Hjälp mig klura, rädd hund.

[Blandrastik]

Behöver lite Buke-maffia-tänk.
Labbetik, två år. Är med här på vårt kontor på dagarna. Känd uppfödare, ägarnas tredje labbe från samma ställe. Ägarna jagar och tränar aktivt med hunden. Den får god, om än i mitt tycke, lite gammaldags uppfostran. Men det är mest "vi använder inte godis". Dock aldrig hårda ord, aldrig att jag sett dem vara fysisk mot hunden.

Den har regelbunden varit hos veterinär, den är friröntgad. Den är skiträdd. Och på nåt sätt, den "ger sig" liksom inte. Om jag går in i kollegans rum, kollegan är på plats så morrar hunden och reser ragg från svans till pannlob. Jag brukar variera med att inte bry mig alls eller så sätter jag mig på huk och är superintresserad av en fläck på golvet. Då kommer hon farandes labbe-stalj med mattes sko i munnen, fortfarande ragg, och viftar på hela kroppen. Vi kör lite skokamp. Sen går jag ut.
Jag kan i princip gå in i mitt rum, komma på att jag glömde nåt, sticka in huvudet till kollegan och hunden morrar igen. Och då är hunden och jag ovanligt bra kompisar, antagligen för att jag inte tittar på henne och inte försöker klappa.
Idag var jag hundvakt åt henne, fortfarande på jobbet. Jag har min Midas med mig som hon träffat säkert en sju åtta gånger, plus att de "jobbar på samma ställe".
Dags för lunchpromenad, jag kliver in i kollegans kontor för att hämta labben och jag lovar det hördes till våningen nedanför. Hon flög upp, morrande och skällde av hela sitt hjärta. Midas backade ut från rummet. Jag fick tyst på henne, hittade ett koppel sen ut. Väl ute kom hon på att hon skulle leka med Midas, som då inte alls var intresserad av denna lynniga varelse, som just skällt ut honom.
Grejen är att mot mig är hon alltså ovanligt trevlig och trygg.

Va fasen kan fattas denna hund? Ögon, öron och rygg kollade.

 

[AraSlei]

Så märkligt. Jag har inga direkta tips, men du får gärna skicka ett PM om varifrån den kommer

 

[Monstermom]

Behöver lite Buke-maffia-tänk.
Labbetik, två år. Är med här på vårt kontor på dagarna. Känd uppfödare, ägarnas tredje labbe från samma ställe. Ägarna jagar och tränar aktivt med hunden. Den får god, om än i mitt tycke, lite gammaldags uppfostran. Men det är mest "vi använder inte godis". Dock aldrig hårda ord, aldrig att jag sett dem vara fysisk mot hunden.

Den har regelbunden varit hos veterinär, den är friröntgad. Den är skiträdd. Och på nåt sätt, den "ger sig" liksom inte. Om jag går in i kollegans rum, kollegan är på plats så morrar hunden och reser ragg från svans till pannlob. Jag brukar variera med att inte bry mig alls eller så sätter jag mig på huk och är superintresserad av en fläck på golvet. Då kommer hon farandes labbe-stalj med mattes sko i munnen, fortfarande ragg, och viftar på hela kroppen. Vi kör lite skokamp. Sen går jag ut.
Jag kan i princip gå in i mitt rum, komma på att jag glömde nåt, sticka in huvudet till kollegan och hunden morrar igen. Och då är hunden och jag ovanligt bra kompisar, antagligen för att jag inte tittar på henne och inte försöker klappa.
Idag var jag hundvakt åt henne, fortfarande på jobbet. Jag har min Midas med mig som hon träffat säkert en sju åtta gånger, plus att de "jobbar på samma ställe".
Dags för lunchpromenad, jag kliver in i kollegans kontor för att hämta labben och jag lovar det hördes till våningen nedanför. Hon flög upp, morrande och skällde av hela sitt hjärta. Midas backade ut från rummet. Jag fick tyst på henne, hittade ett koppel sen ut. Väl ute kom hon på att hon skulle leka med Midas, som då inte alls var intresserad av denna lynniga varelse, som just skällt ut honom.
Grejen är att mot mig är hon alltså ovanligt trevlig och trygg.

Va fasen kan fattas denna hund? Ögon, öron och rygg kollade.

Intressant! Mot dig är hon ovanligt bra, hur är hon när hon är som allra värst? Hur stor variation har hon, gör hon gradvis skillnad eller är det typ antingen/eller med kanske något/några steg emellan? Skiljer det sig åt på olika platser? Reagerar hon samma oberoende på vilken part som närmar sig, alltså när någon går in till henne vs när hon går in till någon tex? Hur är hon med ägarna? Hon leker, hur leker hon? Leker hon med sådana hon inte reagerar på (om hon har några sådana)? Skillnad mellan hundar och människor? Andra djur? Du skriver att du inte klappar henne, någonsin? Hur är hon att ta på koppel (och eventuell annan utrustning)? Hur pass konfronterande är hon? Efter hon slappnat av någorlunda(?), slår hon om igen utan att du (tex) lämnat rummet/varit utom synhåll först? Har hennes reaktion på dig förändrats medan hon lärt känna dig, eller är den i grunden densamma men eventuellt mildare för att du har lärt dig strategier att hantera det? Hur är hon med möten ute som inte tar kontakt?
... Och säkert tusen frågor till.

 

[Blueberry]

Behöver lite Buke-maffia-tänk.
Labbetik, två år. Är med här på vårt kontor på dagarna. Känd uppfödare, ägarnas tredje labbe från samma ställe. Ägarna jagar och tränar aktivt med hunden. Den får god, om än i mitt tycke, lite gammaldags uppfostran. Men det är mest "vi använder inte godis". Dock aldrig hårda ord, aldrig att jag sett dem vara fysisk mot hunden.

Den har regelbunden varit hos veterinär, den är friröntgad. Den är skiträdd. Och på nåt sätt, den "ger sig" liksom inte. Om jag går in i kollegans rum, kollegan är på plats så morrar hunden och reser ragg från svans till pannlob. Jag brukar variera med att inte bry mig alls eller så sätter jag mig på huk och är superintresserad av en fläck på golvet. Då kommer hon farandes labbe-stalj med mattes sko i munnen, fortfarande ragg, och viftar på hela kroppen. Vi kör lite skokamp. Sen går jag ut.
Jag kan i princip gå in i mitt rum, komma på att jag glömde nåt, sticka in huvudet till kollegan och hunden morrar igen. Och då är hunden och jag ovanligt bra kompisar, antagligen för att jag inte tittar på henne och inte försöker klappa.
Idag var jag hundvakt åt henne, fortfarande på jobbet. Jag har min Midas med mig som hon träffat säkert en sju åtta gånger, plus att de "jobbar på samma ställe".
Dags för lunchpromenad, jag kliver in i kollegans kontor för att hämta labben och jag lovar det hördes till våningen nedanför. Hon flög upp, morrande och skällde av hela sitt hjärta. Midas backade ut från rummet. Jag fick tyst på henne, hittade ett koppel sen ut. Väl ute kom hon på att hon skulle leka med Midas, som då inte alls var intresserad av denna lynniga varelse, som just skällt ut honom.
Grejen är att mot mig är hon alltså ovanligt trevlig och trygg.

Va fasen kan fattas denna hund? Ögon, öron och rygg kollade.

Det låter som att det hade kunnat vara Ivan som unghund.
För honom var det låg stresströskel och hög integritet, i kombination med hyperaktiv radar och larminstinkt. (Det blev betydligt bättre när vi kastrerade honom som drygt tvååring och därmed dämpade den könsrelaterade stressen.) Han blev inte behaglig som hund förrän han fyllde 3 år. Nu är han 6 år och är en väldigt rolig liten hund som hanterar i princip alla situationer finemang. Han har inte bitit någon på flera år

Vi har jobbat mycket med kroppskontroll (främst agility och balansboll) för att stärka honom, och att gå på kurs som ren miljöträning (plus för att kunna fokusera på uppgift/matte i olika miljöer). Vi har fokuserat mycket på massage, alltså att hitta "behag och avslappning" vid beröring (av annan än närmsta flocken). Och så har vi jobbat med buren som trygg plats och lek, att kunna leka i olika miljöer.

Vi har också jobbat mycket med att "begränsa hans värld" för att sakta bygga ut den igen. Alltså att börja om och sedan successivt, men långsamt, öka antalet platser, personer och hundar. Han ska veta att han inte behöver hälsa på någon, för INGEN får hälsa på Ivan förrän han visar att han är intresserad av det.

 

[Snurrfian]

Är det bara på kontoret den reagerar på det här sättet? Jag tänker om den helt orastypiskt vaktar sitt rum något extremt? Men jag kanske är ute och cyklar helt

 

[Sleepy]

Va fasen kan fattas denna hund?

Vad säger ägarna? Har de bett om din hjälp?

 

[Blandrastik]

Intressant! Mot dig är hon ovanligt bra, hur är hon när hon är som allra värst? Hur stor variation har hon, gör hon gradvis skillnad eller är det typ antingen/eller med kanske något/några steg emellan? Skiljer det sig åt på olika platser? Reagerar hon samma oberoende på vilken part som närmar sig, alltså när någon går in till henne vs när hon går in till någon tex? Hur är hon med ägarna? Hon leker, hur leker hon? Leker hon med sådana hon inte reagerar på (om hon har några sådana)? Skillnad mellan hundar och människor? Andra djur? Du skriver att du inte klappar henne, någonsin? Hur är hon att ta på koppel (och eventuell annan utrustning)? Hur pass konfronterande är hon? Efter hon slappnat av någorlunda(?), slår hon om igen utan att du (tex) lämnat rummet/varit utom synhåll först? Har hennes reaktion på dig förändrats medan hon lärt känna dig, eller är den i grunden densamma men eventuellt mildare för att du har lärt dig strategier att hantera det? Hur är hon med möten ute som inte tar kontakt?
... Och säkert tusen frågor till.

Hon är ganska konstant. Någon stoppar in huvudet, hunden morrar. Den personen kan gå till kaffeautomaten, gå tillbaka, hunden morrar. Jag hör samma typ av morr mot mig, det är verkligen "du är jätteläääskig" Men mot andra kan jag höra lite mer allvar. Hon ligger alltid på samma plats, inne på kollegans rum. Men hon morrar mot folk som sitter vid fikabordet om hon bara ska passera.
Men hunden följer inte med till någon annan.
Hon leker med mig, men föredrar nog min hund. Midas försökte hon verkligen dra igång här utanför idag, fem minuter efter att hon typ spottat på honom.
Jo, jag klappar om henne, men inte på samma sätt som de flesta, att det börjar med en framsträckt hand. Jag klappar när hon kommer fram till mig. Koppel och gå ut med, inga större problem. Liiite tvekan idag, men jag drog bara på halsbandet och gick iväg. Hon hann nog inte fundera så mycket på det.
Hon är ju inte konfronterad alls, jag blir ju sugen på att ta hem henne en vecka och kolla vad som händer.
Jag måste lämna rummet för att hon ska slå om igen.
Hon har exakt samma reaktion mot mig från dag ett till idag.
Möten ute vet jag inte. Vi mötte ingen idag. Men enligt utsago är hon "fjantig" mot folk hon möter och kan skicka iväg ett litet tveksamt morr.

 

[Blandrastik]

Det låter som att det hade kunnat vara Ivan som unghund.
För honom var det låg stresströskel och hög integritet, i kombination med hyperaktiv radar och larminstinkt. (Det blev betydligt bättre när vi kastrerade honom som drygt tvååring och därmed dämpade den könsrelaterade stressen.) Han blev inte behaglig som hund förrän han fyllde 3 år. Nu är han 6 år och är en väldigt rolig liten hund som hanterar i princip alla situationer finemang. Han har inte bitit någon på flera år

Vi har jobbat mycket med kroppskontroll (främst agility och balansboll) för att stärka honom, och att gå på kurs som ren miljöträning (plus för att kunna fokusera på uppgift/matte i olika miljöer). Vi har fokuserat mycket på massage, alltså att hitta "behag och avslappning" vid beröring (av annan än närmsta flocken). Och så har vi jobbat med buren som trygg plats och lek, att kunna leka i olika miljöer.

Vi har också jobbat mycket med att "begränsa hans värld" för att sakta bygga ut den igen. Alltså att börja om och sedan successivt, men långsamt, öka antalet platser, personer och hundar. Han ska veta att han inte behöver hälsa på någon, för INGEN får hälsa på Ivan förrän han visar att han är intresserad av det.

Kroppskontroll är en bra tanke. Grejen här är att hon inte behöver hälsa på nån. Vi är här för att jobba, men folk går ut och in från mattes rum. Det räcker. Bur har jag föreslagit. Men det stämmer dåligt med övrig fostran. "Det ska gå utan" och så.

 

[Blandrastik]

Är det bara på kontoret den reagerar på det här sättet? Jag tänker om den helt orastypiskt vaktar sitt rum något extremt? Men jag kanske är ute och cyklar helt

Nej, överallt. Det är bara på kontoret det syns så väl.

 

[Blandrastik]

Vad säger ägarna? Har de bett om din hjälp?

Mer fikabords-hjälp, inte boka tid och göra analys. Även om jag skulle vilja.
Jag har som sagt föreslagit bur och ytterligare en vet.kontroll.

 

[Hyacinth]

Jag undrar hur ägarna är? Kan de stötta hunden genom att visa lite extra glädje när någon tittar in?

 

[Blandrastik]

Jag undrar hur ägarna är? Kan de stötta hunden genom att visa lite extra glädje när någon tittar in?

Matten jobbar på riktigt bra. Muntra tillrop är det gott om. Sen tror jag hon tycker det är pinsamt när försäljningschefen tittar in och säger hej och det hörs en bra bit bort vad hunden tycker om det.

 

[Acto]

Har tyvärr inga råd. Det låter dock lite likt min kompis jaktlabbe (hanne). Han är dock jätteglad när man kommer hem till henne men när man vänder sig mot honom för att hälsa så morrar han och reser ragg trots att han sekunden innan självmant ståt precis bredvid och dunkat svansen i vägen. Likaså kan han morra när han ligger under bordet som vi sitter runt eller om han ligger i sin korg eller så om man tilltalar honom. Han kan dock även morra mot min kompis (ägaren) i den situationen. Han vill särskilt inte bli störd om han har "gått och lagt sig" för kvällen. Även här en bra uppfödare/kennel (vad jag vet) och han aktiveras. Jag tolkar honom som osäker och att han säger "låt mig vara". Brukar ignorera honom och låsas som att han inte är där. Sen fungerar han bra vid jakt och eftersök men det är ju en annan sak.

 

[Dandylinn]

Behöver lite Buke-maffia-tänk.
Labbetik, två år. Är med här på vårt kontor på dagarna. Känd uppfödare, ägarnas tredje labbe från samma ställe. Ägarna jagar och tränar aktivt med hunden. Den får god, om än i mitt tycke, lite gammaldags uppfostran. Men det är mest "vi använder inte godis". Dock aldrig hårda ord, aldrig att jag sett dem vara fysisk mot hunden.

Den har regelbunden varit hos veterinär, den är friröntgad. Den är skiträdd. Och på nåt sätt, den "ger sig" liksom inte. Om jag går in i kollegans rum, kollegan är på plats så morrar hunden och reser ragg från svans till pannlob. Jag brukar variera med att inte bry mig alls eller så sätter jag mig på huk och är superintresserad av en fläck på golvet. Då kommer hon farandes labbe-stalj med mattes sko i munnen, fortfarande ragg, och viftar på hela kroppen. Vi kör lite skokamp. Sen går jag ut.
Jag kan i princip gå in i mitt rum, komma på att jag glömde nåt, sticka in huvudet till kollegan och hunden morrar igen. Och då är hunden och jag ovanligt bra kompisar, antagligen för att jag inte tittar på henne och inte försöker klappa.
Idag var jag hundvakt åt henne, fortfarande på jobbet. Jag har min Midas med mig som hon träffat säkert en sju åtta gånger, plus att de "jobbar på samma ställe".
Dags för lunchpromenad, jag kliver in i kollegans kontor för att hämta labben och jag lovar det hördes till våningen nedanför. Hon flög upp, morrande och skällde av hela sitt hjärta. Midas backade ut från rummet. Jag fick tyst på henne, hittade ett koppel sen ut. Väl ute kom hon på att hon skulle leka med Midas, som då inte alls var intresserad av denna lynniga varelse, som just skällt ut honom.
Grejen är att mot mig är hon alltså ovanligt trevlig och trygg.

Va fasen kan fattas denna hund? Ögon, öron och rygg kollade.

Hur är hundens miljö på arbetsplatsen/hur kan hunden uppfatta den? Kan det vara att den upplever miljön stökig med alla som kommer och går att den blir/blivit stressad och osäker?

Hur är den i hemmiljö?

Bara sådär en spontan tanke då arbetsplatser kan vara långt från optimalt anpassad för alla hundar, en del fixar det inte med alla ansikten, ögon som tittar, pratar, ska klappa osv att de kan känna sig trängda tillslut.

 

[Monstermom]

Fascinerad av beteendet, skulle så gärna se henne själv... Har några olika teorier, men den enklaste är denna: hon har startat med ovanligt starka/utbredda gränser kring sig själv men fått dessa överkörda (som de flesta gör med sina hundar, särskilt valpar, och i många fall "vänjer" de sig men en och annan sensitiseras istället). Hon saknar annan eskalering än att flytta gränserna utåt, och vips är en ond cirkel startad. Vid det här laget går alla larm igång vid minsta upplevelse av kontakt, och blir dessutom bekräftade i alla fall emellanåt. Enkelt test: två (gärna tre) veckor med stenhårt motbetingningsprogram, ingen (avsiktlig) operant träning alls under tiden, ingen hantering, och riktigt rena setups. Bra miljö för det!

(Nu börjar jag låta som jag bara sysslar med och förespråkar klassisk träning senaste dagarna känner jag. Så är det faktiskt inte, men tja... Det är himla användbart ibland. )

 

[Blandrastik]

Hur är hundens miljö på arbetsplatsen/hur kan hunden uppfatta den? Kan det vara att den upplever miljön stökig med alla som kommer och går att den blir/blivit stressad och osäker?

Hur är den i hemmiljö?

Bara sådär en spontan tanke då arbetsplatser kan vara långt från optimalt anpassad för alla hundar, en del fixar det inte med alla ansikten, ögon som tittar, pratar, ska klappa osv att de kan känna sig trängda tillslut.

Vi har ett sömnigt kontor i en småstad, vi har inga kunder eller så som far ut och in. Men det klart att kollegor kliver in till matten för att diskutera upplägg. Men hunden brukar få vara i fred.
Hemma, standardhem två barn 9 och 13, som inte är intresserade av hundar och hundträning.
Möjligen då det här lite gammeldags-stuket på träning. Hunden får inte vara på övervåningen, det har ingen av deras labbar fått vara. Så den sover ensam på undervåningen. Klart är den supersocial kan ju det vara ett nerköp. I övrigt är det rejäla promenader och apportkastaren är ofta med.

 

[Blandrastik]

Fascinerad av beteendet, skulle så gärna se henne själv... Har några olika teorier, men den enklaste är denna: hon har startat med ovanligt starka/utbredda gränser kring sig själv men fått dessa överkörda (som de flesta gör med sina hundar, särskilt valpar, och i många fall "vänjer" de sig men en och annan sensitiseras istället). Hon saknar annan eskalering än att flytta gränserna utåt, och vips är en ond cirkel startad. Vid det här laget går alla larm igång vid minsta upplevelse av kontakt, och blir dessutom bekräftade i alla fall emellanåt. Enkelt test: två (gärna tre) veckor med stenhårt motbetingningsprogram, ingen (avsiktlig) operant träning alls under tiden, ingen hantering, och riktigt rena setups. Bra miljö för det!

(Nu börjar jag låta som jag bara sysslar med och förespråkar klassisk träning senaste dagarna känner jag. Så är det faktiskt inte, men tja... Det är himla användbart ibland. )

Hmm, som Pavlov skulle ha sagt.....
Nä, men det är ju en tanke. Jag ska föreslå det.
Själv har jag funderat på om det liksom är inlärt, ett system som hon provat sig fram till och på nåt konstigt sätt så "funkar" det för henne. Fast det är en bakvänd tanke.

 

[Monstermom]

Hmm, som Pavlov skulle ha sagt.....
Nä, men det är ju en tanke. Jag ska föreslå det.
Själv har jag funderat på om det liksom är inlärt, ett system som hon provat sig fram till och på nåt konstigt sätt så "funkar" det för henne. Fast det är en bakvänd tanke.

Att hon inte anpassar sig till ny information om situationen (trots att du konsekvent behandlar henne på ett speciellt vis resettar hon ändå så fort du lämnar henne) är riktigt intressant, och antyder möjligen(!) att det kanske inte handlar så mycket om inlärda beteenden... Men det blir ju många nivåer av tolkning från min sida, det är såklart en helt annan sak att se henne irl, så det är bara väldigt vaga funderingar från mitt håll.

 

[lady_vip]

Det är inte så ovanligt att labbar har denna typen av beteenden. Jag brukar jämföra dem med BC i aktivitetsbehov, känslighet och arbetsvilja, dessutom kan de vara ganska skarpa (mer åt viltskärpa, men många har mycket vakt), delvis för att en missförstådd BC kan få lite liknande beteende som en missförstådd labbe.

Vi har haft en väldigt skarp labbe, jag har skrivit om henne innan, men jag vet utifrån det att det finns en hel del såna linjer och individer. Hon var såklart tillgiven familjen, men vaktade väldigt mycket. Typen som släpper in någon, men sen inte släpper ut. Hon var mycket skarp på vilt, inte alls labbetypisk, hon bet ihjäl både rävar, katter, mink och mård. Sen vet jag inte hur många harar hon sprang i fatt och tog, men det var mest pga brist av fostran
Och samtidigt mycket snäll och tålmodig i typisk labbemanér, men jag tror inte att hon skulle funkat i en kontorsmiljö.

Jag tror också att klassisk betingning a la köttbulle hade varit värt att testa. Sen hade jag velat kolla synen på hunden, ögonproblem förekommer i rasen och hon kanske vaktar extra pga en sån sak. Men de kanske kollade det när de var hon veterinären?

 

[Lena_B]

Det finns en undersökning om skillnader i MH mellan show- och jaktavlade labbar respektive golden. Undersökningen har en hel del brister, bl a med definitionen av typerna och dessutom är det ju en begränsad del av hundarna som gör MH, men en sak som sticker ut är att jaktlabbarna har betydligt lägre poäng på det sociala än utställningslabbarna. Bland golden är det tvärt om, jaktgolden är (ännu) mer sociala än showhundarna.

Jag är egentligen inte insatt alls, men hör en del om problem med sociala rädslor hos jaktlabbarna och även problem med skottberördhet. Det verkar finnas labbar som har sånt driv att de fungerar utmärkt på jakt men har en hel del problem i vardagslivet. När jag läser detta känns det som om jag fått en beskrivning på de problem man kan få med en hund av den typen.

Dessutom känns det intressant med teorin om utbredda gränser. Retriever är ju kända för att vara rätt gränslösa och t ex inte förstå "normalt ungängesavstånd" hos andra hundar. Rent spontant känns det som att en retriever med utbredd gräns skulle kunna få en tuff inre strid mellan önskan att hålla avstånd och önskan att vara nära, men jag har inte vare sil läst om eller funderat så mycket på hur detta egentligen fungerar, så jag kanske är helt ute och cyklar?

(För det kan väl inte BARA vara goldenuppfödare med måttliga resultat jaktmässigt som snackar skit om rasen/typen som är rätt överlägsen på de flesta prov?!)