Hjälp mig snälla, min häst är inte som alla andra...

[Anonym]

Jag behöver hjälp och önskar tips, råd och tankar från alla som kan, vill och orkar reflektera över min situation. Mitt inlägg är långt men jag hoppas att åtminstone några av er orkar läsa er igenom mina bravader tillsammans med ett sto vars humör man inte leker med. Jag är absolut beredd att förtydliga och delge detaljer som historien utelämnar och av gammal vana så förskönar jag säkert situationen en del. Jag väljer att vara anonym eftersom jag vill ha en objektiv syn på problemet.

Såhär börjar historien om en häst som inte är som alla andra.
Som föl var hon redan speciell, olik andra föl jag träffat och det är några stycken. En vecka gammal sprängde hon staketet och rymde, utan sin mamma som hysteriskt sprang och skrek i hagen utan respons från sin fölunge. Hon rymde en gång till några dagar senare och sedan satte vi träslanor även i grinden där hon tidigare tagit sig ut.

För övrigt var hon väldigt social och älskade att bli kliad på rumpan. En riktig kelgris men också busig såsom föl är mest. Att ta på grimman var aldrig några stora bekymmer men däremot att leda henne. Hon tog det som lek och vände upp rumpan, sparkade bakut och drog iväg. Vi var rädda om hennes lilla fölnacke och ville ju inte slita i den men tappade henne aldrig bortsett från ett tillfälle då en vän till mig skulle leda henne. Jag förklarade att hon var lite lurig men min kompis tyckte nog mest att jag var knäpp som sa att den söte lille krabaten kunde ställa till med besvär. Hon ångrade att hon inte tog mig på allvar… Vi visade henne på fölmönstringen och det gick bra och det var inga problem att leda henne om man kände henne väl.

Efter avvänjningen skickade vi iväg henne för sällskapet av jämnåriga och fick inte hem henne förrän hon var 1 ½. Vad som hänt under det året vet jag inte så noga men vi litar på den som har hanterat henne.

När hon kom hem var det stora problem att leda henne i grimma och grimskaft. Vi valde att ändå ha henne i hagen längst från stallet för att det skulle bli naturlig träning varje dag. Vi fick gå igenom en annan hage så att man aldrig behövde oroa sig för att hon skulle komma lös. Vad jag minns så har hon sällan kommit lös men man kunde aldrig känna sig säker, kedja och hjälm vid all promenad med henne.

Vid det här laget så bestämdes det att den här hästen skulle bli min (tidigare familjens) och jag tränade ganska mycket hantering från marken eftersom jag inte ville ha problem senare. Efter ett år kunde jag promenera med henne till och med ute i naturen. Jag vande henne vid benskydd, gjordar, täcken, sadel och träns tidigt och hon har aldrig någonsin visat annat än nyfikenhet inför utrustningen.

Som tvååring började jag tömköra och longera lite smått, ganska kravlöst men hyfsat regelbundet. Det var aldrig några problem och hon lärde sig snabbt men visade också prov på en hel del egen vilja. Longeringen hade vi lite duster i men inget som inte gick att lösa och inte värre än ”normala” hästar.
Jag började också träna visning vid hand inför treårstestet och att springa med henne var en mardröm. Hon var inte riktigt klok men efter flera månaders träning fungerade det ok.
Vi började också att löshoppa och där kan man snacka om att hon inte var riktigt klok ö.h.t. Hon hoppar verkligen riktigt bra och har väldigt lätt för sig. Kvick, balanserad, självsäker och smidig. Hästen såg däremot inte hindren som det viktiga med löshoppningen utan snarare hur många bocksprång hon kunde klämma in mellan sprången. D.v.s. hon bockade ca 10 gånger, hoppade hindren oavsett höjd och sedan bockade ett tiotal gånger efteråt. Dessa brallar var i ren glädjeyra över att få springa lös, busa och hoppa över skojiga bommar. Någon enstaka gång har hon hoppat ut ur ringen men förstod snabbt att det inte var rätt beteende och heller inte så kul eftersom hon blev infångad. Hjälm och säkerhetsväst var ett krav vid dessa tillfällen, jag blev sparkad flera gånger och ingen annan var villig att släppa, fånga eller leda hästen mellan varven.

På hösten när hon var 2½ påbörjade vi inridningen så smått men vi tog det ganska lugnt eftersom hon är sent född. Jag satt på henne i skritt och sedan fick hon lindrig mugg som p.g.a. hennes hudkänslighet resulterade i lymfangit i ett bakben satte en del käppar i hjulet. Hon fick såklart vila och behandlades i två omgångar innan det gav med sig. Sedan var vintern kommen och vi bråkade inte mer med henne eftersom hon hade skött sig förhållandevis bra dittills under inridningen så vi nöjde oss där.

 

[Anonym]

Sv: Hjälp mig snälla, min häst är inte som alla andra...

forts.

När våren kom satte vi igång igen och tänkte efter longering och tömkörning att; herregud hur ska detta gå! Hon var väldigt lynnig och ena dagen snäll som en gammal ridskoleponny för att andra dagen vara tokhet och bocka, dra järnet och vara spänd till tusen. Trots allt gick inridningen bra, ingen kom till skada och tack vare att vi tog varje dag som den kom och anpassade arbetet så fick hästen BARA positiva erfarenheter av att ha ryttare på ryggen. Treårstestet närmade sig med stormsteg och på genrepet var hon inte riktigt klok. Hon slet av en hingstkedja på parkeringen men kom inte lös som väl var, jag var snabbare än hon. Ridningen gick katastrofalt, vi höll henne i lina och hon sprang mest runt okontrollerat och lyssnade inte vare sig på linförare eller ryttare. På själva treårstestet var det 32 grader i skuggan och ÄNNU varmare i ridhuset vilket gjorde att hoppningen blev lidande. Vårt fina sto som tidigare hoppat hus och varit lite het på hinder orkade inte hålla galoppen. På ridprovet skötte hon sig galant, blev godkänd och fick mycket bra kritik.

Efter treårstestet red jag en vecka och sedan fick hon sommarbete i ca 3 månader. Efter det satte jag igång henne och hon kändes fantastiskt fin i ca 1-1½ månad. Sedan började hon gå på bakbenen. Jag försökte avleda henne och ignorera henne eftersom jag själv känner att man ibland inte ska göra för stor affär av problemen men jag lät henne aldrig få sin vilja igenom. Efter ett par veckor kände jag att problemet inte kommer att ge sig av sig självt och jag var tvungen att ge henne ”stryk”. Det är inget jag är stolt över men hon har aldrig någonsin stegrat sig med ryttare efter det.

Hösten fortlöpte och hon gick ganska ok men var lite istadig så jag ville börja rida ut så mkt som möjligt för att motivera henne. Jag hade sällskap av en inackorderads medryttare och det gick ganska bra. Hon var väldigt spänd och bockade, galopperade på stället och ruskade på sig men var orädd för trafik och annat man stöter på ute i naturen. Jag var nöjd med hur hon skötte sig och hon fick vila några veckor över vintern.

På våren som 4-åring satte jag igång henne igen och hon visade då brunst för första gången. Hon visar brunst otydligt men inte helt osynligt. Hon var nästan rabiat vad gäller det mesta men jag tänkte att fällning och brunst besvärade henne. Hon avskyr att stå stilla och är otålig till sin natur så det var en enorm stress att förbereda ridningen eftersom man hela tiden kände sig ”för långsam” för hennes smak.
Hovslagaren fick dessutom mer och mer problem ju längre tiden gick. Hon var skitjobbig att sko och är dessutom rätt lömsk så hovslagaren blev rädd för henne. Hans sätt att hantera rädslan var att ryta och slå henne vilket bara resulterade i att hon blev jävligare och jävligare eftersom hon genomskådade honom, detta är en smart häst. Till slut slog hon mot hovis och försökte med flit att sparka omkull och trampa i hans ”låda” otaliga gånger varje skoning. Det slutade med att vi fick byta hovslagare. Dels för att hovis inte ville sko mer och dels för att jag plågades inför varje tillfälle eftersom jag inte gillar när någon är arg på min häst. Jag önskade många gånger att jag kunde sko själv och öva proceduren men när jag lyfte hovar och hanterade henne så var hon aldrig dum. Jag påpekade lite fint vid flera tillfällen att det inte hjälper att bara skälla och slå på henne eftersom hon bara blir ännu drygare då. Citat ”om jag skulle slå henne varje gång det uppstod problem så skulle jag slå henne jämt”, sensmoralen ”man får välja sina fighter, hästen måste också få beröm och känna sig duktig ibland, även om inte allt är tip top”.

Med ny hovis blev problemet mindre. Vi bremsar ibland och pleggar ibland beroende på situationen och nya hovis är hon kär i. Han har ett tålamod som en gud och fjäskar massor för henne eftersom han tycker att det är en fantastiskt fin häst. Hon känner att hon är uppskattad och smälter för fjäsket och sköter sig hyfsat för det mesta. Nuvarande hovis blir ALDRIG arg.

Under våren red jag mycket i skog och mark med blandat resultat. Vissa dagar stencool, andra dagar kallad flodhästen eftersom marken vibrerade när hon for omkring. (Som om en flodhäst hade dundrat omkring bakom sällskapshästen). En gång fick jag för mig att jag skulle rida ut henne ensam eftersom jag hade svårt att hitta någon som ville följa med tack vare hennes upptåg i tid och otid. Sagt och gjort. Jag letade upp all tänkbar skydds- och säkerhetsutrustning i sadelkammaren och gav mig iväg. Första kilometern gick väl hjälpligt men sedan då… Den sista kilometern hem på asfaltsväg tog hon inte ett enda steg i vad man skulle kunna kalla en gångart. Hon bockade sig fram och det enda jag hann tänka förutom hur i hela friden jag skulle ta mig hem var att ”ramlar jag av här i asfalten så slår jag ihjäl mig”. På ridbanan fungerade det ok och hon var väl framme utbildningsmässigt. Lite bakom lod vilket jag tog som brist på ork och styrka men hon hade väldigt lätt för sig och gjorde allt som en fyraåring skall. När utevecklingen gått framåt ett tag och hon kändes fin fick hon en välförtjänt sommarvila med bete. Nu fungerade även uteritterna ganska bra med sällskap och jag kunde rida i alla gångarter ute. Eftersom hennes sällskap var en riktig surkärring så fick hon alltid gå först eftersom denne vägrade att gå ifall inte hon gjorde det. Det satte vår relation på prov och hon fick visa att hon litade på mig genom att ha stöd av kompisen men det var alltid JAG som fick se till att vi kom dit vi skulle.

 

[Anonym]

Sv: Hjälp mig snälla, min häst är inte som alla andra...

Efter betet var hon väldigt tjafsig i munnen så jag beslutade att flytta fram den årliga tandkontrollen eftersom det var olikt henne. Hon hade mkt riktigt 2 lösa tänder som lossnade vid kontrollen men var för övrigt helt u.a. Enl. vet MYCKET fin i munnen. Inga konstigheter, perfekt bett och inte minsta synbar skada efter bettet som annars brukar kunna synas på de flesta hästar som går med bett. Hon var riktigt dum under igångsättningen och jag bestämde här att hon aldrig skulle få en längre vila mer.

Under hösten red jag regelbundet för tränare och istället för träning hemma så åkte vi iväg och red på annan ort. Hon gick helt fantastiskt bra på träningarna och imponerade på de som såg henne och även på min tränare som såg massor av potential i hästen. Det fanns inte ett pass som jag var missnöjd med så jag lät henne sedan vila lite över vintern. Uteritterna var fortfarande lite si och så med men överlag funkade det bra. Eftersom mitt ex. sällskap olyckligt bröt benet hade jag nu ett nytt sällskap i form av en valack som var mer samarbetsvillig men som gav större respons på hennes utbrott. Andra hästar jag ridit med blir vettskrämda när hon sätter igång och det är därför ingen vill rida ut med mig.

Efter vintervilan hade fröken hunnit bli 5 år gammal på pappret och allt gick väldigt bra. När jag hade sällskap red jag ut och galopperade i snön och när jag inte hade det så busade jag lite med henne i några av hagarna hemma. Vi skrittade regelbundet ner till ridhuset (några hundra meter) för att träna på jämnt och fast underlag och där var hon bindgalen. Vid ett tillfälle var hon så dum att jag kände att det var tryggare att sitta på och flyga av än att leda henne eftersom hon trängde upp mig i sargen och slog efter mig och gick på bakbenen, vände upp arslet och sparkade bakut mot mig. Eftersom ingen var villig att ta i hästen fick jag sitta upp med henne galopperades runt mig på en väldigt liten volt. Hon bockade och for runt som en tok men sansade sig till slut. Det var två andra ryttare i ridhuset och varje gång de bytte gångart (då takten änfrades) så exploderade hon.
Jag var efter det ofta nere i ridhuset för att få bukt med problemet. Vid ett tillfälle tog det över en timme för att kunna trava två varv på fyrkantsspåret. Dagen både före och efter red vi ut och hon skötte sig bra. (= problemet var inte överskottsenergi utan något annat.) Hon uppför sig som en hormonstinn unghingst och reagerar oerhört starkt på andra hästar, framför allt om de kommer in eller går under ett pass men även om de är där när vi kommer och är kvar när vi går.
Efter ett par månader lugnar hon ner sig igen och går som en klocka. Vi bestämmer oss för att tävlingsdebutera och hon blir halt. En svag böjprovsreaktion vänsterfram lågt som utreds på klinik. En hovledsinflammation som tros ha flera orsaker. 1. Vrickning 2. Övervikt 3. Ett spektakulärt rörelsemönster (hon är väldigt rörlig och rör sig mkt även om hon inte rör sig så stort) 4. Dålig hovkvalitet. Hon behandlas två gånger och går i sjukhage under tiden, dessutom bantas hon efter en vinter med fri tillgång på hösilage vilket inte passade henne alls. Sista dagen i sjukhage hoppade hon över staketet när en ny häst kom till gården. Hon stannade dock nästan bums och betade så ingen skada skedd och friskförklarad på klinik. Hon vilade en vecka längre än vets rekommendation och skrittades sedan i 2-3 veckor. En lugn igångsättning fortlöpte och hon kändes ganska bra. Hon var mkt snällare än väntat men såklart fick jag mig en och annan åktur. När jag hunnit galoppera uppsuttet ca 2-3 gånger trampade hon av sig en sko och hennes redan små hovar gick sönder en efter en i takt med att tappskorna flög. Sista gången fick jag på en ny sko på förmiddagen, red ett bra pass varpå hon trampade av den igen efter ca 30 min i hage och trampade in tåkappan sulan så att det blödde rejält. Det var ett elände att få loss skon och hästen var blockhalt. Hovis var på crosstävling med sonen men var en ängel och kom ut vid 22-tiden en fredag och la ett omslag och ordinerade boxvila och återbesök om lite mindre än en vecka. Tack och lov gick det bra, vi var rädda för en allvarligare skada och efter två veckor var hon redo att sättas igång. Tyvärr var sommaren slut vid det här laget och jag hade flera andra hästar att rida så hon fick stå åt sidan. Efter detta har hon haft boots runt om i hagen.

Jag red lite sporadiskt under hösten tills snön kom men gav sedan upp p.g.a. halkan eftersom jag inte ens kunde ta mig ner till ridbanan (ca 10-20m och än mindre till ridhuset ca 500 m) och vid årsskiftet stallade jag upp henne på anläggningen där min tränare jobbar för att kunna rida och få hjälp från backen. De första 10 dagarna skötte hon sig galant och jag var riktigt imponerad över hur snäll hon var. Jag skröt med henne inför stallkamraterna och tyckte att hon var så himla duktig som höll sig i skinnet. Men nu har helvetet brakat lös. IGEN. Hon exploderar från ingenstans och ger sig av i bockserier tvärs igenom ridhusen. Andra hästar är hon livrädd för men är hon själv så är det lika illa. Jag tvingas erkänna för mig själv att min häst inte är som andra hästar och tappar lite självförtroende. Jag fortsätter att rida ändå och det blir lite bättre men hon är oerhört opålitlig. En duktig hoppryttare kommer regelbundet till anläggningen och jag blir erbjuden möjligheten att få hjälp av honom. Eftersom mitt ”problem” tidigare varit mitt eget och inget som någon tränare har fått se så är det först nu de inser vad jag menar med dum. Hoppryttaren rider första gången och går på henne med ett gensvar. Han vinner diskussionen och sitter som gjuten även när hennes bakben är långt över ridhussargen. Får rekommendationen att byta bett och följer de samt en hel del konstruktiv kritik ang. såväl hästen som min ridning. På ett nytt bett tar hon mer stöd i handen och allt känns lite, lite bättre. Andra gången han rider får han se hennes rätta jag vilket innebär en resa som kanske hade imponerat på en cowboy, men han rider fantastiskt bra och i slutet av passet är hon snäll.

Ungefär där är vi nu… Ena dagen går hon som en klocka, dag 2 är hon bindgalen och dag 3 slö och istadig. Hon har inte ont någonstans, genomgången av flera veterinärer samt sjukgymnast/ET och fysioterapeut. Hon är jämnt musklad, utrustningen passar och är välmående på alla sätt och vis. Vi har nära kontakt med en duktig vet som vi diskuterat hormonrubbningar med. Hon tycker att vi ska ge henne den här vintern och våren på sig och om ingen förbättring har skett ska vi UL:a livmoder och äggstockar för att utesluta cystor och d.e. betäcka och se ifall en dräktighet hjälper. Alternativt någon form av hormonbehandling. (Hästen har fantastiska kvalitéer och har när hon inte är tokig ett bra temperament.) Hon har dock redan skaffat sig ett inte alltför vackert smeknamn på anläggningen som betonar hennes humör och beteende.

I hanteringen funkar det bra för det mesta men ibland får hon för sig att vända upp rumpan och slå bakut mot en. Någon gång fick jag en rejäl lårkaka p.g.a. att jag skulle sätta på ett benskydd. (Hon har p.g.a. allt bensprattel ridits med skydd varje dag i hela sitt liv, aldrig ngt problem vare sig före eller efter detta.) Inackorderingar i stallet har varit rädda för att lunchfodra i hagen samt fylla på vatten på kvällen eftersom de inte vill gå in till henne i boxen (hö och kraftfoder kan man ge utan att gå in) men jag har själv aldrig haft några problem med detta.

Jag vill betona att den här hästen inte har ont någonstans, åtminstone inte muskulärt eller i senor, leder eller ligament. Om hon har huvudvärk så kan jag ju tyvärr inte veta det. Inga andra tecken på skada, sjukdom eller andra hinder för träningen. Hon har god aptit, fin i pälsen och pigg och glad för det mesta. Eller tja, ibland väldigt lynnig och sur iofs men inget som kan kopplas till något alls. Hon har bytt stallmiljö och inte blivit bättre. Funkar ungefär lika i stort stall som i mindre samt med mkt resp lite utevistelse. Hon får 10 kg grovfoder av bra kvalitet och 1 kg fodermorötter istället för kraftfoder så hon svälter knappast. Har även stått på mer grovfoder (fri tillgång) utan märkbar skillnad förutom att hon blev fet. När hon går bra så är hon en fantastisk individ med massor av kapacitet och har VÄLDIGT lätt för sig så det finns inga hinder rent fysiologiskt. Hon har massor av ridbarhet och är en dröm att rida men de dagar när hon inte går bra så finns det ingen ridbarhet alls. Hon är antingen istadig och bockar som en tok för det eller också är hon det som vissa kallar tokig.
Både mitt självförtroende och mitt tålamod börjar sina och jag vill verkligen börja RIDA. Jag tror så ofantligt mkt på hästen att jag vill fortsätta trots mina motgångar men ibland är det svårt. Jag har bra hjälp från min mamma, veterinär och flera duktiga tränare och vi hoppas på en förbättring nu när situationen är mer offentlig s.a.s. Men jag vill ändå se ifall det finns någon hjälp att få härifrån eftersom jag vill ge henne alla chanser. Det är möjligt att hon får gå dräktig ett år om hon inte bättrar sig under våren men om problemet inte ligger där så är jag rädd att jag har ett ännu större problem när hon ska igång igen efter dräktigheten. Därför vill jag ha alla infallsvinklar jag kan hitta och alla möjligheter att lösa problemet. En eventuell avkomma får jag såklart spara för eget bruk till att börja med, jag säljer ingen häst med hennes anlag innan jag vet vad som nedärvts. Vi har dock eget stall och jag är ju härdad (:S) så det är inga problem ifall det kan vara en lösning för min tjej.

 

[Anonym]

Sv: Hjälp mig snälla, min häst är inte som alla andra...

Hästen har aldrig gått vinnande ur en diskussion i hela sitt liv men ifrågasätter ständigt vem som bestämmer. Det trots att jag är en person som sällan ifrågasätts av andra hästar utan ses som en ganska självklar auktoritet. Nu har jag hjälp av ovan nämnda hoppryttare som rider regelbundet några gånger per månad och även han ifrågasätts trots att han är MYCKET skicklig. Dock är hans ridning till stor hjälp och det är väldigt nyttigt för mig att se någon annan rida eftersom det sällan eller aldrig är någon annan som vill sitta upp på henne förutom jag som ju är illa tvungen. Hon har aldrig fått några negativa ryttarupplevelser och heller aldrig ställts inför uppgifter som hon inte kan lösa. Jag är noga med att alltid få min vilja fram samtidigt som jag väljer mina diskussioner och låter hästen får dagar när livet är enkelt och kravlöst = vila eller ridning med krav som är långt under hennes egentliga nivå.

Hon arbetar nu 5-6 dagar/vecka. En gång tömkörning, en gång av hoppryttaren (oftast), 2 gånger riden av mig för tränare och 2 gånger riden av mig på egen hand. Hur hade ni tränat en sån här häst? Tyvärr har jag inte möjlighet att rida ut just nu p.g.a. underlaget men så snart det blir bättre så ska jag ge mig ut. Dock tror jag inte att det är nyckeln till framgång med den här hästen.

Det är oerhört svårt och hela tiden en balansgång. Man måste välja sina diskussioner med stor omsorg, man måste våga gå på henne tills man vinner oavsett riskmoment ifall diskussion uppstår, man måste hålla henne motiverad, man måste kunna begära det som är rimligt att begära samtidigt som man aldrig får begära för mkt. Man måste också rida prickfritt varje dag eftersom minsta misstag kan bli ödesdigert. Man vet aldrig vad man har att vänta, humör och sinnesstämning kan skifta på en millisekund oavsett utgångsläge och oberoende av vad och hur mkt man kräver. Vad gör man?
Hon är allt annat än lätt att komma överens med men det känns inte rätt att inte ge henne chansen eftersom hon är en oerhört fin häst och tidvis även en trevlig individ. Min tränare i dressyr gillar henne och hoppryttaren som rider ibland samt min ordinarie hopptränare gillar henne också. När hon uppför sig! När hon är fin får jag beröm för att hon verkligen är FIN och när hon är dum får jag beröm för att jag 1. Sitter kvar eller 2. Sitter upp :S även från helt utomstående.

Jag sitter på, har bra balans och ser mig själv som en ryttare med någorlunda koll på läget men min självkänsla börjar ge med sig ibland. Jag har ridit henne + en häst med sadeltvång och problem med tillit de senaste åren och utöver det suttit på en istadig rackare som går på bakbenen samt under ca 6 månader även min gamla ponny inför försäljning. Jag tror att jag ramlar av om en häst hoppar åt sidan fast jag VET att jag ju sitter på i hennes bocksprång vilka utan ngt som helst skryt eller annat inte är att leka med. Att bocka är nog hennes främsta styrka. Ändå sinar ibland min självkänsla och jag känner mig maktlös. Nu ska jag låna en häst av en kompis fr.o.m. våren och framåt för att få en helt normal halvblodsvalack att rida mellan varven. Han är tävlad 130 hoppning och är trevlig i dressyren så jag hoppas att mitt självförtroende ska återgå till det normala av en normal häst s.a.s. Innan har jag visserligen ridit en del speciella hästar men då samtidigt även flertalet helt ”vanliga” hästar vilket har varit stärkande. (Jag uppskattar de snälla och klarar av de mindre snälla.) Nu är det precis som att jag har påverkats av att enbart rida komplicerade hästar och dessutom erkänna för mig själv att det här stoet definitivt inte är som alla andra.

Jag är en helt vanlig dödlig och inget proffs på något vis men jag rider heller inte sämre än andra i min omgivning. Jag har stor erfarenhet av hästar, såväl unga som gamla, heta som istadiga, snälla och mindre snälla. De som bockar, går på bakbenen eller sticker. Som sagt inte bättre än andra men utbredd erfarenhet och vi har haft MÅNGA hästar genom åren och med olika kvalitéer, talanger och svagheter. Jag har hittills aldrig stött på problem som fortfarande efter flera år varit till synes omöjliga att lösa.

Så snälla buke, ge mig alla tips och erfarenheter ni har! Hur hade ni gått vidare med en sådan här häst? Vad har ni själva för erfarenheter av dessa problem? Ni som haft hästar med liknande beteende vad har ni gjort och hur har utgången blivit? Denna tråden är inte till för att tala om vem som rider den värsta hästen bäst utan för att ge konkreta tips om hur och vad man kan och inte kan eller bör göra när man har en häst som inte är som alla andra.

Tillägger att hästen ska användas till det hon passar för och det hon vill själv samt utveckla den kapacitet som finns inom såväl hoppning som dressyr. Jag vill själv rida minst msv dressyr och kapaciteten finns där, absolut. Kapacitet finns även för minst msv hopp där hon också kommer att få möjlighet att utvecklas. Jag är inte rädd för att ta tjuren vid hornen utan vet vad som väntar mig och är beredd att göra det, bara jag har en plan och en aning om vad som kan fungera. Jag är väldigt intresserad av att även höra om vad som INTE fungerar! Jag tror på min häst och vill bara få situationen bättre för både henne och mig!

 

[Korven]

Sv: Hjälp mig snälla, min häst är inte som alla andra...

Dina tränare måste väl ha nån åsikt, dom har ju sett er IRL

 

[sandrafors]

Sv: Hjälp mig snälla, min häst är inte som alla andra...

shiit... läst igenom allt... har ingen lösning.. men det jag tänkte på i början var om hon går ihop med andra hästar i hagen? Om hon går i flock kanske hennes rädsla för andra hästar minskar samt att hon blir mer aktiverad de timmar du inte ägnar år henne.

Annars kanske longera/tömköra innan ridning så får hon "bocka av sig" lite innan du sitter upp.

En annan aktivitet kanske skulle vara att gå kurser i nh, rundcorall träning och ledarskap. Låter inte bra att hon ska sparka mot dej sådär :S

Sen finns det ju några örtkurer, tillskott m.m som påstås ska kunna lugna ner och stabilisera humöret.
munkpeppar, kamomill, m.m och ett tillskott som heter ngt med calm.

Går ju alltid att prova iaf.

Annars om det är så att hon har ont, kan man försöka ta reda på detta genom att få smärtstillande utskrivet och rida på det för att se om hon ändrar beteende.

 

[Jerseyite]

Sv: Hjälp mig snälla, min häst är inte som alla andra...

Herregud vad jobbigt. till dig som inte har givit upp (det hade jag gjort, för länge sedan).

Det låter som hon har överjävlig PMS, rent ut sagt, i samband med mycket egen vilja och skarpt huvud. Att kolla upp äggstockar och livmoder tycker jag låter som ett klokt nästa steg. Jag vet inte om det är godkänt i Sverige, men här i USA finns ett preparat som heter Regu-mate. Det ges till krångliga ston med hormonbesvär.

 

[moon]

Sv: Hjälp mig snälla, min häst är inte som alla andra...

Jag har ett liknande sto ,det som skiljer dom åt är vad dom gör på marken mot ryttaren.Mitt sto skulle aldrig "sikta"in sig på mig, men annars är dom ruggigt lika, våran har dessutom sadeltvång, dock bockar hon aldrig
Vi tog ett föl på henne som nu är 10 månader gammal. Valde en hingst med stabilt temperament för säkerhets skull. Men på henne har inget förändrats, samma temperament som vanligt.
Hon ser spöken i hagen, åka till ridhus är en utmaning osv.............................
Känner igen i hur du känner dig, när dom går bra så är dom fantastiska att rida med mkt.kapacitet. Känner ofta att "varför ska det vara så krångligt jämt bara för ett ridpass"..........
Man måste alltid läsa av dom, vara extremt lyhörd, inte göra något förhastat & bli lagom arg/bestämd, annars flippar dom.

Jag har iaf dragit mina egna slutsatser att det är så här hon är, lev med det eller hitta en annan ägare till den. Nu har jag en annan valack som är stabil i humör/temperament , älskar att bli riden, men är inte lika känslig/ridbar som stoet är. Men det den ena har, har den andra. Så det är skönt att variera.
Hade jag inte haft honom hade mitt självförtroende som ryttare varit knäckt
Hoppas min korta samanfattning kanske kan hjälpa , om inte annat så vet du att du inte är ensam. Jag ser även ett stort samband i & ur brunst, hur hon är att rida/samarbeta med.
Men det verkar krångligt det där med hormonutredningar, veterinärena verkar vara lite motsträviga mot att utreda det (hört av andra), sker oftast när allt annat är utrett innan. Så jag är oxå nyfiken om någon här på Buke provat på hormonbehandlingar, isf har det förbättrats ? Har även testat Munkpeppar, vilket tagit udden av hennes "ideér". Men nu när hon går med föl så har jag inte kunnat ge henne det.

 

[twinturn]

Sv: Hjälp mig snälla, min häst är inte som alla andra...

Vad skulle hända om du red henne kanske var tredje dag i stället? Blir hon helt galen av rastlöshet? Tänkte på att du skrev att hon kan gå bra en dag och vara omöjlig därefter, kanske är hon en häst som inte "behöver" gå mer än 3 dagar i veckan...

Oerhört starkt av dig att kämpa på, men glöm inte att vara rädd om livet också..!

 

[shlubberdubb]

Sv: Hjälp mig snälla, min häst är inte som alla andra...

Regu-Mate som Jerseyite sa, finns också i England. Lite närmare.

Jag skulle ABSOLUT kolla hormonnivåer och absolut UL på äggstockar/livmoder. Jobbade på ett stuteri där vi hade ett sto som betedde sig som en hingst, fick stå i hingstdelen av stallet, skrämde slag på praktikanter och jagade ston i hagen innan hon betäckte dom. Helt galen, med andra ord. Visade sig ha en cysta på ena äggstocken, stor som en grapefrukt. När den väl åkte ut blev hon e helt vanlig avelsmärr som var hur snäll som helst. Tydligen kan cystor ge aggresiva och nästan hingstiga beteenden. Har även hört om ston som din som steriliserats för att lugna ner sig.

Det där med att betäcka för att lugna ner kan precis lika gärna ha motsatt effekt. När man triggat igång beskyddande instinkterna med fölet så kan det dominanta stoet bli ännu värre. Tror det är 50/50 chans på att de blir bättre/värre.

 

[Wysiwyg]

Sv: Hjälp mig snälla, min häst är inte som alla andra...

Alltså jag måste bara passa på att beundra dig litegrann. Jag hade gett upp.

Och ärligt så råder jag dig att göra desamma. En häst ska INTE vara farlig. Din häst är farlig. Livsfarlig. En häst man absolut inte kan lita på om den kommer vara snäll eller helt jävla galen är som en tickande bomb. Tänk om hon sparkar upp dig mot en vägg i ridhuset en vacker dag? Eller om en hov träffar huvudet?

Människor kan vara psykiskt sjuka på grund av hormon- och signalfel i hjärnan. Kanske är det något psykiskt fel på din häst?

Helt ärligt, från botten av mitt hjärta, låt den hästen somna in. Jag förstår att det är svårt eftersom det är en egen uppfödning och du har slitit med den i flera år men det är inte värt det.

 

[ch791022]

Sv: Hjälp mig snälla, min häst är inte som alla andra...

Min fundering är om du faktiskt är för snäll med att höja ribban och ställa krav på henne? Vad händer om du ökar kraven? Helt enkelt lägger ribban högt för henne så att hon hela tiden är upptagen med arbetet?

Det fungerade med min gammel tant här hemma, och mycket av det du skriver om ditt sto känns det som om det var min häst du skrivit om.

/Camilla

 

[krocket]

Sv: Hjälp mig snälla, min häst är inte som alla andra...

Jag tycker det ar ett litet markligt rad du ger nar TS inte kollat upp hormoner forst?

Till TS: Jag haller helt med ovriga som rekommenderar klinikbesok for utredning. Det skulle inte alls forvana mig om det hela ar relativt enkelt atgardat och da har du en fin hast att arbeta vidare med. Jag blir valdigt imponerad nar jag laser vilken enorm insats du redan gjort.

 

[Djurjouren]

Sv: Hjälp mig snälla, min häst är inte som alla andra...

Jag hade avlivat den på studs, men jag antar att det inte är intressant.
Saker som kan hjälpa.
1: Sätt den på lösdrift med en riktig ALFAmärr som kan fostra henne.I lösdriften bör hästar komma och gå för att vänja henne vid att klara förändringar.
2: Ppiller
3: Ge fiskleverolja, zink, kalcium och magnesium i mängd, det kommer att ge henne en impulskontroll (används tex med bra effekt på ADHD barn)
4:Skicka henne till en riktigt duktig "NH" tränare. Nu menar jag ingen repvifftande liten flicka utan ett PROFFS.
5:Ge henne regelbundet behandlingar med hjälp av Feldenkraiss.
6: Magnetterapi. En på vart bakben och en i nacken. !2 timmar om dagen i 14 dagar.

I övrigt beundrar jag dig för ditt sätt att jobba och vara och tänka. du är fantastisk men du ska vara rädd om dig. Fantastiska hästar finns det gott om, du förtjänar inte att skada dig på en sån här farlig häst.

 

[Mabuse]

Sv: Hjälp mig snälla, min häst är inte som alla andra...

*kl*

Är hon bra nog (kapacitetsmässigt, alltså) för att vara intressant för en ryttare av hoppryttarens kaliber?

I så fall - sälj henne? Och köp en häst som du kan ha roligare med för pengarna. Det är inte jättekul att ha en häst där man måste göra allt perfekt hela tiden för att hästen inte ska gå i luften - jag tolkar det som att du är hobbyryttare, och inte lever på att rida till och tävla hästar? Då ska ju hästen vara något kul, nåt som ger en avkoppling i tillvaron. Som du beskriver din häst så sitter du som på nålar även de dagar hon går bra, för du vet aldrig när eller om hon kommer explodera - och då blir det ju svårt att ha riktigt kul ens de dagar hästen går bra.

Mitt intryck, det kan såklart vara fel eftersom jag inte träffat hästen, är att det är en häst med skarpt och hårt psyke, som behöver en extremt fast och rutinerad hand. Nån som kanske inte tolererar nånting från henne, utan ger henne fasta och orubbligt hårda ramar - ett proffs, i princip. Som hobbyryttare ska ju ridning vara roligt, och hur roligt är det att rida en oförlåtande krutdurk som man aldrig kan lita på?

 

[Balahé]

Sv: Hjälp mig snälla, min häst är inte som alla andra...

Kan bara instämma i kören; fantastiskt att du inte gett upp än. Själv hade jag varit livrädd efter hälften av vad du beskriver.

Jag hade, liksom flera sagt, kollat upp om det kan finnas ev cystor.
Sedan säger jag också som ch791022, har också varit med om att hästar hittar på "roligare" grejer om ridningen (=dina krav på hästen) inte är tillräckligt utmanande.
Dessutom har du fått PM om en liten grej som kanske kan vara värd att testa.

 

[Pudlan]

Sv: Hjälp mig snälla, min häst är inte som alla andra...

Kan hästen över ridande tornutskott? Haft en häst med detta och det är väldigt likt din beskriving av din häst.

Dock hade mitt sto cysta på ena äggstocken så hon behandladses med gestapuran. Hon belv mycket hingstig i sitt betende. Det är länge sedan så det finns nog andra behandlingar. På den tiden opererades inte sånna ston med sånna cystor.
Mvh
Pudlan

 

[Verdandi]

Sv: Hjälp mig snälla, min häst är inte som alla andra...

Jag har tyvärr ingen lösning på ditt problem, men av vad du skriver så verkar det som att du gör rätt med hästen, men att resultatet inte blir vad man kan förvänta sig.

Jag antar att du har pratat med hoppryttaren och din tränare om problemen. Vad säger dem? De har ju också sett er live.

Om problemet hänger ihop med hormoner och hästens hjärna, så är den bästa utredning som finns att få idag med hjälp av veterinär som också förstår allvaret med ditt och hästens problem. Många munkpepprar sina hästar utan att veta vad det är, eller vad hormoner är. Så avvakta gärna veterinärens svar innan du sätter in något eget som kan påverka eventuella tester som kan behöva göras på hästen.

Det verkar som om hästen freakar loss vid de mest oväntade och skilda tillfällen, men går det att ändå hitta en gemensam nämnare?
Vad jag förstår så reagerar den liknande även när den inte rids? Finns det någon gemensam nämnare även där?

Vid ridning, hinner du känna att hästen spänner sig precis innan den ska till att sprätta iväg? Kan du i dessa fall hinna avleda den med en ny uppgift, så att den kommer av sig? Eller är hästen okontaktbar?

Finns det tillfällen i ridningen då hästen är extra känslig? Vid galoppfattningar, i början av passet, om den inte ser vad som händer i någon dold vinkel, oväntade ljud, någon viss övning, ett visst varv? Drar den alltid iväg på samma sätt?

Blir hästen orolig vid en ny övning eller irriterad när det är en gammal övning som har tjatats för mycket?
Verkar den förbannad eller energifull när den freakar?

Om den exploderar när den inte rids, har den då riktat sin ilska mot dig som människa och då även sparkat mot dig? (Om ja, så skulle jag gissa på plötslig smärta någonstans på hästen.)
I annat fall, kan den ha känt sig hotad av dig? För litet utrymme etc.

Uppkommer problemen vid en viss årstid? Eller vissa månader/perioder? Vid brunst? När den växt mycket?

Är problemen värre morgon eller kväll? Olika vid olika tider på dygnet?

Har hästen problem med att den lätt blir fet? (Kan hänga ihop med hormoner.)

Svettas den mycket eller varierande? Varierar svettningarna även om arbetet är detsamma? Var svettas den?

Har den problem att umgås med andra hästar? Freakar den ut mot dem också? Kan hästen plötsligt freaka ensam i hagen utan synbar orsak.

Hur fungerar synen? Kan det finnas ett tryck på synnerven? Har du märkt om hästen ibland kan ha uppkommande problem med att se?

/V

 

[tuaphua]

Sv: Hjälp mig snälla, min häst är inte som alla andra...

Jag blir lite ledsen när jag läser om er. Jag har själv hållit på i många, många år med min häst som visat på liknande beteende. Och jag vet hur hopplöst det kan kännas. Och jag vet hur det kan förstöra en som ryttare. Man tappar tron på sig själv, blir räddare och glömmer lite bort att det ska vara roligt att rida. Jämt! Klart man missar och något går skit ibland. Men på det stora hela ska det ju vara det roliga som överväger.

Min ponny dömdes ut för lynnesfel för många år sedan. Han är knäpp i skallen. Det har jag kunnat konstatera nu efter alla år ihop. Jag vet ju en del om hans tidigare liv iom att jag red honom lite åt förra ägaren. Och så mycket stryk som han fick så är det inte konstigt om någon häst blir lite knäpp efter. Min hade nog kanske skörare psyke än andra hästar redan innan. Och det där gjorde honom skvatt galen. Nu har jag ägt honom i 16 år, han är 28 år. Och först nu kan jag känna mig trygg på honom. Och det bara för att jag kan honom så väl. Han kan fortfarande få utbrott av saker. Men de kommer väldigt sällan och är för mig hanterbara.
När jag fick honom attackerade han i box, hage etc. Han skickade av de flesta, även tränare. Folk vågade inte släppa ut honom eller rida honom. Han var helt livsfarlig.
Det har alltså tagit mig mer än 10 års envetet tränande varje dag för att få honom så pass att andra ens kan hantera honom in och ut från hagen och fodra.
När hästen blir gammal kan man ju heller inte låta dem stå flera dagar om man inte vill att de ska stelna till. Det ledde till en massa år då man inte vågade åka på semester. För vem skulle rida hästen? Det fanns ingen som ville det. Och sist jag lät en tränare göra det under semestern kom jag hem till rapport om att hon låg på sjukhuset tack vare min ponny. Det är 10 år sedan. Hon är fortfarande inte bra. Så man åkte ut och red med feber, lunginflammation etc. Väg in det också i ekvationen.

Jag förstår de som råder dig att avliva. För din häst är livsfarlig. Den kan döda dig. Och den kan döda någon annan. Det ska du ha väldigt klart för dig!

Visst kan den kanske bli snäll av hormonbehandling, sterilisering etc. Men hästar med hormonproblem behöver inte bli dumma mot människor, sparka och hota etc. Det handlar om en läggning hos ditt sto i komb med ev hormonproblem. Just den läggningen är vad som är livsfarlig. En häst får ALDRIG hota en människa till livet.
Vad händer om man svarar upp mot henne där? Om hon hotar och man svarar henne, backar hon då eller trappar hon upp?

Jag förstår också kärleken till en sån häst. Jag har jobbat med problemindivider. De flesta visar de sig att problemet sitter i människorna runt dem. Men ett fåtal, jag kan räkna dem på min ena hand, tror jag har någon form av psykisk störning alt oupptäckt smärta. Jag har en förmåga att dra till mig sånna djur. De kan bli hanterbara för mig. Men det är svårt att få dem att funka med andra som inte utvecklat den supersensibilitet man utvecklar om man har känsla och umgås mycket med sånna individer. De flesta människor märker inte av när de här individerna börjar signalera att de snart flippar ur. Man märkler det först då utbrottet redan är ett faktum.
Jag förstår om du älskar din häst och vill ha kvar henne.
Jag har just skaffat mig en häst som enligt min tränare är galen. Han är hög i energi, rädd för en del saker, vek i psyket i vissa fall och hård i andra, han är ung och har levt skyddat, han har sadeltvång och jag vet att han skrämt en del personer då de ridit. Han verkar satt det i system lite. Han blir istadig och reser sig ibland då han blir uppspelt och han bockar ibland då han blir uppspelt. Han slänger sig och taggar till och blir spänd om det är mycket liv och rörelse. Slänger han sig kan hans sadeltvång triggas också. Han kan heller inbte alltid ha benskydd iom att han får panik av dem. Han är alltså en knepig en..
Jag tänker ge den här hästen en chans. Jag vill se om jag kan få honom bättre. MEN anledningen till att han får den här chansen är att han är en bussig häst från marken! Han är väldigt tillgiven och snäll och lätthanterad. Han hotar inte människor. Och vid konfrontation backar han direkt.
Det anser jag vara mycket viktigt. Han har inte en bristande grundrespekt för människor.
Vill du så har jag några kontakter som kanske skulle kunna hjälpa dig. En av dem är den enda som min ponny frivilligt lämnat över ledarskapet till utöver mig. Han är grym! Och han är tokig nog att ta sig an fallet.

 

[Wysiwyg]

Sv: Hjälp mig snälla, min häst är inte som alla andra...

Jag tycker det ar ett litet markligt rad du ger nar TS inte kollat upp hormoner forst?

Fast det är en väldig skillnad på en häst som mår märkbart dåligt eller är ojämn i humöret eller en som är rent livsfarlig att både hantera och rida emellanåt. Enligt mig är det något grundläggande fel på en häst som beter sig som TS häst gör mot människor.

Ibland måste man faktiskt se till sin egna och andras säkerhet. Ingen häst är, enligt mig, värd att riskera liv och lem för dag ut och dag in.