Stereo
Trådstartare
Lång historia det här, ska försöka korta ned.
Började med min mammas demens 2015-2016 (några kanske minns min tråd kring det) där jag blev sjukskriven för början till utmattning i samband med det. Kom sedan tillbaka till jobbet och har jobbat heltid i några år, även om det varit tufft emellanåt. I somras blev även min pappa sjuk och låg på sjukhus i en tid och efter det krashade jag igen.
Har varit sjukskriven mellan 50-100% sedan i början på juni 2018.
Sedan november har jag haft insomingssvårigheter. Det beror på en kombination av sorg, stress och depression, tror jag i alla fall. Jag har fått sömntabletter (Lergigan och Propavan) som visserligen gör mig trött, men jag ramlar inte över stupet så att säga, jag SOMNAR inte. Har jag väl somnat brukar jag sova. Fick först Lergigan och sedan Propavan när jag inte somnade på Lergigan (även om jag blev så trött att jag nästan vinglade). Tyvärr somnar jag inte på Propavan heller.
Jag hade semester över jul och min 50%-iga sjukskrivning gick ut den 5:e januari. Tyvärr missade jag läkartiden den 4:e januari pga att jag hade tagit en Propavan kvällen innan vid 19:30, men inte somnade förrän runt 8 på morgonen därpå och därför sov rakt förbi min läkartid vid kl 10.
Det tog ca en vecka innan jag orkade boka ny läkartid, och fick då en tid den 8:e februari, dvs idag. Jag frågade då om jag inte kunde få en akuttid men VC menade att de inte sjukskriver på akuttider utan att jag behövde vänta på en "riktig" läkartid.
Sömnsvårigheterna har dock eskalerat [bla bla bla insert ångest och allt det där vanliga vid utmattning och sorg] och jag har inte jobbat varken 100% eller 50%, utan lite så där då och då, mest. Kontaktade läkare via appen Kry och bad om hjälp men de hänvisade även de till VC.
Vid dagens läkarbesök fick jag sagt ungefär 10% av det som stod på min medhavda lapp, eftersom läkaren menade på att
1. hon inte kan sjukskriva bakåt i tiden (fast det gått utmärkt bra för andra läkare tidigare?) och
2. att Försäkringkassan ändå inte skulle godkänna det (det är väl upp till FK, hon ska väl bara sjukskriva om hon tycker det finns fog för det?) och
3. att jag borde ha kommit mycket tidigare (hur då när jag inte fått tid?!) och att jag borde kommit på en akuttid (hur då när jag inte fick nån när jag frågade?!).
Hon skrev ut en ny sömntablett, melatonin (Circadin), som jag ska få prova i en månad. Fick ny läkartid 1:a mars.
Jag har nu ca 4 veckor där jag helt saknar inkomst pga ingen sjukskrivning, hann inte ta upp mina öronbesvär som också stör mig (har fått konstaterat eksem i örongången men fick ingen behandling då eftersom jag hade ett sår i örat) eftersom hon avbröt mig och pratade över mig, hann inte be om förebyggande sjukskrivning (heter det så?) för min terapi jag går i på onsdagar, hann inte förklara hur livet fungerar just nu eller hur jag mår just nu förutom sömnsvårigheterna, hann inte förklara att jag inte har några SSRI kvar, eller att både psykologen jag går till (som inte är läkare, så klart) och min kära pappa (psykiater) tycker att jag borde få INSOMNINGStabletter för det är just i insomningsögonblicket som jag ryck-vaknar och gråter, hann inte förklara att jag ramlade ner i ett svart hål över julen och för första gången i livet började närma mig självmordstankar, eller att jag inte klarar av mitt största glädjeämne i livet - mina hästar - och att om det fortsätter så här så får jag sälja dem, men varför ska jag då gå upp på morgonen?
Det fåniga är ju att jag vill jobba. Jag mår bättre när jag jobbar men tyvärr fungerar det inte att jag jobbar mellan 9 på kvällen och 4 på morgonen när jag ändå är vaken och inte kan sova, utan jag måste jobba på kontorstider... men då sover jag (ibland, inte varje dag). Tar mina förbannade sömntabletter vid 19:30-20 och går och lägger mig vid 21 - 21:30 men jag SOMNAR JU INTE.
Går som sagt i gruppterapi (stressrehab) en gång i veckan och det är fantastiskt bra, mår mycket bättre redan. Jag har ändå tillförsikt inför framtiden - om 5-6 år tror jag att jag ser tillbaka på den här tiden som "den där jobbiga perioden".
Just nu vet jag dock inte hur jag ens ska klara närmaste veckan...
Buke, ni brukar vara bra på det mesta. Tankar, idéer, pepp, konstruktiv kritik, en spark i baken - ge mig nånting? Vad ska jag göra? Jag vill mest av allt prata med min mamma men det går tyvärr inte...
Började med min mammas demens 2015-2016 (några kanske minns min tråd kring det) där jag blev sjukskriven för början till utmattning i samband med det. Kom sedan tillbaka till jobbet och har jobbat heltid i några år, även om det varit tufft emellanåt. I somras blev även min pappa sjuk och låg på sjukhus i en tid och efter det krashade jag igen.
Har varit sjukskriven mellan 50-100% sedan i början på juni 2018.
Sedan november har jag haft insomingssvårigheter. Det beror på en kombination av sorg, stress och depression, tror jag i alla fall. Jag har fått sömntabletter (Lergigan och Propavan) som visserligen gör mig trött, men jag ramlar inte över stupet så att säga, jag SOMNAR inte. Har jag väl somnat brukar jag sova. Fick först Lergigan och sedan Propavan när jag inte somnade på Lergigan (även om jag blev så trött att jag nästan vinglade). Tyvärr somnar jag inte på Propavan heller.
Jag hade semester över jul och min 50%-iga sjukskrivning gick ut den 5:e januari. Tyvärr missade jag läkartiden den 4:e januari pga att jag hade tagit en Propavan kvällen innan vid 19:30, men inte somnade förrän runt 8 på morgonen därpå och därför sov rakt förbi min läkartid vid kl 10.
Det tog ca en vecka innan jag orkade boka ny läkartid, och fick då en tid den 8:e februari, dvs idag. Jag frågade då om jag inte kunde få en akuttid men VC menade att de inte sjukskriver på akuttider utan att jag behövde vänta på en "riktig" läkartid.
Sömnsvårigheterna har dock eskalerat [bla bla bla insert ångest och allt det där vanliga vid utmattning och sorg] och jag har inte jobbat varken 100% eller 50%, utan lite så där då och då, mest. Kontaktade läkare via appen Kry och bad om hjälp men de hänvisade även de till VC.
Vid dagens läkarbesök fick jag sagt ungefär 10% av det som stod på min medhavda lapp, eftersom läkaren menade på att
1. hon inte kan sjukskriva bakåt i tiden (fast det gått utmärkt bra för andra läkare tidigare?) och
2. att Försäkringkassan ändå inte skulle godkänna det (det är väl upp till FK, hon ska väl bara sjukskriva om hon tycker det finns fog för det?) och
3. att jag borde ha kommit mycket tidigare (hur då när jag inte fått tid?!) och att jag borde kommit på en akuttid (hur då när jag inte fick nån när jag frågade?!).
Hon skrev ut en ny sömntablett, melatonin (Circadin), som jag ska få prova i en månad. Fick ny läkartid 1:a mars.
Jag har nu ca 4 veckor där jag helt saknar inkomst pga ingen sjukskrivning, hann inte ta upp mina öronbesvär som också stör mig (har fått konstaterat eksem i örongången men fick ingen behandling då eftersom jag hade ett sår i örat) eftersom hon avbröt mig och pratade över mig, hann inte be om förebyggande sjukskrivning (heter det så?) för min terapi jag går i på onsdagar, hann inte förklara hur livet fungerar just nu eller hur jag mår just nu förutom sömnsvårigheterna, hann inte förklara att jag inte har några SSRI kvar, eller att både psykologen jag går till (som inte är läkare, så klart) och min kära pappa (psykiater) tycker att jag borde få INSOMNINGStabletter för det är just i insomningsögonblicket som jag ryck-vaknar och gråter, hann inte förklara att jag ramlade ner i ett svart hål över julen och för första gången i livet började närma mig självmordstankar, eller att jag inte klarar av mitt största glädjeämne i livet - mina hästar - och att om det fortsätter så här så får jag sälja dem, men varför ska jag då gå upp på morgonen?
Det fåniga är ju att jag vill jobba. Jag mår bättre när jag jobbar men tyvärr fungerar det inte att jag jobbar mellan 9 på kvällen och 4 på morgonen när jag ändå är vaken och inte kan sova, utan jag måste jobba på kontorstider... men då sover jag (ibland, inte varje dag). Tar mina förbannade sömntabletter vid 19:30-20 och går och lägger mig vid 21 - 21:30 men jag SOMNAR JU INTE.
Går som sagt i gruppterapi (stressrehab) en gång i veckan och det är fantastiskt bra, mår mycket bättre redan. Jag har ändå tillförsikt inför framtiden - om 5-6 år tror jag att jag ser tillbaka på den här tiden som "den där jobbiga perioden".
Just nu vet jag dock inte hur jag ens ska klara närmaste veckan... Buke, ni brukar vara bra på det mesta. Tankar, idéer, pepp, konstruktiv kritik, en spark i baken - ge mig nånting? Vad ska jag göra? Jag vill mest av allt prata med min mamma
men det går tyvärr inte...
