M
MaaritK
Jag behöver verkligen hjälp och vet inte hur jag ska bära mig åt. Alla råd mottages tacksamt...
Ca 1 månad sedan köpte jag en ny häst, min första alldeles egna, har haft olika på foder innan, men alltså min alldeles egna nu... Både jag och min mycket kunniga kompis provred honom innan köpet, och han var snäll och duktig då, lite pigg, men inte så värst. (Jag behövde en snäll och duktig häst utan olater då jag har begränsade kunskaper och behöver någon att lära mig på).
Jag bestämde mig för honom, och köpte honom. (14 årig maxad Connemara, går som stor häst.) Jag vet inte mycket om hans bakgrund, vet att han gått på ridskola en tid, men sålts, och vet att han haft några olika ägare sedan dess. Jag köpte honom från ett försäljningsstall, och har börjat fundera på om det var väldigt korkat.
(Det har ju sina fördelar med att köpa från privatpersoner som känner sina hästar... )
När han kom hem till mig, fick han stå en vecka och bekanta sig med omgivningarna. (Skulle varit några dagar hade jag tänkt, men blev sjuk.) Sedan började vi så smått att promenera ut tillsammans, för att lära känna varandra. Sedan red jag lite i paddock, för att känna på honom, och han var snäll och trevlig. Förra veckan fick jag ett infall - trots att jag bestämt att rida i paddock första månaden eller så, fick jag för mig att rida ut på honom. Han blev väldigt missnöjd med att behöva gå ifrån de andra (vi red förbi han hage), och han trilskades och ville vända om. Ingen fara, jag fick med honom, och vi hann ett par hundra meter till. Då fick han se en annan hage med hästar (vi har tyvärr stall i Sveriges mest hästtäta område, så det finns GOTT om andra pållar runtomkring...), och totalfrös. Han ville in till dem, och jag fick tvinga honom framåt. Då kom givetvis grannen i sin trimmade j**a racerbil och vrålade på. Han blev inte rädd tror jag, men helt klart distraherad. Då började min kära lilla skitponny steppa på stället, och skuttade som en liten fjäder. Jag klarade av det ganska bra, och vi stod och höll på en kvart med stegringar, stepp på stället, och massa "nu-vänder-jag-och-går-hem-fasoner", men jag försökte vara envis och får honom framåt. Jag kände att han var osäker på både mig, omgivningarna och hela situationen, och han testade, GUD vad han testade. En stor jävla traktor körde förbi i 180 knyck också, TVÅ GÅNGER, utan att sakta ner... Givetvis kom det två bilar också, från var sitt håll, och jag fick tvinga ut honom i åkern för att de skulle kunna komma förbi. Lite stegring i åkern, sen kom vi fram ett par meter till. Jag hann precis tänka "WOW, jag fixade det"...
...och KABOOOOM!!! Totalexplosion - han tvärvände, skenade hej vilt med galna bocksprång och jag flög som en vante rakt ner i den stelfrusna åkern med ändan före som tur var...
Hästfan skenade hem, och gick tydligen och ställde sig framför sin box och väntade snällt på att bli insläppt. Jag fick linka hem svärandes och ilsken. (Kan tillägga att den j**a traktorn kom en gång till också, och jagade honom hela vägen hem - idiotbonde, höll på att köra ner honom!!! Skulle kunna mörda honom. Han körde dessutom rakt förbi mig när jag låg i åkern och han SÅG mig men stannade inte ens och frågade hur det var med mig... )
(Och ingen säkerhetsväst hade jag, ren tur att jag inte bröt ryggen... Korkat.) Tog ut honom i paddocken för att "fostra honom" lite, longerade honom, och försökte få honom trött. Han hoppade och skuttade, slet i linan och var helt tokig. Efter en stund fick jag honom att gå fint, och sen var det ok.
Summa summarum, ingen lyckad tur. Tänkte att det var osäkerhet och förebrådde mig själv för att jag red ut honom ensam när han var så ny. Ok. Ändring nästa gång. Red ut med två kompisar dagen därpå. (Öm i häcken, men det gick.. :smirk: Och säkerhetsväst hade jag denna gången...) Han var SÅ SNÄLL! Skötte sig exemplariskt, var lyhörd, duktig och lydde kanonfint.
Sååå nöjd jag var.
Trodde att det var en engångsföreteelse, och skulle rida i paddocken igår. Där han han alltid skött sig, även fast han varit ensam. Vi hann inte mer än ut där, jag såg inga som helst tecken på att han var skärrad mer än att han stannade till och såg bort mot hagen med kompisarna när vi gick in i paddocken, och frös en sekund. Men sedan verkade han helt lugn, och vi gick in och jag satt på. Vi tog några steg, och KABOOM, så skenade han, kastade sig som en idiot, och bockade av mig. Helt oförberedd som jag var på det - out of the blue - flög jag givetvis av, och landade visst på min hand på något vänster - (hela kvällen på akuten, svår stukning i långfingret men inget brutet, tack och lov.)
Han rusade iväg, och skenade runt i paddocken som en vilde.
Jag tappade humöret, sprang och hämtade ett spö och tänkte att jag skulle minsann visa vem som bestämmer, men jag fick inte tag i honom, och lika bra var väl det, så jag inte gjorde något korkat och förstörde vår relation ännu mer.
Efter en kvarts galet rusande lugnade han ner sig och kom när jag ropade på honom.
Jag ledde runt honom litegrann, och han tog några "idiot-språng", men jag ryckte ner honom och gormade på honom, och då lugnade han ner sig. Satt upp, och red en stund, men kunde inte hålla i tygeln på grund av handen, och fick ge upp.
(Minst sagt svårt att skriva nu, med ett tjockt långfinger som pekar rakt ut i luften... )
Jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Jag har helt enkelt inte den erfarenheten och kunskaperna till att kunna få styr på honom utan hjälp. Min kompis, som har hästen i samma stall, ska hjälpa till så gott hon kan, men hon har ont om tid.
Jag känner en jätteduktig tjej jag ska sätta på att "rida till" honom, hon har lyckats göra underverk med många hästar innan, men jag vill vara delaktig själv också. Det är ju min häst, och mig han framför allt ska ha respekt för. Som det känns nu, har han tagit överhanden, och jag står handfallen. Jag har aldrig haft en så bångstyrig häst innan, har haft turen att ha duktiga hästar utan större olater.
Som det känns nu vill jag knappt rida honom, eftersom det faktiskt känns som om jag riskerar livet varje gång. Det är ren tur att det inte gått värre.
Jag har kikat på andra trådar i forumet, men ingen jag hittat är riktigt samma grej. Dessutom förstår jag inte riktigt alla råd, eftersom jag till exempel inte är särskilt insatt i NH, och inte har tömkört knappt alls. Däremot har jag kört ganska mycket. Ursäkta min okunskap, men är tömkörning exakt samma princip som körning?
Hur får jag ordning på honom från marken? Tömkörning, NH, longering har jag förstått är bra. Något annat? Hur bär jag mig åt med dessa tekniker ovan? Något speciellt i fråga om longering, eller bara elementärt? Speciella övningar som kan hjälpa?
Natural Horsemanship, förklara gärna mer om det. Någon som vet var man kan få kurser i det runt helsingborgsområdet?
Jga upplever problemet som ett ledarskapsproblem. Jag trpr INTE det handlar om smärta. Jag är mycket medveten om att sådana här problem kan ha med sådant att göra, och det är också det första alla påpekar i alla trådar. Givetvis kan jag inte säga att det absolut inte är att han har ont, men jag tror inte det, det känns som om detta är ett ledarskaps/osäkerhetsproblem.
Han litar inte på mig, känner inte mig, utmanar mig. Jag vet inte hur jag ska få kontrollen.
HJÄLP!!!!
Ca 1 månad sedan köpte jag en ny häst, min första alldeles egna, har haft olika på foder innan, men alltså min alldeles egna nu... Både jag och min mycket kunniga kompis provred honom innan köpet, och han var snäll och duktig då, lite pigg, men inte så värst. (Jag behövde en snäll och duktig häst utan olater då jag har begränsade kunskaper och behöver någon att lära mig på).
Jag bestämde mig för honom, och köpte honom. (14 årig maxad Connemara, går som stor häst.) Jag vet inte mycket om hans bakgrund, vet att han gått på ridskola en tid, men sålts, och vet att han haft några olika ägare sedan dess. Jag köpte honom från ett försäljningsstall, och har börjat fundera på om det var väldigt korkat.
(Det har ju sina fördelar med att köpa från privatpersoner som känner sina hästar... )
När han kom hem till mig, fick han stå en vecka och bekanta sig med omgivningarna. (Skulle varit några dagar hade jag tänkt, men blev sjuk.) Sedan började vi så smått att promenera ut tillsammans, för att lära känna varandra. Sedan red jag lite i paddock, för att känna på honom, och han var snäll och trevlig. Förra veckan fick jag ett infall - trots att jag bestämt att rida i paddock första månaden eller så, fick jag för mig att rida ut på honom. Han blev väldigt missnöjd med att behöva gå ifrån de andra (vi red förbi han hage), och han trilskades och ville vända om. Ingen fara, jag fick med honom, och vi hann ett par hundra meter till. Då fick han se en annan hage med hästar (vi har tyvärr stall i Sveriges mest hästtäta område, så det finns GOTT om andra pållar runtomkring...), och totalfrös. Han ville in till dem, och jag fick tvinga honom framåt. Då kom givetvis grannen i sin trimmade j**a racerbil och vrålade på. Han blev inte rädd tror jag, men helt klart distraherad. Då började min kära lilla skitponny steppa på stället, och skuttade som en liten fjäder. Jag klarade av det ganska bra, och vi stod och höll på en kvart med stegringar, stepp på stället, och massa "nu-vänder-jag-och-går-hem-fasoner", men jag försökte vara envis och får honom framåt. Jag kände att han var osäker på både mig, omgivningarna och hela situationen, och han testade, GUD vad han testade. En stor jävla traktor körde förbi i 180 knyck också, TVÅ GÅNGER, utan att sakta ner... Givetvis kom det två bilar också, från var sitt håll, och jag fick tvinga ut honom i åkern för att de skulle kunna komma förbi. Lite stegring i åkern, sen kom vi fram ett par meter till. Jag hann precis tänka "WOW, jag fixade det"...
...och KABOOOOM!!! Totalexplosion - han tvärvände, skenade hej vilt med galna bocksprång och jag flög som en vante rakt ner i den stelfrusna åkern med ändan före som tur var...
Hästfan skenade hem, och gick tydligen och ställde sig framför sin box och väntade snällt på att bli insläppt. Jag fick linka hem svärandes och ilsken. (Kan tillägga att den j**a traktorn kom en gång till också, och jagade honom hela vägen hem - idiotbonde, höll på att köra ner honom!!! Skulle kunna mörda honom. Han körde dessutom rakt förbi mig när jag låg i åkern och han SÅG mig men stannade inte ens och frågade hur det var med mig... )
(Och ingen säkerhetsväst hade jag, ren tur att jag inte bröt ryggen... Korkat.) Tog ut honom i paddocken för att "fostra honom" lite, longerade honom, och försökte få honom trött. Han hoppade och skuttade, slet i linan och var helt tokig. Efter en stund fick jag honom att gå fint, och sen var det ok.
Summa summarum, ingen lyckad tur. Tänkte att det var osäkerhet och förebrådde mig själv för att jag red ut honom ensam när han var så ny. Ok. Ändring nästa gång. Red ut med två kompisar dagen därpå. (Öm i häcken, men det gick.. :smirk: Och säkerhetsväst hade jag denna gången...) Han var SÅ SNÄLL! Skötte sig exemplariskt, var lyhörd, duktig och lydde kanonfint.
Sååå nöjd jag var.
Trodde att det var en engångsföreteelse, och skulle rida i paddocken igår. Där han han alltid skött sig, även fast han varit ensam. Vi hann inte mer än ut där, jag såg inga som helst tecken på att han var skärrad mer än att han stannade till och såg bort mot hagen med kompisarna när vi gick in i paddocken, och frös en sekund. Men sedan verkade han helt lugn, och vi gick in och jag satt på. Vi tog några steg, och KABOOM, så skenade han, kastade sig som en idiot, och bockade av mig. Helt oförberedd som jag var på det - out of the blue - flög jag givetvis av, och landade visst på min hand på något vänster - (hela kvällen på akuten, svår stukning i långfingret men inget brutet, tack och lov.)
Han rusade iväg, och skenade runt i paddocken som en vilde.
Jag tappade humöret, sprang och hämtade ett spö och tänkte att jag skulle minsann visa vem som bestämmer, men jag fick inte tag i honom, och lika bra var väl det, så jag inte gjorde något korkat och förstörde vår relation ännu mer.
Efter en kvarts galet rusande lugnade han ner sig och kom när jag ropade på honom.
Jag ledde runt honom litegrann, och han tog några "idiot-språng", men jag ryckte ner honom och gormade på honom, och då lugnade han ner sig. Satt upp, och red en stund, men kunde inte hålla i tygeln på grund av handen, och fick ge upp.
(Minst sagt svårt att skriva nu, med ett tjockt långfinger som pekar rakt ut i luften... )
Jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Jag har helt enkelt inte den erfarenheten och kunskaperna till att kunna få styr på honom utan hjälp. Min kompis, som har hästen i samma stall, ska hjälpa till så gott hon kan, men hon har ont om tid.
Jag känner en jätteduktig tjej jag ska sätta på att "rida till" honom, hon har lyckats göra underverk med många hästar innan, men jag vill vara delaktig själv också. Det är ju min häst, och mig han framför allt ska ha respekt för. Som det känns nu, har han tagit överhanden, och jag står handfallen. Jag har aldrig haft en så bångstyrig häst innan, har haft turen att ha duktiga hästar utan större olater.
Som det känns nu vill jag knappt rida honom, eftersom det faktiskt känns som om jag riskerar livet varje gång. Det är ren tur att det inte gått värre.
Jag har kikat på andra trådar i forumet, men ingen jag hittat är riktigt samma grej. Dessutom förstår jag inte riktigt alla råd, eftersom jag till exempel inte är särskilt insatt i NH, och inte har tömkört knappt alls. Däremot har jag kört ganska mycket. Ursäkta min okunskap, men är tömkörning exakt samma princip som körning?
Hur får jag ordning på honom från marken? Tömkörning, NH, longering har jag förstått är bra. Något annat? Hur bär jag mig åt med dessa tekniker ovan? Något speciellt i fråga om longering, eller bara elementärt? Speciella övningar som kan hjälpa?
Natural Horsemanship, förklara gärna mer om det. Någon som vet var man kan få kurser i det runt helsingborgsområdet?
Jga upplever problemet som ett ledarskapsproblem. Jag trpr INTE det handlar om smärta. Jag är mycket medveten om att sådana här problem kan ha med sådant att göra, och det är också det första alla påpekar i alla trådar. Givetvis kan jag inte säga att det absolut inte är att han har ont, men jag tror inte det, det känns som om detta är ett ledarskaps/osäkerhetsproblem.
Han litar inte på mig, känner inte mig, utmanar mig. Jag vet inte hur jag ska få kontrollen.
HJÄLP!!!!