Hjälp mej språkpoliser!

[Jozze]

Tyvärr.
Mej är numera godkänt, hur hemskt det än ser ut.

"Numera"? Stavningen infördes på 60-, eller 70-talet av, om jag inte minns fel, något lärarinitiativ som trodde att den skulle tränga ut de mer ologiskt stavade mig, dig och sig. Men de gamla formerna står sig.

 

[Badger]

Nu begriper jag inte. Jag har aldrig skrivit på engelska på Buke. Och vad betyder ta you?

Och angående ditt inlägg innan detta så vet jag när jag ska skriva man eller inte. Men har gjort det i alla fall av slentrian. Ungefär; Man tycker inte om lösa hundar efter vägen. Där ska det såklart stå Jag tycker. Å andra sidan kan jag inte se att det är så farligt för jag tror inte jag är ensam om att tycka att lösa hundar på vägen inte är ok.

Jag använder massor av man när jag skriver, men är medveten, oftast, om att det inte skulle fungera i tex en skoluppsats. På ett forum gör det ju detsamma egentligen, så vi skriver båda två att "man tycker inte om lösa hundar på vägen"

Hela mitt resonemang bygger på att det verkade som att du tänkte att "en tycker inte om lösa hundar på vägen" löste problemet med ordet "man" men det gör det inte. Ordet grannarna eller polisen eller bilisterna skulle göra det "grannarna tycker inte om lösa hundar på vägen".

Men du nämnde att du använde ordet "en" för att du ville undvika "man" eftersom det inte alltid fungerade bra och jag skrev då att i det fallet löser det inte direkt problemet att ersätta "man" med "en".

Nej du skriver såklart inte på engelska på Bukefalos. Men anta att du någon gång skulle skriva på engelska eller skulle åka till England. Då skulle det kunna kännas bra att använda "one", om man är van att använda "en" på svenska. Men i engelskan använder folk oftast ordet "You", när de vill skriva "man", inte ordet "one".

 

[Badger]

Vad du har för åsikt om att använda det könsneutrala en spelar ingen roll för mitt användande. Det är samma för mig som att skriva hen fast jag vet könet. Ett val jag gör som ett ställningstagande.
Och jag vet varför det är "fel" att använda man när jag borde skriva jag. Där glömmer jag mig dock ibland och vill gärna göra rätt.
Dock tycker jag ibland att det används mot någon som en argumenterar mot som härskarteknik; "-Du skrev man när du ska skriva jag. Du kan inte ens skriva rätt."

Vilket är en helt annan sak. Om du byter ut alla "man"- som kunde varit ett jag mot "en" som ett politiskt ställningstagande lägger jag mig inte i. Då är jag mer brydd om någon kallar mig ni i en kassa.

Jag använder hen om folk jag inte inte vet. Men jag använder ordet "man" (man ska inte lägga sig i) eftersom det för mig är helt könsneutralt. (I övrigt tycker jag dam i Egalias döttrar var ganska snitsigt jämfört med Ken. Dessutom så har Egalias döttrar inga som helst ambitioner att representera ett könsneutralt samhälle. (vilket i övrigt gör det till ett jättelustigt namn på en könsneutral förskola, men jag kan leva med att rycka på axlarna åt det.)

(Sorry Kryddelydd för ändringarna i parentesen)

 

[kryddelydd]

Vilket är en helt annan sak. Om du byter ut alla "man"- som kunde varit ett jag mot "en" som ett politiskt ställningstagande lägger jag mig inte i. Då är jag mer brydd om någon kallar mig ni i en kassa.

Jag använder hen om folk jag inte inte vet. Men jag använder ordet "man" (man ska inte lägga sig i) eftersom det för mig är helt könsneutralt. (I övrigt tycker jag dam i Egalias döttrar var ganska snitsigt jämfört med Ken. Dessutom så har Egalias döttrar inga som helst ambitioner att representera ett könsneutralt samhälle. (vilket i övrigt gör det till ett jättelustigt namn på en könsneutral förskola, men jag kan leva med att rycka på axlarna åt det.)

Bra exemplifierat!
Jag använder "man" som kollektivt pronomen ibland.
Ditt sista exempel "man ska inte lägga sig i" visar väldigt tydligt varför "man" inte kan bytas ut mot "en" på ett smidigt sätt.
"En" blir mer ersättning för "jag" medan "man" mycket riktigt är kollektivt.

 

[Anders]

Om man, förlåt en, är konsekvent blir det många nya och intressanta ord som tex. eniskor, som kan utvecklas till tvåiskor, treiskor och så vidare.

 

[tanten]

Jag misstänker att det är något slags mumlande förkortningar av "han" Ernst och "hon" Irma. Typ.

Min gissning är rest från fornnordiska språk.

 

[Sar]

Bra exemplifierat!
Jag använder "man" som kollektivt pronomen ibland.
Ditt sista exempel "man ska inte lägga sig i" visar väldigt tydligt varför "man" inte kan bytas ut mot "en" på ett smidigt sätt.
"En" blir mer ersättning för "jag" medan "man" mycket riktigt är kollektivt.

Som jag ser det fungerar "man" alldeles utmärkt både som ersättning för jag och för ett helt kollektiv. Om jag exempelvis tar en godis och samtidigt säger "-Man borde inte äta godis" kan det ju vara en ersättning både för mig personligen och hela världens befolkning (men ändå med störst syftning på mig själv eftersom det är jag som äter).

 

[Tarnin]

Min mormor sade alltid en när vi andra sa man. Har alltid uppfattat det som ålderdomligt. Hörde det aldrig förr utom när hon sa det.

 

[Terese]

För mig står "man" för folk i allmänhet, som i exemplet ovan "man ska inte lägga sig i." Det har ingenting med kön eller män att göra.
"En" är objektsformen till "man" och kan inte ersätta "man", då låter det fel. (Om man inte är norrlänning, då funkar det ändå.)