S
somethingspecial
Hej alla buke-människor!
Jag är ny här på bukefalos och har inte lärt mig hur man lägger in saker och ting, men det har varit underhållande att läsa alla andras samtal och snack
nu är det så här, jag behöver råd, seriösa råd.
Jag har nu gått över till stor häst efter en suverän karriär på ponny i fram för allt hoppning. Jag var totalt orädd, och gjorde allt så perfekt det bara gick. Vad jag än gjorde, vilken ponny jag än satt på var det folk som beundrade mig. jag älskade att visa upp vad jag kunde, för jag visste att folk tyckte om vad de fick se... hoppning el dressyr, alla tyckte at jag var duktig, även instruktörerna.
Numera känner jag mig som en nybörjare på vissa stora hästar. Jag kan inte rida ihop dem ordentligt, jag ahr svårt för att bedömma avsprångspunkter på hinder vilket gör att jag tappar lite av glädjen, när allt liksom bara går emot en... Det här med avsprångspunkter har blivit ett stort problem för mig. Jag vet verkligen inte hur det ska bli bättre...
jag känner mig allt oftare osäker, bland annat tycker jag inte längre om att rida inför publik, det som jag verkligen Älskade... Jag tror att min rädsla för att folk ska tycka jag är "dålig", min rädsla för att göra bort mig går över lyckan att göra rätt.
Men mitt största problem är att jag har blivit höjdrädd... förr var jag redo för 1-1,10 m klasser på ponny, men pga av begränsingar från ägarnas sida startade jag aldrig i mer än ngn enstaka 1m klass...
Nu tycker jag att alla hinder över 90 är som en stor mur...
en orsak till min osäkerhet kan vara att jag väldigt sällan ramlar av. har ridit i över 10 år och inte ramlat av mer än 10 ggr, några räknas knappt :P... jag tror att min rädsla för att ramla av (om det är för att jag ärr rädd för att göra mig illa eller är rädd för att göra bort mig vet jag inte...) hur som helst, har jag alltid nog haft någon medfödd "stolthet" som gör att jag Verkligen inte vill ramla av och gör att jag lyckas undvika eller klara mig i svåra situtaioner, kan lika mycket bero på bra balans och sinne för knasiga bock-ponnyer... kanske att jag har blivit så rädd för att ramla av att jag hela tiden har det i bakhuvudet... jag vet inte... Mina ridkompisar och min tränare har inte sett mig ramla av EN ENDA gång under 4 år, två dagar i veckan + 10-talet tävlingar... det har blivit mkt skojande om detta, att de gärna vill se mig ramla av någon gång... jag tror jag har mer och mer börjat ta det på allvar... det kan vara därifrån min rädsla har växt.
jag rider alltså på ridskola och en privatshäst, en jättefin halvblodsvalack fr tyskland, JÄTTEFIN, men jag kan inte rida honom så bra som jag vill, och har oftsast svårt att få honom rätt på hinder... har alltså ingen egen, så jag kanske blir osäker när jag inte rider bara en häst... jag vet inte...
Är det ngn som har varit i samma situation och tagit sig ur den, eller på annat sätt vet hur jag ska bli av med min rädsla..?Snälla, kom med råd. jag behöver det verkligen, då jag fullkomligt älskar att tävla och hoppa!!! jag klarar mig inte utan träningar och tävlingarna, det är mitt allt!
kanske har glömt lite detaljer, men men... :/
(eftersom att jag inte riktigt vet hur detta funkar, får ni gärna kopiera erat svar härifrån o skicka mig ett mail, annars finns det en risk att jag missar era råd... o det vill jag inte riskera...)
Tack på förhand, Mvh Helena
Jag är ny här på bukefalos och har inte lärt mig hur man lägger in saker och ting, men det har varit underhållande att läsa alla andras samtal och snack
nu är det så här, jag behöver råd, seriösa råd.
Jag har nu gått över till stor häst efter en suverän karriär på ponny i fram för allt hoppning. Jag var totalt orädd, och gjorde allt så perfekt det bara gick. Vad jag än gjorde, vilken ponny jag än satt på var det folk som beundrade mig. jag älskade att visa upp vad jag kunde, för jag visste att folk tyckte om vad de fick se... hoppning el dressyr, alla tyckte at jag var duktig, även instruktörerna.
Numera känner jag mig som en nybörjare på vissa stora hästar. Jag kan inte rida ihop dem ordentligt, jag ahr svårt för att bedömma avsprångspunkter på hinder vilket gör att jag tappar lite av glädjen, när allt liksom bara går emot en... Det här med avsprångspunkter har blivit ett stort problem för mig. Jag vet verkligen inte hur det ska bli bättre...
jag känner mig allt oftare osäker, bland annat tycker jag inte längre om att rida inför publik, det som jag verkligen Älskade... Jag tror att min rädsla för att folk ska tycka jag är "dålig", min rädsla för att göra bort mig går över lyckan att göra rätt.
Men mitt största problem är att jag har blivit höjdrädd... förr var jag redo för 1-1,10 m klasser på ponny, men pga av begränsingar från ägarnas sida startade jag aldrig i mer än ngn enstaka 1m klass...
Nu tycker jag att alla hinder över 90 är som en stor mur...
en orsak till min osäkerhet kan vara att jag väldigt sällan ramlar av. har ridit i över 10 år och inte ramlat av mer än 10 ggr, några räknas knappt :P... jag tror att min rädsla för att ramla av (om det är för att jag ärr rädd för att göra mig illa eller är rädd för att göra bort mig vet jag inte...) hur som helst, har jag alltid nog haft någon medfödd "stolthet" som gör att jag Verkligen inte vill ramla av och gör att jag lyckas undvika eller klara mig i svåra situtaioner, kan lika mycket bero på bra balans och sinne för knasiga bock-ponnyer... kanske att jag har blivit så rädd för att ramla av att jag hela tiden har det i bakhuvudet... jag vet inte... Mina ridkompisar och min tränare har inte sett mig ramla av EN ENDA gång under 4 år, två dagar i veckan + 10-talet tävlingar... det har blivit mkt skojande om detta, att de gärna vill se mig ramla av någon gång... jag tror jag har mer och mer börjat ta det på allvar... det kan vara därifrån min rädsla har växt.
jag rider alltså på ridskola och en privatshäst, en jättefin halvblodsvalack fr tyskland, JÄTTEFIN, men jag kan inte rida honom så bra som jag vill, och har oftsast svårt att få honom rätt på hinder... har alltså ingen egen, så jag kanske blir osäker när jag inte rider bara en häst... jag vet inte...
Är det ngn som har varit i samma situation och tagit sig ur den, eller på annat sätt vet hur jag ska bli av med min rädsla..?Snälla, kom med råd. jag behöver det verkligen, då jag fullkomligt älskar att tävla och hoppa!!! jag klarar mig inte utan träningar och tävlingarna, det är mitt allt!
kanske har glömt lite detaljer, men men... :/
(eftersom att jag inte riktigt vet hur detta funkar, får ni gärna kopiera erat svar härifrån o skicka mig ett mail, annars finns det en risk att jag missar era råd... o det vill jag inte riskera...)
Tack på förhand, Mvh Helena
