Hjälp med att komma över rädsla!

S

skjina

Hej!
Jag visste inte riktigt vart jag skulle posta tråden men jag gör det här.
Jag har ridit i 9år men har tyvärr tappat jätte jätte mycket p.g.a rädlsa som jag fått på senaste tiden. Det är väl ingen jätterädsla men mer oro och att jag spänner mig och då blir ju som vi vet allt fel. "Rädslan" har kommit efter olika foderhästar jag haft senaste åren.


Den ena var helt omöjlig och skenade iväg med mig, kastade av mig så jag fick hjärnskakning två gånger på två veckor. Inte ens min vän med mer hästvana än mig kunde få honom att gå normalt. Vi prövade det mesta och till slut när vi lämnade tillbaka honom så kom vi på att det var för att han saknade sin mamma så mycket för han lös verkligen upp när han fick komma hem. Så även om jag vet att det inte var för att han var en omöjlig häst som han bråkade med mig så sitter det kvar. Och efter det tog det lång tid innan jag red igen och jag vet nu att jag egentligen skulle ha fortsatt rida nästan på en gång så att jag inte hunnit bygga upp den här oron. :(

Och nu har jag problem med att slappna av och lita på hästar och jag tycker det är enormt synd. Jag har haft bra kunskap inom ridning men har tappat en hel del för att jag som tidigare varit en bestämd (men rättvis) och i stort sett orädd ryttare har blivit orolig och nervös.

Jag undrar om det finns något jag kan göra för att komma över rädlsan? Jag har prövat rida lite lätt och kravlöst och tränat på att slappna av och rida t.ex barbacka utan att spänna mig och det funkar en liten stund men fort så spänner jag mig.

Just nu har jag ingen häst jag rider men jag brukar vara med en vän i stallet och pyssla med hennes häst och vara med när hon rider och vara i hagen bland hästarna bara för att inte komma bort från hästarna helt och hållet för jag vill verkligen komma upp på hästryggen igen och ta igen alla år av ridskole och privata lektioner som jag tappat.

Oj vilken lång tråd det där blev :crazy:
 
Sv: Hjälp med att komma över rädsla!

Hej! Jag har ridit i ca 9 (regelbundet) men har ändå hållt på med hästar sedan barnsben. När jag var 5 (?) blev jag avslängd och sparkad ganska rejält! Jag var verkligen skiträdd att rida efter det :crazy: Detg tog över ett år, minst innan jag vågade rida. Men så träffade jag en liten underbar krumelur som gjorde så att jag slutade vara rädd. Redan efetr 4 gången både skrittade jag och travade själv :D Men i hösten -04 blev jag rejält avsläng av en häst som löpte amok, och typ trvärstannade,bockade, sparkade bakut i-ett! Inegn hade kunnat sitta kvar! Jag lanade väldigt allvarligt, vi åkte till akuten, och det visade sig en :devil: KRAFTIG hjärnskaking, + en spräckt mjälte. Låg på sjukhus över 1 vecka, var sjuksiven över 4 månader. (Skakade, ramlade, var yr, ca ett halvår efter hjärnskakningen, och har fortfarande ont i mjälten). Men när jag låg på sjukhus längtade jag redan till att börja rida. Så fort efetr dessa 4 månader satte jag mig upp igen, var inte det minsta rädd, elr visst, kan jag vara lite rädd om ja nu skulle ramla av, men de är inget allvarligt! Ramlar av gör ju alla ;) Och man skadar sig ju inte så allvarligt som mig oc spräcker mjälten varje gång precis! ch att jag vågade rida igen, är tack till den lille Krumeluren Max, som lärde mig, hästar är inte farliga! :D

LYCKA TILL!
 
Sv: Hjälp med att komma över rädsla!

Det här problemet är tyvärr vanligare än man tror (om nu det kan vara någon tröst för dig). Det finns många som har slutat rida helt efter att ha råkat ut för något som har skrämt dem.

Det kan vara väldigt olika hur man kommer över en sådan här rädsla. För vissa går det relativt snabbt, men för andra kan det ta väldigt lång tid. Det viktiga är att man verkligen låter det ta den tid man själv behöver. Pressa inte dig själv till att göra något som inte känns bra, utan tag det i din egen takt och låt din egen mag-känsla bestämma när du är redo igen.

Tid och träning är det som behövs. Och då menar jag sådan träning som känns bra. Du skriver att du har provat att rida lite lätt och kravlöst, och det tycker jag du ska fortsätta med. Fast rida barbacka är väl onödigt om det bara får dig till att bli spänd? Försök hitta lugna hästar som du känner dig trygg med, antingen på ridskolan eller privat.

Hoppas det kommer att lösa sig för dig!
 
Sv: Hjälp med att komma över rädsla!

Tack för svaren, väntade mig faktiskt inga svar, vet inte varför :bow:

Det har nu gått ett halvår sen jag sist reda och då var det lätt och kravlöst och det är ungefär ett år sedan jag blev rädd och nu känns det som att om jag hittar rätt pålle så kommer jag våga mig upp på hästryggen och börja rida lite mer "seriöst" MEN då ska man ju hitta rätt pålle också och :crazy:
Och det tar tid och jag blir mer och mer otålig varje dag men jag får försöka ha tålamod och snart dyker nog en mysig pålle upp som vill hjälpa mig tillbaka, hoppas! :)
 
Sv: Hjälp med att komma över rädsla!

Hej :) jag ser att du åxå är kalixbo ;)
Jag har också varit rädd att rida ett tag..
Vi hade ett v-blod på foder ett år och hon var helt galen. Blev till slut skiträdd att rida och det ledde ju då till att hon stod mycket och blev ju då ännu vildare när man väl red.. efter ett år så lämnade vi iaf tillbaka henne och köpte sedan en bruksnordis som är helt underbar, då fick jag tillbaks själförtroendet och vågade lite på hästar igen.
Nu har vi också ett annat varmblod som visserligen kan vara ganska galen hon med ibland men nu känns det som att jag fixar det då nordisen hjälpt mig att tro på mig själv :)
jag hoppas verkligen att du också hittar en sån häst :)
 
Sv: Hjälp med att komma över rädsla!

Kära du!

Jag känner precis igen din situation. Var med om en riktig rodeo för ca ett år sen på en foderhäst som jag genast lämnade tillbaka för jag vågade inte sitta upp på honom igen. Men några månader efter detta hade jag turen att få köpa en riktig guldklimp till häst. Det var travare i tävlingskondition som aldrig ens varit sutten på, så vägen tillbaka har inte varit helt spikrak. Vi har tagit det jättelugnt. Första månaderna skrittade jag bara, sen travade korta stunder. Så fort jag kände att hästen blev spänd (oavsett orsak) satt jag av, för jag blev livrädd och trodde han laddade för att kasta av mig. På backen känner jag mig dock trygg. På detta vis har vi tagit oss fram och gradvis har jag känt att mitt behov att sitta av i olika situationer har minskat. Nu, efter över ett år, känner jag mig äntligen trygg med att rida i trafik eller med andra hästar.

Så ta det lugnt, ställ inte för höga krav på dig själv och tvinga inte dig själv att uppleva rädsla. Bry dig inte om vad andra tycker utan lita på din egen känsla. Ju mer du rider desto fortare kommer antagligen rädslan att lägga sig. Försök hitta en häst som du tycker mycket om och verkligen litar på att träna med.

Tack vare min stora kärlek till min häst och hans underbara temperament har jag blivit nästan "normal" igen. Med kärlek och tålamod ordnar sig det mesta, det gäller i förhållanden till alla levande varelser!

LYCKA TILL!!
 
Sv: Hjälp med att komma över rädsla!

Oj fanns det flera kalixbor här inne, det trodde jag inte :)
Jag har faktiskt funderat på att ta en ny foderhäst tillsammans med en vän och då
har jag mest kollat på kallblod, nordisar, för att de känns som mer stadiga och trygga hästar på nått sätt!
Jag vet inte om jag är helt ute och cyklar men det är bara en känsla jag har.
Vad bra att du kommit över din rädsla! :)
Det måste kännas otroligt skönt!
 
Sv: Hjälp med att komma över rädsla!

Tack så hemskt mycket för alla svar! :)
Det är verkligen jättebra för mig och mitt självförtroende att få veta att det är många som har varit i denna situation och kommit över rädslan, kommit upp på hästryggen igen. Allt måste få ta sin tid och man får ta ett steg i taget och känna efter vad man vågar! Att folk önskar mig lycka till gör att det känns som att det inte är helt hopplöst! Tack! :bow:
 
Sv: Hjälp med att komma över rädsla!

Hejsan!

Näää du är inte ensam... jag håller just på att bygga upp mitt förtroende igen (fega jag har åkt av två gånger på ett halvår, det gick jättebra förutom lite blåmärken som var ganska snygga och lite bestående värk i en höft men är livrädd i alla fall...). Vet inte ens om det är mig själv eller hästen jag inte litar på men sanningen att säga är det nog kanske kombinationen av mig som spänd och för övrigt inte särskilt rutinerad ryttare och en häst som blir motionerad lite för lite som gör mig så nervös. Så här har jag gjort
1. Jag har tänkt igenom VAD jag är rädd för och kommit fram till att det är vissa moment som känns jobbigare än andra (uppsittning, tempoväxlingar och tidpunkten då vi vänder om vi rider ut).
2. Jag har börjat sitta upp med hjälp av diverse hjälpmedel (pall med två gamla lagböcker på) så att jag slipper sätta foten i stigbygeln först - eftersom jag är lite rädd för just den delen. Jag kan ju inte låta bli att byta tempo men försöker göra detta på ställen där det känns ok om hästen skulle sticka (nää hon gör inte det men återigen, jag är rädd för det) dvs på långa raksträckor etc. Jag försöker också tänka på att planera ridningen så att jag kan rida en slinga och hoppa av innan vi kommer tillbaks mot stallet (hon blir hemskt pigg då och jag blir rädd...)
3. Jag har bett en kompis vara med och gå eller cykla bredvid - hon kan i och för sig inte göra så mycket men jag slappnar av mer när jag har sällskap.

Det jag vill säga är att det har hjälpt mig mycket att analysera mina rädslor och försöka bygga bort dem. Vartefter jag rider så minskar rädslorna och till slut kanske de är helt borta!

Lycka till och se till att hitta en trygg häst - så att du kan slappna av... en snäll ardenner kanske? Eller en nordis? Fast i och för sig sitter det ju INTE i rasen - har sett kallblod som är mer än lovligt livsglada också :rofl:
 
Sv: Hjälp med att komma över rädsla!

Det är olika vad som gör en rädd och det skiftar från person till person vissa kanske blivit rädda från ännu "mindre" saker men rädslan är ändå lika stark och den det handlar om.

Tack för tipsen jag ska sätta mig ner och tänka igenom vilka moment det är jag är speciellt rädd för och jobba extra mycket för att "träna bort" det!

Jaa, vem vet vad det blir för ras i slutändan men det är bara en känsla jag har.
Kanske att man har mer häst att hålla sig fast i om dom skulle hitta på något bus? Vem vet :crazy:
Jag tror också att det kan ligga i att de flesta kallblod jag ridit har varit jättelugna och snälla och mest bara lunkat på i sin egen takt.
Alltså precis vad jag behöver ;)
 
Sv: Hjälp med att komma över rädsla!

Det råd som jag kan ge, är skriv dagbok. Jag har skrivit dagbok, mer eller mindre fullständig, sedan augusti 1999, då en stallolycka vände upp och ner på mitt liv.

November 2001, var jag så pass återställd fysiskt att jag skaffade mig än gammal halvblodsdam. Vi har upplevt mycket under våra snart fem år tillsammans och jag har haft mina bergstoppar och även mina dalar. Men jag måste säga att en stor del av min seger över ridrädslan är att jag har präntat ner allting med min häst "på papper", eller ja... på datorn då. Det har varit en fullständig dagboksblogg, som legat ute dels på min hemsida på nätet och dels på en bloggsida för hästnördar... :rofl: Och tack vare dessa dagböcker, har jag fått gästboksinlägg, mejl och uppmuntrande forumsvar, från internetbesökare, som i mångt och mycket känt igen sig i mina känslor och även delat med sig av sina dagliga problem. Det har betytt massor för mig. Jag har träffat en och annan IRL. Men de flesta känner jag bara som "ett alias", utan personnamn här på nätet.

IngelaH's dagbok från augusti 1999 - november 2005. Då bytte jag internetleverantör och har bestämt mig för att försöka lägga ut dagboken på annat sätt, med tiden... :p

Man behöver faktiskt andra att bolla sina funderingar och rädslor med. Vi människor är faktiskt inte så olika, som vi tror... Det är bara det att många av oss har en stel "Musse Pigg"-mask att gömma oss bakom. "Jag är minsann inte rädd för något", när man egentligen kanske sitter ensam i en garderob, eller uppkrupen i soffan och tuggar på en fransig palestinaschal :rofl: , när man varit med om något uppskakande :eek: .

:bow:

Mvh

IngelaH
 
Sv: Hjälp med att komma över rädsla!

haft precis samma sak....

min räddning heter Destiny. en underbar liten Irish Cob. snäll i alla lägen, liten, öppen och följsam. hon lärde mig att lita på mig själv. red henne 2 dagar i veckan lite över ett halvår. hon blev tyvärr sjuk.

nästa häst, ett varmblod, lärde mig att lita på hästen. hon lärde mig att man inte behöver förutse att det värsta kommer att hända hela tiden. att inte agera förrän man behöver!!!!!

när hon flyttade fick jag en egen foderhäst. henne har jag kännt sen hon va föl, å vet precis hur hon är. hon lärde mig att sammankoppla det dom två första hästarna lärde mig.

numer har jag inge problem att lita på hästar, visst, ja håller garden uppe till en början, men märker snabbt va hästen går för....

så mitt råd till dig är att skaffa en "egen" häst! en du kan pyssla med och göra vad du vill med några dagar i veckan.
å va inte rädd för att erkänna ditt proble och be om hjälp om du känner att behöver det. alla som pysslar med hästar vet hur du känner.

stressa inte, å beröm dig själv när du gjort nått du ä stolt över. det tar lång tid och kräver mycke arbete, men så småningom kommer du att klara det!!!!!!

ja hejjar på dig!!!!!!!!!!!:banana: :banana: :banana:
 
Sv: Hjälp med att komma över rädsla!

Cilla: Tack för att du delar med dig! Det betyder så mycket för mig att veta att många andra har/haft det såhär och att dom "kommit tillbaka"! :) Tack för att du hejjar på mig :bump: :bow:

Jag har kollat runt lite efter foderhäst som jag möjligtvis ska ta tillsammans med min "instruktör" och jag tror att det kommer hjälpa mig att få tillbaka självförtroendet och förtroendet till hästar :)
 
Sv: Hjälp med att komma över rädsla!

Hej! Jag skrev själv om min ridrädsla och vet hur du har det. Jag har börjat gå hos psykolog - oftast handlar ridrädsla inte ett smack om ridning utan om helt andra grejer som man kanske varit med om men inte bearbetat. Det är lika spännande som läskigt men känns nödvändigt för min del. Från att inte ens ha klarat av att ta ut hästen ur boxen utan att händerna skakar har jag nu hämtat i hagen två gånger på en och samma dag (lunch och insläpp) och det gick jättebra. I morgon skall jag ta upp henne till paddocken och köra lite markträning. Nu börjar det t o m kännas kul att tänka på uppsittning också! Det har varit två nervösa månader, men men nu känns det som om det börjar lossna. Lycka till och kämpa på!
 
Sv: Hjälp med att komma över rädsla!

Hej Mimsan!
Jag går hos psykolog och kontaktperson på bup men jag har inte tänkt på att ta upp det här på något av mina möten. Men nu ska jag definitivt ta upp det och försöka börja jobba med det på nästa möte! :)
 
Sv: Hjälp med att komma över rädsla!

Vad bra - gör det! Att vända blicken inåt sitt inre tror jag är något man har nytta av i många andra delar av livet. Kan kände själv inför första kontakten att jag inte ville sopa detta med ridrädslan under mattan. Dels vill jag inte släppa kontakten med hästvärlden och med min mysiga sköthäst, dels vill jag inte riskera att det dyker upp andra ”rädslor” - rädd för att flyga, rädd för att köra bil etc. Mina egna panikkänslor börjar ge med sig nu, men det har tagit över åtta veckor av muntorrhet, darrande händer och knäsvaghet. Det är förstås underbart, men samtidigt finns det ju inga garantier för att jag kan börja må dåligt igen så därför tänker jag röja allt vad jag kan hos psykologen för att försöka hitta roten till detta och förstå vad som har hänt och veta hur jag skall göra om det händer igen.
 
Sv: Hjälp med att komma över rädsla!

Jag har aldrig varit nån modig ryttare direkt, har alltid varit rädd för att hoppa och sådär. Men det har under de senaste 1 ½ åren utvecklats till rädsla för all ridning och i princip all hästhantering. Min gamla medryttarhäst och jag fungerade inte, lång historia. Mina nuvarande medryttarhästar är snälla som änglar båda två men ändå har jag varit otroligt rädd hela det här året när jag rider dem. Galopperade utomhus (utanför ridbana eller ridhus) för första gången sen innan vintern för tre veckor sen nu. Det var verkligen roligt! Sen på sistone har det släppt ordentligt, jag blir inte längre fullständigt panikslagen om hästen petar ut bogen på ridbanan (lång historia), jag kan trava utomhus avslappnat. Har inte provat att galoppera utom på kortkort sträcka i uppförsbacke:angel: Min taktik har varit att medvetet inte utsätta mig för mer än vad jag kännt att jag kan hantera och det fungerar!!! Från att knappt kunna skritta ut utan att få panik till att nu fundera på att börja träna hoppning :banana: Jag är fortfarande helt hög på att jag igår travade längs den fruktade springa-tok-fort sträckan utan att dö av skräck! Tillochmed när hästen skyggade:D I beat the monster!
 
Sv: Hjälp med att komma över rädsla!

Lyrazel skrev:
Jag är fortfarande helt hög på att jag igår travade längs den fruktade springa-tok-fort sträckan utan att dö av skräck! Tillochmed när hästen skyggade:D I beat the monster!

:) Grattis! Yeey, vad roligt för dig! :bump:

Jag har nu börjat kolle runt lite efter en häst jag kan sköta/rida några gånger i veckan och jaa det kanske inte är så hopplöst iallafall..
Trodde det var omöjligt att hitta medryttarhäst i trakterna där jag bor men, vem vet ;) :smirk:
 
Sv: Hjälp med att komma över rädsla!

Jag har också varit rädd och det är jobbigt men det går att komma över det. Försök hitta en riktgit lugn och trygg häst som du kan rida, för mig var det super och få rida kompisens islandshäst:d
Men även lugna stora hästar. Även om du kanske bara skrittar så är det jättebra! Ta lite i taget i takt med att du känner dig tryggare.
Var jätterädd förut efter div rusningar i skogen och avramlingar med div skador. men nu vågar jag göra i stort sett vad som helst igen, nästan. Så det går, men det måste få ta sin tid. Pma om du vill snacka:)
 
Sv: Hjälp med att komma över rädsla!

oh shit , samma här jag var as skraj innan , men börja om på ridskolan och be om en RIKTIGT trygg häst och bygg upp det psykiska på den, resten kommer av sig sjäv sen . lycka till ! :idea:
 

Liknande trådar

Hästhantering Någon här som haft en väldigt nervös och osäker häst? Blev det bättre? Varning för lång text: Köpte min dam i februari, känslig men...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
13 989
Ridning Jag red som ung, men slutade i tonåren efter en olycka där jag skadade mig ganska allvarligt. Tog några år att bli helt återställd och...
2
Svar
22
· Visningar
3 618
Senast: Sesca
·
Gnägg Jag har haft min häst i två år nu. Han är världens snällaste och verkligen min bästa vän. Vi brukade hoppa förut och det gick väldigt...
Svar
4
· Visningar
1 965
Senast: Mia_R
·
Hästvård (Lång text men behöver verkligen hjälp) Hej! Jag sålde en hopphäst för ca 1,5 år sedan till en hobby ryttare som skulle ha honom som...
2
Svar
39
· Visningar
10 880
Senast: QueenLilith
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp