Hjälpa en vän.

Igår natt hände det något som inte ska hända.

Vännen som är eftersöksjägare fick ett samtal om att tåget kört på ett vildsvin.
På plats hittas inget och det börjar pratas om att djuret inte blev påkört och det blev prat om att dra igång trafiken igen men gick med på att vänta ut en till med hund.
Hunden behöver bara några minuter på sig för att hitta lite lite blod på spåret och sedan dröjer det inte länge innan delar av det påkörda hittas. Händer, fötter och del av bålen, alltså inget vilt utan en människa.

Finns det något jag kan göra för att underlätta för min vän att komma vidare från detta. Vännen är just nu på någon uppsamling för alla som var inblandade runt att hitta och tog hand om det som var kvar. Befälhavare som var under aktuella kvällen har tydlig ringt och erbjudit olika typer av hjälp, bara det att jag vet inte om vännen kommer erkänna för sig själv hur han mår efter detta, igår var det mest chock.

 

[Magiana]

Jag tror inte man kan göra mer än att tala om för vännen att man finns där om denne vill prata.

 

[MM]

Min svärfar är fd lokförare och var även den som de kallade ut när sådant här inträffade (inte bara lokförare utan även andra befattningar inom yrket) så din vän måste ju ha blivit upplockad redan så att säga som du beskrev med att de erbjudit hjälp.
Svärfar fick åka ut ofta tyvärr och då tog han hand om föraren och agerade stödperson.

Jag skulle säga att det är exakt vad du kan vara nu - en stödperson. Finnas där och vet du om det är något specifikt du kan underlätta vardagen med så gör det. Kanske se till så att hen har mat i kylen och eventuella djur får omvårdnad, så blir det mindre att tänka på för vännen. Chocken kan ju vara ett tag så checka läget ofta utan att vara påträngande skulle jag säga. När/om det brister så kan det vara skönt att ha någon där.

Edit: Jag förstår det alltså som att din vän hittade delarna, vilket för mig borde vara rätt traumatiskt och såldes behandlas som ett trauma.

 

[nullo-modo]

Min svärfar är fd lokförare och var även den som de kallade ut när sådant här inträffade (inte bara lokförare utan även andra befattningar inom yrket) så din vän måste ju ha blivit upplockad redan så att säga som du beskrev med att de erbjudit hjälp.
Svärfar fick åka ut ofta tyvärr och då tog han hand om föraren och agerade stödperson.

Jag skulle säga att det är exakt vad du kan vara nu - en stödperson. Finnas där och vet du om det är något specifikt du kan underlätta vardagen med så gör det. Kanske se till så att hen har mat i kylen och eventuella djur får omvårdnad, så blir det mindre att tänka på för vännen. Chocken kan ju vara ett tag så checka läget ofta utan att vara påträngande skulle jag säga. När/om det brister så kan det vara skönt att ha någon där.

Edit: Jag förstår det alltså som att din vän hittade delarna, vilket för mig borde vara rätt traumatiskt och såldes behandlas som ett trauma.

Vännen ihop med den andra eftersöksjägare var dom som hittade delarna.
Tack för tipsen.

 

[mandalaki]

Jag tycker att det är lite olyckligt att du pratar om kroppsdelar. Det kan finnas någon här vars anhöriga blev påkörd av ett tåg igår natt.

 

[nullo-modo]

Jag tycker att det är lite olyckligt att du pratar om kroppsdelar. Det kan finnas någon här vars anhöriga blev påkörd av ett tåg igår natt.

Vad ska jag kalla det då?

 

[mandalaki]

Vad ska jag kalla det då?

Inget alls. Du behöver inte vara så detaljerad.

 

[karamelldrottningen]

Finnas där för din vän och lyssna

 

[MM]

Inget alls. Du behöver inte vara så detaljerad.

Och folk fattar inte att det ofta blir rejäla skador på kroppen när den blir träffad av ett tåg? Finns det något förmildrande ord till kroppsdelar som jag inte känner till där man inte måste referera till ordet "kroppen" som i en helhet?

 

[mandalaki]

Och folk fattar inte att det ofta blir rejäla skador på kroppen när den blir träffad av ett tåg? Finns det något förmildrande ord till kroppsdelar som jag inte känner till där man inte måste referera till ordet "kroppen" som i en helhet?

Varför räcker det inte att tala om att en person blev påkörd och dödad av tåget?

 

[MM]

Varför räcker det inte att tala om att en person blev påkörd och dödad av tåget?

För att i detta fallet så hittades delar av en kropp, vilket i mitt tycke är mer traumatiskt än att hitta en hel kropp, och då ville nog TS beskriva händelseförloppet så som det faktiskt var. Det kändes som att TS i sig behövde få skriva av sig, då man runt omkring även kan bli påverkad av det någon annan varit med om och det handlar ofta om att bearbeta situationen själv och försöka föreställa sig vad det andra varit med om, därav blir det också en mer utförlig beskrivning. Enligt vad jag själv tror då. Sen om andra gillar det eller inte..

 

[mandalaki]

Det handlar inte om att gilla, utan om att tänka på vilka som kan tänkas läsa här och ta hänsyn till dem som är närmare händelsen än man själv är.

 

[MM]

Det handlar inte om att gilla, utan om att tänka på vilka som kan tänkas läsa här och ta hänsyn till dem som är närmare händelsen än man själv är.

Ja gisses, då hamnar inget på nätet även om jag förstår din tanke.

 

[mandalaki]

Ja gisses, då hamnar inget på nätet även om jag förstår din tanke.

Fast jag talade om det här specifika fallet, inte om nätet generellt. Detta handlar om ovanligt makabra detaljer och med minsta risk för att någon berörd skulle läsa här så tycker jag att man bör avstå.

 

[MM]

Fast jag talade om det här specifika fallet, inte om nätet generellt. Detta handlar om ovanligt makabra detaljer och med minsta risk för att någon berörd skulle läsa här så tycker jag att man bör avstå.

De skriver likadant i tidningar så jag ser inte problemet om det står i tidningar eller skrivet av någon privat. Har man tex hittat ett huvud i en sjö så skriver tidningar det och inte en kropp. Jag ser inte skillnaden faktiskt.

 

[mandalaki]

De skriver likadant i tidningar så jag ser inte problemet om det står i tidningar eller skrivet av någon privat. Har man tex hittat ett huvud i en sjö så skriver tidningar det och inte en kropp. Jag ser inte skillnaden faktiskt.

Jag tänker inte fortsätta det här men: OM du läser i en tidning om ett huvud hittat i en sjö, vilket jag tvivlar på att du gör särskilt ofta, så är det ett fynd som inte är knutet till en viss händelse. Ingen vet om det legat där sen i fredags eller i två år.

Däremot står det aldrig ”efter en tågolycka i går kväll har man hittat bålen och benen av en människa”. Som det gör i den här tråden, som någon som förlorade en nära person i en tågolycka i går kväll riskerar läsa. (Det enda som möjligen avviker från det är Kim Wall-fallet men jag ser ingen anledning att utveckla det här)

Men som sagt, jag drar inte det här vidare. Du tycker det är helt okej som det beskrivs i tråden, jag tycker det inte.

 

[Myzan87]

Jag förstår att man blir lite chockad om man går ut och förväntar sig ett djur och hittar en påkörd människa.

Jag jobbar ute på järnvägen och är utbildad till bla olycksplatsansvarig (OPA) och får ibland komma på olycksplatser där tragiska händelser har skett. Bland annat var jag på ett konstaterat självmord för snart 3veckor sedan och funderat MYCKET på vad jag känner och vad jag bör känna. Borde man känna sig ledsen? Borde jag gråta en skvätt? Borde jag prata med folk om vad jag såg? Eller är det samhället som anser att jag borde ha någon sorts sorgereaktion?
Jag känner absolut ingenting i närheten av gråt eller sorg för människan när det är konstaterat att det är självmant. Givetvis går tankarna till anhöriga men det är inget man kan gräva ner sig i när man är där för att göra sitt jobb utan mitt fokus blir på att ta samla fakta och få dit resurser för att röja upp platsen. Ibland har fonus varit ute för att föra den avlidne till sista vilan.

Däremot tycker jag det är jobbigare när det har varit en ren olycka. Någon som varit på fel plats vid fel tillfälle, barn som smitit från sin mor, bilist som blivit bländad av solen m.m.

Förlåt att jag kapat din tråd lite. Men det viktigaste är att acceptera att vissa vill prata, vissa behöver älta, andra vill gå vidare, vissa vill reda ut sina känslor, andra frågar sig varför. Att vännen accepterar vad vännen känner och inte vad man borde känna. Fråga vännen hur denne vill ha det, om vännen vill prata eller gå vidare som vanligt?

Men egentligen skulle någon från krisstöd bara ringt upp och pratat lite. En lärare vi hade, som varit med i utredningen av bla Nosabyolyckan, sa att om man försöker vara superhjälte och stoppa undan allt kommer det en dag där något får bägaren att rinna över. Bättre att hjälpen söker upp personen än tvärt om. Dvs gå och prata direkt - få ut det ur systemet.

 

[MM]

Jag tänker inte fortsätta det här men: OM du läser i en tidning om ett huvud hittat i en sjö, vilket jag tvivlar på att du gör särskilt ofta, så är det ett fynd som inte är knutet till en viss händelse. Ingen vet om det legat där sen i fredags eller i två år.

Däremot står det aldrig ”efter en tågolycka i går kväll har man hittat bålen och benen av en människa”. Som det gör i den här tråden, som någon som förlorade en nära person i en tågolycka i går kväll riskerar läsa. (Det enda som möjligen avviker från det är Kim Wall-fallet men jag ser ingen anledning att utveckla det här)

Men som sagt, jag drar inte det här vidare. Du tycker det är helt okej som det beskrivs i tråden, jag tycker det inte.

Den som hittade huvudet kan ju dock berätta om det eller skriva om det på fb eller vad som så att anhöriga kan höra/läsa om det. Finns fler faktorer att ta hänsyn till här än vad du skrev om vi ska vara petiga. Jag väljer dock gärna att avsluta här med då vi helt enkelt tycker olika.

 

[Sonic76]

Jag talar av erfarenhet att jag själv knappast var ute på sociala medier och tidningar för att leta info om händelsen
Och hade det stått nåt hade jag nog inte sett det i min sorg

 

[Sonic76]

Dubbelt