Hjälp till en som inte kan ett jota om barn!

[the_connemara]

Insåg nu att killen jag flirtar lite med har en son, och vad jag sen insåg var att jag inte vet ett jota om barn

Alltså, det är riktigt illa, snälla blir inte sura på mig men pga omständigheterna så har jag verkligen haft noll kontakt med de små liven. Kan ni inte dra lite snabbt när de börjar med saker (typ prata, krypa, gå osv?) och vad de gör i åldrarna från 0-5. För sen är de ju som skolbarn man ser om man åker förbi en skola, som små vuxna om ni förstår vad jag menar Dvs kan gå, äta, klä på sig osv själva.

Återigen, snälla skratta inte åt mig/bli inte arga på mig, jag ber om hjälp, det är verkligen så illa


Fråga mig 100 frågor om unghästar och jag har nog hyfsat rimliga svar på de flesta, men barn

 

[jerseyko]

Sv: Hjälp till en som inte kan ett jota om barn!

Rasmus är 10½ månad gammal, han kryper i 180 km/h, klättrar upp på allting, går runt med sin gåvagn och har precis börjat stå själv utan stöd.
Han äter våran mat och äter själv med händerna. Skeden använder han som trumpinne
Han "prata jollrar" och säger mamma och pappa, det kommer nya "ord" varje dag.
Han kan klappa händerna och vinka.
Han gör rörelser med armarna när man sjunger t.ex. imse vimse spindel, pekar på olika saker om man frågar vart lampan är, klockan, kissen osv.
Har han badat t.ex. kan han dra upp handduken över ansiktet och leka tittut.

Jag reste mig upp när jag var 6 mån, gick vid 11½ mån, maken reste sig vid 8½ mån och gick vid 10½ mån!

Ett barn på öppna förskolan fyllde 1 år igår. Hon går jätte stadigt och är jätte duktig på att prata, pekar på barnen i gruppen och kan säga deras namn och samma sak med mammorna!

Hur gammal är flirtens son?

 

[the_connemara]

Sv: Hjälp till en som inte kan ett jota om barn!

Oj så duktig Rasmus är!

Han är 3 vad jag förstått det som. Vad gör de då? Skriker och gapar?

 

[vindvissla]

Sv: Hjälp till en som inte kan ett jota om barn!

3 är en ganska härlig ålder tycker jag. Då vill de fråga 3000 frågor, de tycker du är skithäftig, jättevis och jättestor. Nu generaliserar jag jättemycket men de kan gilla att rita, baka, klippa, pyssla, leka själv med grejjer. Ute är vatten toppenroligt, grannungen kunde stå med vår vattenslang hur länge som helst och titta på vattenstrålen.

Ska ni göra grejjer ihop kan ett tropikarie eller zoo eller nåt hålla honom sysselsatt (fast räkna med 1000 frågor). Eller åk till Ikeas bollhav

De kan vara jätteduktiga på att leka själva i den åldern, med lego, bilar, playmo, action man eller vad som helst.

Du lär säkert känna barnet i fråga ganska snabbt. Sen kan du ju alltid fråga pappan också

 

[the_connemara]

Sv: Hjälp till en som inte kan ett jota om barn!

(connemaran höll på att dö av meningen "Ska ni göra grejjer ihop" och "Du lär säkert känna barnet i fråga ganska snabbt." Hon är rädd för barn )

Nu gick du händelserna lite i förväg om man säger så

 

[bubbel]

Sv: Hjälp till en som inte kan ett jota om barn!

Han är 3 vad jag förstått det som. Vad gör de då? Skriker och gapar?

Ja. Plus att man fattar inte ett skit av vad dom säger vilket gör dom helt stört farbannade i tid och otid. Det är nog den i särklass värsta åldern

Kanske lite på skämt och lite på allvar Men jag gillar verkligen barnen mer när de kommer upp i typ 5-årsåldern.

 

[caballus]

Sv: Hjälp till en som inte kan ett jota om barn!

De är inte så farliga egentligen, de små barnen, men kan verka nog skrämmande ibland. Tricket är egentligen bara att vara naturlig, hänga på. Bjud på dig själv, och att plocka fram din lekfulla sida lär knappast bli underskattat.

Det är knappast meningen att du ska gå in och vara plastmorsa efter 2a dejten, så njut av att inte behöva ta det ansvaret för närvarande. Vad barn gör? Skriker, gråter, kissar, bajsar, äter och förstör saker. När de är på sin sämsta sida. På sin bästa kan de vara vitsiga, innovativa, nyfikna, busiga med glimten i ögat, samt att naiviteten och oskuldsfullheten hos barn är rätt trevlig att få ta del av...

Sen, vad gäller barn och unghästar så är det inte så stor skillnad. Dressera, dressera, dressera. Men skippa piskan och använd positiv förstärkning istället. Korta pass, satsa på att bibehålla fokus, och se det som en progressiv utmaning, så ska du se att dina hästkunskaper är ytterst tillämpbara även på barn. Och vuxna karlar med

 

[mumrikan]

Sv: Hjälp till en som inte kan ett jota om barn!

Sen, vad gäller barn och unghästar så är det inte så stor skillnad. Dressera, dressera, dressera. Men skippa piskan och använd positiv förstärkning istället. Korta pass, satsa på att bibehålla fokus, och se det som en progressiv utmaning, så ska du se att dina hästkunskaper är ytterst tillämpbara även på barn. Och vuxna karlar med

Så trodde jag att det var, allvar alltså. Hade aldrig egentligen träffat något småbarn förutom min 7 år yngre lillasyster innan jag blev oplanerat gravid. Däremot hade jag uppfostrat mängder av hundar och hästar och trodde väl att det skulle vara samma typ.
Och visst, till stor det är det likt.
Med två stora skillnader:
1. man slår inte barn (som du också säger), man får inte ens boxa till dem på nosen när de bits, och om man skriker till, biter de igen!
2. De kan LÅTA! Jag kan vara tålmodig och stå kvar vid en bäck en envis ponny vägrar gå över i timmar, de kan backa, resa sig, sparka, men de skriker inte. En treåring som vill ha en glass på en torsdag kan jag inte bara vänta ut, för då spricker mina trumhinnor.
Däremot gäller det för båda att vara uppfinningsrik, att vara konsekvent och ha humor.
Och som någon sa tidigare, när de är på gott humör är de underbara! I alla åldrar! (har själv iofs bara hunnit till 5 år men nu för tiden umgås jag med folk som har barn så jag känner nog till de flesta åldrar)

 

[emma74]

Sv: Hjälp till en som inte kan ett jota om barn!

att bra knep är att sätta sig på golvet så ma nkommer på samma nivå och verkligen försöka lyssan på vad de försöker säga - ofta blir de så frustrerade över at vi inte hör eller förstår vad de vill att det utlöser de berömda utbrotten

 

[the_connemara]

Sv: Hjälp till en som inte kan ett jota om barn!

Och vuxna karlar med

Det där har jag praktiserat många gånger - och lärt mig att mina hästar är bra mycket mer lättlärda och förstår tusen gånger snabbare

 

[Luff]

Sv: Hjälp till en som inte kan ett jota om barn!

Hörselkåpor. Funkar utmärkt dom dagar man inser att idag kommer jag att explodera om det blir höga toner.
Man känner sig kanske lite fånig vispande kvällsvälling m hörselkåpor men man blir en sådan förträfflig tålmodig moder = Vinst.
I affären kan man ha öronproppar - dom syns inte.

 

[TinyWiny]

Sv: Hjälp till en som inte kan ett jota om barn!

En treåring är oerhört förståndig, kan allt och vill allt.
Du vinner hens gunst genom att titta på det han ber om och uppmärksamma saker, t.ex kan en treåring vara oerhört stolt över sitt nya skärp/skor/väska o.dylikt, ser du det och berömmer och tar dig tid att lyssna vad hen säger så kommer du långt.

Hittade en lite guide http://www.growingpeople.se/templates/Overview.aspx?id=1845

Lycka till

 

[bananabambi]

Sv: Hjälp till en som inte kan ett jota om barn!

Va, vid tre år kan de ju prata hyffsat. Värre runt 2 år, när meningar utan ord kommer tillsammans med väldigt uppmanande nickningar och frågande tonläge. Där kan man snacka förvirring. Oftast förstår ju bara föräldrarna vad som menas. En treåring kan man be prata om, prata tydligt och prata sakta. (i stora drag i alla fall)

 

[Kallebus]

Sv: Hjälp till en som inte kan ett jota om barn!

Inte ens mamma dvs. jag förstår
Sonen (snart 2) tycker nog att man är lite dum när han efter en lång och allvarlig utläggning inte får ett enda vettigt svar

Det går ju som sagt att applicera mycket från hästuppfostran även på barn
Stort plus om barnet gillar morot

 

[marielen]

Sv: Hjälp till en som inte kan ett jota om barn!

Det går ju som sagt att applicera mycket från hästuppfostran även på barn
Stort plus om barnet gillar morot

Underbart!!!
Jag har 2 söner och jag kan inte ett skvatt om barn!!!
Äsch, allt löser sig!!

Jag tror att det största misstaget man gör är när man ska försöka vara duktig...
Missförstå mig rätt, men låt allt bara vara och ta det som det kommer!!

Det löser sig!!

 

[caballus]

Sv: Hjälp till en som inte kan ett jota om barn!

Jag tror att det största misstaget man gör är när man ska försöka vara duktig...
Missförstå mig rätt, men låt allt bara vara och ta det som det kommer!!

Det löser sig!!

Det där är inte bara tillämpbart vad gäller barn, utan någonting som faktiskt är tänkvärt att ta med sig i allmänhet.

Det mesta har faktiskt en tendens att lösa sig, hur mycket man än oroar sig för ett visst problem.

 

[zzz]

Sv: Hjälp till en som inte kan ett jota om barn!

Min sambos dotter var vid tillfället vi träffades två år gammal. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i barn och definitivt inte velat umgås med dom, iaf inte när dom är så små. Sambon introducerade oss tidigt i förhållandet, eller rättare sagt 6 månader innan vi ens blev tillsammans "på riktigt" (typ andra gången vi träffades). Han resonerade som så att han har så mycket tjejkompisar som Nova träffar ofta så då kan hon lika gärna träffa mig med och om vi ska satsa på vårt förhållande så måste det även funka mellan mig och Nova. Och det har det gjort Denna lilla tjej har fått mig att inse det härliga med barn och jag längtar t o m efter egna. Vi kan hänga hela dagar tillsammans och har det hur bra som helst och har jättekul (hon är fyra år nu).

Hennes mamma är en av de stora anledningarna till att det går så bra. Hon har litat på mig från första stund och uppmuntrat att jag och Nova ska göra saker ensamma för att bygga en egen relation, de har pratat mycket om mig hemma och hon tycker att det känns bra att Nova ibland väljer att kalla mig sin extramamma.

Jag önskar att alla barn vars föräldrar av olika anledningar inte lever ihop skulle få ha lika bra föräldar som Nova, som släpper all prestige för att hon ska få ha det så bra som möjligt.

Men... om mamman inte hade varit så bra så hade jag nog aldrig fixat det! Det är en jättesvår situation. Om det skulle ta slut mellan mig och min sambo så skulle jag tänka mig för många gånger innan jag inledde ett förhållande med någon som har barn igen. Men i det här fallet är det värt allt det jobbiga

Så det enda du kan göra i förhållandet med barnet är att vara dig själv och se det som att det helt enkelt bara är en ny person som du ska lära känna, haka inte upp dig på att det är ett barn

För det eventuella förhållandets skull så hade jag diskuterat det noga med killen, hur mycket han har barnet, hur relationen med mamman är osv osv.