De 2 tjejer som jag räknar som bästa vänner är tvillingar och vi kan kalla dem A + B.
A har sedan december bott på annan ort en bra bit från mig medan B bor typ 4 mil från mig.
Jag lärde känna A först genom skolan, sedan har vi umgåtts nästan varje dag typ hela dagarna sedan typ maj 2011, om jag inte jobbat, om hon inte varit hemma hos sina föräldrar, velat ha egentid eller om jag har varit utomlands, hon har varit sjuk tex. Vi är väldigt nära vänner, hon har sagt att jag är hennes bästa vän. Hon kan säga i från om hon vill ha egentid tex eller av någon annan anledning inte vill ses någon dag. Genom henne lärde jag känna B som jag nu umgås mycket med. B mår inte bra men vi hittar på saker och har kul, helst vill hon sitta hemma vid sin tv eller dator eller ligga i sin säng hela dagarna.
Jag är en väldigt snäll person, för snäll enligt många, jag vet inte hur man är när man är normal snäll. Jag har väldigt roligt med A och blev väldigt ledsen när hon skulle flytta. Jag blev ledsnare än hennes föräldrar och ledsnare än hennes syster. De är alla vana med att hon flyttar efter 6 månader, så har det varit hela tiden jag känt A. Jag har väldigt roligt med A + B när vi ses alla 3 eller när jag bara träffar någon av dem. A blir kvar där hon bor nu i minst 1 år.
Jag har hjälpt A ekonomiskt, med skoluppgifter, städat, skjutsat henne, övningskört med henne, lånat ut min bil till henne och då har jag betalat bensinen. Jag har hjälp henne att flytta. Hon är skyldig mig pengar.
Jag har också hjälpt B ekonomiskt, hon sover över mkt hos mig, hon mår bättre när hon är hos mig och vi hittar på mkt roliga saker. Har övningskört med henne också. Har hjält henne lite med skoluppgifter. Hjälper henne städa, rensa i garderoben. Hjälper henne handla. Hon är skyldig mig mer pengar än vad A är. B har inget jobb och går ej i skolan.
A + B tror att jag är kär i A, detta har de funderat på i över ett år om jag är kär i henne eller inte. De tycker att jag beter mig som det i bland + att jag blev så otroligt ledsen när hon flyttade. Dessa 2 tjejer är de enda riktiga vännerna jag haft sen jag var liten kan man säga.
Jag och B var nyligen upp och hälsade på A några dagar. A ville inte att vi skulle sova alla 3 i hennes säng, anledningen var att det blev för trångt och varmt. Fick sedan veta några dagar efter att vi kommit hem att det berodde på att A tror jag är kär i henne som hon inte ville att jag skulle sova i samma säng som dem. Jag sa att nästa gång vi var upp kunde jag ligga i sängen. Då frågade B varför det var så viktigt att ligga nära A. Sa då att det är ju skönare att ligga i en säng än på en madrass. Detta har A inte tagit upp med mig, (att hon tror jag är kär i henne) hon vill inte såra mig. Så detta sa de inget om när jag och B var där.
Detta fick jag veta under en lunch på Mc Donalds, precis innan jag skulle i väg och jobba. Jag och B hann därför inte disskutera klart detta, och har ännu inte gjort det. Vi har inte setts sedan dess, vi har pratat några gånger på telefon och smsat lite.
Jag ska snart åka på semester och vill slippa tänka på detta, så jag vill ju gärna att jag och B pratar om detta innan jag åker. Vi är inte ovänner vi 3 och jag är inte arg eller så. B har varit hemma hos sig några dagar + att hennes släkting tagit studenten så hon har varit på det + på hennes student bal. B blir fort trött och behöver mkt sömn och orkar inte så mkt.
När jag pratar med A vill jag inte att något blir fel. Min läkare tror att jag har aspberger så det kan bero på den som det blir såhär. Hur är man när man är normal snäll?
Jag och B ska åka till A om några veckor, då hade vi väll tänkt prata om detta. Är ganska säker på att B pratat med A om detta och A ville prata med mig, dock har vi ej pratat än. Jag vet att A ej är kär i tjejer, hon vill ha en pojkvän.
I morgon tänkte jag åka till B med en jordgubbsplanta vi köpt på Ikea som ska vara hemma hos henne sa vi. Tänkte åka dit utan att tala om att jag kommer, men vet att hon troligtvis är hemma i morgon för hantverkaren ska komma.
De har aldrig haft någon snällare vän än mig, deras mamma säger till dem att vara rädd om mig. (De är adopterade, deras föräldrar är väldigt överbeskyddande och jag är den första av deras vänner som de gillar).
Hur ska jag hantera situationen?
Jag tror att B har missuppfattat en del saker som jag sa vid Mc Donalds lunchen, detta har jag också sagt till henne. Jag har inte pratat med henne nu sedan i torsdags, tror hon har velat ha lite egen tid.
Men har tänkt åka hem till henne i morgon. Både A + B vet att jag inte vill tappa kontakten med dem.
A har sedan december bott på annan ort en bra bit från mig medan B bor typ 4 mil från mig.
Jag lärde känna A först genom skolan, sedan har vi umgåtts nästan varje dag typ hela dagarna sedan typ maj 2011, om jag inte jobbat, om hon inte varit hemma hos sina föräldrar, velat ha egentid eller om jag har varit utomlands, hon har varit sjuk tex. Vi är väldigt nära vänner, hon har sagt att jag är hennes bästa vän. Hon kan säga i från om hon vill ha egentid tex eller av någon annan anledning inte vill ses någon dag. Genom henne lärde jag känna B som jag nu umgås mycket med. B mår inte bra men vi hittar på saker och har kul, helst vill hon sitta hemma vid sin tv eller dator eller ligga i sin säng hela dagarna.
Jag är en väldigt snäll person, för snäll enligt många, jag vet inte hur man är när man är normal snäll. Jag har väldigt roligt med A och blev väldigt ledsen när hon skulle flytta. Jag blev ledsnare än hennes föräldrar och ledsnare än hennes syster. De är alla vana med att hon flyttar efter 6 månader, så har det varit hela tiden jag känt A. Jag har väldigt roligt med A + B när vi ses alla 3 eller när jag bara träffar någon av dem. A blir kvar där hon bor nu i minst 1 år.
Jag har hjälpt A ekonomiskt, med skoluppgifter, städat, skjutsat henne, övningskört med henne, lånat ut min bil till henne och då har jag betalat bensinen. Jag har hjälp henne att flytta. Hon är skyldig mig pengar.
Jag har också hjälpt B ekonomiskt, hon sover över mkt hos mig, hon mår bättre när hon är hos mig och vi hittar på mkt roliga saker. Har övningskört med henne också. Har hjält henne lite med skoluppgifter. Hjälper henne städa, rensa i garderoben. Hjälper henne handla. Hon är skyldig mig mer pengar än vad A är. B har inget jobb och går ej i skolan.
A + B tror att jag är kär i A, detta har de funderat på i över ett år om jag är kär i henne eller inte. De tycker att jag beter mig som det i bland + att jag blev så otroligt ledsen när hon flyttade. Dessa 2 tjejer är de enda riktiga vännerna jag haft sen jag var liten kan man säga.
Jag och B var nyligen upp och hälsade på A några dagar. A ville inte att vi skulle sova alla 3 i hennes säng, anledningen var att det blev för trångt och varmt. Fick sedan veta några dagar efter att vi kommit hem att det berodde på att A tror jag är kär i henne som hon inte ville att jag skulle sova i samma säng som dem. Jag sa att nästa gång vi var upp kunde jag ligga i sängen. Då frågade B varför det var så viktigt att ligga nära A. Sa då att det är ju skönare att ligga i en säng än på en madrass. Detta har A inte tagit upp med mig, (att hon tror jag är kär i henne) hon vill inte såra mig. Så detta sa de inget om när jag och B var där.
Detta fick jag veta under en lunch på Mc Donalds, precis innan jag skulle i väg och jobba. Jag och B hann därför inte disskutera klart detta, och har ännu inte gjort det. Vi har inte setts sedan dess, vi har pratat några gånger på telefon och smsat lite.
Jag ska snart åka på semester och vill slippa tänka på detta, så jag vill ju gärna att jag och B pratar om detta innan jag åker. Vi är inte ovänner vi 3 och jag är inte arg eller så. B har varit hemma hos sig några dagar + att hennes släkting tagit studenten så hon har varit på det + på hennes student bal. B blir fort trött och behöver mkt sömn och orkar inte så mkt.
När jag pratar med A vill jag inte att något blir fel. Min läkare tror att jag har aspberger så det kan bero på den som det blir såhär. Hur är man när man är normal snäll?
Jag och B ska åka till A om några veckor, då hade vi väll tänkt prata om detta. Är ganska säker på att B pratat med A om detta och A ville prata med mig, dock har vi ej pratat än. Jag vet att A ej är kär i tjejer, hon vill ha en pojkvän.
I morgon tänkte jag åka till B med en jordgubbsplanta vi köpt på Ikea som ska vara hemma hos henne sa vi. Tänkte åka dit utan att tala om att jag kommer, men vet att hon troligtvis är hemma i morgon för hantverkaren ska komma.
De har aldrig haft någon snällare vän än mig, deras mamma säger till dem att vara rädd om mig. (De är adopterade, deras föräldrar är väldigt överbeskyddande och jag är den första av deras vänner som de gillar).
Hur ska jag hantera situationen?
Jag tror att B har missuppfattat en del saker som jag sa vid Mc Donalds lunchen, detta har jag också sagt till henne. Jag har inte pratat med henne nu sedan i torsdags, tror hon har velat ha lite egen tid.
Men har tänkt åka hem till henne i morgon. Både A + B vet att jag inte vill tappa kontakten med dem.