Hjälp med strulig vänskap

[Klinkerklonker]

Min familj har under leva min levnadstid varit bästa vänner med en annan familj. Den andra familjens barn blev som mina syskon och vi umgicks ofta hela familjerna tillsammans eller var för sig, som tex jag och dom två systrarna. Nu när alla barn är vuxna (alla är mellan 25-30) så har vi fortfarande haft god kontakt (så också våra föräldrar) tills nu, två och ett halvt år tillbaka. Då hände det något som fick mig att bli helt knäckt.

Jag skulle bjuda hem dessa två systrar på middag och vin. Det var ett tag sen vi träffades (något år, men har pratat genom sms och facebook och så) men allt var som vanligt när vi pratade. Alltså inga konstigheter. Jag pratade med dom ca en månad innan och bjöd då hem dom. När det var en vecka kvar så skrev jag bara ett kort meddelande i stil med "Kul att ni kommer i helgen, ser fram emot att få träffa er", så fick jag först inget svar från någon av dom. När det var ca 3 dagar kvar svarade den ena att hon visst hade glömt bort att det var hennes bröllopsdag den dagen hon skulle hem till mig = kunde inte. Jag sa att det var tråkigt men att vi får ta det en annan gång vilket hon också verkade vilja.
Den andra systern svarade att hon ändå ville komma.

Dagen kom och ingen dök upp. Jag hade iofs tänkt bjuda på en lättare maträtt, så det var inget som tog flera timmar att förbereda. Men jag satt och väntade och fick inte kontakt med henne. Skrev till båda och frågade om det hänt något, utan svar. Så jag fick alltså sitta hemma själv den kvällen med en massa frågor som snurrade i mitt huvud. Försökte tänka logiskt, att det nog hänt något och att det finns en förklaring. Men icke.

Det gick några veckor utan att jag fått kontakt med dom. Jag skrev ett par gånger på facebook, och såg att dom hade sett det jag skrivit. Men inget svar tillbaka. Så jag tänkte att dom helt enkelt inte ville ha kontakt med mig.

Det gick ytterligare några månader och jag skrev igen. Då frågade jag bara hur det var med dom och familjen. Inget mer. Den ena såg, men svarade inte. Kändes väldigt tråkigt men försökte att inte tänka så mycket på det.

Efter att det gått ett år stötte jag på den ena systern på stan och hon berättade att det hänt en grej inom familjen som fått hela familjen att må oerhört dåligt. Jag blev såklart också otroligt ledsen av beskedet men samtidigt kändes det skönt att fått veta vad som hänt. Det kan ju ha en förklaring till deras ignorans mot mig. Dock otroligt tråkigt då vi ändå varit otroligt nära vänner.

I somras (nu har det alltså gått ca 2 år) så skrev jag ytterligare till båda tjejerna och frågade om dom skulle vilja ses på en fika på stan. Den ena såg, ingen svarade. Jag stötte på samma tjej på stan igen och frågade då varför hon inte sett/skrivit. Fick inget direkt svar på det, men hon sa att hon jättegärna skulle vilja ses alla tre på en fika. Detta fick mig glad och hon lät positiv.

Dagar gick utan någon kontakt. Nu började jag ledsna på riktigt. Det är inte kul när det bara är jag som hör av mig. En relation bygger ju på att båda håller den vid liv, och vid det här laget kändes det mer som att jag var en börda. Någon jobbig jävel som skriver och skriver. Jag borde kanske ha fattat vinken för längesen. Att får man inget svar på över 2 år, så vill personen i fråga inte ha kontakt. Men jag är alltid så godtrogen och vill väl så jag tar inte den vinken. Jag fortsätter skriva.

Nu har vi alltså kommit fram i realtid. Jag skriver åter igen till båda tjejerna. Får till slut ett svar från den ena, hon som sett alla mina meddelanden under dessa år, men aldrig svarat. Och svaret jag fick var kort och gott
"Hej, jag har varken ork eller lust att svara. Men har sett att du skrivit. Det är fullt upp som vanligt i mitt liv. Mvh *NAMN*".

Jahopp. Det kändes ju väldigt trevligt. Och att dessutom avsluta meddelandet med "Mvh" till någon man i princip varit som en syster med, känns i mina ögon oerhört märkligt. Jag svarade att det såklart var väldigt tråkigt, och att jag jättegärna skulle vilja ha en förklaring. Meddelandet läst, men inget svar.
Några dagar senare gick jag åter in på hennes fb-sida och såg att hon tagit bort mig som vän. Jag försöker i samma veva kontakta deras mamma, som direkt nästan läser meddelandet och tar bort mig som vän. Jag är helt oförstående och stum. Jag kontaktade henne i ett annat ärende, men passade på att fråga hur det var med alla.

Då får jag plötsligt tag i den andra systern som skriver ett ytterst otrevligt meddelande till mig i stil med:
"Hej! Du måste faktiskt respektera att *NAMN* inte vill ha kontakt med dig. Du måste acceptera att det är så här".

Jahopp igen.

Jag svarade att det kändes så tråkigt att det blivit så här och att jag blir ledsen. Sen försöker jag förklara att om det är något som jag har gjort så skulle jag vilja veta det, så att jag kan be om ursäkt/förklara mig. Fick då till svar:

"Nej nu! Att du inte respekterar vårat NEJ är ett övergrepp. Det är riktigt uselt av dig och att du dessutom skriver till vår mamma. Nu får du backa. Du MÅSTE respektera att *NAMN* inte vill ha kontakt och det spelar ingen som helst roll hur du vill bortförklara eller leka oförstående. Jag har ingen rapportskyldighet till varför det är så. Ett nej är ett nej."

Så nu står jag här, är helt oförstående och väldigt väldigt ledsen. Våra föräldrar har de senaste åren glidit ifrån varandra och har dessvärre ingen kontakt. Men det är inget som borde förstöra våran vänskap, vi är ju alla vuxna människor.

Jag förstår ju att dom inte vill ha kontakt och jag accepterar det. Men samtidigt gäller ju respekt från bådas håll. Det är inte bara jag som ska visa respekt. Det är även deras skyldighet (kan jag tycka) att visa mig respekt.

Antar att ingen orkade läsa igenom allt.... Men snälla Buke. Hur ser ni på det hela?
Kanske kan ni se det från bådas håll?

 

[Mixoman]

Svårt att se det från bådas håll, uppenbart tror de eller tycker att du gjort något som du själv inte vet om eller är medveten om. Klurigt.

 

[svea]

Har du pratat med dina föräldrar om detta? Det verkar ju som om det finns något missförstånd någonstans.

 

[tanten]

Jag har vid några gånger i livet fått bekantskaper uppsagda och det har hittills varit totalt som en blixt från klar himmel.

Jag har bestämt mig för att inte lägga energi på det jag inte klarar att begripa - även om det gör ont.

 

[Basilika]

Jag tror att man måste acceptera att livet förändras och så även relationer. Jag tycker du gjort allt du kan, vi är nog många som skulle gett upp för länge sedan. Men visst är det svårt utan ett avslut, när du blir kvar utan svar på alla frågor.

 

[athena_arabians]

De verkar ha snurrat rejält om ni haft en bra relation tidigare. Skit i dem, kommer de senare med en godtagbar förklaring varför de gjorde som de gjorde kan du väl uppta kontakten igen.

Låt dem bara inte bo hyresfritt i ditt huvud.

 

[netia]

Jag förstår ju att dom inte vill ha kontakt och jag accepterar det. Men samtidigt gäller ju respekt från bådas håll. Det är inte bara jag som ska visa respekt. Det är även deras skyldighet (kan jag tycka) att visa mig respekt.

De har inga skyldigheter. Det har inte du heller. Om de inte vill ha någon kontakt, så är det ju inte mycket mer att göra. Man får inte alltid svar på de frågor man har och det är lättare för en själv om man kan acceptera att det är så. Acceptera det fullt ut och inte tänka att någon är skyldig att förklara eller ens ge en själv möjlighet till att förklara något.

 

[L8P8]

Det är alltid svårt när vänner försvinner utan anledning. Det bästa man kan göra är att bara låta livet gå vidare utan dem. Det är tråkigt att inte få någon förklaring till varför, man kan ju tycka att vuxna människor har så mkt råg i ryggen att de vågar stå för varför de inte vill umgås längre. "Been there..."

 

[Snubbelfot]

Jag skulle nog känna att man åtminstone moraliskt har en skyldighet att motivera varför man plötsligt beter sig som ett arsle mot någon man varit som syskon med tidigare. Men i det här fallet känns det ju inte sannolikt med någon förklaring, så i praktiken skulle jag nog "bara" försöka släppa det och glömma personerna även om det är svårt. Det låter som om ts kan ha blivit offer för något allvarligt missförstånd, som Mixoman är inne på.

 

[Migo]

Jag har "sagt upp" kontakten med folk som bara kostade mig en massa energi. Relationen har inte alltid varit speciellt konstig, och det har säkert hänt att någon tyckt att jag betett mig svinigt.

Jag har inte ork och tid i mitt liv att lägga på relationer som bara kostar. Därmed inte sagt att jag inte går genom eld och lågor när mina vänner behöver mig.

 

[Gnist]

Jag har "sagt upp" kontakten med folk som bara kostade mig en massa energi. Relationen har inte alltid varit speciellt konstig, och det har säkert hänt att någon tyckt att jag betett mig svinigt.

Jag har inte ork och tid i mitt liv att lägga på relationer som bara kostar. Därmed inte sagt att jag inte går genom eld och lågor när mina vänner behöver mig.

+ 1000 på det!

 

[tara]

Min familj har under leva min levnadstid varit bästa vänner med en annan familj. Den andra familjens barn blev som mina syskon och vi umgicks ofta hela familjerna tillsammans eller var för sig, som tex jag och dom två systrarna. Nu när alla barn är vuxna (alla är mellan 25-30) så har vi fortfarande haft god kontakt (så också våra föräldrar) tills nu, två och ett halvt år tillbaka. Då hände det något som fick mig att bli helt knäckt.

Jag skulle bjuda hem dessa två systrar på middag och vin. Det var ett tag sen vi träffades (något år, men har pratat genom sms och facebook och så) men allt var som vanligt när vi pratade. Alltså inga konstigheter. Jag pratade med dom ca en månad innan och bjöd då hem dom. När det var en vecka kvar så skrev jag bara ett kort meddelande i stil med "Kul att ni kommer i helgen, ser fram emot att få träffa er", så fick jag först inget svar från någon av dom. När det var ca 3 dagar kvar svarade den ena att hon visst hade glömt bort att det var hennes bröllopsdag den dagen hon skulle hem till mig = kunde inte. Jag sa att det var tråkigt men att vi får ta det en annan gång vilket hon också verkade vilja.
Den andra systern svarade att hon ändå ville komma.

Dagen kom och ingen dök upp. Jag hade iofs tänkt bjuda på en lättare maträtt, så det var inget som tog flera timmar att förbereda. Men jag satt och väntade och fick inte kontakt med henne. Skrev till båda och frågade om det hänt något, utan svar. Så jag fick alltså sitta hemma själv den kvällen med en massa frågor som snurrade i mitt huvud. Försökte tänka logiskt, att det nog hänt något och att det finns en förklaring. Men icke.

Det gick några veckor utan att jag fått kontakt med dom. Jag skrev ett par gånger på facebook, och såg att dom hade sett det jag skrivit. Men inget svar tillbaka. Så jag tänkte att dom helt enkelt inte ville ha kontakt med mig.

Det gick ytterligare några månader och jag skrev igen. Då frågade jag bara hur det var med dom och familjen. Inget mer. Den ena såg, men svarade inte. Kändes väldigt tråkigt men försökte att inte tänka så mycket på det.

Efter att det gått ett år stötte jag på den ena systern på stan och hon berättade att det hänt en grej inom familjen som fått hela familjen att må oerhört dåligt. Jag blev såklart också otroligt ledsen av beskedet men samtidigt kändes det skönt att fått veta vad som hänt. Det kan ju ha en förklaring till deras ignorans mot mig. Dock otroligt tråkigt då vi ändå varit otroligt nära vänner.

I somras (nu har det alltså gått ca 2 år) så skrev jag ytterligare till båda tjejerna och frågade om dom skulle vilja ses på en fika på stan. Den ena såg, ingen svarade. Jag stötte på samma tjej på stan igen och frågade då varför hon inte sett/skrivit. Fick inget direkt svar på det, men hon sa att hon jättegärna skulle vilja ses alla tre på en fika. Detta fick mig glad och hon lät positiv.

Dagar gick utan någon kontakt. Nu började jag ledsna på riktigt. Det är inte kul när det bara är jag som hör av mig. En relation bygger ju på att båda håller den vid liv, och vid det här laget kändes det mer som att jag var en börda. Någon jobbig jävel som skriver och skriver. Jag borde kanske ha fattat vinken för längesen. Att får man inget svar på över 2 år, så vill personen i fråga inte ha kontakt. Men jag är alltid så godtrogen och vill väl så jag tar inte den vinken. Jag fortsätter skriva.

Nu har vi alltså kommit fram i realtid. Jag skriver åter igen till båda tjejerna. Får till slut ett svar från den ena, hon som sett alla mina meddelanden under dessa år, men aldrig svarat. Och svaret jag fick var kort och gott
"Hej, jag har varken ork eller lust att svara. Men har sett att du skrivit. Det är fullt upp som vanligt i mitt liv. Mvh *NAMN*".

Jahopp. Det kändes ju väldigt trevligt. Och att dessutom avsluta meddelandet med "Mvh" till någon man i princip varit som en syster med, känns i mina ögon oerhört märkligt. Jag svarade att det såklart var väldigt tråkigt, och att jag jättegärna skulle vilja ha en förklaring. Meddelandet läst, men inget svar.
Några dagar senare gick jag åter in på hennes fb-sida och såg att hon tagit bort mig som vän. Jag försöker i samma veva kontakta deras mamma, som direkt nästan läser meddelandet och tar bort mig som vän. Jag är helt oförstående och stum. Jag kontaktade henne i ett annat ärende, men passade på att fråga hur det var med alla.

Då får jag plötsligt tag i den andra systern som skriver ett ytterst otrevligt meddelande till mig i stil med:
"Hej! Du måste faktiskt respektera att *NAMN* inte vill ha kontakt med dig. Du måste acceptera att det är så här".

Jahopp igen.

Jag svarade att det kändes så tråkigt att det blivit så här och att jag blir ledsen. Sen försöker jag förklara att om det är något som jag har gjort så skulle jag vilja veta det, så att jag kan be om ursäkt/förklara mig. Fick då till svar:

"Nej nu! Att du inte respekterar vårat NEJ är ett övergrepp. Det är riktigt uselt av dig och att du dessutom skriver till vår mamma. Nu får du backa. Du MÅSTE respektera att *NAMN* inte vill ha kontakt och det spelar ingen som helst roll hur du vill bortförklara eller leka oförstående. Jag har ingen rapportskyldighet till varför det är så. Ett nej är ett nej."

Så nu står jag här, är helt oförstående och väldigt väldigt ledsen. Våra föräldrar har de senaste åren glidit ifrån varandra och har dessvärre ingen kontakt. Men det är inget som borde förstöra våran vänskap, vi är ju alla vuxna människor.

Jag förstår ju att dom inte vill ha kontakt och jag accepterar det. Men samtidigt gäller ju respekt från bådas håll. Det är inte bara jag som ska visa respekt. Det är även deras skyldighet (kan jag tycka) att visa mig respekt.

Antar att ingen orkade läsa igenom allt.... Men snälla Buke. Hur ser ni på det hela?
Kanske kan ni se det från bådas håll?

Historien känns konstigt. Fattar inte vad som hänt. Har du kollat med dina föräldrar varför föräldrarna inte umgås?

 

[cirkus]

Jag tycker inte att det är för mycket begärt att få veta vad man har gjort för fel. Det är riktigt taskigt att vara oförskämd och inte förklara vad problemet är. Utan man ska bara respektera utan förklaring. Sen att man inte vill umgås - det har jag inga problem att förstå och respektera om de verkligen anser sig illa behandlade, men jag skulle må skit av att inte veta vad jag gjort för fel.

 

[tara]

Jag tycker inte att det är för mycket begärt att få veta vad man har gjort för fel. Det är riktigt taskigt att vara oförskämd och inte förklara vad problemet är. Utan man ska bara respektera utan förklaring. Sen att man inte vill umgås - det har jag inga problem att förstå och respektera om de verkligen anser sig illa behandlade, men jag skulle må skit av att inte veta vad jag gjort för fel.

Håller med men tror ändå att lösningen är släppa och gå vidare. De är inte värda att bo i ditt huvud.

 

[Araminta]

Jag har råkat ut för samma sak. Nära vän som från en dag till en annan slutade prata med mig. Då vi gick i samma klass så kunde hon inte bryta helt men jag fattade vinken rätt snabbt och orkade/vågade inte stå på mig. Jag har fortfarande, 10 år senare, inte den blekaste aning vad det var som hände men det är inget som stör mig längre. Det gjorde ont då och jag kan tycka att man som nära vän har en viss skyldighet att förklara ett sådant avslut men det går inte att tvinga folk åt något håll. För ett par år sedan la hon till mig på Facebook och jag kunde inte göra annat än att skrattande acceptera. Vi har ingen som helst kontakt och jag har kommit över den sorgen.

 

[astronaut]

Något måste uppenbarligen ha skett, de vill inte säga vad och du vet inte. Jag förstår att du vill veta vad som hänt, vem skulle inte det? Ödsla ingen mer tid på dem utan prata med dina föräldrar lite allmänt och kolla om de vet något? De behöver ju inte fråga den berörda familjen just nu.

 

[Teilani]

Ibland får man inga förklaringar, ibland får man bara backa.

Hon har skrivit att hon inte har tid eller ork och då är det så. Att då rota i det ytterligare tycker inte jag är helt okej. Vad gäller den andra systern som inte svarar alls så är det så klart en tråkig stil. Riktigt dålig stil att inte komma på middag och sen inte höra av sig alls dock.

Släpp dem och ägna din energi på de vänner som uppskattar dig istället!

 

[skiesabove]

Om jag försöker se det ur perspektivet när jag brytit med vänner som jag inte längre klarade av att umgås med så hade jag nog i slutändan reagerat liknande systrarna i TS exempel. Take a hint - dom vill av någon anledning inte vara vän längre. Visst, trist just det där med middagen men sluta tjata på dom.

Släpp det bara, och gå vidare.

 

[athena_arabians]

Om jag försöker se det ur perspektivet när jag brytit med vänner som jag inte längre klarade av att umgås med så hade jag nog i slutändan reagerat liknande systrarna i TS exempel. Take a hint - dom vill av någon anledning inte vara vän längre. Visst, trist just det där med middagen men sluta tjata på dom.

Släpp det bara, och gå vidare.

Fast det kan ju trots allt var trevligt att komma med någon form av förklaring. Visst, vi har bara hört ena sidan men säger man upp bekantskapen så här så har det ju hänt något.

Jag sa upp bekantskapen med en under studietiden men då berättade jag trots allt varför. Att det sedan inte togs väl var en sak men jag var iaf ärlig.

 

[CillaW]

Kanske kunde du skriva ett brev till dem där du helt kort förklarar att du är ledsen att de inte vill ha kontakt med dig och ännu mer ledsen för att du inte har en aning om vad det är de tycker att du har gjort.
Skicka det, släpp det sen.