hjälp mig. snälla.

[CoopervsJimmy]

jag vet inte vad jag ska göra längre, mamma gormar, pappa blir tystare och tystare. Alltid skrik i huset och jag shäms över min familj. men mest rädd är jag nog ändå för mamma och pappa.

Får hela tiden känslan av att dom snart kommer skilja sig, hur länge orkar man egentligen skrika på varandra men ändå stanna kvar?
Myskvällarna blir färre och vi gräver oss djupare ner i tystnaden.

Jag skulle bli så ledsen om dom skilde sig att jag helt enkelt inte vet vad jag skulle göra. Varje gång dom bråkar eller snappar upp vad dom säger blir jag alltid gråtfärdig. Finns det något jag kna göra för att få det att funka bättre?

Största anledningen är att mamma känner att det är så mycket att göra, vist jhag hjälper till men det verkar inte räcka.

(förlåt om jag inte ska skriva här men känns som om jag skulle kunna få mer tips här)

 

[Lamborghini]

Sv: hjälp mig. snälla.

Förstår att det känns svårt.. Om dom har försökt lösa problemen men bara bråkar eller att en stänger av helt så kanske det är bäst för deras hälsa att gå vidare på varsitt håll?

Även om man vill se sina föräldrar ihop - för man har alltid gjort det, så vill man ju även att de ska må bra. O gör de bara det var för sig så är det ju synd men kanske nödvändigt.

Hoppas det löser sig!!

 

[vindvissla]

Sv: hjälp mig. snälla.

Nej det finns ingenting du kan göra för att hindra dem att bråka eller skilja sig. Du är ett barn och de är vuxna. De har en relation som de måste fixa på sitt eget sätt. Ibland växer man ifrån varandra och då är det kanske lättast att skiljas åt. Då kanske man till och med kan sluta bråka och vara kompisar istället.

Ingenting är ditt fel, du kan inte ändra på något ok? Hoppas att det löser sig snart.

 

[Sol]

Sv: hjälp mig. snälla.

Det är en alldeles för tung sak för dig. Det är inte din sak att lösa problemen dina föräldrar har, det är deras sak.

Finns det någon vuxen i närheten du kan prata med? En släkting, lärare, skolsköterska eller liknande? Det är inte ditt fel att dina föräldrar har problem, men givetvis mår du dåligt av det. Gör inte som jag gjorde, jag var tyst och sade ingenting till någon och det ledde till att jag blev sjuk.

Försök hitta någon att prata med. Berätta för dina föräldrar att du mår dåligt (om du kan med det), men tro inte att det är din uppgift att lösa deras problem för det är det inte. Deras problem kan bara de lösa. Om det så kommer innebära att de måste gå åt skiljda håll.

 

[ameo]

Sv: hjälp mig. snälla.

Jag skulle bli så ledsen om dom skilde sig att jag helt enkelt inte vet vad jag skulle göra.

Jag vill bara påminna om att det inte nödvändigtvis behöver vara en katastrof om dina föräldrar delar på sig. Som det är idag bara bråkar de och om de inte kan komma överens på något sätt så kan jag lova dig att alla parter mår bättre av att de inte finns under samma tak.
Mina föräldrar skilde sig när jag var 11 år och det var det bästa som kunde hända just då. ÄNTLIGEN lugn och ro!

Men jag hoppas att de tar hjälp med sina kommunikationsproblem och kan hitta en väg att komma överens i stället!

Och, som de andra också har sagt, det är inte så mycket du kan göra för att påverka utgången av detta, typ inget alls! Däremot bör du berätta för dina föräldrar hur du mår av deras bråkande. För det är inte alls säkert att de märker det...

Lycka till!

 

[angelwings]

Sv: hjälp mig. snälla.

Det är ingenting som är ditt fel om dina föräldrar bråkar. Tro mig, jag har själv varit barn i ett sånt förhållande och det bästa som hände var att de flyttade isär och det blev lugn och ro.
Försök att inte ta åt dig för att de bråkar har INTE med dig att göra, det är vuxensaker. Däremot tycker jag att du kan ta och försöka prata med någon vuxen som du känner förtroende för som kanske han hjälpa dig lite mer. Prata med dina föräldrar om du känner att du orkar. Du kan skriva ett brev kanske om det känns bättre, ibland är det lättare att formulera sig i ett brev och sen kan man prata när de läst brevet.

Men vi vuxna kan ju fastna i våra beteenden och känslor och tänker inte på att andra är i närheten och kan påverkas. Lycka till nu.

 

[Jane_Done]

Sv: hjälp mig. snälla.

Det tips jag kan ge är att landa i tanken att det verkar bättre att din skiljer sig.

 

[arrak]

Sv: hjälp mig. snälla.

Det låter som du och dina föräldrar har det jobbigt. Jag förstår om du inte vill ha en skilsmässa och att du mår dåligt av detta och tycker att du ska berätta för dina föräldrar HUR dåligt du mår. Relationen dem emellan är deras sak att ta tag i och lösa. (Oavsett om det gäller en skilsmässa eller inte). Och det är deras ansvar att se till att komma till en lösning. Så berätta för dina föräldrar att du mår dåligt av detta och be dem lösa sina konflikter utan att du ska behöva vara åskådare. Skickar många kramar till dej!!!

 

[paradiset]

Sv: hjälp mig. snälla.

Hur illa det är i dina föräldrars relation kan ingen svara på utifrån din korta berättelse. De kanske inte alls är nära en skilsmässa men har ju kommunikationsproblem. Det liknar mina föräldrar precis. Problemet var pappa som höll käft istället för att ja, faktiskt bråka tillbaka! Min mamma hade önskat den reaktionen från honom, istället fick hon tystnad som hon tolkade som ignorans och då blev hon ännu argare. Ibland kan det vara sunt skälla av sig sålänge man försonas efteråt! Vad som inte är sunt är att hålla inne med allt. MEN sedan bör man självklart lära sig att kommunicera på ett vuxnare sätt då man kan argumentera utan att gapa och skrika. Du kan inte föreslå att de pratar med ngn kunnig typ familjerådgivning? Och ja, skriv ett brev kanske att de får varsitt?

 

[Hiddeous]

Sv: hjälp mig. snälla.

Vad tråkigt!
Finns det ingen annan vuxen som du kan anförtro dig till? Det kan hjälpa dig att få perspektiv, stöd och en kanal för dina känslor. Du kommer ju i kläm här. En kurator, en vuxen anhörig, en vän - så att du slipper känna dig ensam.

Själva problemet i sig kan du inte göra så mycket åt, men jag tycker du ska berätta för dina föräldrar/den förälder du har bäst kontakt med att deras sätt att kommunicera på är jobbigt och stressande för dig, och att du är orolig. De har ett ansvar för ditt välmående också.

 

[CoopervsJimmy]

Sv: hjälp mig. snälla.

Tack för alla svar. Ska se om jag hittar någon att prata med men kanske det bästa ändå är att reda ut med mamma och pappa, eller ja, prata med dom iallefall. Det är ändå konstigt, för samtidigt som dom bråkar nästan varje dag fortsätter dom prata om framtiden.
Båda jobbar väldigt mycket, pappa reser rättså ofta utomlands och mamma får någon sorts megastress eller något.

Jag kan ha vart helt ute men det känns ändå bra att ha skrivit av sig lite.

 

[Sol]

Sv: hjälp mig. snälla.

Det låter bra att du tänker prata med dina föräldrar. Var bara ärlig och säg hur du känner och vad du är rädd/orolig för.

 

[DeCloe]

Sv: hjälp mig. snälla.

Hej!
Det är ingen lätt sits du sitter i. Precis som ameo skrev så behöver inte en skilsmässa vara det värsta som kan hända. När mina föräldrar skilde sig så vart jag först väldigt ledsen förstås, men sen efter ett tag när man märker att dom är lyckligare var och en för sig. Då är det ganska skönt faktiskt!

Mina föräldrar skrek i och för sig inte på varandra (pappa som alltid viker sig), men däremot snackade de mer eller mindre skit om varandra med mig. Vilket inte heller är en jätterolig sits direkt.

Om du vill snacka med nån är det bara o skicka iväg ett PM!

 

[pompa04]

Sv: hjälp mig. snälla.

Lilla vän, du måste lova att ALDRIG,ALDRIG tro att du har någon skuld i det hela. Visst du kan hjälpa din mamma med praktiska saker vilket hon förmodligen uppskattar jättemycket. Men dina föräldrars relation bär dom själva ansvaret för. Vet inte om det skulle funka i din familj men när ni har en sån där tyst "myskväll" så kanske du kan tala om för dem båda hur DU mår av situationen och vad du är rädd för. En annan sak som kanske skulle kännas skönt är om du kan komma på någon vuxen person utanför familjen som du kan prata med. En sådan hade jag när jag var 17 år. I mitt fall var det en fd killes mamma men det kan i princip vara vem som helst. Många tröstkramar från en mamma som i sin ungdom upplevde en liknande situation som du. / Hälsningar från S

 

[TinyWiny]

Sv: hjälp mig. snälla.

Jag tycker att du ska visa dem den här tråden, eller skriva ett brev med samma innehåll som ditt första inlägg.

Kanske är det så att de är så inne i hur de reagerar att de inte märker att det som från början var ett ok sätt att visa missnöje har gått överstyr och att du faktiskt mår dåligt av det.

Om nu dina föräldrar skiljer sig så är det ingen katastrof även om det känns så.
Många barn får bättre relation till sina föräldrar när föräldrarna kan koncentrera sig på att vara just förälder än att vara fast i en situation som bara är bråkig och jobbig.
På något vis är det lätt att fastna i "arg" situationen.

Det är viktigt att du berättar för dina föräldrar att du mår dåligt och be dem ta tag i situationen så att det blir bättre.

Och kom ihåg, du är ett barn och har inget med deras relation att göra, inga föräldrar skiljer sig för att barnen på något vis är jobbiga.

Du har rätt till dina föräldrar och de har skyldighet att lösa sina problem så att både du och dem får må bra.

Kramar

 

[Inte_Ung]

Sv: hjälp mig. snälla.

..... pappa reser rättså ofta utomlands och mamma får någon sorts megastress eller något.

Stress kan få människor att bete sig väldigt konstigt.

Hur gammal är du?
Det kan ju vara meningsfullt att prata med mamma om varför hon är så stressad.
Ofta så går det att åtgärde orsakerna och det behöver inte alls ha med hennes och din pappas förhållande att göra.

 

[CoopervsJimmy]

Sv: hjälp mig. snälla.

14.
Hon tycker att det är väldigt mycket att göra här hemma
och jag förstår henne. Jag hjälper henne endel men vissa gånger tar minn ungdomliga sida över och jag fastnar framför datorn, jag hjälper till med hunden och går 1 eller 2 promenader med honom.
Det jobbiga är att jag har en syster som ninte bidrar så mycket och då känns det mer meningslöst att göra det själv.
Du kan ha rätt... Det är ändå ett stort hus i sig.

 

[Inte_Ung]

Sv: hjälp mig. snälla.

Hur gammal är din syster?

Det är jättejobbigt att vara ensammen hemma när den andra i ett förhållande reser mycket.
Det ger stress att bära allt ansvar själv.
Ni kanske borde sätta er ner alla i familjen och prata om saken?

Vi hade familjeråd hos oss från det att barnen hade åsikter om hur saker skulle vara i vårt hem.

 

[Poxz]

Sv: hjälp mig. snälla.

Mina föräldrar skilde sig när jag var 11 år och det var det bästa som kunde hända just då. ÄNTLIGEN lugn och ro!

Exakt samma var det för mig.
Det var inte roligt sista året de bodde ihop...