdelen - jo, den har ju vinklat lederna så det är inte så konstigt, höjer sin framdel - nja... Genom korrekt gymnasticering stärks musklerna i frampartiet och därigenom kan bålen höja sig något mellan bogbladen. Men den mesta "höjningen" sker genom att den i jämförelse med bakdelen blir högre, eftersom bakdelen sänkts i den ökade vinklingen.
Jag vill också fortsätta att hävda att hästen träder in med bakbenen längre in under sig. Ge mig en bra förklaring på varför det INTE skulle vara så...
"Hur kan ni påstå att hästen sätter bakbenen mer under tyngdpunkten i skänkelvikning än i öppna?"
Jag tror det är ett missförstånd, i skänkelvikning går hästen mer åt sidan med bakbenen och således kliver den i princip inte in i tyngpunkten alls. Det är ju heller inte övningens syfte.
"Eller är det egentligen förböjd skänkelvikning ni rider? Dvs ingen samling i öppnan?"
Det tror jag inte, vad jag vet är hästen ställd ifrån rörelseriktningen i en skänkelvikning. Ser man bara till att få med den yttre bogen och inte rider öppna på innertygeln så blir det vanligen en korrekt öppna.
"Er syn på användandet av en stång för att få unghästen att söka sig i rätt form!"
Använder inte stång på unghästar alls, men det förekommer att man när man longerat hästen med ridkapson och ska börja sitta upp då lägger på en stång också och sedan rider med linförare och två tyglar där kapsonen är den som arbetar och stången bara finns där för att vänja hästen vid den och dess signaler. Detta kräver dock en mycket kunnig ryttare med en bra hand. Rätt form åstadkoms naturligtvis bäst genom utbildning av hästen.
"Om då inte tillräcklig drivning (bakbensaktivitet) och lösgjordhet uppnåtts innan så kommer detta resultera i att hästen drar in huvudet/nacken och "knäpper av"= spänning i ryg och nacke."
Det har du nog rätt i, särskillt med unghästen. Vad det gäller äldre hästar är min erfarenhet av att hästen knäpper av att ryttarens hand genom att vara oflexibel och stum inte ger hästen något annat val. Skolar man där ryttarens hand brukar det lösa sig. Handen måste vara av sådan sort att hästen VILL ha kontakt med den...
"Ett för mig helt galet sätt att "lära" hästen att söka sig framåt-nedåt - nybörjarmetod?"
Möjligt att det är vanligt bland nybörjare, i alla fall inget jag förespråkar...
"En korrekt inridning leder till att hästen självmant, för att balansera upp sig och ryttaren, söker sig i rätt form - lång/låg utan nödhjälp av bett med skänklar!"
Amen!
"Skänkelvikning är förberedande för samling och öppna - så hur skulle ngn som inte orkar en skänkelvikning kunna klara en öppna?"
För mig är skänkelvikningen en rörelse som lösgör och lär hästen flytta sig för sidförande skänkel. Hästens tyngdpunkt ligger ju så att säga ungefär under ryttaren och ju närmare den tyngdpunkten hästen kommer med det bärande bakbenet ju mer får det arbeta och på så vis stärkas. Jag föredrar att lära hästen sidförande skänkel från marken genom att lägga på ett tryck med tummen i skänkelläget, öka trycket tills hästen flyttar på sig och då direkt ge efter, detta lär sig hästen mycket fort och sedan överför man det till ryggen. Lösgörande arbete behövs sällan om man gjort grundarbetet med böjningen på volten ordentligt. Det som är nyckeln där är att hästen kan länga utsidan, och en bra övning för att uppnå det är att vända igenom volten, ofta. Det finns många andra sätt, men det här tycker jag fungerar bra för mig, även om jag också använder skänkelvikning lite då och då.
"Och om man inte får använda ytterskänkeln - hur skall då samlinegn i öppnan åstadkommas eftersom det är yttre skänkeln som verkar samlande i en öppna?"
Håller inte med, jag samlar genom att med inner skänkel ge hästen signal att kliva fram med det inre bakbenet, som genom att hästen är böjd och framdelen inflyttad kommer få bära en större del av hästens vikt än det brukar och därigenom stärkas. I början gör man bara några steg åt gången, just för att ge hästen möjlighet att stärka sig, med tiden utökas antalet steg.
"Det som egentligen sker vid ökad samling är att hästen sänker sin bakdel, höjer sin framdel och ökar vinklingen av sina bakben."
Ökar vinklingen - ja, sänker bakdelen - jo, den har ju vinklat lederna så det är inte så konstigt, höjer sin framdel - nja... Genom korrekt gymnasticering stärks musklerna i frampartiet och därigenom kan bålen höja sig något mellan bogbladen. Men den mesta "höjningen" sker genom att den i jämförelse med bakdelen blir högre, eftersom bakdelen sänkts i den ökade vinklingen.
Jag vill också fortsätta att hävda att hästen träder in med bakbenen längre in under sig. Ge mig en bra förklaring på varför det INTE skulle vara så...
"Hur kan ni påstå att hästen sätter bakbenen mer under tyngdpunkten i skänkelvikning än i öppna?"
Jag tror det är ett missförstånd, i skänkelvikning går hästen mer åt sidan med bakbenen och således kliver den i princip inte in i tyngpunkten alls. Det är ju heller inte övningens syfte.
"Eller är det egentligen förböjd skänkelvikning ni rider? Dvs ingen samling i öppnan?"
Det tror jag inte, vad jag vet är hästen ställd ifrån rörelseriktningen i en skänkelvikning. Ser man bara till att få med den yttre bogen och inte rider öppna på innertygeln så blir det vanligen en korrekt öppna.
"Er syn på användandet av en stång för att få unghästen att söka sig i rätt form!"
Använder inte stång på unghästar alls, men det förekommer att man när man longerat hästen med ridkapson och ska börja sitta upp då lägger på en stång också och sedan rider med linförare och två tyglar där kapsonen är den som arbetar och stången bara finns där för att vänja hästen vid den och dess signaler. Detta kräver dock en mycket kunnig ryttare med en bra hand. Rätt form åstadkoms naturligtvis bäst genom utbildning av hästen.
"Om då inte tillräcklig drivning (bakbensaktivitet) och lösgjordhet uppnåtts innan så kommer detta resultera i att hästen drar in huvudet/nacken och "knäpper av"= spänning i ryg och nacke."
Det har du nog rätt i, särskillt med unghästen. Vad det gäller äldre hästar är min erfarenhet av att hästen knäpper av att ryttarens hand genom att vara oflexibel och stum inte ger hästen något annat val. Skolar man där ryttarens hand brukar det lösa sig. Handen måste vara av sådan sort att hästen VILL ha kontakt med den...
"Ett för mig helt galet sätt att "lära" hästen att söka sig framåt-nedåt - nybörjarmetod?"
Möjligt att det är vanligt bland nybörjare, i alla fall inget jag förespråkar...
"En korrekt inridning leder till att hästen självmant, för att balansera upp sig och ryttaren, söker sig i rätt form - lång/låg utan nödhjälp av bett med skänklar!"
Amen!
