Sv: Gaaahaaa! Jag blir knäpp! *bettfråga*
Jag tycker man gott kan tänka lite längre än att "jag måste få stopp nu" med sin travare.
Jag har jobbat på travet, ridit mycket aktiva travare och jobbar idag som dressyrtränare och problemlösare. Jag har alltså även idag kontakt med travare och fd travare som ska omskolas.
Det man måste tänka på med RIDtravare är att de just ska ridutbildas, omskolas.
De har innan haft körsignaler via bettet. Med aktiva travare låter jag bli att lära in den respons jag vill ha i en ridhäst. För annars riskerar man att de blir för instabila i körningen, sladdriga.
Nu ska dock din häst skolas om enligt ridprinciper. Därför bör man ta hjälp av ridtränare och inte av travtränare.
Fundera kring vad du i framtiden vill med bettet i din hästs mun.
Vill du att den ska söka det eller backa av?
Det KAN gå att betsla upp hästar. Det kan också skita sig helt.
Det är inte ovanligt att vb-travare har mun som inte är helt lugn med bett efter tävlingsliv. De har ibland en negativ betingning kring bett.
Därför tycker jag att uppbetsling a la nödbroms inte riktigt är en bra väg att gå med dem. För det tar i truten och känns varje gång du måste nödbromsa.
Då bekräftar man bara mer att bett är inte skönt.
Jag hade hellre tränat den till att känna igen vissa signaler som man betingar in ska betyda lugn, stanna och vänta först i sas oskarpt läge, dvs på ridbanan/ridhus när den är lugn.
För att när det sitter där kunna ta med sig det till sas skarpa lägen, tex ute.
Jag tycker ett korrekt inlärt one rein stop kan vara guld värt.
Men då menar jag alltså inte att man drar i ena tygeln och böjer hästen och tror att det är allt.
Utan att man i oskarpt läge(i ridhuset/ridbanan då den är lugn) lär in hela processen med att böja, minska volt och stanna och få rätt respons med eftergift och rätt blick/öron. Och upprepar mååånga gånger..
På unghästar eller andra oskolade hästar som har problematik med att de sticker gör jag gärna detta med tränsbett och repgrimma med tyglar. Jag har tyglarna a la kandarfattning.
Till slut räcker liten pingel i tygeln a la böjning för att hästen ska tagga ner.
För de känner igen och minns den lugna känslan.
Men för att det ska bli rätt känsla i hästen och det här ska få rätt effekt måste man veta hur man lär in sånt och kunna läsa hästen bra.
Det går också att betinga in den känslan av lugn vid olika saker.
Och man kan använda sig av det eller naturen för att lura hästen till lugn.
På konvalecenter som inte kan ridas trötta får man bli smart och nyttja naturen för att hålla dem kontrollerbara trots att de är laddade till tusen.
Det är därför mitt råd kommer vara: ta hjälp!
Trots att du inte vill ha det rådet.
Men jag ser för mycket av när det skitit sig för folk..
Så därför ger jag rådet att ta hjälp i tid.
En del hästar som stressar till kan mycket väl kuta järnet trots stångbett och rullar ihop sig och "försvinner" framifrån.
Andra skickar av ryttaren, andra kutar sidledes in i diken/buskar/stenar etc..
Det viktigaste är att lära hästen lugn, i skallen. Då är den lugn i kroppen med.
Jag tycker man gott kan tänka lite längre än att "jag måste få stopp nu" med sin travare.
Jag har jobbat på travet, ridit mycket aktiva travare och jobbar idag som dressyrtränare och problemlösare. Jag har alltså även idag kontakt med travare och fd travare som ska omskolas.
Det man måste tänka på med RIDtravare är att de just ska ridutbildas, omskolas.
De har innan haft körsignaler via bettet. Med aktiva travare låter jag bli att lära in den respons jag vill ha i en ridhäst. För annars riskerar man att de blir för instabila i körningen, sladdriga.
Nu ska dock din häst skolas om enligt ridprinciper. Därför bör man ta hjälp av ridtränare och inte av travtränare.
Fundera kring vad du i framtiden vill med bettet i din hästs mun.
Vill du att den ska söka det eller backa av?
Det KAN gå att betsla upp hästar. Det kan också skita sig helt.
Det är inte ovanligt att vb-travare har mun som inte är helt lugn med bett efter tävlingsliv. De har ibland en negativ betingning kring bett.
Därför tycker jag att uppbetsling a la nödbroms inte riktigt är en bra väg att gå med dem. För det tar i truten och känns varje gång du måste nödbromsa.
Då bekräftar man bara mer att bett är inte skönt.
Jag hade hellre tränat den till att känna igen vissa signaler som man betingar in ska betyda lugn, stanna och vänta först i sas oskarpt läge, dvs på ridbanan/ridhus när den är lugn.
För att när det sitter där kunna ta med sig det till sas skarpa lägen, tex ute.
Jag tycker ett korrekt inlärt one rein stop kan vara guld värt.
Men då menar jag alltså inte att man drar i ena tygeln och böjer hästen och tror att det är allt.
Utan att man i oskarpt läge(i ridhuset/ridbanan då den är lugn) lär in hela processen med att böja, minska volt och stanna och få rätt respons med eftergift och rätt blick/öron. Och upprepar mååånga gånger..
På unghästar eller andra oskolade hästar som har problematik med att de sticker gör jag gärna detta med tränsbett och repgrimma med tyglar. Jag har tyglarna a la kandarfattning.
Till slut räcker liten pingel i tygeln a la böjning för att hästen ska tagga ner.
För de känner igen och minns den lugna känslan.
Men för att det ska bli rätt känsla i hästen och det här ska få rätt effekt måste man veta hur man lär in sånt och kunna läsa hästen bra.
Det går också att betinga in den känslan av lugn vid olika saker.
Och man kan använda sig av det eller naturen för att lura hästen till lugn.
På konvalecenter som inte kan ridas trötta får man bli smart och nyttja naturen för att hålla dem kontrollerbara trots att de är laddade till tusen.
Det är därför mitt råd kommer vara: ta hjälp!
Trots att du inte vill ha det rådet.
Men jag ser för mycket av när det skitit sig för folk..
Så därför ger jag rådet att ta hjälp i tid.
En del hästar som stressar till kan mycket väl kuta järnet trots stångbett och rullar ihop sig och "försvinner" framifrån.
Andra skickar av ryttaren, andra kutar sidledes in i diken/buskar/stenar etc..
Det viktigaste är att lära hästen lugn, i skallen. Då är den lugn i kroppen med.
