Hjälp med sömnsvårigheter och sjukvården

Stereo

Trådstartare
Lång historia det här, ska försöka korta ned.

Började med min mammas demens 2015-2016 (några kanske minns min tråd kring det) där jag blev sjukskriven för början till utmattning i samband med det. Kom sedan tillbaka till jobbet och har jobbat heltid i några år, även om det varit tufft emellanåt. I somras blev även min pappa sjuk och låg på sjukhus i en tid och efter det krashade jag igen.

Har varit sjukskriven mellan 50-100% sedan i början på juni 2018.

Sedan november har jag haft insomingssvårigheter. Det beror på en kombination av sorg, stress och depression, tror jag i alla fall. Jag har fått sömntabletter (Lergigan och Propavan) som visserligen gör mig trött, men jag ramlar inte över stupet så att säga, jag SOMNAR inte. Har jag väl somnat brukar jag sova. Fick först Lergigan och sedan Propavan när jag inte somnade på Lergigan (även om jag blev så trött att jag nästan vinglade). Tyvärr somnar jag inte på Propavan heller.

Jag hade semester över jul och min 50%-iga sjukskrivning gick ut den 5:e januari. Tyvärr missade jag läkartiden den 4:e januari pga att jag hade tagit en Propavan kvällen innan vid 19:30, men inte somnade förrän runt 8 på morgonen därpå och därför sov rakt förbi min läkartid vid kl 10.

Det tog ca en vecka innan jag orkade boka ny läkartid, och fick då en tid den 8:e februari, dvs idag. Jag frågade då om jag inte kunde få en akuttid men VC menade att de inte sjukskriver på akuttider utan att jag behövde vänta på en "riktig" läkartid.

Sömnsvårigheterna har dock eskalerat [bla bla bla insert ångest och allt det där vanliga vid utmattning och sorg] och jag har inte jobbat varken 100% eller 50%, utan lite så där då och då, mest. Kontaktade läkare via appen Kry och bad om hjälp men de hänvisade även de till VC.

Vid dagens läkarbesök fick jag sagt ungefär 10% av det som stod på min medhavda lapp, eftersom läkaren menade på att
1. hon inte kan sjukskriva bakåt i tiden (fast det gått utmärkt bra för andra läkare tidigare?) och
2. att Försäkringkassan ändå inte skulle godkänna det (det är väl upp till FK, hon ska väl bara sjukskriva om hon tycker det finns fog för det?) och
3. att jag borde ha kommit mycket tidigare (hur då när jag inte fått tid?!) och att jag borde kommit på en akuttid (hur då när jag inte fick nån när jag frågade?!).

Hon skrev ut en ny sömntablett, melatonin (Circadin), som jag ska få prova i en månad. Fick ny läkartid 1:a mars.

Jag har nu ca 4 veckor där jag helt saknar inkomst pga ingen sjukskrivning, hann inte ta upp mina öronbesvär som också stör mig (har fått konstaterat eksem i örongången men fick ingen behandling då eftersom jag hade ett sår i örat) eftersom hon avbröt mig och pratade över mig, hann inte be om förebyggande sjukskrivning (heter det så?) för min terapi jag går i på onsdagar, hann inte förklara hur livet fungerar just nu eller hur jag mår just nu förutom sömnsvårigheterna, hann inte förklara att jag inte har några SSRI kvar, eller att både psykologen jag går till (som inte är läkare, så klart) och min kära pappa (psykiater) tycker att jag borde få INSOMNINGStabletter för det är just i insomningsögonblicket som jag ryck-vaknar och gråter, hann inte förklara att jag ramlade ner i ett svart hål över julen och för första gången i livet började närma mig självmordstankar, eller att jag inte klarar av mitt största glädjeämne i livet - mina hästar - och att om det fortsätter så här så får jag sälja dem, men varför ska jag då gå upp på morgonen?

Det fåniga är ju att jag vill jobba. Jag mår bättre när jag jobbar men tyvärr fungerar det inte att jag jobbar mellan 9 på kvällen och 4 på morgonen när jag ändå är vaken och inte kan sova, utan jag måste jobba på kontorstider... men då sover jag (ibland, inte varje dag). Tar mina förbannade sömntabletter vid 19:30-20 och går och lägger mig vid 21 - 21:30 men jag SOMNAR JU INTE.

Går som sagt i gruppterapi (stressrehab) en gång i veckan och det är fantastiskt bra, mår mycket bättre redan. Jag har ändå tillförsikt inför framtiden - om 5-6 år tror jag att jag ser tillbaka på den här tiden som "den där jobbiga perioden". :p Just nu vet jag dock inte hur jag ens ska klara närmaste veckan...

Buke, ni brukar vara bra på det mesta. Tankar, idéer, pepp, konstruktiv kritik, en spark i baken - ge mig nånting? Vad ska jag göra? Jag vill mest av allt prata med min mamma :heart men det går tyvärr inte...
 
När jag mådde som du fick jag insomningstabletter, det var ingen diskussion. Att inte sova gör utmattning och ångest värre.
Atarax somnar en del av, det är ångestdämpande med och mildare än tex imovane.
Skitläkarbesök.. Du behöver få träffa en annan läkare. Har du någon som kan följa med dig och hjälpa till att prata?

Jag lyssnade på böcker jag läst så många gånger att jag kan dem utantill, det fick mig att varva ner och hjälpte till att somna. När jag vaknade var det lugnande att lyssna på bok.

Ska fundera på vad jag gjorde mer. Det hjälpte mig att ha några olika strategier att hantera sömnlöshet och ångest
 
Så jobbigt :(
När jag var ett vrak pga kraschat förhållande och inte heller kunde sova under en längre period fick jag först Atarax som inte hjälpte alls så då fick jag insomningstabletter och vilken lättnad de var. Efter att fått ordning på sömnen var det ju så mycket lättare att ta tag i resten av livet. Jag gick även hos psykolog via VC och med sömn och psykologhjälp kom jag på fötter igen.
 
Lång historia det här, ska försöka korta ned.

Började med min mammas demens 2015-2016 (några kanske minns min tråd kring det) där jag blev sjukskriven för början till utmattning i samband med det. Kom sedan tillbaka till jobbet och har jobbat heltid i några år, även om det varit tufft emellanåt. I somras blev även min pappa sjuk och låg på sjukhus i en tid och efter det krashade jag igen.

Har varit sjukskriven mellan 50-100% sedan i början på juni 2018.

Sedan november har jag haft insomingssvårigheter. Det beror på en kombination av sorg, stress och depression, tror jag i alla fall. Jag har fått sömntabletter (Lergigan och Propavan) som visserligen gör mig trött, men jag ramlar inte över stupet så att säga, jag SOMNAR inte. Har jag väl somnat brukar jag sova. Fick först Lergigan och sedan Propavan när jag inte somnade på Lergigan (även om jag blev så trött att jag nästan vinglade). Tyvärr somnar jag inte på Propavan heller.

Jag hade semester över jul och min 50%-iga sjukskrivning gick ut den 5:e januari. Tyvärr missade jag läkartiden den 4:e januari pga att jag hade tagit en Propavan kvällen innan vid 19:30, men inte somnade förrän runt 8 på morgonen därpå och därför sov rakt förbi min läkartid vid kl 10.

Det tog ca en vecka innan jag orkade boka ny läkartid, och fick då en tid den 8:e februari, dvs idag. Jag frågade då om jag inte kunde få en akuttid men VC menade att de inte sjukskriver på akuttider utan att jag behövde vänta på en "riktig" läkartid.

Sömnsvårigheterna har dock eskalerat [bla bla bla insert ångest och allt det där vanliga vid utmattning och sorg] och jag har inte jobbat varken 100% eller 50%, utan lite så där då och då, mest. Kontaktade läkare via appen Kry och bad om hjälp men de hänvisade även de till VC.

Vid dagens läkarbesök fick jag sagt ungefär 10% av det som stod på min medhavda lapp, eftersom läkaren menade på att
1. hon inte kan sjukskriva bakåt i tiden (fast det gått utmärkt bra för andra läkare tidigare?) och
2. att Försäkringkassan ändå inte skulle godkänna det (det är väl upp till FK, hon ska väl bara sjukskriva om hon tycker det finns fog för det?) och
3. att jag borde ha kommit mycket tidigare (hur då när jag inte fått tid?!) och att jag borde kommit på en akuttid (hur då när jag inte fick nån när jag frågade?!).

Hon skrev ut en ny sömntablett, melatonin (Circadin), som jag ska få prova i en månad. Fick ny läkartid 1:a mars.

Jag har nu ca 4 veckor där jag helt saknar inkomst pga ingen sjukskrivning, hann inte ta upp mina öronbesvär som också stör mig (har fått konstaterat eksem i örongången men fick ingen behandling då eftersom jag hade ett sår i örat) eftersom hon avbröt mig och pratade över mig, hann inte be om förebyggande sjukskrivning (heter det så?) för min terapi jag går i på onsdagar, hann inte förklara hur livet fungerar just nu eller hur jag mår just nu förutom sömnsvårigheterna, hann inte förklara att jag inte har några SSRI kvar, eller att både psykologen jag går till (som inte är läkare, så klart) och min kära pappa (psykiater) tycker att jag borde få INSOMNINGStabletter för det är just i insomningsögonblicket som jag ryck-vaknar och gråter, hann inte förklara att jag ramlade ner i ett svart hål över julen och för första gången i livet började närma mig självmordstankar, eller att jag inte klarar av mitt största glädjeämne i livet - mina hästar - och att om det fortsätter så här så får jag sälja dem, men varför ska jag då gå upp på morgonen?

Det fåniga är ju att jag vill jobba. Jag mår bättre när jag jobbar men tyvärr fungerar det inte att jag jobbar mellan 9 på kvällen och 4 på morgonen när jag ändå är vaken och inte kan sova, utan jag måste jobba på kontorstider... men då sover jag (ibland, inte varje dag). Tar mina förbannade sömntabletter vid 19:30-20 och går och lägger mig vid 21 - 21:30 men jag SOMNAR JU INTE.

Går som sagt i gruppterapi (stressrehab) en gång i veckan och det är fantastiskt bra, mår mycket bättre redan. Jag har ändå tillförsikt inför framtiden - om 5-6 år tror jag att jag ser tillbaka på den här tiden som "den där jobbiga perioden". :p Just nu vet jag dock inte hur jag ens ska klara närmaste veckan...

Buke, ni brukar vara bra på det mesta. Tankar, idéer, pepp, konstruktiv kritik, en spark i baken - ge mig nånting? Vad ska jag göra? Jag vill mest av allt prata med min mamma :heart men det går tyvärr inte...

Vet hur det är att ligga vaken och bara hoppas att man ska få somna någon gång. Det är så märkligt när man verkligen är helt slut men ändå så vägrar kroppen stänga av...

Finns det någon annan VC du skulle kunna vända dig till? Det låter ju verkligen som att du behöver få insomningstabletter utskrivet snarast, allt blir så extremt jobbigt när man inte får sova. Lergigan är ganska värdelöst just när det blivit så mycket sömnbrist.. Om du har någon gammal läkarkontakt/psykologkontakt/liknandeså kanske det går att få utskrivet via telefon, det har fungerat för mig ibland.

Om det blir en liten tids väntan innan du får hjälp kan det vara värt att testa ta en alvedon till kvällen utöver det där andra du har (Edit: förutsatt att det är en ok kombo då..). Förmodligen är sömnbristen för stor för att det ska hjälpa, men kan iaf vara värt ett försök. En annan grej som har hjälpt mig lite när jag inte haft annat att tillgå är vetevärmare mot bakhuvudet och inspelningen ”guided sleep meditation for insomnia” på Spotify. Någon gång har jag kanske somnat då.

Hoppas att du får vettig hjälp snarast! Läkaren borde ha gjort det direkt med tanke på det du berättar här.
 
Jag har provat det mesta
Nu skulle jag ha fått theralen men det gick inte ihop med mina andra mediciner så har fått melatonin.
Villig att prova allt
Och ja jag har provat mindfulness mm under åren
Har sovit kasst sedan tidiga tonåren
Man måste prova sig fra
Byt läkare
Insomning vågar jaf inte ta
Gjorde läskiga saker i sömnen på dem tyvärr
 
Jag har haft stora sömnstörningar i en del år. Gick på några föreläsningar om just det, i samband med annat, och fick faktiskt en hel del tips - de fungerade mycket bättre på min syster men det var för att hon verkligen följde dem. Mycket var det vanliga. Alltid, alltid, gå upp och lägga sig på exakt samma tider sju dagar i veckan. Kedjetäcke. Mörkt och svalt i rummet. Inte dator, tv eller liknande minst en timme innan sovdags - tydligen kan hjärnan bli överstimulerad av det. Fysisk motion tidigare på kvällen. Tyst naturligtvis. Ta lergigan i god tid innan du går och lägger dig, samma sak med andra insomningstabletter.

Ditt problem liknar mitt, dvs att man inte vill tänka och när man slappnar av för att sova kommer tankarna stormande och då hjälper inga tabletter i världen. Jag vägrar att räkna får utan bygger hus istället :angel: Alltså fokuserar på att bygga huset från tomt, material, inredning tills jag somnar mitt i vilka färger jag ska måla vardagsrummet i.

Jag säger som andra, byt läkare och se till att få någon som kan sjukskriva dig i efterhand, vilket visst går. Be din psykolog/pappa att rekommendera någon på längre sikt. Akut, ta emot hjälp att få byta läkare till en vettig sådan. Det finns folk här på Buke som suttit i din sits och vet hur man biter ifrån när man själv mår för dåligt för att slåss för sina rättigheter och behov.

Kramar. :heart
 
När jag mådde som du fick jag insomningstabletter, det var ingen diskussion. Att inte sova gör utmattning och ångest värre. Atarax somnar en del av, det är ångestdämpande med och mildare än tex imovane.

Så jobbigt :(
Efter att fått ordning på sömnen var det ju så mycket lättare att ta tag i resten av livet. Jag gick även hos psykolog via VC och med sömn och psykologhjälp kom jag på fötter igen.
Ja, det är ju lite så jag känner... även när jag sov bra så mådde jag ju fortfarande dåligt, men klarade av att jobba 50% ändå, med gott hopp om att så småningom komma upp i 100% igen. Nu när jag både mår dåligt, och mår ÄNNU sämre för att jag inte sover ordentligt, så fungerar ingenting i livet. Förstår att de är rädda för missbruk och beroende osv, men om jag bara fick sova "rätt" åtminstone TVÅ nätter i veckan så tror jag att jag skulle kunna jobba. Dåligt visserligen, men jag kan i alla fall befinna mig på jobbet!

Jag har fått Atarax men det gör tyvärr ingenting för mig. Lergigan fungerar jättebra som trötthetstablett dock, blir vansinnigt trött!

Skitläkarbesök.. Du behöver få träffa en annan läkare. Har du någon som kan följa med dig och hjälpa till att prata?
Jag har inte ens tänkt på att jag skulle kunna ta med mig någon. Mina närmsta vänner är dock rätt risiga de också för tillfället (eller har småbarn, lookin' at you @Roxer)... otajmat av kompisgänget! :mad: :p

Jag lyssnade på böcker jag läst så många gånger att jag kan dem utantill, det fick mig att varva ner och hjälpte till att somna. När jag vaknade var det lugnande att lyssna på bok.
Mycket var det vanliga. Alltid, alltid, gå upp och lägga sig på exakt samma tider sju dagar i veckan. Kedjetäcke. Mörkt och svalt i rummet. Inte dator, tv eller liknande minst en timme innan sovdags - tydligen kan hjärnan bli överstimulerad av det. Fysisk motion tidigare på kvällen. Tyst naturligtvis. Ta lergigan i god tid innan du går och lägger dig, samma sak med andra insomningstabletter.
Jag tycker jag gör detta redan, men det där med ingen mobil brukar funka dåligt. Jag använder den för att lyssna på ljudbok på samma sätt som @Angua, dvs lyssnar på böcker jag redan läst (blivit mycket Harry Potter den här vintern! :D ) och jag behöver kunna starta ljudboken igen om jag inte hunnit somna när den stänger av sig.

Något annat som brukar funka hyfsat är att läsa fan fiction :o om jag lyckas hitta en som är tillräckligt bra för att fånga mitt intresse men tillräckligt dålig för att jag inte ska fastna i den och behöva läsa klart. :meh:

Ditt problem liknar mitt, dvs att man inte vill tänka och när man slappnar av för att sova kommer tankarna stormande och då hjälper inga tabletter i världen. Jag vägrar att räkna får utan bygger hus istället :angel: Alltså fokuserar på att bygga huset från tomt, material, inredning tills jag somnar mitt i vilka färger jag ska måla vardagsrummet i.
Bygga hus var en ny idé! :D Mitt problem är inte så mycket - längre - att komma till ro och släppa tankarna, det funkar hyfsat (eller... allt är relativt) bra. Problemet är det lilla, sista steget, när jag redan nästan sover och redan halvdrömmer... då brukar mamma dyka upp i drömmen och jag vaknar med ett jätteryck och får nästan lite panikångestkänsla, och börjar storgråta. Efter någon timme är jag tillbaka så att jag nääästan somnar... och så börjar det om. Runt och runt, hela nätterna.

Jag somnar ibland i soffan framför TV:n och sover hela natten där. Då vaknar jag med ryggont visserligen, men har i alla fall fått sova!

När jag väl har somnat brukar jag sova som en stock. Skulle jag ändå vakna, vilket händer ganska ofta i och med att jag sover på dagarna och blir väckt av ljud utifrån (bor inne i Stockholm), kan jag somna om kanske 6 av 10 gånger. Somnar jag dock på kvällen som en normal människa (mellan 21-01) sover jag dock som om jag vore död i 7-12 h.

Om jag somnat mellan 06-09 på morgonen och blir väckt runt 12 har jag flera gånger hållit mig vaken till kvällen och gått och lagt mig vid 21... och ändå inte somnat förrän 04-08! Det är så frustrerande att jag blir alldeles arg bara av att skriva det. :rage:

Ikväll tog jag Lergigan vid 19:30-snåret och gick och la mig vid 21. För en stund sedan gick jag upp igen, gav upp. Inser att detta inlägg nog är rätt dåligt skrivet, men whatever. Buke, deal. :p
 
Bästa du. Säg till om du vill att jag kommer och krigar åt dig. Har sängen bäddad närhelst du har lust. ♥️

Bamsekram!
:heart Det här är ju varför jag aldrig tar mig iväg och hälsar på. Om jag har lite ork någon dag brukar jag försöka ta mig till hästarna... Kanske har snittat på en gång i månaden sedan i somras. Är du mammaledig? Du får gärna komma förbi (inkl. barn) om du vill! Eller J, om han är pappaledig. Eller allihopa!
 
Det går alldeles utmärkt att sjukskriva bakåt i tiden om det rör sig om max några veckor, särskilt om det handlar om förlängning av en befintlig sjukskrivning.
Ja, det har ju gått bra tidigare! Denna läkare är inte min ordinarie, vet inte om det var därför hon inte ville.

Nu rör det sig ju dock om ca 4 veckor, så det är ju en lite längre tid. Förstår inte hur jag skulle ha löst det annorlunda, jag försökte ju få läkartid tidigare men det var ju smockfullt. Jag är inte den som ställer mig och tjatar på sköterskorna i kassan... säger de att det inte går så accepterar jag det.
 
En annan grej som har hjälpt mig lite när jag inte haft annat att tillgå är vetevärmare mot bakhuvudet och inspelningen ”guided sleep meditation for insomnia” på Spotify. Någon gång har jag kanske somnat då.
Ska kolla upp, tack för tips! Har fått order från psykologen om att låta bli mindfulness i sängen då det blev triggande istället och jag vet inte om det du tipsar om blir för likt, men det är värt några försök!

Hoppas att du får vettig hjälp snarast! Läkaren borde ha gjort det direkt med tanke på det du berättar här.
Jag hann inte berätta allt jag skrivit här, läkaren pratade över mig och avbröt en del då hon ville ha förtydliganden (vilket ju är helt ok), och började förklara för mig att bara sömnsvårigheter blir man inte sjukskriven för, det accepterar inte Försäkringkassan. Då började jag gråta (av bara det!) och försökte läsa innantill från min lista jag hade med mig, men jag kände det som att jag blev avbruten hela tiden, jag fick aldrig förklara något sammanhang. Hon snabbskummade mina journaler medan jag var där och kommenterade återkommande att det är väldigt sällsynt att Försäkringskassan godkänner sjukskrivning så här länge med den diagnos jag fått (Anpassningsstörning).

Jag visste inte vad jag skulle säga om det, det är väl inte upp till mig att... jag vet inte, bli omedelbart frisk bara för att FK inte godkänner saker? De har dessutom godkänt allt hittills?

Sedan var jag plötsligt klar och på väg ut och eftersom jag inte hängde med i svängarna gick jag därifrån. Höll i lappen på hemvägen och insåg att jag hann berätta om tre av ca 15 symptom/besvär/punkter jag hade skrivit ner.
 
Något annat som brukar funka hyfsat är att läsa fan fiction :o om jag lyckas hitta en som är tillräckligt bra för att fånga mitt intresse men tillräckligt dålig för att jag inte ska fastna i den och behöva läsa klart. :meh:
:p

Inte ens en mobil, om det inte är för att lyssna på en ljudbok. Valljud och liknande gör bara att jag behöver gå på toa!

Inget att skämmas för fanfic! Jag läser själv massor av fanfic, ska inte ens säga om vad jag *host* möjligtvis skrivit också :angel: Men det är faktiskt också ett bra sätt att somna. Skriv fanfic själv när du gått och lagt dig. Sedan drömmer du möjligen otroligt röriga drömmer som utmynnar i Den Stora Klassiska Romanen, i alla fall just när du vaknat och försöker komma ihåg vad den handlade om.
 
Ska kolla upp, tack för tips! Har fått order från psykologen om att låta bli mindfulness i sängen då det blev triggande istället och jag vet inte om det du tipsar om blir för likt, men det är värt några försök!


Jag hann inte berätta allt jag skrivit här, läkaren pratade över mig och avbröt en del då hon ville ha förtydliganden (vilket ju är helt ok), och började förklara för mig att bara sömnsvårigheter blir man inte sjukskriven för, det accepterar inte Försäkringkassan. Då började jag gråta (av bara det!) och försökte läsa innantill från min lista jag hade med mig, men jag kände det som att jag blev avbruten hela tiden, jag fick aldrig förklara något sammanhang. Hon snabbskummade mina journaler medan jag var där och kommenterade återkommande att det är väldigt sällsynt att Försäkringskassan godkänner sjukskrivning så här länge med den diagnos jag fått (Anpassningsstörning).

Jag visste inte vad jag skulle säga om det, det är väl inte upp till mig att... jag vet inte, bli omedelbart frisk bara för att FK inte godkänner saker? De har dessutom godkänt allt hittills?

Sedan var jag plötsligt klar och på väg ut och eftersom jag inte hängde med i svängarna gick jag därifrån. Höll i lappen på hemvägen och insåg att jag hann berätta om tre av ca 15 symptom/besvär/punkter jag hade skrivit ner.

Jag vet inte riktigt vad det där klassas som, om det är mindfulness (vet inte riktigt vad mindfulness är). Det börjar iaf med att man får fokusera på olika saker, tex en klockas armar och försöka få bort andra tankar. Sen berättar hon en berättelse om en man som flyttar till ett nytt ställe och lever som fåraherde och sen är alla trötta o sover och det regnar.. alltså låter ju sjukt flummigt nu när jag skriver det:p

Jag har varit på massa såna där läkarbesök som du beskriver, och tillslut brister det, man kan inte stå ut med hur mycket dåligt bemötande som helst... Jag tyckte det var ett bra tips att ta med dig någon, alt göra som du gjorde med lappen men testa lämna den till läkaren o be denne läsa igenom direkt för att inte fastna på vägen. Jag gjorde så den gången jag till sist fick hjälp, jag var så nervös över att inte bli tagen på allvar ytterligare en gång att jag nästan grinade redan i dörren påväg in. Hade typ skrivit 2 A4 text.. Men jag hade tur att stöta på en vettig läkare den gången.
 
@Stereo googlade mindfulness nu, och inser att första delen av inspelningen handlar om det. Den där berättelsen vettja sjutton, det är den jag tycker är mest effektiv. Men då ska du kanske skippa det helt, jag vill inte riskera att tipsa om något som kan göra din situation värre.
 
Jag har haft stora sömnstörningar i en del år. Gick på några föreläsningar om just det, i samband med annat, och fick faktiskt en hel del tips - de fungerade mycket bättre på min syster men det var för att hon verkligen följde dem. Mycket var det vanliga. Alltid, alltid, gå upp och lägga sig på exakt samma tider sju dagar i veckan. Kedjetäcke. Mörkt och svalt i rummet. Inte dator, tv eller liknande minst en timme innan sovdags - tydligen kan hjärnan bli överstimulerad av det. Fysisk motion tidigare på kvällen. Tyst naturligtvis. Ta lergigan i god tid innan du går och lägger dig, samma sak med andra insomningstabletter.

Ditt problem liknar mitt, dvs att man inte vill tänka och när man slappnar av för att sova kommer tankarna stormande och då hjälper inga tabletter i världen. Jag vägrar att räkna får utan bygger hus istället :angel: Alltså fokuserar på att bygga huset från tomt, material, inredning tills jag somnar mitt i vilka färger jag ska måla vardagsrummet i.

Jag säger som andra, byt läkare och se till att få någon som kan sjukskriva dig i efterhand, vilket visst går. Be din psykolog/pappa att rekommendera någon på längre sikt. Akut, ta emot hjälp att få byta läkare till en vettig sådan. Det finns folk här på Buke som suttit i din sits och vet hur man biter ifrån när man själv mår för dåligt för att slåss för sina rättigheter och behov.

Kramar. :heart

Apropå att ta i somningstabletter i god tid innan sänggående så är det ett uselt råd. Olika preparat tar olika lång tid på sig att verka och fungerar på olika sätt. Det finns sådana som ska tas på sängkanten, dvs precis innan du lägger dig i sängen och andra preparat, som mer har en lugnande och tröttande effekt, men som inte är insomningstabletter tas tidigare. Det finns mediciner som gör en trött och lugn, som lergigan, utan att vara insomningstabletter, det finns insomningstabletter, som hjälper en att somna och som kanske verkar snabbare och det finns mediciner som hjälper en att hålla sig sovande. Dessutom finns det preparat med kroppseget hormon, som circadin.
Det är alltså olämpligt att ge ett generellt råd om när alla sömnrelaterade mediciner ska tas.
 

Liknande trådar

Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
10 111
Senast: monster1
·
  • Artikel Artikel
Dagbok och orolig att inte bli tagen på allvar! Jag har känt mig väldigt sliten och trött i många år och har väl kanske vant mig vid det och...
Svar
2
· Visningar
782
Senast: Wille
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag tänkte jag kunde ha en egen tråd att uppdatera i istället för att drälla inlägg överallt i forumet och på dagbok. För att göra en...
6 7 8
Svar
149
· Visningar
15 369
Senast: Sasse
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Fan vad svårt det ska vara att vara vuxen. Blir det någonsin "smooth sailing"? Jag blir så himla less. Igår gjorde sambon slut med mig...
2
Svar
21
· Visningar
3 393
Senast: Roheryn
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp