purity_666
Trådstartare
Ja jag har ju skrivit en del om min omplacering som är utåtagerande och rädd för människor.
I onsdags åkte vi hem till mina föräldrar. Det blev 4:e gången de skulle träffas och senaste gången innan var katastrof. Onsdagen gick så bra så jag nästan blev tårögd. Charlie är mest rädd för män och är rädd för min pappa, men i onsdags gick han frivilligt fram för att bli kliad hela kvällen. Mamma var hans polare tydligen, han hoppade upp och satte sig lite försiktigt i hennes knä. Han gick ifrån mig för att kolla vad de andra pysslade med om de gick ut på altanen osv.
Så sov vi, med stängd dörr. Morgonen efter var allt tiptop igen. Ingen reaktion alls när vi gick upp och ut i huset där föräldrarna var.
Sen åkte föräldrarna och sov borta en natt. Jag var hundvakt så vi var kvar i huset.
Idag när föräldrarna kom hem så var de monster helt plötsligt. Charlie nafsade efter pappa vid ett tillfälle. Mamma försökte locka till sig Charlie när vi satt i soffan, men han kröp närmre mig och slickade sig mycket om munnen så jag sa att han inte ville. Jag ömkade inte med honom eller något, satt helt neutralt, men stoppade när jag såg att obehaget växte.
När jag rörde mig i huset studsade han runt mig, glad och pigg, men undvek mina föräldrar.
När vi skulle åka hem var alla i hallen och mamma satte sig på huk för att försöka locka till sig Charlie igen. Han smög dit och satte sig framför henne, med huvudet mot golvet nästan, helt ihopkrupen. Han såg så eländig ut.
Min andra hund och föräldrarnas hund fjantade ju runt föräldrarna som vanligt, skitglada över att de kom hem. Min andra hund hoppade upp i mammas knä i soffan och skulle ha uppmärksamhet. Så Charlie borde ju fått lite stöd i att det inte var farligt genom dom?
Jag gjorde inte så mycket alls i läget egentligen. Jag satt i soffan (öppen planlösning så man ser hall, ytterdörr och hela köket från vardagsrummet) Charlie sprang inte fram och skällde, utan stod i soffan bredvid mig och skällde. Jag sa åt honom att vara tyst, men det är allt. Jag försökte inte förmå honom att gå och hälsa, men jag höll inte heller tillbaka honom. Jag pratade med föräldrarna helt enkelt.
Så mina frågor: varför blev mina föräldrar otäcka, när de dagen innan var riktiga polare. Vi var hemma hos dom, så samma miljö som var positiv dagen innan.
Borde jag agera annorlunda? Borde jag går fram och krama dom i dörren, visa att jag är glad över att de kommer?
Mina föräldrar ignorerade Charlie helt i början, men han var fortfarande rädd. Han satt hos mig i soffan även när de andra hundarna fjantade runt.
Ja, vad hände? Om han såg dom som inkräktare borde han väl känt igen dom när han fått lukta, hälsa och se de andra hundarnas reaktion?
När vi kom till föräldrarna visade han ingen oro. Han sprang inte rakt på, men sprang runt och nosade lite, sen skulle de klia honom. Idag tyckte han det var rejält otäckt och han visade kraftigt obehag.
I onsdags åkte vi hem till mina föräldrar. Det blev 4:e gången de skulle träffas och senaste gången innan var katastrof. Onsdagen gick så bra så jag nästan blev tårögd. Charlie är mest rädd för män och är rädd för min pappa, men i onsdags gick han frivilligt fram för att bli kliad hela kvällen. Mamma var hans polare tydligen, han hoppade upp och satte sig lite försiktigt i hennes knä. Han gick ifrån mig för att kolla vad de andra pysslade med om de gick ut på altanen osv.
Så sov vi, med stängd dörr. Morgonen efter var allt tiptop igen. Ingen reaktion alls när vi gick upp och ut i huset där föräldrarna var.
Sen åkte föräldrarna och sov borta en natt. Jag var hundvakt så vi var kvar i huset.
Idag när föräldrarna kom hem så var de monster helt plötsligt. Charlie nafsade efter pappa vid ett tillfälle. Mamma försökte locka till sig Charlie när vi satt i soffan, men han kröp närmre mig och slickade sig mycket om munnen så jag sa att han inte ville. Jag ömkade inte med honom eller något, satt helt neutralt, men stoppade när jag såg att obehaget växte.
När jag rörde mig i huset studsade han runt mig, glad och pigg, men undvek mina föräldrar.
När vi skulle åka hem var alla i hallen och mamma satte sig på huk för att försöka locka till sig Charlie igen. Han smög dit och satte sig framför henne, med huvudet mot golvet nästan, helt ihopkrupen. Han såg så eländig ut.
Min andra hund och föräldrarnas hund fjantade ju runt föräldrarna som vanligt, skitglada över att de kom hem. Min andra hund hoppade upp i mammas knä i soffan och skulle ha uppmärksamhet. Så Charlie borde ju fått lite stöd i att det inte var farligt genom dom?
Jag gjorde inte så mycket alls i läget egentligen. Jag satt i soffan (öppen planlösning så man ser hall, ytterdörr och hela köket från vardagsrummet) Charlie sprang inte fram och skällde, utan stod i soffan bredvid mig och skällde. Jag sa åt honom att vara tyst, men det är allt. Jag försökte inte förmå honom att gå och hälsa, men jag höll inte heller tillbaka honom. Jag pratade med föräldrarna helt enkelt.
Så mina frågor: varför blev mina föräldrar otäcka, när de dagen innan var riktiga polare. Vi var hemma hos dom, så samma miljö som var positiv dagen innan.
Borde jag agera annorlunda? Borde jag går fram och krama dom i dörren, visa att jag är glad över att de kommer?
Mina föräldrar ignorerade Charlie helt i början, men han var fortfarande rädd. Han satt hos mig i soffan även när de andra hundarna fjantade runt.
Ja, vad hände? Om han såg dom som inkräktare borde han väl känt igen dom när han fått lukta, hälsa och se de andra hundarnas reaktion?
När vi kom till föräldrarna visade han ingen oro. Han sprang inte rakt på, men sprang runt och nosade lite, sen skulle de klia honom. Idag tyckte han det var rejält otäckt och han visade kraftigt obehag.