Hjälp, min hund blev skrämd!

Zuzzi

Trådstartare
För 1 vecka sedan gick jag och min sambo in på stan med våran 3,5-åriga tik, en cool och världsvan tjej med kanonpsyke, det enda hon har lite svårt med är främmande män trots att det aldrig har hänt nånting, aldrig någon som har varit dum med henne men hon är överlag en försiktig tik som tyr sig mer till kvinnor eller feminima män :D hon är klok och orädd, har alltid haft med henne överallt för miljöträningens skull, jakthund som inte reagerar på höga/plötsliga ljud mer än att vrida på huvudet för att kolla.

Hon går snällt fot vid min sida, avslappnad som vanligt, på trottoaren men när vi går förbi en bil så smäller det... 2 GIGANTISKA och galna hundar mer eller mindre slänger sig på rutorna från insidan av bilen och blir helt vansinniga över att min hund går förbi samtidigt som de skäller elakt och morrar, det hela händer på en sekund så hinner inte själv reagera innan min hund har gett sig iväg och det var på nåder att jag orkade hålla en låggående 30 kg's skrämd hund!

Ville absolut inte springa ifrån det läskiga och hade jag fortsatt gå så hade jag förmodligen tappat en livrädd hund mitt i stan i semestertider.

Det här hade inte varit några problem om det nu inte hade kommit en drogpåverkad karl och börjat skrika och gorma på hundarna i bilen som tydligen var hans :( varav min redan rädda hund blir ännu mera rädd över denna okända man som började skrika och agera hotfullt. Tar tillbaka min hund så hon slipper möta mannen och går då förbi bilen och sätter henne, mannen sätter sig i bilen och hundarna fortsätter skälla hysteriskt.

Börjar gå förbi bilen igen för att ta oss in på stan och att hunden ska få se att det är OK och när vi nästan gått förbi, ja vad gör inte karljääävuln... jo kliver ur bilen och skriker att det fan i mej inte går att sitta i bilen med odjuren! Vi skyndar oss förbi vilket fall som och sätter henne ner en bit bort med en fullt gråtande och livrädd liten ynklig varelse :(

Därefter gick jag 1,5 timme på stan för att få henne att lugna ner sig och känna sig trygg igen men hon var som förbytt, nervös och svansen långt mellan bakbenen upp emot magen. Hon försökte smita ut från stan när vi gick förbi de vägar vi brukar ta ut från stan.

Har därefter gått in på stan för att visa henne att det är OK att vara där, ingen vill mörda henne men hon är fortfarande lika hysteriskt nervös, min hund som aldrig har varit rädd för något, det skär i hjärtat på mig när jag ser hur rädd hon är. Vi var på marknad och gick 2 timmar förra helgen men hon slappnade inte av en sekund. När hon får godis är hon sitt glada vanliga jag förutsatt att vi står still.

Har börjat cykla med dragsele för att göra av med energi. Var ute 2 timmar på tur med varierande träning med drag i trav/galopp, simma och lös i lugn takt innan vi cyklade in på stan, tänkte att en normal hund orkar väl inte vara rädd men det blev samma reaktion, svansen mellan benen och ett huvud som ständigt vevar och försöker fly när människor kommer i närheten/hastiga ljud.

Jag lever på hoppet att hon är på väg in i löp då hon kan få hjärnspöken. Enda gången vi har haft en liknande situation var innan hon löpte förra sommaren och hon satte huvudet under en eltråd och fick sig en stöt i en ganska bred passage mellan 2 hästhagar mellan 2 gårdar på jobbet, där jag måste gå för att komma till toalett/lunchbarack, då försökte hon också fly och var tvungen att hålla henne kopplad annars stack hon tillbaka till bilen. Hon löpte och var inte med på jobbet och när hon väl fick vara med igen var det som bortglömt.

Men jag är mer orolig att hon blev ärrad av händelsen, har ni några tips på vad vi kan göra för att göra stadsbesöken mer positiva? Hon älskar leversnacks så lukten av dom går ofta fram när hon blir osäker. Övningar för att få henne fokuserad på mig? Får jag kontakt får hon en godis men lika fort blir hon orolig över omgivningen. Vila helt från stan och invänta eventuellt löp och fortsätta jobba sen om det nu inte försvinner med löpet?

En liten framgång hade vi sist när vi cyklade, var ute 45 minuter och sedan for vi genom stan över torget och svansen sloknade bara och drog inte hysteriskt för att komma därifrån, man ska väl leva på hoppet va? :cool:
 
Sv: Hjälp, min hund blev skrämd!

Jag skulle inte göra någonting, sånna där saker händer och kommer troligen hända er igen, det bara är så.

Fortsätt som vanligt bara:)

Och bli absolut inte berörd av händelser själv, iaf inte så du visar det för din hund, det om något smittar av sig mer än själva händelsen.

Var bara som vanligt efter något hänt.
 
Sv: Hjälp, min hund blev skrämd!

"Inte orkar vara rädd" ??

Det är tvärtom, om du får välja, du ska gå med en treåring på ett köpcentra, du får välja mellan en utsövd och mätt treåring eller en hungrig och trött. Känslor kommer möjligen fram mer om vi är trötta och rädsla är en känsla.

Annars finns det massor man kan göra för en hund med rädslor en kan vara som kossankaj nämner, att ignorera. Det tycker jag fungerar på en hund med mild rädsla. Är det mer åt panikhållet måste i min mening hjälpa hunden, då bör den utredas. Jag vill inte missförstås, som jag gjort i tidigare tråd om rädsla och kommer därför inte att ge några tips på nätet utom ett.

En hund som kommer till mig som har plötsliga rädslor, ber jag ägare ta till vet. för att kolla öronen på.
 
Sv: Hjälp, min hund blev skrämd!

En hund som äter godis är väl mer för att ta ditt utryck "milt rädd" än panikslagen?

Panikslagna hundar tar väl inte emot en godis eller går att få kontakt med alls?

En fråga bara:) Du är ju mycket kunnig på hund:)
 
Sv: Hjälp, min hund blev skrämd!

Min gamla schäfertik satt i hallen ensam hemma när en klotblixt slog ner i proppskåpet över henne. Ni kan ju bara tänka er paniken.
Söndertuggade blodiga dörrkarmar var synen som mötte oss när vi kom hem. Stackars vovva.
I ca 6 mån efter detta så vart hon skräckslagen vid ljud från el och skulle absolut ut - termostater i strykjärn, bastu, element osv triggade henne att rusa till dörren och krafsa panikslaget.
Vi tröstade inte utan gick lugnt till dörren och sa jasså gumman vill du ut och släppte ut henne, om vi visste att ljudet skulle upprepas så lät vi henne slippa helt (ni vet hur bastus kan ticka om och om igen i en fjällstuga).
Efter 1 år reagerade hon fortfarande- tittade sig nervöst runt och kollade om vi signalerade fara (NOT).
Efter ca 2 år hade hon helt slutat bry sig.
Vi tog det lugnt - ingen tröst men ändå en väg ut. Jag trodde ju aldrig att det skulle försvinna - inte efter att ha sett hur hallen sett ut och insett vilket trauma hon gått igenom.

Om jag vore du så skulle jag låta hunden kolla in "staden" på håll - en lugn parkbänk där hon kan iaktta utan att delta tills det känns ok. Ta med er matsäck och en bok. Inte berömma och fjäska med godis - låt henne söka av området efter godis runt bänken om hon får tråkigt.
Och sen går ni hem. Upprepa tills hon ignonerar smällande dörrar och hundskall osv. Då kanske en promenix på lugna gatan när ni går hem är lagom.
 
Sv: Hjälp, min hund blev skrämd!

Att kika öronen på en hund som plötsligt blir rädd är ett gott råd! Min hund blev skotträdd ifrån en dag till en annan, visade sig att han hade kraftig tonsillit som fick opereras bort, kan inte alls ha varit skönt. Han visade dock ingenting annat än skotträdsla.
 
Sv: Hjälp, min hund blev skrämd!

Absolut, ett enkelt sätt att kolla. Slutar hunden ta godis är den mer stressad, om den tar godis i vanliga fall. TS hund gillar ju till och med leversnittar, som jag tycker är tamt godis. Så, så illa är det nog inte.
 
Sv: Hjälp, min hund blev skrämd!

Hunden är ju en försiktig tik som inte direkt föredrar män så nog har hon blivit rädd för mer än ett högt ljud - först ett rabiat anfall från hundar som hon innan hon lyckats lokalisera självklart blir rädd för - det blev väl vem som helst och sen en karl som beter sig helt kolliflängt.
Ta det lugnt och avdramatisera staden så går det nog över - men ömka inte.

Skulle det vara så att hon fortsätter att vara rädd för höga ljud så är det väl självklart med en vetkoll men jag kan inte se att det är ljudet som är problemet.
 
Sv: Hjälp, min hund blev skrämd!

Försöker svara alla :)

Jag har aldrig ömkat hunden eller gett henne anledningar till oro via reaktioner från mig sedan jag skaffade henne som 5 månaders valp utan har hon varit osäker på ljud/omgivningar/material har vi alltid gått rakt på vilket har gett mig denna fantastiska orädda och trygga hund, att hon är försiktig och mild är hennes personlighet. Det enda vi har "problem" med egentligen är att hon är uppfödd i villa och reagerar på mindre ljud och kan skälla/morra till ("Hallå folket, det kommer/är någon här förutom vi!)

Jag och mitt ex separerade och jag bor nu med min sambo i lägenhet och det har vi fått jobba med och hon har lärt sig att det är inte bara vi i denna värld utan andra människor/djur som rör sig på andra sidan väggen. Efter ca 6 månader har hon accepterat att det är så och säger inte mycket här längre, inte ens när brevbäraren tjångar in brev i inkastet.

Hon är sitt vanliga jag utanför staden, ej rädd för något och svansen håller hon normalt och viftande, höga ljud vänder hon på huvudet för att kolla vad det som vanligt men strosar lugnt vidare både i koppel och när jag har henne lös. Det är när vi äntrar själva centrum som hon kryper ihop, svansen sloknar numera bara, gömmer den inte mellan benen så litet framsteg har vi nått iaf :bump:

Hade vi bara behövt mött själva ljudet från de tokiga hundarna som small in i rutorna så hela bilen skakade hade nog inte varit några problem, det har hänt förut men just att den påverkade mannen kom och skrek som en idiot emot henne blev för mycket. Hon reagerar starkt på t.ex ungdomar som kanske hojtar och cyklar omkring på håll, väl inne på stan blir hon orolig för plötsliga ljud som om någon startar en moped t.ex. Inget hon reagerar på utanför stan och i ytterområdena är hon som vanlig, på gångvägarna vid hyreshusen.

Känner min hund så väl att jag vet att hon möter sina oroligheter (främmande män då) om hon är rejält motionerad, eftersom hon är fågelhund kräver det en rejäl aktivering motionsmässigt, därför jag har både provat att gå in på stan efter kort promenad och en rejäl motionering för att se om det blev någon skillnad.

Och leversnacks är det bästa som finns i hela världen enligt denna hund :D frolic, skinka m.m. fungerar inte lika bra när det gäller att få hennes uppmärksamhet, konstigt med sant!

Funderar på att be kompisen hänga med en sväng nån dag här med hennes bästa kompis, en trygg yngre schäfertik
 
Sv: Hjälp, min hund blev skrämd!

Funderar på att be kompisen hänga med en sväng nån dag här med hennes bästa kompis, en trygg yngre schäfertik

Jag har inte mycket erfarenhet av hundar då jag är inne på min första hund, som dock är en osäker individ. Han blir lätt osäker och är tyvärr mycket signalkänslig mot mig. Ibland räcker med att jag "tänker" att där hände det något för att han ska reagera. Eftersom jag vet hur fokuserad han kan bli på min "omedvetna" reaktion så brukar jag försöka ha med mig en till person (sambon eller nån kompis) när jag ska nånstans där jag vet att han kan reagera på saker. Det personen gör är att den distraherar mig så att jag inte är så fokuserad på hunden, och då blir hunden inte heller så reaktiv.

Det jag försöker få fram i mitt luddiga inlägg är att jag tror det är en bra idé att du tar med din kompis. Dels för att du ev inte kommer vara så fokuserad på din hund och för att din hund får med sig en kompis som ev distraherar henne också.
 
Sv: Hjälp, min hund blev skrämd!

Lille fjant började löpa igår! Första gången jag är så glad över det :D Nu får hon löpa färdigt var planen innan vi provar att gå på stan något mer :)
 
Sv: Hjälp, min hund blev skrämd!

Hon började aldrig löpa ändå, falskt alarm och har fortfarande inte dragit igång trots att alla tecken har pekat emot löp över en månad nu, suck :p Hon hade en period där hon var helt luddig i huvudet, lyssnade inte på kommandon och var allmänt skvätten men nu är hon sitt normala jag igen, vi har tränat mycket i andra miljöer utan några problem, gått förbi bil med skällande hundar som började långt innan vi skulle förbi och det gick jättebra :)

Går i trafik och på gångvägarna utanför stan helt avslappnat. Har dock jobbat så mycket så har valt att låta bli stan än med henne tills jag själv också är i balans. Har fullt den här veckan också fram till onsdagkväll men därefter ska vi ta och prova :)
 

Liknande trådar

Övr. Hund Hej! Jag ber om ursäkt för en låång text. Jag är förtvivlad över situationen med min 7 månader gamla valp, jag känner mig så jävla...
2 3
Svar
42
· Visningar
4 982
Senast: fixi
·
Hundhälsa Hej! Jag och min sambo har en staffe som blir 2 år nästa vecka. För 3 veckor sedan så köpte vi en ny bil, en hybridbil och vi har...
Svar
17
· Visningar
1 750
Senast: Grazing
·
Hundträning Hunden min gnäller KONSTANT så fort vi inte är hemma. Hemma säger den nästan aldrig någonting. Men så fort vi åker i bilen, eller åker...
Svar
8
· Visningar
943
Senast: Nota
·
Hundhälsa Två små barn på 4 år har börjat sätta spår på vår 7 åriga tik. Hon har alltid varit speciellt, på ett bra sätt. Men nu har det allt mer...
Svar
13
· Visningar
896
Senast: snöflingor
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp