Sv: Hjälp mig snälla, min häst är inte som alla andra...
Vad skönt att du inte hittar stora brister i mitt sätt att jobba och tänka
Hopptränaren säger att hästen är väldigt trevlig och ser massor av positiva sidor hos hästen. Samtidigt säger denne att det är en häst med mycket temperament och humör och hon är dessutom ibland rädd och överreagerar. Problemet ska gå att lösa men det kommer kräva en del av både mig, hästen och även en hel del tid.
Dressyrtränaren gillar hästen och blir positivt överraskad både nu och då över kvaliteter som hästen tidigare inte uppvisat när hon varit närvarande. Hon menar att hästen har en oerhört stark integritet och att det kommer att lösa sig med mkt tid, hårt arbete samt intelligens och smarta lösningar. Om inte det som borde fungera fungerar så får man ju testa ngt annat. D.v.s. ibland får man hitta lösningar a la special och det kan ta tid att klura ut vad som passar individen. Hon tror alltså inte heller att min häst är omöjlig.
Jag är med på ditt resonemang och är heller inte intresserad av att ”fodra bort” problemen på eget initiativ utan ska det trixas med balans i mineraler/vitaminer/näringsbehov eller med örter och andra alternativa preparat så vill jag ha en god grund för det och en tanke bakom varför jag fodrar som jag gör. Ändrar man dessutom för mkt på en gång så kan man ju inte heller veta vad som fungerar. En veterinär ska gå igenom hästen (hormoner, prover, foder, samt UL av äggstockar och livmoder) senare i vår ifall problemen kvarstår.
Jag tror att det enda som kan kopplas till alla tillfällen där det spårar ur fullständigt är stress. Det är dock något märkvärdigt med den stressen för den har till synes ingen anledning att finnas s.a.s. Hon kan bli hyperstressad av något som hon annars aldrig skulle bry sig om och explodera för att någon knäpper med fingrarna. När hon är ”sig själv” tar hon det mesta med ro och är varken särskilt lättskrämd eller stirrig, snarare kanske ovanligt lugn och sansad. Det är mkt därför vi tror att det kan vara hormonrelaterat eftersom hon inte kan kontrollera sig själv och blir personlighetsförändrad i samma stund som den onaturliga stressen sätter in.
För övrigt så försöker vi att hitta en gemensam nämnare i träningen, brunstcykeln, utfodringsrutiner och allt annat som vi kan komma på. Hittills ser vi inga samband men vi kan ju missa något så vi fortsätter att analysera.
Ibland kan man dämpa rycken en aning men de går sällan att förhindra helt. Det är lite olika. Ibland vet man redan när man hämtar henne i hagen att ”idag är en sådan dag” medan andra dagar kan det komma mer oväntat och utlösas av t.ex. en bil som parkerar utanför ridhuset, en häst som kommer in/går ut, möte med en främmande häst, knäppningar eller sus från fläkten, en dörr som öppnas eller stängs och ja, listan kan göras lååång. Ibland känner man innan att det är på gång men ibland bara händer det. Det händer att kontakten med hästen går fullständigt förlorad men för det mesta tar det bara en liten stund innan jag kan börja kommunicera igen, även om det är på en lite annan nivå än före utbrottet t.ex. Ibland har jag hela tiden en kommunikation med hästen men som kanske brister lite eftersom hon tickar som en bomb. D.v.s. hon är stressad och tokspänd och fokuserar på det som stressar/skrämmer henne.
Det finns ingen övning eller del av passet där hon är mer benägen att flippa, däremot är skritt alltid en jobbig gångart. Det bästa brukar vara att aktivera henne så att hon får ngt att fokusera på. Däremot finns det ju saker i ridningen som hon tydligt protesterar mot men där är vi snarare tillbaka i problemet med istadigheten. När det blir jobbigt eller tar emot så protesterar hon men där har man ändå möjlighet att kommunicera med hästen och även om hon är rätt dum så brukar hon inte vara helt omöjlig. Jag får alltså som jag vill till slut och efteråt är hon märkbart mkt nöjd med sig själv. Ena varvet är svårare än det andra men det är inte större skillnad än vad som är rimligt på hästar generellt.
När hon freakar ur är hon inte förbannad men när hon är istadig är hon ju det. Nya övningar tycker hon är kul, bara de inte är för jobbiga. Gamla övningar ledsnar hon fort på. Det måste hända lite hela tiden och hon är både rastlös av naturen och blir lätt uttråkad. Hatade förr att stå stilla och glo men är bättre idag och har lärt sig.
När hon exploderar utan ryttare så är det ju flera olika saker tillfällen att kika på;
1.Lösgalopp/löshoppning – här kan hon få riktiga knäppryck men dessa beror mest på att hon tycker att livet är himla kul
2.Longering – här kan hon vända upp rumpan och sparka mot mig, varför vet jag inte. Hon har dock aldrig träffat mig hittills men hon kan vara lite lurig.
3.Tömkörning – ungefär samma som vid ridning. Hon sparkar inte mot mig utan flippar i så fall och sparkar lite åt det håll som svansen pekar.
4.Hantering från marken, t.ex. när man leder henne – här är hon numera i princip alltid snäll men hon har vänt upp rumpan och slagit samt rest sig och slagit med frambenen mot folk. Det har vid dessa tillfällen känts som om hon vill komma lös och tänker att om den eländige rackaren som håller i snöret var ur världen så skulle jag kunna springa och bocka och stimma hur jag ville.
Hästen har problem med att hon lätt blir fet men jag har aldrig tänkt att det är ytterligare ett samband med hormonerna men när du säger det så är det ju faktiskt så på människor också.
Hon svettas inte särskilt mkt. Hon rids ju en del och är inte klippt men har heller inte särskilt tjock päls. Hon blir ev. lite svettig på halsen samt i sadelgjordsstaden om man pressar henne lite hårdare. Det har hänt att hon varit väldigt svettig av längre skrittrundor i skogen just p.g.a. stressen men det var länge sedan nu.
Jag har aldrig märkt att synen skulle vara ngt problem, hon ser ju allt
Nej, men jag kollar faktiskt ibland genom att röra en hand framför ögonen (inte så att det ingår i den dagliga visitationen kanske, men ibland) och det har aldrig varit ngt problem.
